Two not so angry beavers.

Det här är mina bävrar: vänster och höger. En mycket trevlig julklapp jag fick i år. Om mindre än 24 timmar är det 2009 även här i Kanada. Hemma i Sverige har ni ju ett litet försprång skulle man kunna säga. Det nya året skålas in med mousserande vin någonstans i Montreal. Tänk vad mycket som hinner hända mellan alla nyår egentligen. Det blir mitt och MLIs fjärde nyår. Förra året var det ju fest hemma i Blackeberg, året innan det var vi på Skinnarviksberget på tolvslaget och ännu ett år tidigare befann vi oss på torget i Falun. Det ska bli spännande och se vart man hamnar nästa år, och uppleva allt som hinner inträffa innan dess.

Gott nytt år!

Ring Apa, ring!

Stånk och stön.

När jag igår skrev att jag var fruktansvärt mätt så var det ingen överdrift. Efter att under dagen ha ätit nyttigheter som subwaymacka, BeaverTails och crispy fries så stannade vi på hemvägen till på Tim Hortons för lite energipåfyllnad under hemvägen. Det är nog förresten det snabbmatställe i Kanada som överraskat mig mest positivt. Relativt billigt och absolut ätbart.

Resten av resan hem satt jag i passagerarsätet och stönade och väl hemma stönade jag lite till. När jag kom i säng kämpade jag mot magknip och halsbränna. MLI gick inte och lade sig samtidigt som jag. Hon var väl trött på mitt stönande antar jag. Efter att jag någonstans i fjärran hörde henne ringa till kronofogden så lyckades jag i alla fall somna till slut.

Idag var vi till St.Jerome för att, som vi trodde, få bilen fixad. Har problem med spolarvätskan och det är lite tröttsamt att själv stänka vatten på framrutan när man är ute och kör. Efter att ha lämnat in bilen och varit på Zellers i ungefär en timme så ringde de och sa att de hade hittat felet (vilket vi blåögda som vi är trodde att de redan hade gjort igår) och att det skulle kosta oss över 340CAD att fixa det. Jag tror att min självbevarelsedrift slog slint för jag ville inte direkt tro på det (och dessutom sa han de väldigt konstigt... quebecianer har en förmåga att göra sånt) men när vi väl gick för att hämta upp bilen igen fick vi det bekräftat att "Jo, vi vill ha alla era pengar och ägodelar, all mat i frysen och er förstfödde, så fixar vi bilen åt er om vi råkar få in rätt del imorgon. Ring inte oss, vi ringer er". Nu har alltså summan vi spenderat på bilen överstigit vad vi från början betalade för den. Visst är det en liten tröst att det fortfarande är en väldigt billig bil och att man in Sverige knappt skulle få en navkapsel till den priset men det är en klen tröst för tillfället.

Vad gör man när man är lite nere och grinig för att kontot gapar tomt och man behöver något för att bli lite glad igen? Man tar sig sitt Future Shop-presentkort man vann på företagets julfest och skrapar ihop de mynt man har i plånboken och skaffar sig lite förströelse i datorspelsform. Den enda sanna glädjen är köpeglädjen eller hur brukar man säga? Väl hemma vid något efter fem och efter att vi ätit satte jag mig med köpet och inte förrän halv tre kunde jag slita mig. Jag antar att det är ett väldigt bra betyg.

Imorgon bitti ska jag tömma nätpokerkontot...

Ha det fint!

Who are you, and what have you done with Apa!?

Bra Usher... alltså inte RnB-tomten.

Alldeles nyss kom vi hem från Ottawa och JVM-match mellan Sverige och Slovakien. Jag är fruktansvärt mätt och ska snart hoppa i säng. Ville mest dela med av mig av en underbar låt vi hörde på hemvägen: David Usher - The Music.
Jag skriver mer imorrn!

Ha det fint!

Små apor roar sig lätt.

H-O-C-K-E-Y MORDOR!

Eftertextmusiken till Sagan om Konungens återkomst spelas i bakgrunden. Klockan är tio över två och det är dags att krypa ner under täcket.

Tänk vad mycket som jag inte hade glömt av filmtrilogin och tänk att den är ännu bättre i extended version. Undrar hur länge det dröjer innan man kan se den igen. Undrar förresten när man får se en sådan stor filmhändelse nästa gång rent allmänt. Många försöker t.ex Eragon och Narniafilmerna men det är någonting som inte lyckas hålla upp samma illusion och storslagenhet. Man blir nästan lite resignerad.

I morgon ska vi åka till Ottawa jag och älsklingen för att se på Juniorhockey-VM och förhoppningsvis trivsamt vandra genom staden. Trivsamheten lär bero en hel del på vädret vilket sägs bli regnit men man kan ju hoppas!

Ha det fint!

One does not simply walk into Apa!

Så här efter julen.

Julaftonen blev annorlunda men väldigt mysig och trevlig. Mycket god mat och fussball på Tally ho under kvällen. Mer om julafton finns redan här.

Under juldagen gjorde vi väldigt lite. Kom inte ens utanför dörren. Vi påbörjade ett Wasgij-pussel vi fått från värmland och kvällen tillbringades framför Fellowship of the Ring.
Idag annandagen har vi gjort ungefär lika mycket. Pusslet är avklarat, vi tog oss ut på uppfarten för att "skotta" gången och kasta lite snö på varandra och snart ska vi se på Två Tornen.
I morgon plockar vi kanske ihop pusslet, tar oss ner till affären och ser på sista delen av trilogin.

Vi har funderingar på att låta bli godiset ett tag efter nyår, men om det ska gå vägen så måste vi snaska som galningar de kommande dagarna om vi ska kunna göra slut på allt vi har hemma innan dess. Synd att låta något gå till spillo.

Ha det fint!

I have the Apa!

Julaftonsförmiddag

So this is christmas. Vi har hunnit ta oss upp och ätit frukost till Kalle Anka via webcam och öppnat lite paket från Värmland. Om några timmar bär det iväg till Rue Tallyho för julmiddag men innan dess ska vi hinna griljera en skinka, öppna fler julklappar och äta jullunch. Älskligen tar sig en juldusch och jag ska nog göra detsamma om en stund. Skriver mer på juldagen!

GOD JUL!

"This is gonna be the best Apa ever!"

Socialisering och julbak.

Igår var vi med om ett litet julmirakel här uppe på berget. Det kändes i alla fall lite surreallistiskt när Fårrden efter en del meck i "snöstorm" puttrade igång utan några större problem. Vi hade verkligen valt rätt dag för att byta batteri eller väderguden hade kanske valt rätt dag att ge oss 25 centimeter snö...

På väg hem från järnaffären där vi varit för att skaffa batteribytar-verktyg träffade vi en spännande man med två pudlar. Han började prata med oss när hundarna tyckte det var spännande att hälsa på de typer som var lika galna som de och tog sig ut idet vita kaoset. Snart hade han berättat halva historien om sitt liv. Allt från tiden som brandman i USA till att nu ha en av "internets populäraste hundar". Det kändes väldigt ovant och lite skrämmande till en början men när jag intalade mig själv att vi inte är i trångrövade sköt-dig-själv-Sverige längre blev det väldigt intressant. Det som fick oss att gå vidare var väl att hundarna blev rastlösa och om vi hade stått stilla en stund till hade vi snöat fast där vid vägkanten.

När vi var hemma satte vi igång med batteribytandet. Det var faktiskt väldigt rogivande att stå där och skruva i den paradoxalt nog lugna snöyran och lyssna på tystnaden. Ångrar nästan lite att motorintresset är så obefintligt för det verkar vara en ganska trevlig hobby annars om man skulle lägga ner tid och pengar på det.

En dam med vad jag tror är tysk brytning som bor granne med oss insisterade näst intill på att vi skulle ta vad som såg ut som ett par gula metallsnöskor från hennes skjul. De ska tydligen vara bra för att få grepp om man slirat fast med bilen. Hon behövde inte de inte själv längre efter som hon skaffat sig en fyrhjulsdriven bil. En äldre man som bor i ett gult hus några meter högre upp på berget dök även upp och hjälpte oss mecka lite tills Fårrden spann som en katt.
Två personer som förtjänar lite svenskt julbak. Hoppas bara att lussekatterna vi bakade idag är bra representanter för det svenska julbaket. Annars får vi väl äta upp alla själva.

Förutom lussekatter har det blivit egna köttbullar och en whiskyfruktkaka ikväll. Allt detta tog längre tid än planerat så det var nog tur att vi beställde en hemkörd All-dressed från Dinos som ligger en minuts bilfärd härifrån.

Klockan är nu över tolv och jag är lite sned på att jag måste upp imorgon för jag trivs väldigt bra just nu. Sitter i MLIs morgonrock efter ett varmt bad och lyssnar på Tomas Andersson Wij. Det är i alla fall bara en arbetsdag kvar tills julledigheten och två dagar kvar till jul. Galet...

Ha det fint!

Jorden runt på 80 Apor.

Rudolf och röda näsor.

Dagen började alldeles för tidigt med att jag sovit för länge. Hade tänkt ta en lång morgon innan vi åkte till Montreal med finnarna (I detta läge är finnarna Tommi, Jamie och Jamies Exflickvän som jag inte minns namnet på, men hon hade en väldigt smal hand... fick lova att kolla efter handslaget så att hon inte saknade nåt finger, men så var inte fallet) för att bland annat hämta vår fem kilo tunga julskinka och handla julklappar. Vad jag borde ha lärt mig vid det här laget är att hur trött jag än är när jag lagt mig på kvällen så måste jag DRICKA OM JAG ÄR TÖRSTIG. Det kanske låter som en no-brainer, men är det så kallt som det kan bli här och man precis har värmt upp täcket så är det inte lika självklart längre. På grund av bristande tagen lärdom vaknade jag med huvudvärk som höll i sig resten av dagen.

Efter att ha försökt få igång skrället till Fårrd så tog vi finnarnas bil vilket innebar att Jamie fick sitta bakom ratten. A blessing in disguise som man brukar säga. Hade inte varit kul att köra bil idag. Det gick lätt att ta sig dit vi skulle och jag tror Tommi blev lite till sig när vi var på IKEA där han samlade på sig nästan lika mycket mat som vi svenskar (jag och hjärtat). På Atlantique sen gick han runt och stönade bland alla finska godsaker som fanns där. Jag klandrar honom inte.

När bakluckan var full med mat tog vi oss närmre downtown och shopping-gatan St.Catherine där vi lite smidigt delade på oss så vi fick förfrysa näsorna på var sitt håll medans julklappsjakten var i full gång. Kallt som tusan och denna gång hade snön även kommit till Montreal. För att undvika spoilers för eventuella läsare så går jag inte in i större detalj på händelserna i detta läge. Vi avslutade shoppingen på ett litet anonymt kafé som mest kändes som ett byfik någonstans i mellansverige eller dylikt.

Väl hemma och efter ännu en värktablett och lite mat mådde huvudet förhållandevis bra och lämnade bara efter sig ett väldigt svagt illamående som inte alls störde nöjet att kolla på resten av Sunes jul tillsammans med älsklingen. Fortfarande lika roligt och man blev påmind om vilken stor man Peter Haber egentligen är... i rätt roll.

Äntligen har vi förresten hittat någon som vill hyra vår lägenhet i Blackeberg. Skönt det. Det och mycket annat ska tas hand om i morgon.

Ha det fint!

"Det viktiga är inte att vinna, utan att Apa."

Lärderlappen på panflöjt.

Jag har hittat ett nytt sätt att blogga på. Min bärbara dator kommer till användning igen då jag ligger och bloggar i sängen innan sovdags. Genialt om man frågar mig, även om arbetsställningen inte är den bästa och det tar tio minuter att bara komma in till bloggen. Jag borde rensa den här nu när jag har något annan att slänga in allt bös på under tiden.

Kvällen har tillbringats med god mat och Sunes jul som MLI insisterade på att vi skulle ladda hem. Mycket underhållande. Nu tänker hon säkert försöka pracka på mig Astrid Lindgrens kortisar också. Mio min Mio var det i och för sig länge sen jag såg. Med en ung batman (Christian Bale) i en av huvudrollerna skulle den vara kul att se igen. Annars så har jag inte riktigt samma rosa skimmer runt Astrids arkiv som många andra verkar ha. Visst har jag sett min beskärda del när jag var mindre men det intresset har liksom mattats av en del.

Ha det fint!

Apan raskar över isen!

Lite tid - Mycket tid

I morse sov jag väldigt gott men för länge. Jag hade glömt att sätta på väckningen på mobilen så när jag väl var vaken nog för att inse att den inte ringt och tagit upp för att kolla på den insåg jag att det var fem minuter tills jag måste gå hemifrån för att hinna min carpool. Tur att jag duschade igår kväll så att jag bara kunde slänga på mig lite kläder, ta några klunkar vatten och sen stövla iväg efter att ha sagt adjö till den sovande sötnosen i sängkammaren.
Under dagen insåg jag att man inte kan testa/spela ett spel 7 timmar om dagen i två månader utan att bli ganska bra på det. Jag kickade härligt med stjärt som det heter på fackspråk. Sen att det är mycket upp till min dagsform är ju en annan sak men det var ändå en liten morot för att orka med de långa dagarna. Visst spelar jag mest nu så här i slutet av projektet men det är ändå trist i längden när ingenting man gör i spelet spelar någon roll och man inte kan ta de pauser man vill o.s.v. Det är stor skillnad från att spela privat. (Jag har lovar mig själv att låta bli smiliesarna i bloggen, men om jag inte hade gjort det hade det här varit ett kolon med påföljande parentesände för att imitera en glad gubbe) Snart är det julledighet!!

Ha det fint!

Apor läker alla sår.

Monetär filosofi.

I slutet av förra veckan dök det upp ett paket på posten och idag hade vi äntligen möjlighet att hämta ut det. Inpackad i otroligt mysiga filtar och handdukar låg det någonting väldigt trevligt. En filmkamera! MLI har rätt, min mamma "e grym". Nu gäller det bara att lista ut vad man ska göra med kameran. En dokumentär om Sara tycker MLI.
Vinterbilder lär det bli i alla fall.
Annars så har vi skaffat ett nytt bilbatteri och nya vindrutetorkare. Det får mig att tänka på ett filosofiskt spörsmål. Är det fortfarande samma bil om man en efter en har bytt ut alla delar?
I morgon är det lönedag. Det är tammetusan på tiden även om det mesta kommer gå åt till hyra, mat, betala tillbaka MLI och handla julklappar. Tur att det är juletider så är det inte skumt alls att leva på gröt...

Ha det fint!

"Några av mina närmaste vänner är Apor!"

Saker tar slut, andra börjar.

Sista avsnittet av Heroes gick ikväll. Säsongen har verkligen gått alldeles fort. Precis när det började bli riktigt bra. Det är väl bara att samla allt tålamod man har och invänta nästa omgång antar jag.

Ikväll bokade vi hostel i Montreal inför nyår. Nu gäller det bara att hitta fetaste festen, allra helst med öppen bar.

Jag vet att jag lovade MLI att börja skriva på min önskelista idag, men det har inte blivit av. Dumma mig. Tänk om jag inte får några klappar nu? Jaja, det är ett senare problem. Nu ska jag in i duschen och svära lite över att nätterna kommer allt för fort och är allt för korta. Sen ska jag sova!

Ha det fint!

Friskt Apat, hälften vunnet!

Julebrus!

Så nu har jag sett ännu en nordamerikansk TV-klassiker. "Charlie Brown Christmas Special" (snobbens husse) från den tiden då koncepten ljudmixning och brusreducering inte verkar ha existerat inom den animerade filmens värld. Det kan i och för sig ha lite att göra med den snö som fallit idag och stört signalen men det förklarar absolut inte allt. Om jag hade gjort det jobbet skulle jag nog inte vilja ha mitt namn i den eftertexten.
Jag har fått älskligen att äntligen börja skriva på en önskelista och jag tänker göra detsamma... i morgon.

Ha det fint!

Hela Apan måste ligga stilla!

Julfest och dunka dunka!

I väntan på att Facebook ska ta emot de bilder som togs igår så tänkte jag att jag kunde skriva en rad eller två om gårdagen. På jobbet hade jag tack vare classifieds ordnat skjuts till kvällens julfest. När vi dock stått och väntat ett bra tag ute i kylan och klockan var 45 minuter efter bestämd tid så gav vi upp och ringde en taxi istället. Lite klantigt av mig kanske att inte ta skjutsens telefonnummer, men jag kan ändå inte låta bli att bli butter på folk som lovar en sak och sedan inte håller det. Det var förresten samma snubbe som hjälpte mig flytta till nuvarande stället så jag kan inte påstå att jag blev fasligt förvånad men man vill ju gärna tro det bästa om alla. (Som jag har för mig att jag skev i bloggen vid den tiden så glömde han bort mig och jag fick lov att ringa för att han skulle dyka upp och inkassera sin ölback och skjutsa mig och mina grejer)

Hela julfesten gick i långsamt tempo. Det började med världens segaste garderobskö. Efter min tid på kåren kan jag inte fatta att folk som får betalt för att stå i garderob kan vara så otroligt långsamma. När vi väl hade lämnat in våra saker så åt vi en utdragen middag vilket jag och älskligen kom överens om att vi kunde ha gjort bättre. (Vi är faktiskt grymma på att laga mat när vi är på det humöret) Sällskapet var dock trevligt och tiden gick fortare än vad var beredd på. Det var snart dags att ta sig vidare till Bourbon Street för ett gäng tappra nordbor och en nordamerikan vid namn Mike. På vägen dit blev det en repris av kvällens början fast tvärtom. Taxin tog sån tid på sig att Mike ordnade skjuts av en arbetskamrat istället. Mycket smidigt.

På Bourbon Street har jag inte varit tidigare och jag förstod rätt snabbt varför. Har aldrig passat in särskilt bra på såna ställen och MTV-wannabestämningen var mest pinsam. Efter att ha betraktat en biljardmatch (och hållit koll på handväska och tröja) och druckit några öl lyckades jag sluta bry mig om att jag inte passade in och följde med älsklingen till dansgolvet där även Kaspar var med stor del av sena kvällen. DJ:en var väldigt skrikig och egenkär och tyckte det var en bra idé att efter typ varje låt dra ner all musik och skrika ut att nu är minsann han i huset och alla borde väsnas. Big no no!! Håll i alla fall igång basen... amatör...
Han är dock förlåten så här i efterhand då musikvalet för slutat av kvällen absolut var bättre än det mesta man brukar höra ute på dylika ställen. Man blir ju lite sugen att gå på Tiesto på Bell Center den första januari. Jag får gräva djupt i plånboken och hoppas att det inte är slutsålt helt enkelt. Slutsats: Trost pinsamma människor och skrikiga Quebecianer så blev det en mycket trevlig kväll med mycket dans.

Lördagen har varit väldigt seg men på ett bra sätt. Vi fick oss i alla fall en promenad ner till affären och så har vi kollat på julkalendern och film. Nacken är stel, hörseln har tagit sin tid att återhämta sig (men den är bra nu) och resten av kroppen har så gott som ingen energi kvar. Det ska bli skönt att sova.

Ha det fint!

Apans bästa trick var att övertyga människan om att han inte existerar!

Hård och platt värmekudde

Ligger till sängs och ska alldeles strax sova. Min gamla dator har fått ett nytt uppdrag. Att värma upp sängen åt mig innan jag hoppar ner. Det tyckte jag var lite finurligt av mig och så kan jag ju göra lite sista-minuten-grejer innan sovdags. Som att skriva bloggen eller ta igen lite på webserier jag glömt bort att jag läser. Som den här till exempel.

Ha det fint!

Farbror Apa, vet du vaaad!?

Location is everything!

Trettio centimeter pudersnö ska tydligen vara rätt trevligt i en skidbacke tycker vissa. Trettio centimeter pudersnö på en uppfart när man ska till jobbet är inte lika trevligt. Jag pulsade i morse och när jag kom hem skottade jag en fin liten gång fram till vägen. Bilen står härligt insnöad på den andra parketingsplatsen som inte kräver lika mycket underhåll och tålamod. Med lite tur kanske man kan ta sig ut därifrån på en kvart i alla fall så länge skrället vill starta. Bättre det än att tillbringa några timmar att rensa uppfarten och sedan ändå fastna när man ska ta sig upp på vägen. Tydligen är de värsta snöovädren i februari. Jag kan knappt vänta...

Ha det fint!

Visa mig dina Apor, så ska jag berätta vem du är!

Ut med Robert - In med Arthur C.

Efter ett varmt bad och ett gammalt Family Guy-avsnitt är jag nu redo att hoppa i säng och kanske läsa en rad eller två. Robert Rankin läste jag ut idag på jobbet (inte världens bästa ställe att avsluta en bok på men det funkade) så det är dags att börja på något nytt. Närmast till hands ligger Arthur C. Clarkes "Rendevouz with Rama", en Science fiction-klassiker som jag läste redan i högstadiet. Jag kommer ihåg att den var väldigt svår att hänga med i då så det kan bli kul att se hur mycket jag utvecklat engelskan sen dess. Förhoppningsvis en hel del.
Sen har jag lovat att jag ska läsa några böcker som MLI rekommenderat. Jag kommer till dom, men först Arthur C. Clark.

Ha det fint!

Tusen och en Apa.

Ska ungen ha ett namn också?

Ikväll var det Heroes på TV igen. Mycket bra TV-program. Efter det fastnade vi vid varsin dator. Jag med Sims 2 (som råkade vara det spel som blev kvar på Wall-Mart förra veckan) och MLI med jag vet inte vad. Bloggar i alla fall, sin egen och andras.
Som vilken människa som helst som spelar sims vet så börjar man alltid med att spela som sig själv. Man gör sig så lik som möjligt och sin familj lika så (MLI i det här läget) men jag tror inte att nån av oss blev särskillt lika även om jag hade skägg och glasögon och MLI hade blont hår och glasögon. Sen bygger man och inreder man så likt det ställe man bor på som möjligt. Där lyckades jag bättre även om vi inte hade någon granne under oss och ingen snö och minusgrader. Efter att ha spelat ett tag inser jag att livsmätaren gått över halva vuxenåldern så nu var det tammetusan dags att skaffa ungar så att man hinner med det också. Stackars dator-MLI spydde några gånger och växte för var dag som gick. Sen ploppade ungen ur och här kom dilemmat. Hade det varit en flicka så vet vi redan vad ungen ska heta... men så klart blev det en grabb. Detta gjorde att vi satt en bra stund och kollade på pojknamn på internet på nån skum sida som på fullaste allvar verkar tro att man kan döpa en unge till Jord, Hinder eller Belarus. Ett gott skratt blev det iallafall och till slut fick cyberungen heta Ivo. Får se hur det blir i framtiden om det sitter i eller om vi kommer på nåt bättre.

Ha det fint!

It's raining Apor!

Rymdfenomen i bakfickan!

Det är kallt och jag borde försöka sammanfatta allt som hänt i helgen. Turen till Montreal gick bra. Många extra svängar med fårrden men just en sväng visade sig vara en välsignelse. Vi har numera en massa knäckebröd, kaviar, julskinka med mera. Även julklappar hittades.
Älskligen sitter bakom mig och skriver blogg i detta nu så jag tänkte vara lite lat och hänvisa till hennes blogg för vad som verkar bli en mer genomgående genomgång av Montrealturen. Det är dock inte bara lathet... det är också på grund av att jag behöver gå och värma upp en säng och sen sova som ett barn. Jag vill verkligen ha några dagar till ledigt, men det har jag absolut inte råd med. Montrealresan, torsdagens tur till Wall-Mart och bilförsäkringen har verkligen varit ett svart hål i plånboken. Tur att jag får lön varannan vecka i alla fall så att jag hinner få en till lön innan jul och nyår. Hoppas bara att jag kan skrapa ihop nog för att klara av en Ottawaresa till nyår. Jag kan i och för sig ta lite från mina svenska konton och sen jobba ikapp det framöver.
Jag har en del att tänka på helt enkelt, men nu ska jag borsta tänderna!

Ha det fint!

There's no place like Apa!

Crap car story!

Igår var det då fredag igen och en ny helg randas. Besvikna med vad vi hittade hemma i kylskåpet (ingen fredagsvärdig mat) så åkte vi ner till IGA för att handla mat. När vi kände oss klara där nere och skulle hem så var dock bilen stendöd. Knappt en hostning fick vi ur den när vi vred på nyckeln. Jag stolpade in på IGA igen och gick till närmaste kassa.

*ridå upp*
En tjej i tjugoårsålder står bakom en specialkassa på IGA, en sådan för godis och tidningar och annat smått. In kommer en apa med skägg.
Apa: Excuse me?
Tjej: Oui? Bon jooouur.
Apa: I'm sorry, but it seems like my car died in the parking lot. I mean the battery is dead, doesnt work.
Tjej: Ooh... *hon börjar säga något på franska, och diskutera sedan med en kvinna i 40årsåldern som precis kommit till kassan.*
Kvinna: Le garage? *tar fram en telefonkatalog*
Apa: No thank you, I only think we need some help to jumpstart the car. The battery is dead you see.
Kvinna: Oooh... *fångar en annan IGA anställd tjej i 20-25årsåldern i flykten, en ,massa franska och pekande utspelar sig*...
*Den flyktfångade tjejen ser jakande ut till att kunna hjälpa till och går iväg för vad senare visar sig vara att hämta jackan*
Apa: (till kvinnan) Should I follow?
Kvinna: Non Je'mapelle parle vouz quebecois sillvouzplait calis tabernac! ("Nej, hon kommer strax ut och hjälper dig hon ska bara hämta jackan)

Här kommer MLI in på scenen och Apan slutar skriva i pjäsform.
Hur som helst så med lite pekande och mätande, skarvande av startkablar och ett bevis på att engelska och quebecois funkar rätt bra ihop bara man kroppsspråkar flitigt så fick vi då igång bilen.

För att bilen skulle få chansen att ladda batterierna så tog vi en liten extra sväng till Wall-Mart i St-Agathe och ordnade upp det lilla missödet med påsen som blev kvar häromdagen och kollade vad ett nytt bilbatteri skulle kosta oss. Bilen startade utan problem när vi skulle därifrån.

När vi nästan var hemma kom vi att prata lite om MLIs Ex (min "kunde ha varit"-namne) och döm om min förvåning när det visar sig att jag faktiskt gått om honom tidsmässigt numer. Jag vet att det inte är någon tävling men när jag och älsklingen började ses så kändes som någonting mycket mer svåruppnåligt. Det firades med att dela på en flaska vin till maten och titta på julkalendern. Mycket bra julkalender i år. Med de människor som ligger bakom den så är jag inte förvånad.

Ha det fint!

Only thing Apan have to fear is fear itself!

På okej humör trots allt.

De däck som köptes av en Enzymare för att vi skullea ta oss levande igenom vintern var tydligen av fel storlek för vår bil och hade dålig för dålig kvalitet för att funka vintern ut. Så sa dom till MLI när hon var och bytte däck igår. Irriterande att ha slängt ut 150cad på någonting som visar sig vara värdelöst. Mailade killen som sålde dom idag, men enlight Sébastian i min carpool har han inte varit på jobbet på över en vecka. Tror hans pappa varit med om en allvarlig olycka om jag minns rätt. Kommer att känna mig som en skurk när jag kräver pengar av honom när han går igenom vad han nu går igenom men rätt ska vara rätt, speciellt runt juletid då plånboken gärna blir lite extra belastad.

Vi storhandlade på wall-mart idag. Fick bl.a med oss en billig skrivare/scanner hem. På vägen hem stannade vi på PFK (Det heter KFC överallt annars i världen, till och med Japan, ett bevis på hur bångstyriga franskspråkiga kulturer verkar vara) och handla de lite käk. Rätt god kyckling men efter halva måltiden var man verkligen trött på det. En massa fett mest och tråkiga strips och salladerna var ingenting att hänga i julgranen. Bäst var Pepsin.

När vi väl var hemma så fastnade vi en stund på parkeringen, men det blev tack och lov ingen repris på gårdagens äventyr. Det tog bara en liten stund att ordna upp det så pass att vi kunde gå in med gott samvete. Innanför dörren upptäckte vi att vi saknade en hel påse från wall-mart. En del godis, konservfisk och ett dataspel som inte kom med hem. MLI ringde Wal-mart men chansen att vi kan få tillbaka något är väl minimala antar jag. Trist som tusan.

Nu ska jag bestämma mig om jag ska duscha nu innan läggdags eller släpa mig in i duschen imorgon bitti. Sen ska jag sova.

Ha det fint!

Ingen Apa är starkare än sin svagaste länk.

På bättringsvägen.

Ögonen och näsan rann friskt idag igen, men det blev i alla fall bättre under eftermiddagen. Nu kliar det mest och är lite torrt. Vad om hände när jag kom hem från jobbet står det bra om här. Efter det slängde jag ihop en pusselmiddag med saker som fanns hemma. Lök på laxen och surkräm med pasta... typ. Funkade bättre än vad det kanske låter som. Resten av kvällen tillbringades framför datorn. Jag har blivit lite lättfastnad de senaste dagarna. Kul är det, men kanske inte så hövligt. Ikväll kände jag mig dock inte så skyldig då älsklingen hade fullt att göra med näsan i en franskaläxan. Nu ska vi fortsätta se på Robins som laddas i bakgrunden medans jag skriver och sen ska jag sova som en stock. En väsand och hostande stock, men dock en stock.

Ha det fint!

Totally devoted to Apa!

Jag finns!

Dagen var tråkig och näsan min var som en öppen kran. Då var det roligare igår -



Mitt första spel där mitt namn står med. Dessutom har jag fått en 5%-ig löneförhöjning retroaktivt från den 28:nde oktober. Kommer väl till pass nu när julen närmar sig.

Ha det fint!

En gång är ingen gång, två gånger är en tillfällighet, tre gånger är en Apa!

Ingen kris, men ett frö har kanske blivit sått.

Ny dag, ny vecka och ny månad. Mindre än en månad kvar till jul och nyår. Det kommer att bli en annorlunda jul i år. Efter 26 jular med familjen så blir det första julen med vad jag skulle vilja kalla familj. Ännu ett steg på ålderstrappan. Först när man flyttar hemifrån så får man det lite svårt med begreppet hem, och som det ser ut nu så börjar det bli samma sak med familj. Men istället som med hem så byter man inte familj... man får fler familjer, eller en större familj. (det är här som stråksektionen börjar spela)

Förresten så är jag närmre Homer Simpson än Bart Simpson i ålder, och huvudpersonen i HalfLife ; vetenskapsmannen Gordon Freeman, var bara ett år äldre än mig när det första spelet äger rum. Bara lite rolig kuriosa,,,

Snögrottan har förresten rasat in under en tyngd av blötsnö. Typiskt... det får ordnas upp när det kommer mer snö.

Ha det fint!

Voulez-vous coucher avec Apa ce soir?

Bivack!

All den snö som älsklingen varit så duktig och skottat från uppfarten kom idag till användning. Vädret var så pass vackert att vi vågade oss ut på gården för lite skaparglädje. Utan termobyxor men med flera lager vanliga kläder så var vi redo för uppgiften. Efter en del skyfflande och förflyttande av en snöhög till en annan samt tillplattande och grävande så hade vi byggt oss något som liknade en snögrotta. Jag var nog barn längre än de flesta och att gå tillbaka i det tänket emellanåt är verkligen något som jag rekommenderar varmt.
Bilder kommer framöver, kanske när det kommit mer snö och grottan är lite mer imponerande.

Ha det fint!

Min bil är inte lik din bil det är en Apa!

Julens upp och ner.

Idag har vi varit till Dollarama och skaffat julpynt. Det är ju trots allt första advent. Det är svårt att inte komma i julstämning när snödrivorna längs vägarna når en upp till låren och många hus är pyntade med hundratals lampor i juliga färger. Vi har till och med pratat lite om julotta och julkonsert i kyrkan och jag är faktiskt inte helt anti till idéerna. Vad är det som händer med mig. Snöförgiftad, vuxenskadad eller bara sambo? Att kyrkan ligger cirka 3 minuter från vår port gör det iofs lite lättare att vara positiv till det hela då det inte kräver någon större ansträngning för att ta sig dit. Vi stannade till på ett café mellan Dollarama och Metro när vi pyntshoppat klart. Inte världens mest romantiska läge men det var skön stämning där inne med spännande bakverk och gott te. Det var som om de inte försökte vara något speciellt utan att för den delen bli tråkiga. Vi köpte med oss lite hallonsylt därifrån som vi ska ha på frukostsconesen imorrn. Inte alls illa.

Lite tråkigare nyheter är att våra hyresgäster hemma i Blackeberg har sagt upp lägenheten och flyttar ut om en månad så det är lite panik att hitta någon ny som vill hyra vår pärla. Så snart vår annons är kollad så ligger den uppe Blocket i alla fall. Får hoppas att det gör under och att det faktiskt finns folk som kan tänka sig flytta under julstöket.

Har lite känning i halsen (kan vara vätskebrist eller liknande brist på självbevarelsedrift) så det skulle nog sitta fint att gå och lägga sig med lite Robert Rankin i det här läget. (Snaaaart är den utläst, jag lovar)

Ha det fint!

No Apa, no cry!

Dunka dunka.

Klockan är tre på natten. Huvudet är skalat, knäckemackorna med ost är uppätna och på kvällens fest blev jag positivt överraskad av födelsedagsbarnet efter en något tam start på kvällen. Några klunkar vatten och en macka till så bär det rätt i säng efter det. I morgon ska vi vara duktiga! (när vi väl kommit upp vill säga)
Ha det fint!

Se men inte Apa!

Däst, dästigare, dästigast!

Den befarade sjukdomen har lagt sig lite så det blev ingen sjukdag för mig. Arbetsdagen gick fort, imorgon är det fest, Nile City är klarkollat och vi lagade den mumsiga citronpastan till middag. Trots det känner jag mig lite mentalt däst.(dialektalt ord?) Är nog mest på grund av att jag fortfarande är trött i kroppen och knoppen sen igår. En varm dusch och lite Robert Rankin låter inte helt fel.
Ha det fint!

A spoonfull of Apa makes the medicine go down!

Kanadensiska patienten.

Dagen började okej med vad som har blivit någon slags regel - en snooze för mycket så att det blir bråttom när jag väl orkar upp. In i duschen, dricka lite frukostvatten och sen iväg till jobbet. Gjorde en liten snögubbe i den tunga snön medan jag väntade på Sebastien. Lite mer att göra på jobbet men redan i början av dagen kände jag att det förmodligen skulle barka åt skogen, vilket det också gjorde. Huvudvärk, svettningar och en trött rastlöshet som brukar innebära sjukdom. Det blev en låååång dag. Bilturen hem var en ren plåga. Man inser först när man har huvudvärk i hur dåligt skick vägarna här i bergsbyn är. Någon eller något hade slagit av toppen på min snögubbe... glädjedödare.
Väl hemma blev jag väl omhändertagen. Som alltid känner jag mig lite skyldig när jag får allt serverat utan att ens behöva sitta upp i soffan, men efter en stund brukar det släppa. Några tylenol, esberitox, en våt handduk och ett täcke i soffan var precis vad jag behöve så efter en liten tupplur mådde jag som en människa igen. Kvällen tillbringade vi framför varsin dator och sedan med att titta på fyra avsnitt av Nile City - denna humorformgivare av en hel generation. Det var väl åtminstone två avsnitt för mycket för nu har jag bråttom i säng om jag ska hinna få tillräckligt med sömn så jag orkar jobba imorgon. Det känns inte riktigt som att jag har råd att bli sjuk, speciellt inte nu innan jul.

Ha det fint!

Det finns inga genvägar till den perfekta Apan!

Välkommen till Kanada.

Igår vid läggdags var det vanligt gråtrist höstväder. Imorse var det tjugo centimeter snö. Här går det undan i svängarna. Något som imponerar mig är att vägarna var plogade när jag skulle gå till carpoolen (ingen har vägarna förbi här längt uppe på berget så jag få gå en liten bit). Snön fortsatte att vräka ner under dagen. Trots det kändes vädret inte lika rått som det gjort innan men bergsbyn känns än mer isolerad från civilisationen.. När jag var på väg hem efter vad som kan vara bland topp tio tråkigaste dagarna på Enzyme hittills önskade jag nästan att jag var barn igen. Halvvägs till knäna i kramsnö och snöhögar att leka i som man bara kunde drömma om när man var mindre. Jag får se till att skaffa termobyxor så kan man göra sig lite snögubbar eller en snöborg på tomten.
Ha det fint!

There's no Apa like showApa!

Nystart

På senare tid har bloggen blivit mer och mer lidande av bristande intresse. Därför tänkte jag från idag försöka komma tillbaka i "ett blogginlägg om dagen"-schemat som jag hade i början. Kortare inlägg med tätare intervaller helt enkelt.Det hade varit bra att göra sen senaste inlägget då det har hänt en del. Istället blir det en snabb summering:

1. Däck har köpts men inte bytts än.
2. En liten oplanerad bilutflykt med "low fuel" har upplevts. (helt på mitt ansvar)
3. Spore har laddats ner tre gånger innan MLI fick det att fungera.
4. Spore har spelats till förbannelse av både mig och älsklingen.
5. Lördagen spenderades med att vänta på finnar som aldrig dök upp, vilket var lika bra då jag kunde sitta i sängen och titta på när MLI spelade Spore.
6. En tredje övertidsvecka på mitt nuvarande projekt har påbörjats.
7. En plan har satts i verket att allmänbilda MLI genom att titta på Nile City. Ett avsnitt hemma än så länge.
8. Skägg har växt till en djungel och sedan skövlats som en regnskog, bara stubbiga hyggen kvar.

Åtta punkter får duga för ikväll. Hörs imorrn!

Ha det fint!

För Apor i tiden!

Kul med länkar.

Helgerna är alldeles för korta. Tur att dom kommer så ofta. Den här helgen var tre svenskar till Montreal för att besöka det svenskaste svenska. Om McDonalds kändes som hemma så var IKEA som att vara inlindad i en svennefilt och när vi satt i restaurangen och mumsade på köttbullar och tittade ut i novemberregnet kunde jag nästan svära på att det var Barkarby och inte en kanadensisk storstad vi befann oss i.

Om vi hoppar tillbaka i tiden så var vi lite tidigare på Biodomen (som inte har någonting med detta att göra) och fick en överdos av djur. Priset tog nog uttrarna som efter en lite blyg start verkligen bjöd på en riktig show.



Här är några andra av de individer vi fick tillfälle att se:



Jag skulle kunna vara där i flera timmar mer än vad vi var om det inte var för allt folk. Antagligen var vi svenskar en del av någon annans "allt folk" som de gärna hade sluppit...

När vi kommit hem till bergsbyn igen och lämnat av Sara tog jag och älsklingen det lugnt några timmar innan vi delade på en vinflaska för att komma i partyform inför Romans födelsedagsfest. Rock Band, Cider-öl och allmänt trevlig stämning (och en del psykologande fick jag höra i efterhand) var goda ingredienser i en mycket trevlig kväll. Idag vaknade jag efter tolv, tog tylenol och hoppade i säng igen. Vid tvåtiden kom jag upp på riktigt i hyfsad form. En riktig bakisdag med disneyfilm, egengjorda hamburgare, cola och chips.
Snart dags för mig att släpa mig in i duschen och sen krypa ner i under täcket med lite Robert Rankin.

Ha det fint!

All your Apa are belong to us!

En oväntad utställning.

Idag var ingen bra dag vädermässigt för att vandra hem efter jobbet. Så när Sebastien som kör bilen i min carpool fick lov att jobba över såg jag ingen annan lösning än att ringa hem och tigga skjuts. Mycket bra idé tyckte jag. Vi åkte inte hem direkt utan for till Saint-Sauveur för att ta en köttmacka på donken till middag. Lite lustigt att något så multi-internationellt kan påminna så mycket om hemma. Jag antar att det har att göra med att det smakar lika plastigt vart man än är på jorden. Plastigt fantastigt... eller nåt.
När vi var mätta och belåtna tänkte jag bara besöka herrarnas innan vi begav oss hem mot bergsbyn igen. Det blev ett något kortare besök än planerat dock. Någon vindögd typ hade missat stolen... Visst hade det varit något förståeligt om det var nummer ett... men det var tvåan - prydligt upplagt på golvet framför själva stolen som ett bevis på bra matvanor. Ibland blir man lite fundersam på hur folk är funtade egentligen. Kanske är det bara någon slags oväntad och otippad kulturkrock? Stackars löneslavar som får ta hand om det där, även om det var så pass prydligt som den ändå var.
Kvällen tillbringades med Warhammer och Chuck. Inte helt illa.

Ha det fint!

Hur låter det när man klappar med bara en Apa?

What's this?

För en halvtimme sedan släpptes expansionen till WoW, och det är angtagligen flera av mina kollegor som är "sjuka" imorgon. Jag står dock inte i kö vid någon midnattsöppen butik och fryser tårna av mig. Det känns bra.

Istället har jag tillbringat kvällen i vardagsrummet. Först hade jag och älsklingen lite allmänbildning och kollade på "Nightmare Before Christmas". När den var slut var kvällen tidigare än planerat så vi tänkte hinna med ett avsnitt av "Chuck" också. Men så blev inte fallet. MLI fastnade framför sin nya macbook vilket är absolut förståeligt så jag passade på att begrava mig i "Fallout 3", och då menar jag begrava. Jag blir så pass inne i det spelet att jag var lite rädd att titta på klockan när jag väl lyckades slita mig. Blev inte alltför farligt sent dock.

Känner mig migränig utan huvudvärken... allmänt tung och det känns som om det kan barka åt vilket håll som helst har varit så större delen av dagen. Kanske lika bra att ta sig en Tylenol och hoppa i säng med lite Robert Rankin.

Ha det fint!

"Just Apa and cover!"

Ut och börna med Fårrden!

Snart dags att hoppa i säng för att orka med morgondagen, men innan dess tänkte jag dela med mig lite av vad som hänt.

I veckan kom en italienare till min plats i det skandinaviska hörnet (där det skämtas rått men hjärtligt, vilket är en något ny situation för mig men trevligt) och frågade om jag inte behövde en ny bil. Han hade tydligen sniffat reda på att jag svarat på två tidigare annonser för bilar till salu på firmans egen anslagstavla "classifieds" som jag fortfarande har stort förtroende för. Hur som helst så har han fått en av de eftertraktade platserna som testare för Enzyme i Japan vilket innebär att han snabbt behöver bli av med sin bil då han kan behöva åka allt från i morgon till någon gång inom två veckor. Var inte så intresserad av just den bilen först då det tydligen är ett ganska törstigt fordon men till det pris han är beredd att sälja den nu så är det absolut värt det. En vit automatväxlad Ford. Det står mellan oss och en tysk snubbe som också är intresserad men som det lät igår då vi provkörde den så är det klart att vi får den, vilket innebär att det blir en något längre lunch imorgon för att åka iväg och registrera ägarbytet.

Ännu ett kryss på vuxenlistan: Äger en bil - CHECK!

Gårdagen var inte bara bilprovning. Det var meningen att vi skulle till nån slags arbetsmässa å Emelies vägnar men den skjuts vi skulle få av landladyn Louise blev inte av på grund av en "sjuk bror" eller liknande. Jag tog inte det samtalet med henne så jag kan inte avgöra om det var en ursäkt eller på riktigt. Hon verkar i och för sig väldigt benägen att Emelie ska skaffa ett jobb så att hon kan sänka värmen i huset under dagen...

Kvällen tillbringades en mil i fjärran hemma hos Ray och Elvis med flera där ett gäng manliga män spelade poker. Jag drog med mig Emelie för att inte känna mig så skyldig över att lämna henne hemma. Sanningen är att jag gillar det här med att blanda olika liv. Jag tror att hon gör mitt Kanadaliv lite mer äkta. Har lite känts som på låtsas vilket det fortfarande gör till viss del. Förlorade pengar, men spelade i alla fall rätt så det svider inte så mycket. Man kan inte råda över fru fortuna helt enkelt. En trevlig kväll blev det hur som helst och jag tror att även Emelie hade det rätt bra trots all grabbighet.

Ny arbetsvecka imorgon. Känns som om dagarna flyger förbi. Blir uppropad, får arbetsmaterialet sätter mig och testar en stund och skämtar med Ray och Christian (Roman har flyttats till ett annat projekt den svikaren) och helt plötsligt är det lunch. Efter entimmeslunchen som nästan tar mest tid av dagen skumt nog så testas och skämtas det lite till och så är det plötsligt pausdags och helt plötsligt är det dags att fylla i arbetstiden och gå hem. Antar att jag är lyckligt lottad för tillfället. Får se hur det blir under lågsäsongen.

Mycket ordbajseri blev det idag men det är sånt som händer när jag inte tar mig i kragen och skriver tidigare på dagen och lite oftare.

Ha det fint!

På en rullande Apa växer ingen mossa.

Veckorapport

Ännu en vecka har gått. Hur summerar man tiden som gått på bästa sätt? En väldigt oproduktiv vecka på jobbet. I torsdags fick jag och Emsan åka med till St.Jerome med Jamie, Tommi och Roman. Det blev en liten sväng in till futureshop och sen till Wal-Mart där det införskaffades choklad i massor, skor, ljus och masker att bära på jobbet påföljande dag. (dagen till ära - Halloween)

Fredagen bllev inte så produktiv den heller. Lite regression (kolla om rapporterade buggar har blivit fixade) och jag tror jag gjorde mest jobb i slutet av dagen, vilket inte direkt är vanligt på en fredag. Men det beror mest på den lysande planeringen som lyser igenom ibland som gjorde att jag fick arton buggar en timme innan utstämpling att dela med en annan testare. Mitt galna fredagshumör kom lite av sig men jag hann med min del och blev då på bättre humör igen.

Kvällen tillbringades genom att blanda två delar av mitt liv till ett hemma hos Tommi på en spansk överraskningsfest och senare på spanska ambassaden. Numer så är "my girlfriend" inte längre ett abstrakt begrepp för de flesta av mina närmaste arbetskamrater. Det känns bra, mest för att det känns så fel att ha henne sittandes i sitt elfenbenstorn här uppe på "korsets väg". Att hon var med fick även mig att öppna upp lite mer än vanligt. Vet inte vad jag ville bevisa för vem, men trevligt blev det.

Gårdagen var bakisdag med en sväng till depaneuren, bageribröd, chips och cola och idag söndag har vi gjort så gott som ingenting. Landladyn Louise var i och för sig här och tjötate och vi fick äntligen påskrivet leasen. Förresten så har jag numer ett kanadensiskt mobilnummer som jag skaffade idag.

Nu är det dags att äta. Har varit hungrig hela dagen så det ska bli gott.

Ha det fint!

Apa på hett plåttak!

Elva timmar i Montreal.

I fredags kände jag att allt jag ville göra i helgen var att sova, sova och sova lite till. Men så blev det inte och tur är väl det. På vägen hem gick jag förbi apoteket och köpte bussbiljetter till Montreal till mig och min kära.

På lördags morgon tog vi oss upp för att göra oss redo för en heldag i stora staden (som tydligen är en väldigt stor Öl-stad... man lär sig nåt nytt varje dag). TV och internet påstod att det skulle regna hela dagen, och de hade faktiskt väldigt rätt. Regn regn regn och lite mer regn. Underground City höll oss under jord i början av dagen, men när vi ville se gamla stan så var våra fötters öden beseglade. Inte ens mitt paraply och sötnosens nyköpta turistparaply kunde hindra oss från att kippa fram halva dagen. Trots detta så hann vi med en hel del. Nya jeans till mig, vantar och en väldigt söt mössa till henne, upplåsta mobiltelefoner, två besök på Starbucks ett på Dunkin Donuts och en av foodcourterna (-courtarna, -courtsen, -courtörerna) där vi åt god fisk. Innan resan hem hann vi även med att åka några varv i det lokala tunnelbanesystemet, gå på Imaxbiograf och dricka god "hembrygd" öl på "Les 3 Brasseurs".

Jag tror att dagen i Montreal, trots förstörda skor och genomblöta tår och en tunn plånbok, var väldigt nyttigt inte bara för att det var kul att se staden som jag borde ha besökt oftare under den tid jag redan har varit i landet lönnsirap. Stämningen var något spänd sen fredagskvällen och under början av lördagen men ju våtare fötterna blev (ja, jag tjatar men det var BLÖTT!) steg gemytligheten för att peaka över två glas öl. Det här måste göras oftare men då får vi göra slag i saken och förverkliga planen att skaffa en bil vi har råd med och som orkar ta oss upp för hela berget.

Dagen efter (idag) var en lugn dag. Kom upp ganska sent och fastnade framför datorn respektive TVn tills vi bestämde oss för att ta oss ner till IGA och skaffa mat och dricka. På vägen ner besökte vi chokladerian som ligger i närheten. Ett litet sött, väldigt franskt kafé med fina bakelser. Fick mig att önska att jag var något som en framgångsrik författare eller liknande som kunde sitta på ett kafé hela dagen och bara suga på en cola och vänta på inspiration medans världen rullar på i sin egen takt utanför.

Under kvällen har vi våldfört oss på pumpor vilket har resulterat i två fina lyktor som står utanför ytterdörren och lockar till sig gnagare eller andra djur som äter pumpa. Bilder på dessa lär dyka upp antingen här eller där. (lyktorna... inte djuren, vad jag vet än så länge)

I morgon börjar en ny arbetsvecka vilket innebär påtvingade tidiga mornar, kalla och branta promenader och timmar av känslan att man borde kunna göra mer men eftersom man har en galen dansk i närheten som med sina upptåg får en att inte riktigt kunna koncentrera sig lika mycket på jobbet som på att komma med kvicka repliker på det eviga pladdret. Trevligt men oproduktivt. Stämningen i vårat* lilla hörn är dock gott.

*Jag, norrmannen Ray, spanjoren med skepparkrans - Roman (som låter en gnutta som Fez från "that 70's show") och så den galna dansken Christian.

Ha det fint!

"Im dancing in the Apa!"

Utan sponsor. (än så länge)

En ekvation jag inte får ihop... jag trivs bättre och bättre på jobbet men jag har svårare och svårare att ta mig upp på morgonen. Det kan i och för sig ha en del att göra med vädret på väg till jobbet och värmen i sängen. Hur som helst så var det riktigt illa i morse. När jag väl kom upp hann jag bara med en snåldusch och ingen frukost. Ute regnade det och fem meter utanför dörren upptäckte jag det som skulle sätta ton för dagen. Det kippade lite i höger sko. Hade jag varit fullt vaken och i god tid hade jag förmodligen vänt om och bytt skor och strumpor men istället fick jag finna mig i kalla och fuktiga fötter hela dagen. Kom i alla fall hem lite tidigare än vanligt för att vara det nuvarande projektet. Bara en halvtimmes övertid och skjuts från Enzyme till SAQ (typ systemet, men inget monopol) 15 minuter från hemmet.

Väl hemma hade vi besök av vår eminenta landlady. När hon väl begav sig fortsatte kvällen i pastans, TVns och godissugets tecken. Marabou är verkligen svårslaget... nyhetens behag får en att hylla Hersheys, Reese's och allt vad det heter, men en ren Marabou mjölkchoklad är svårslagen. Nästan lika bra som en Delicatoboll.

Kvällen avbröts av en smäll. Ett fönster uppe vid taket hade blåst upp och iskall luft utifrån strömmade in i huset. Efter att jag och sötnosen med lite möda och stort besvär fått igen det så blåste det upp två gånger till under kvällen. Tyvärr är det lite sent att ringa landladyn men nog ska hon få höra om detta. Hoppas bara att vi inte väcks inatt, eller att jag möts av en snödriva i köket imorgon bitti.

Nu ska jag läsa älskligens blogg och snart ta mig in i duschen så jag slipper imorgon bitti.

Ha det fint!

"I'll be Apa!"

Återfalls-sambo.

En vecka mellan inläggen. Det är nästan så man skäms lite. Men sen i måndags då jag blev sambo igen har mitt vanliga förfarande hemmavid blivit lite lagt på is. Det tar väl lite tid innan rutinerna faller på plats antar jag. Sen hon kom hit har sängen blivit mindre tom, lägenheten mindre kall, maten större, godare och nyttigare och möblerna omflyttade.
Gårdagen gick i allmänbildningens tecken då vi satt i soffan efter en kanadensisk tacomiddag, kollade på hela säsong ett av Hipp Hipp och åt carrotcake.
Just nu sitter vi som i ett vakum och väntar på att den halvtimme återhämtning efter frukosten ska gå över i kollektiv städlust. Det har väl gått 2-3 timmar hittills.
Vad jag frågar mig själv är hur bloggen kommer se ut i framtiden då både min och älsklingens blogg numer skrivs från samma vardagsrum istället för varsin sida av jordklotet. Det visar sig. Kanske skulle ta och läsa hennes nu när jag ändå är i bloggartagen, så kan vi kanske få nånting vettigt gjort sen.

Ha det fint!

"I love the smell of Apa in the morning!"

Mitt i långhelgen.

I fredags hade jag en bra dag jobbmässigt. Klarade kvoten med råge och bestämde mig för att jag var värd att inte jobba övertid, vilket jag i mitt stilla sinne hade planerat att göra. Antar att den jobbiga torsdagen var en tankeställare så med riktig frukost och lunch gick allt som en dans.

Igår var vi ett helt enzymegäng till Montreal och käkade indisk buffé. Väldigt gott och trevligt. Åt lika mycket dessert som vanlig mat och var mätt in på kvällskvisten. Samtidigt som vi var där verkar det ha varit någon indisk fest, för det var massor av kvinnor och flickor i alla åldrar med typiskt Indiska finklänningar som man kan se i Bollywood-filmer och män i kostymer. Vem vet... de kanske alltid klär upp sig och går och hyr en våning på en restaurang varje helg.
Efter buffén gick vi på jakt efter vinterkläder. Efter att ha spenderat alldeles för mycket pengar på böcker, hittat en jacka på HM av alla ställen och köpt lyxlångkallingar så tappade jag och fransmannen David bort de andra och gick till "Underground City" helt själva. Tror iaf att det var där vi var. Ska tydligen finnas över tusen affärer och typ 40 biografer där nere. Helt sjukt. Jag kan iofs vara felinformerad, men visst låter det tufft?

Idag har jag inte gjort mycket. Fnyst åt en minidammsugare som inte riktigt gör sitt jobb, brottats med en dammsugare som lika gärna kunde extraknäcka som skördetröska, tvättat och plockat lite här hemma.

Imorgon är det thanksgiving, så jag ska laga en gratäng under förmiddagen att ta med mig till skandinavfesten. Har en känsla av att jag inte kommer hitta dit, men det är ett problem jag får ta då. Vet på ett ungefär vart jag ska iallafall.

Nu är jag så trött, så trött så det är lika bra att jag borstar gaddarna och hoppar i säng. Det ska verkligen bli underbart att få dela sovplats med älsklingen igen. Att få somna med henne på armen och vakna med henne vid min sida. Och blir det för varmt har vi varsin del av en stooor säng. Eller en varsin säng kanske man ska kalla det men de har samma bäddmadrass... så typiskt av mig att skriva massa osammanhängande ordbajseri när jag är trött, lika bra att lägga ner innan det blir värre.

Ha det fint!

Why did the Apa cross the road?

Snetänd? Snarare glöd...

Vem kunde tro att dålig mat och övertid är ett recept på dåligt humör? Som grädde på moset så gjorde jag dåligt ifrån mig på jobbet idag och löneslippen var magrare än väntat.
Inte konstigt att man blir lite sne. Hoppas att det bara är någonting tillfälligt.

Imorgon är det sista arbetsdagen denna vecka! På lördag åker jag förmodligen till Montreal och kollar på vinterkläder och annat vettigt. Söndagen blir förhoppningsvis full av ingenting. På Måndag är det thanksgiving så det blir inget jobbande då heller, och på kvällen är det en liten middag för oss skandinaver (i en ganska bred betydelse, finnar och en tyska med också). På tisdag jobbar jag INTE övertid för då får jag besök! Och inte vilket besök som helst utan min älskling blir min sambo igen efter 81 långa dagar på var sin sida Atlanten (och ett tag på var sin sida planeten). Är förväntansfull, längtansfull och nervös, allt i ett.

Har tråkigt så nu ska jag gå och lägga mig och lyssna på en ny ljudbok, då den jag laddade hem igår tog slut idag på väg till jobbet.

Ha det fint!

"Det är bättre att ha Apat och förlorat än att inte ha Apat alls."

"This is a lamp"

Här är jag igen. Inga större problem med internet eller spännande saker som tagit upp min tid. Bara bristande intresse är att skylla.

Flytten gick bra, även om han som skulle skjutsa mig hade glömt bort det och kom tre timmar sent efter att jag ringde honom. Det var nog lika bra för när jag kom till min nya bostad var landladyn fortfarande här och städade, och hon lämnade inte lägenheten förrän runt nio, halv tio. Jag som bara ville vara ensam och känna in nya lyan fick istället finna mig i att bli visad runt och och bli behandlad som om jag inte bott i en lägenhet förut.

När jag kommer att tänka på det så är det första gången som jag verkligen bor ensam, även om det bara är för 9 dagar totalt. Det har alltid varit någon annan som delat ingång med mig. Pojkrummet, ett antal studentrum, Blackeberg med grabbarna, Blackeberg med älskligen och nu senast "the learning house" innan jag kom hit. Måste säga att det känns... lite tomt. Jag som alltid värnat om att kunna vara ensam.
Det är väl så det sägs; Det är ett helvete att vara ensam men ett himmelrike att kunna vara det.
Nu är det inte alls så illa, men det ligger någonting i det.

Nu tänkte jag gå och lägga mig och lyssna på min nynerladdade audiobok så att jag blir pömsig nog för att somna om och få tillräckligt med sömn inför morgondagen.

Ha det fint!

"Åh det är skönt när min Apa är grön, sakta går hem genom stan"

Le Grand Danois.

Några dagar senare...
När jag kom hem med datorn dagen efter så visade det sig att allt inte stod rätt till. Först så var det en "stuck pixel" (röd) på monitorn, och sen kunde datorn inte hitta det trådlösa nätverkskortet, vad jag än försökte. Dagen efter den dagen efter fick jag krypa till Claus och fråga om han inte kunde tänka sig att skjutsa mig till St Jerome för tredje dagen i rad. Det gjorde han.

När vi kom dit så visade sig att lallarna som satte ihop datorn hade glömt att sätta i nätverkskortet. Jag och Claus drog till Wall-Mart en sväng medan de reparerade sitt misstag. Monitorn trodde jag aldrig att de skulle ta tillbaka, men utan att direkt ställa några frågor så sa samme man från landet på M som jag träffat de två senaste dagarna att "We found it defect, we replace it for you". Nånting i den stilen iallafall. När jag kom hem funkade allt finfint och jag har en dator som flyter fint och en monitor som visar vackra färger istället för det grådass som min gamla trotjänare levererar.

Igår var det middag här hemma med grannarna och Olivier. Anledningen var väl för att jag skulle flytta och dessutom att Benji drar härifrån. Han vill tillbaka till Danmark och tänker flyga hem utan att berätta för Enzyme förräns han är framme. Trist att han drar, men det är sånt man får ta. Trivs han inte så finns det ingen anledning för honom att vara kvar och må dåligt i tio månader till.

Om mindre än en timme så är min flyttskjuts här. Nån kille från Enzyme som jag aldrig snackat med mellan fyra ögon. Det är det som är undret med Enzymes interna anslagstavla "Classifieds". Det verkar som om allt kan lösa sig bara man skriver en rad där. Kan bero lite på att vi inte kommer åt internet på våra arbetsdatorer och Classifieds och internmailen är det enda vi kan kolla när vi behöver en minuts paus från jobbet.

Jag vet inte om jag kommer åt internet än på det nya stället, men jag planerar att så snart jag fått in all mat i kylen så ska jag ner till Hardware Store och skaffa mig en trådlös router och en ny mus, så sen borde det funka utan problem. Men man vet ju aldrig med teknik...

Ha det fint!

Man ska inte gå över ån för att hämta Apa.

En dansk, två finnar och en Apa går in på ett Futureshop...

Dagen började med att jag insåg att jag varken hade frukost eller lunch hemma, så efter ett glas tranbärsjuice gick jag i förväg förbi Couch-tard (typ Statoil) för att ta fixa nånting ätbart. När jag väl var klar där upptäcker jag att jag glömt passerkortet hemma, så jag får få tillbaka upp till huset igen. Väl hemma hittar jag korter i jackfickan... samma jacka som jag har på mig.
Med raska steg gick jag sedan mot Enzyme och stämplade in endast en minut för sent.
Tråkig dag idag med trist projekt och mycket väntan.

Efter jobbat åkte jag med en Claus, Tommi och Jamie (sistnämnde är den finne jag skrivit om förut men inte kom ihåg namnet på så därför får han ingen fetstil) till Sainte Jérome för att kolla på datorer. Igår satt jag uppe till klockan ett och försökte hitta någonting vettigt på nätet innan jag gav upp och idag blev jag påmind om Futureshop. (inte helt olikt vårat ONOFF)
Bättre att ha någon kunnig att fråga, öga mot öga tänkte jag och det var nog en bra tanke.

Fick hjälp av en trevlig man från nåt land på M, som först trodde att jag var från schweiz, men när vi klargjort begreppen Sverige/Schweiz så kom han fram till att jag måste vara från nederländerna (THE NETHERLAANDS! internt internt). Jag hade inte hjärta att säga emot. Det kan inte vara lätt att hålla ording på alla pluttländer i Europa. Inte rättvist av mig att kräva något sånt när jag själv nästan har obefintliga geografikunskaper i delar av världen som inte täcks så mycket av media.

Det slutade med att jag köpte en stationär dator med 21tums skärm. Så mycket kraftfullare och billigare än en bärbar, och jag ska ju i alla fall vara här i 10 månader till. Om jag fraktar den hem till Sverige eller säljer den sen får bli en framtida frågeställning. Hur som helst fick jag en bättre dator än vad jag planerat till ett billigare pris än vad jag var beredd att betala. Antingen är dom väldigt bra på att lurendrejas här eller så ligger det någonting i att jag inte känner mig ett dugg lurad, även om det var en liten serviceavgift för att sätta ihop alla tillval. Det tyckte jag dock att det fick vara värt. Imorgon ska vi tillbaka och hämta datorn.

Efter turen till Futureshop så drog vi till Boston Pizza och käkade middag. Så mätt har jag nog inte varit på evigheter.

Förresten så har flytten blivit flyttad till på söndag, då Gaitano som jag ska byta med jobbar på söndag. Då får jag hela lördagen på mig att flyttstäda (och kanske leka en del med min nya leksak)

Ha det fint!

"They may take out lives, but they will never take our Apa!!"

Nej, inte han den där körsbär.

Kom precis hem från en sväng till biografen. Eagle Eye - en helt okej film. Om man lämnar all logik, sunt förnuft och filmvetarpretentioner utanför portarna när man går in i salongen så kan man få sig två underhållande timmar. Ett bra slut på en annars anonym födelsedag. (även om den tekniskt sett redan var över klockan 18:00 kanadensisk tid)

Gjorde bra ifrån mig på jobbet och uppfann till och med ett nytt ord - Imagilicious! På vägen hem köpte jag mig lite presenter. En chokladbakelse, tre par strumpor och ännu fler stearinljus. Den stora presenten som jag kan bjuda mig själv på med stor hjälp av päronens generositet har jag inte beställt än. Kanske är dags så att den hinner hit lagom tills efter flytten.

Nu är jag helt säker på att jag glömt skriva om någonting... men kan inte komma på vad det var, så det får vänta tills i morgon om det nu var så viktigt.

Slutsats - en bra dag, men lite anonym för att vara en födelsedag. Det är sånt man får ta för att man flyttar ett kvarts varv runt jorden.

Ha det fint!

"You want the Apa!? YOU CAN'T HANDLE THE APA!!"

Det dimhöljda bergets skäggapa!

Då var man tillbaka till det här med konstig tidräkning. Imorgon fyller jag år i Kanada, men i Sverige har min födelsedag redan varat i fyra timmar. När börjar man egentligen fira?
Inte för att jag tänkte fira särskilt mycket hur som helst, men ändå.

Igår var jag då och vandrade till toppen av Mt.Kaaikop. Självklart så regnade det på morgonen, men det lättade något när vi väl kom iväg och under dagen var något enstaka duggstänk det enda i regnväg.



Tyvärr så förde vädret med sig en dimma som lade sig över bergstoppen som en filt så den enastående utsikten blev det inte mycket av. Men det var vackert på väg upp. Även om min T-Shirt var genomvåt och benen kändes som gele när jag väl nådde toppen så var det värt det.



Jag har inga problem att gå längre sträckor på plan mark, men när det lutar uppåt hela tiden och det quebecianska ordet för skogsstig ordagrannt betyder "Stora hala stenar som visar vägen men mest är I vägen" (eller nåt sånt) så tär det på krafterna. Att jag sedan inte är i min livs form har väl en ganska stor del i det hela också.



När vi var klara med lunchen uppe på toppen kunde vi välja att gå samma väg tillbaka eller "Le Grand Tour" som är nästan fyra gånger så lång som den väg vi tagit på uppvägen. De flesta av oss hade sinnesnärvaro nog att välja den "enkla" vägen.



De bilder jag tagit gör inte rättvisa till all färgprakt och den skala som det var i verkligheten, men det ger i alla fall en liten idé av hur det var.







På kvällen var det fest hos Fabian, vilket var väldigt trevligt. Drack Boris Cool, spelade (och sjöng) Rock Band och umgicks rent allmänt. Precis vad jag behövde.

Annars så provade jag att för första gången på sju år skala mig helt i ansiktet. Förutom en liten fegplätt då som mest agerade snuttefilt. Lika bra att testa nu så att det hinner växa tillbaka tills Emsan kommer hit. Nu vet jag hur jag ser ut utan, och det dröjer nog ett bra tag innan jag skalar mig igen... man kan ju inte vara skäggapa utan skägg liksom. Även om jag kanske ser en gnutta yngre ut så är det inte mig själv jag ser i spegeln.

I morse var jag seg som tusan, och benen är fortfarande ömma. Trots att jag inte riktigt orkat göra nånting vettigt idag så har det på något skumt sätt ändå blivit städat här hemma.
Snart dags att packa. Ny lägenhet på lördag!

Ha det fint!

Varje lång resa börjar med en liten Apa.

Vi går över regnvåta berg fallera!

I morgon ska jag ut och vandra i berg, och har inte packat ihop min "utrustning" än. Nåja, vad har man sovmornar till om inte för att göra saker som man skjutit upp från kvällen innan?

Hoppas hoppas hoppas att det inte regnar.

På kvällen är det förresten födelsedagsfest, men inte för mig. Det är en kille från London, Fabian, med Malaysiska rötter som håller i det så jag antar att det är för honom. Lite skumt formulerat i inbjudan.

Ha det fint!

"Life was like a box of Apa ; you never know what you're gonna get."

Lönetorsdag.

Tillbaka på favvisprojektet igen. Efter halva dagen fick jag drömuppgiften, i stort sett bara spela spelet från start till mål och bara skriva ner vissa grejer i ett dokument. Mer detaljerat än så vill jag inte skriva med tanke på tystnadsplikten men sweet är det i alla fall.
Men man börjar ju undra varför just jag får specialuppgift när de flesta andra får fortsätta med sina uppdrag. Är det för att PM:en tror att jag är mest lämpad att klara det så snabbt som möjligt, är han imponerad av mitt engagemang inför projektet eller är det samma sak som när en frustrerad förälder ber sina ungar att gå och köpa ett ögonmått och två liter ollonblå färg medan han fortsätter att jobba. (en ursäkt för att få mig ur vägen med andra ord så att de "riktiga" testarna kan göra sitt jobb ostört)

Har lite papper att fylla i, sen blir det tandborstning och hopp i säng. Att det alltid blir senare än planerat... typiskt. Man tycker sig ha all tid i världen att lägga sig i god tid men så hittar man på nåt kul att fördriva tiden med och helt plötsligt är klockan halv tolv och man borde ha varit till sängs för åtminstone en halvtimme sen.

Lönedag idag. 898Cad! Så det firade jag med lite tournedo, pommes frites och cola. Mycket gott.

Ha det fint!

"Apa Direkt, kan jag hjälpa till med något?"

Höststämning i T-shirtväder.

När jag kom hem från jobbet idag satt jag mig ner vid datorn och på ren impuls satte jag igång Reason, och där har jag suttit sen dess och pulat. Det är trevligt när inspirationen slår till, men nu har jag kommit till det läget då jag inte vet hur jag ska gå vidare... brukar bli så att jag bara slänger på nåt discobeat och sen lämnar låten till sitt öde. Jag åt en liten sallad för nån timme sedan, men börjar bli riktigt hungrig igen. Det är väl det som är nackdelen när man fastnar i nåt kreativt, det är lätt att man glömmer annat som man borde göra, som till exempel att äta.

I morgon är det löning. Det är då jag får reda på om det var värt all övertid eller om jag för all framtid borde undvika det som pesten.
Förresten så har "sista dagen"-projektet sabbat min vecka. De slet mig från drömprojektet för att göra halvt ingenting i fyra dagar... hoppas det inte är några problem att komma tillbaka sen bara. De kan verkligen behöva min hjälp där borta. Många funktionalitetstestare som inte drar sitt strå till stacken där. Själv var jag lite under dagliga kvoten, men rapporterade väl ungefär en sjättedel av alla buggar varje dag. I en trupp på över 20 personer är det inte okej. Det är faktiskt så jag skäms lite å deras vägnar. (kan man skriva så?)

Bilderna som jag lovade förra gången kommer efter helgen. Ska upp och vandra i bergen med ett gäng enzymare på lördag (eller söndag beroende på vädret) så det blir förhoppningsvis en massa fina höstbilder därifrån.

Nu är apan hungrig. Lite rostat bröd med chokladhonung skulle sitta fint, och en kopp te.

Ha det fint!

You only tell me you love me when your'e Apa!

Korrekturläsning är fegt!

Idag var jag med på min första "social club"-aktivitet. Det började klockan nio på morgonen nere vid Enzyme med att ett blandat gäng från företaget och en del familjemedlemmar trängde in sig i en gul skolbuss med ordet "SPECIAL" frampå. Sen bar det iväg 1½ timme i en buss som inte var direkt gjord för långa sträckor eller långa skandinaviska ben.
Första anhalten var en honungsfarm (i brist på bättre benämning) där vi fick en liten rundvandring.

På nollningen när jag började högskolan kommer jag ihåg en speciell lek de hade bestämt att vi nykomlingar skulle delta i. Att frakta saft och annat från person till person och till slut lägga det i en hink... tror jag det var. Det är i alla fall så bina gör sin honung. Ett bi suger i sig nektar från en blomma och tar sig sedan hem till kupan. Väl hemma så ger han nektaren till ett annat bi med tungan, som i sin tur ger det till ett annat bi med tungan och så vidare tills det hamnar i vaxkakan. Så tänk på det nästa gång du äter honung! Bara en massa socker och bisaliv.

En liten avstickare där...
Efter att vi fått mer info om livet i bikupan och fått provsmaka på olika sorters honung kom vi till det mest spännande rummet. Uppställda bord med små muggar så fick vi prova deras egna olika sorters alkoholhaltiga honungsdrickor och lönnsirapdricka. Det mesta smakade mest halvtaskig grogg, men den rena lönnsirapdrickan smakade ungfär som punsch med en eftersmak av bränt socker så en sådan flaska fick jag med mig hem till ste-ad. Dom hade tänkte ut det så smart att de bjöd oss gäster, som för övrigt inte hade ätit lunch än, på en massa alkohol för att sedan släppa ut oss i souvenirshoppen. Smart drag och jag tror nog dom sålde en massa onödigt till de flesta. Men jag köpte BARA nödvändiga saker. Spriten, chokladhonung att ha på macka och ett ljus som luktar mörk choklad... absolut nödvändigt!

När vi hade shoppat klart åkte vi vidare i vår gula buss till en pumpa- och äppelodling, för att äta sen lunch och plocka frukt (för den som ville det). Efter en Butternut Squash-lasagne för min del begav vi oss ut på fälten.
Tre äpplen fick jag med mig... tror inte att jag äter särskillt mycket mer, och ska jag ha en pumpa så köper jag den nog närmre halloween mest för att skära mönster i den.

Jag tänkte lägga några bilder från dagen, men jag fastnade på Facebook med att kolla gamla bekanta och förundras över hur vuxna alla är, och sen ville inte datorn känna av mobilen riktigt så jag skjuter upp det på morgondagen. Ny arbetsvecka i morgon. Jag borde sova nu

Ha det fint!

Apa, gör det goda godare!

Is-Björn Frostarsson?

---
Isbjörnsungen:
-Mamma, är jag en isbjörn?
-Ja min vän
-Mamma, är du säker på att jag är en isbjörn?
-Ja helt säker.
-Mamma är du helt, helt säker?
-Men vad är det för dumheter. Klart att du är en isbjörn! Varför frågar du?
-Jag fryyyyyyyyyyser!
---

Värmen funkar inte i huset och det är en chock när man på morgonkvisten ska lämna den varma sängen. Det är såna här mornar som man lite extra längtar efter sovmorgon och en mänsklig värmekudde på armen. Jag får nöja mig med en kopp te med honung och en promenad...

Ha det fint!

Alla vill ju vara Apa!

Att sätta gränser.

Gissa vad! Övertid idag igen på samma gamla "sista dagen"-projektet. Men idag var det näst sista dagen. Tideräkning i den här branschen är verkligen konstig. Förhoppningsvis blir det inte mer övertid nu i veckan (en dag kvar och jag jobbar inte helg) men man vet ju aldrig. Det finns en gräns för när extra pengar slutar att vara en så pass stor morot och man bara känner för att vara ledig. Mycket beror ju så klart på vad man övertidar med.

Kan man överdosera pistagenötter*? Har en stor påse vid datorn som jag ständigt sitter och nallar ifrån. Bättre än annat snack är det alldeles säkert, men det finns säkert en gräns där med.

*bloggers egna rättstavningskontroll gillade inte detta ord... den tycker att jag borde byta ut det till "pistolbeväpnad" eller "ianspråktagen". Jag måste börja läsa förslagen oftare...

Var ovanligt social idag... en reaktion på senaste blogginlägget kanske? Jag gillade det i allafall så jag ska fortsätta att ge det en chans.

11 dagar tills jag är så gammal som jag tror att jag är.
26 dagar tills allting är som det ska.
5 minuter tills Apan ligger till sängs och lyssnar på podcast innan det är dags att sova.

Ha det fint!

"Dr. Apa, I presume?"

Allt går i vågor.

Snacka om att det nya projektet har rivstartat. Vi ska göra tio veckors jobb på sex egentliga veckor så det har satts upp mål på antal buggar som vi måste rapportera per dag, vilket var lite högre än vad jag brukar göra vilken annan dag som helst. Stressigt, men mycket lärorikt och antar att allt annat blir lättare när man väl klarat av en sån utmaning.
Det gamla projektet som jag skrev om senast hade en ny "det här är sista dagen" dag idag... övertid till kvart i nio. Väääääldigt utdragen process för väldigt lite arbeta tvärtemot tidigare på dagen. Men det ger ju pengar i alla fall. Gäller att passa på när jag inte har någon att längta hem till än. Mindre än en månad kvar!!

Om två minuter släpps "Warhammer: Age of Reckoning" i butikerna, och min dator är inte i närheten av att klara av det... nåja, det är väl kanske lika bra.

Igår när jag kom hem sent hade Aurellie födelsedags-/överraskningsfest i köket. Jag kände att jag inte ville tvinga alla dessa spansk- och fransktalande människor att prata engelska och dessutom var jag utarbetat så jag gick upp till mig.
Inte långt kvar tills jag fyller år, vilket jag ganska effektivt har förträngt fram tills nu. (har ändå varit 27 i huvudet i minst ett halvår redan) Som det känns nu kommer det att bli en deprimerande måndag. Förbannelsen att vara som jag, men ett flertal bekanta men inga direkt nära vänner som man kan fira med, och en överraskningsfest eller liknande finns absolut inte i min värld.

Nu blev det lite väl mycket i moll, så jag ska försöka komma på nåt kul att avsluta med. Jag har fått ett rejält uppslag på vart jag ska söka mig när tiden på Enzyme är över. Hoppas hoppas att detta gäng har någonting åt mig!

Ha det fint!

Is that an Apa in your pocket, or are you just happy to see me?

Den som inget har, har inget att förlora.

Idag hamnade många av oss språktestare på ett nytt spännande funktionalitetsprojekt då det projekt som vi sysslat med sedan jag började på Enzyme är så gott som färdigt. (vad jag vet... det har varit sista dagen i några dagar nu) Jag vet inte vad vissa språktestare har emot funktionalitetstestning. Det är ju praktiskt taget samma sak som språktestning, men lite mer detektivarbete. Jag gillar i alla fall båda, beroende på vilket projekt det är då så klart. Det nya projektet som kommer att vara i några veckor denna runda är nog lite av ett önskeprojekt för mig. Jag kan inte tänka mig något annat projekt på hela Enzyme som jag hellre skulle vara på, så varje dag tills det är över kommer jag kolla mig nervöst över axeln så snart jag hör en främmande projektledare eller personalplanerare av rädsla för att dom ska komma och sätta mig på något ökendött fulspel eller nåt...

I helgen har social club ordnat med en liten utflykt till bl.a en honungs"farm", vilket säkert kan bli kul. Plocka massa frukt och äta skördesaker och honung. Kan vara trevligt att köpa på sig lite lokala varor också.

Men nu ska jag räkna får! Kommer nog inte ens upp i hundra...

Ha det fint!

Vill DU ha en Apa på ögat?

Kulturellt utbyte.

Idar har jag gjort så lite som möjligt. Tog en dusch och satte på mig kläder först vid åtta på kvällen. Efter en hel dag i morgonrock kändes det faktiskt lite instängt. Hur som helst så var det nog precis vad jag behövde, att inte göra nånting, för nu mår jag bättre och bara jag kommer i säng när jag skrivit klart det här inlägget så ska vi se att morgondagen går som smort.
Inte så mycket mer att skriva om idag, men jag vill dela med mig av vad som inte kan vara annat än en kulinarisk sensation.



Jag kan dessutom tillägga att "Compliments" inte är helt olikt euroshopper eller eldorado rent kvalitetsmässigt. Det ska bli spännande på lunchen imorgon.

Ha det fint!

Apan är uppfinningarnas moder!

Helgarbete.

Igår jobbade jag lite längre än planerat. Det blev 14 timmar, och idag helgjobbade jag åtta timmar till. Är något förkyld så det har tagit på krafterna, men förhoppningsvis är det värt det när lönekuvertet kommer om två veckor.
I morgon har jag bara planerat husliga saker som att tvätta och laga mig riktig mat. Föröver det ska jag göra ingenting. Bara kurera mig så att jag orkar med den nya veckan.

Nu är det definitiva flyttdatumet bestämt. Lördagen den fjärde oktober tar jag mitt pick och pack och beger mig upp för berget till min (och i sinom tid älsklingens) nya boning. Alltså får jag lite över en vecka alldeles själv i den stora lägenheten. Hur ska det gå? Jag kanske hinner bränna upp huset i et försök att få öppna spisen att göra som jag vill!?
Sova var det ja... innan jag börjar yra mer än nödvändigt!

Ha det fint!

En gång är ingen gång, två gånger är ett misstag, tre gånger är en Apa!

Klättring på plus.

Tänk vad tiden rinner iväg vissa kvällar. Har precis borstat tänderna och skickat iväg några mail så är klockan redan tio i tolv. Jag borde ha gått och lagt mig för en timme sedan, i en perfekt värld.

Jag blev inte sjuk trots allt (än) vilket jag är mycket tacksam för. Echinagard och tylenol - Den dynamiska duon - höll mig ovanför ytan, även om jag hade lite små känningar under dagen idag.

<- Detta är ett bevis på att jag klarade det! Jag har fixat en lägenhet alldeles själv. *gör en liten kulle av alla ihopsamlade vuxenpoäng, klättrar upp, och ritar ett kors i taket*
På "kontraktet" står det att jag hyr från första oktober, men det exakta datumet ska jag ta med Gaitano först så att ingen står utan bostad under övergången. Det vore ju lite synd om så blev fallet. Landladyn Louise verkar vara en väldigt vettig människa. Det låg någonting exentriskt över henne som jag inte riktigt kunde sätta fingret på men det kommer med största säkerhet inte bli några som helst problem från det hållet.

Ha det fint!

Somliga går med trasiga Apor, säg vad beror det på?

Livräddare i pillerform.

Här sitter jag med en kopp te och vet att jag inte kommer kunna sova ordentligt inatt. Det kom smygande under dagen, men jag kan säga exakt vilken tidpunkt som jag kände att jag kommer att bli sjuk. Attansbalja... gillar inte denna typ av sjukdom även om den absolut inte är den värsta.
Det är den orkeslösa sorten, men halsbränna och en kropp som känns en storlek för stor för huden. Ungefär som när man bränt sig i solen, fast över hela kroppen och ändå inte riktigt på samma sätt. Svårt att förklara, men så är det i alla fall, och jag har inte råd att vara hemma. Köpte mig ett paraply och extra starka värktabletter inför i morgon så kan jag i alla fall jobba bedövad. Paraplyet är till för att hålla Sara på avstånd så att hon inte dödar mig ifall jag har råkat smitta... och för att skydda mig från regnet då, men främst den första anledningen.

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Har typ ett lakan som täcke och överkastet hängde på tork över natten efter en sängklädestvätt. Självklart glömmer apan att skjuta igen fönstret och SJÄLVKLART är det den kallaste och ruskigaste natten/morgonen sen apan kom till Kanada bara för det. Inte ens en het dusch kunde få mig i särskilt god vigör den morgonen.
I går morse vaknade jag förresten av att någon var väldigt arg och besviken på mig någon timme innan egentlig uppgångstid. Jag tror det var lillgrisen och det skrämde mig så mycket att jag inte kunde somna om. Kanske lika bra att jag inte kan sova inatt...

I morgon (om jag nu tar mig upp ur sängen) ska jag i alla fall snacka med landladyn Louise om att flytta in i lägenheten.


Ha det fint!

Hit me Apa one more time!

Nya perspektiv.

En slumpad tanke idag:
"Den här ostbiten har jag spelat tv-spel i en halvtimme för!"
Över eller underbetald, det är frågan.

Annars så har jag idag blivit sliten från ett coolt projekt till ett projekt som jag börjar tröttna innerligt på. Jag kommer i alla fall få min första eftertext i det spelet om allt går väl och det är ju alltid kul. Och torsdag-fredag är jag tillbaka på coola projektet. (här skulle det vara en glad smiley om det inte var så att jag försöker låta bli med dom i bloggen... är nog illa på MSN och liknande)

Vill verkligen ha den där lägenheten, vilken dag som helst kommer den där landladyn till Ste-Adéle... bara det inte blir en till "Godot". Hur som helst betalar jag mer för det här...:



...än vad det blir per person på det nya stället.

Men man blir ju lite sugen på att skaffa bil till vintern också. Är inte allt för dyrt här vad jag sett än så länge, men då har jag inte forskat i "dolda kostnader".
Det verkar inte bli nåt samtal med Kina idag, så det är väl lika bra att få lite sömn så jag orkar vara produktiv i morgon med.

Ha det fint!

"I've a feeling we're not in Apa anymore"

Ett eget krypin.

Idag har jag varit och på lägenheten. En 3½:a med öppen spis och gigantiska fönster. Den ligger på övervåningen på ett hus inte alls långt bakom den kyrka som jag postat bild på tidigare. Lite längre till Enzyme och lite brantare till IGA, men bara fem minuter till sjön och framöver ska det bli uteplats också. Mycket värt i sommar. Jag är väldigt sugen på den, och hoppas att det inte gjort att jag missat något vitalt. Jag blir lätt sån i dylika situationer. Hur som helst så ska jag prata med den Montréalboende landladyn som kommer förbi någon gång i veckan.
Jag vet inte hur mycket bilderna säger men det är i alla fall någonting.



I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag lider inte för det. Ett gott tecken.

Ha det fint!

Apan has left the building!