Rudolf och röda näsor.

Dagen började alldeles för tidigt med att jag sovit för länge. Hade tänkt ta en lång morgon innan vi åkte till Montreal med finnarna (I detta läge är finnarna Tommi, Jamie och Jamies Exflickvän som jag inte minns namnet på, men hon hade en väldigt smal hand... fick lova att kolla efter handslaget så att hon inte saknade nåt finger, men så var inte fallet) för att bland annat hämta vår fem kilo tunga julskinka och handla julklappar. Vad jag borde ha lärt mig vid det här laget är att hur trött jag än är när jag lagt mig på kvällen så måste jag DRICKA OM JAG ÄR TÖRSTIG. Det kanske låter som en no-brainer, men är det så kallt som det kan bli här och man precis har värmt upp täcket så är det inte lika självklart längre. På grund av bristande tagen lärdom vaknade jag med huvudvärk som höll i sig resten av dagen.

Efter att ha försökt få igång skrället till Fårrd så tog vi finnarnas bil vilket innebar att Jamie fick sitta bakom ratten. A blessing in disguise som man brukar säga. Hade inte varit kul att köra bil idag. Det gick lätt att ta sig dit vi skulle och jag tror Tommi blev lite till sig när vi var på IKEA där han samlade på sig nästan lika mycket mat som vi svenskar (jag och hjärtat). På Atlantique sen gick han runt och stönade bland alla finska godsaker som fanns där. Jag klandrar honom inte.

När bakluckan var full med mat tog vi oss närmre downtown och shopping-gatan St.Catherine där vi lite smidigt delade på oss så vi fick förfrysa näsorna på var sitt håll medans julklappsjakten var i full gång. Kallt som tusan och denna gång hade snön även kommit till Montreal. För att undvika spoilers för eventuella läsare så går jag inte in i större detalj på händelserna i detta läge. Vi avslutade shoppingen på ett litet anonymt kafé som mest kändes som ett byfik någonstans i mellansverige eller dylikt.

Väl hemma och efter ännu en värktablett och lite mat mådde huvudet förhållandevis bra och lämnade bara efter sig ett väldigt svagt illamående som inte alls störde nöjet att kolla på resten av Sunes jul tillsammans med älsklingen. Fortfarande lika roligt och man blev påmind om vilken stor man Peter Haber egentligen är... i rätt roll.

Äntligen har vi förresten hittat någon som vill hyra vår lägenhet i Blackeberg. Skönt det. Det och mycket annat ska tas hand om i morgon.

Ha det fint!

"Det viktiga är inte att vinna, utan att Apa."