Kanadensiska patienten.

Dagen började okej med vad som har blivit någon slags regel - en snooze för mycket så att det blir bråttom när jag väl orkar upp. In i duschen, dricka lite frukostvatten och sen iväg till jobbet. Gjorde en liten snögubbe i den tunga snön medan jag väntade på Sebastien. Lite mer att göra på jobbet men redan i början av dagen kände jag att det förmodligen skulle barka åt skogen, vilket det också gjorde. Huvudvärk, svettningar och en trött rastlöshet som brukar innebära sjukdom. Det blev en låååång dag. Bilturen hem var en ren plåga. Man inser först när man har huvudvärk i hur dåligt skick vägarna här i bergsbyn är. Någon eller något hade slagit av toppen på min snögubbe... glädjedödare.
Väl hemma blev jag väl omhändertagen. Som alltid känner jag mig lite skyldig när jag får allt serverat utan att ens behöva sitta upp i soffan, men efter en stund brukar det släppa. Några tylenol, esberitox, en våt handduk och ett täcke i soffan var precis vad jag behöve så efter en liten tupplur mådde jag som en människa igen. Kvällen tillbringade vi framför varsin dator och sedan med att titta på fyra avsnitt av Nile City - denna humorformgivare av en hel generation. Det var väl åtminstone två avsnitt för mycket för nu har jag bråttom i säng om jag ska hinna få tillräckligt med sömn så jag orkar jobba imorgon. Det känns inte riktigt som att jag har råd att bli sjuk, speciellt inte nu innan jul.

Ha det fint!

Det finns inga genvägar till den perfekta Apan!