En legend live!

Om ungefär en kvart dyker det upp folk och hämtar mig och sen bär det av till gratiskonsert i Montreal med ingen annan än Stevie Wonder! Hur coolt är inte det?

Ha det fint!

Isn't Apa lovely?

Stort rum, liten apa.

Idag har jag möblerat om lite grann här hemma som en ren produkt av det upplopp jag skrev om här senast. Numera står datorn på matbordet med stolsryggen mot köket.
Dels var det för att jag tänkte slippa det trådlösa nätverket, och dels för att det känns konstigt att ingen kommer att sitta bakom mig i gungstolen längre...
Ett annat sätt att bekämpa tomheten i en lägenhet stor för en person är att dra på musik som är riktigt bra att sjunga med till och dansa som en galning, så det har jag gjort idag. Bild eller videobevis existerar inte och om det gjorde det skulle jag absolut inte erkänna det. Världen är helt enkelt inte redo för mina färdigheter som sång och dansman.
Dusch och sen i säng. Jag har ett viktigt telefonsamtal att ta mig upp till imorgon bitti innan jobbet!

Ha det fint!

"You don't have to go home, but you can't Apa here"

Dags för upploppet.

Det har varit en lång men bra vecka.
MLI och Karin kom hem från New York och tillbringade semesterns sista dagar med bergstoppen som bas. Måndag och tisdag jobbade jag, men onsdagen (som var Jean Baptiste eller Dipper Day som den numera heter på Enzyme eller Quebecs "nationaldag") tillbringades efter en Farandole-brunch på en välfylld strand där jag jobbade fint för att bekämpa T-shirtbrännan. Lite för fint visade det sig till slut men det var absolut värt det. En av de bästa dagarna jag haft på väldigt länge.
Torsdag-fredag var det mer jobb och lördag förmiddag lämnade flickorna mig ensam här hemma för att bege sig mot Newark och vidare mot Sverige. En månad tills vi ses igen, och denna gång på svensk mark. Jag har alltså en månad kvar här. Ett upplopp en tolftedel så långt som hela min tid här. Det kommer att bli ett tomt upplopp, men det går nog bra...
Lördag kväll var det avskedsfestför Kaspar och Oscar och jag passade på att ta i lite extra i egenskap av nybliven gräsänkling. Trevligt värre vilket var tur så att jag inte deppar ihop här hemma. Karins säng stog kvar i vardagsrummet och Tommi hamnade där och danskLasse sov i soffan.
Dagen efter (idag) tillbringades med att vara bakfull, nästan se hela "Black Knight" och skjutsa Tommi, Lasse och "Grampa" till Montreal.

Imorgon är det ny arbetsvecka. Jag är verkligen inte peppad, men när det känns lite extra långrandigt och ensamt framöver så har jag i allafall något att drömma mig bort till:



Ha det fint!

Can I has Apa!?

Det är synd om Flurken.

När du har känslan av att du inte är riktigt bekväm med var du befinner dig för tillfället, vem du är eller riktigt vilket ben du ska stå på, tänk då på stackars Flurken.

Inte riktigt flaska, inte riktigt burk - Flurk! (Cottle på engelska) Den kan inte ha det lätt. Drickan var dock god. "Like drinking liquid apple" enligt Joe. Jag antar att det är ett bra betyg.

Det här med att hitta på ord förresten: Procrastination är ett ord jag inte själv har hittat på men det har varit väldigt närvarande hittills denna helg.

Ha det fint!

Yes, we Apa!

Upp, upp, upp, upp, neeeeeeeeeeeeer....

Jag tänkte börja med att häda lite och påstå att jag inte är ett stort fan av Astrid Lindgren. Visst är vissa historier riktigt bra men det slår inte riktigt an på mina strängar som det verkar göra för majoriteten av svenska folket. Dock så är det en rad från Bröderna Lejonhjärta som brukar återvända till mig vid vissa tillfällen. Den har blivit kraftigt omskriven i min hjärna men det handlar ändå om att man ibland måste göra det man egentligen inte vågar.

Denna helg var nog den bästa helg jag haft på väldigt länge. Tidigt lördagsmorgon (med våra mått mätt) begav vi oss med Fårrden mot Montreal med slutmål La Ronde.
Lite frågesport. Vad har dessa filmer med dagens inlägg att göra?





Som ni säkert har gissat så var det två av de berg-och-dalbanor jag faktiskt vågade mig på. Förutom ovanstående åktes också en berg-och-dalbana inne i ett mörkt skjul så det är inte direkt värd att ens se på film, och en snurrande karusell-sak som mest var jobbig.
Kanske inte så speciellt för många, men för mig som tidigare bara åkt kvasten på Gröna Lund var det ett stort steg.
Stackars MLI fick agera terapist under köståendet och jag fick flera gånger försäkra henne om att jag faktiskt ville åka. Ville och ville förresten. Köandet är mild ångest, första backen är stor ångest och precis när man börjat uthärda och kanske till och med gilla det så är det över och man måste stå i kö i minst en halvtimme till för att åka igen.
Varför gjorde jag det då? För det första måste man ju åka när man är på nöjesfält och för det andra ville jag inte tråka ut MLI med att inte hänga med på åkturerna. Sen att hon nog fick kompromissa bort en del av det hon ville åka är en annan del av historien. Baby steps!
På kvällen var det fyrverkerier och vilka fyrverkerier sen. Har aldrig sett något liknande. Deras fyrverkeritillställningar fyller tydligen 25 år i år och att se säsongens första från parkettplats var en alldeles ypperlig idé. Som ett kisande småbarn satt jag med mungiporna uppe i öronen och framåt finalen slank det ur en och annan spontan svordom av ren överväldigasm. (nytt ord? I så fall har jag hittat på det!)
Efter La Ronde avslutades natten med finnarna, öl och en liten virre. Jag var väldigt trött och somnade som en stock när vi väl kom hem till soffan jag och älskligen fick dela för nattten. Trevligt var det dock ända fram tills dess.

Söndagen var en ren mysdag med långpromenad i stekande sol och biobesök. En perfekt final på en underbar helg. När jag väl satte mig i Fårrden och begav mig mot bergsbyn kände jag mig verkligen ensam, och inte blev det bättre av att komma hem till ett tomt hus och en STOR tom säng. Nu har jag dock börjat vänja mig vid att inte ha någon annan här hemma...

Ny vecka och nya vanor från och med idag. Inte bara är jag gräsänkling utan jag har också börjat gå till och från jobbet. Det och kopiösa mängder grönt te är första steget i planen att komma i något bättre form innan jag återvänder till Norden.

Ha det fint!

You've come a long way, Apa!

Lost and Found.

Inatt drömde jag att jag tappade en tand. Det kändes obehagligt verkligt och det var en lättnad när jag vaknade upp och insåg att allt fortfarande satt på rätt plats.
Om jag minns min drömtydning så är det kanske inte så konstigt att jag drömde just det då att tappa tänder innebär en förlust av något slag.
Idag ska vi till Montreal och gå på nöjesfält och sen drar MLI till New York för andra gången. Sen kommer hon tillbaka med Karin i några dagar men sen är det tack och adjö tills det är dags för mig att lämna Quebec och återvända till Sverige.

På jobbet har jag hittat en länge förlorad bror i en ny britt som började när jag var på semester. Först tyckte jag inte att någonting var konstigt alls, tills han lånade mina glasögon (vilket verkar vara ganska populärt på det där stället) och det var nästan så att jag föll ur stolen jag satt på.
Det var nästan som om jag såg mig själv i en spegel. Okej, kanske inte sådär superlikt men om man "kollar snabbt", i ögonvrån eller från en viss vinkel kunde jag nästan svära på att en nåt år yngre jag (vilket känns sådär eftersom han antagligen är ett antal år äldre än mig) hade hoppat ur någon bild och börjat på min arbetsplats .
Nu kan jag inte få det ur tankarna... stackarn måste tro att jag är förtjust i honom eller nåt, så som jag inte kan låta bli att undersöka saken på håll.

Nu är det dags för frukost, och sen bär det iväg till ångest i karusellköer!

Ha det fint!

I had the time of my Apa.

Bilder från Niagara Falls!

De flesta bilderna från Niagara Falls såg inte otippat väldigt lika ut. Det finns liksom inte så mycket som toppar själva fallen där.


Utsikten från vårt hotellrum på den 19:de våningen. Den kunde absolut ha varit värre. Horseshoe Falls överst (mestadels på Kanadensiska sidan där vi bodde) , under har vi det Amerikanska fallet.


Kanadensarna har en grym utsikt över själva Horseshoe Falls, medan amerikanarna måste använda sig av en konstruerad plattform för att kunna skåda prakten eller ens sitt eget fall.


Skylon Tower, den roterande restaurangen. Det blev ingen middag där uppe men jag grät inga floder för det. Tornet var väldigt fint nerifrån också.


Horseshoe Falls, något närmare och en annan vinkel.


Bridal Veil Fall från Maid of the mist...


Maid of the Mist; ett måste när man är vid fallen.





USA till höger, Kanada till vänster, i nederkant: turister i fina blå regnställ.


På Maid of the Mist fick man blå regnställ, och om man gick in i tunnlarna bakom och bredvid Horseshoe Falls fick man gula ställ. MLI och Orre poserar så gärna.


Antingen älskar hon eller så hatar hon sin katt. Vad katten tyckte är inte svårt att räkna ut.

Nästa tjok med bilder blir antagligen från Toronto, om jag inte hittar fler spännande bilder från Niagara.

Ha det fint!

"Det är som vanligt inte Apan i filmen som har skrivit brevet."

Five down, all done!

Sista tandläkarbesöket idag. Första gången som det verkligen blev synbar skillnad efter att de "retuscherat" mina gamla tandvårdssynder. Tyvärr syntes det också på räkningen som var i saftigaste laget men det är väl bara bita ihop och vara glad att det allt är gjort nu.
I morgon tänkte jag försöka ta mig lite tid att lägga upp fler bilder från Road Tripen, men nu måste jag verkligen få sova lite.

Ha de fint!

"Last christmas, I gave you my Apa"

Bilder från New York!

På väg från Newark med flygtåget.


Times Square, en snubbe ser något intressant bakom fotografen.


Times Square, där det blev ett antal bilder. Faktiskt inte så superimponerande som jag trodde men absoult häftigt.


Den nakne cowboyen roar sig med golf vid Times Square.


Nu tar den nakne cowboyen sin gitarr och åker buss hem till den nakna ranchen. (en ren gissning men jag tror att det var så)


Choklaaad...


Läppglans med smak av choklad och jordnötssmör. Känns som lite fara för bitskador vid hångel.


Betala för att bära skrikig reklam? Ja, varför inte?


Hjärtat håller i en kudde.


Trump Tower.


Central Park, att se skyskrapor ovan alla trädtoppar kändes lite surrealistiskt till en början...


...men efter ett tag blev det lite mycket av samma sak.


Central Parkbänk.


Mur-vatten-bollplan-träd-stad 1.


En fin liten utkiksplats.


mur-vatten-bollplan-träd -stad 2.


Ibland tror man att det är någon lilleputt som byggt bo i trädtopparna.


Älsklingen hamnar på kort.


Likaså Orre.


The pond. Mycket vatten för att vara mitt inne i en storstad.


Guggenheimmuséet. Gick in och vände mest för att se det.


Varför gråter Hello Kitty?

Och nu några bilder från toppen av Rockefeller Center.








Efter de sjuttio våningarna var det skönt att komma ner på gatan igen och se saker på nära håll.


Välkommen till New York... tydligen.


Finnklämning på hotellet.


Skyline.


Pyramid vid vattnet.


En frihetsgudinna i fjärran. Vi åkte aldrig närmare.


Spetsigt hus.


Jag såg inte den halvnakne mannen i bakgrunden förrän det var dags att lägga in bilderna på bloggen... undrar varför.


Om New York var en person hade han eller hon nog tröttnat på denna vy efter ett tag.


Venezuela... eller New York?


T-shirtutprovning.


Pussig choklad. (MnM-butiken, ännu mer choklaaaad)


Vad skrämmer chokladälsklingen?


Det var nog denna gigantiska MnM som funderar på vad han ska rita med sina kritor.


MnM-karusell.


Ett av alla välbehövda depåstopp. Vi hade verkligen tur med vädret.


Chinatown.


Barnet i mig tycker att saker som "Big Wong" fortfarande är fruktansvärt roligt.


Det är inte Sveriges konung som taggat min bild. Det är faktiskt en skylt på huset.


Lite mer Chinatown.


Brooklyn Bridge.

Här är ett gäng bilder underifrån bron.






Sista hotellrummets vy över Times Square.


Vi avslutar New York-albumet med en ganska schysst fasad.

Det var New York. Härnäst: Niagara Falls!

Ha det fint!

"Du ska inte tro det blir Apa, ifall inte nån sätter fart""