Livräddare i pillerform.

Här sitter jag med en kopp te och vet att jag inte kommer kunna sova ordentligt inatt. Det kom smygande under dagen, men jag kan säga exakt vilken tidpunkt som jag kände att jag kommer att bli sjuk. Attansbalja... gillar inte denna typ av sjukdom även om den absolut inte är den värsta.
Det är den orkeslösa sorten, men halsbränna och en kropp som känns en storlek för stor för huden. Ungefär som när man bränt sig i solen, fast över hela kroppen och ändå inte riktigt på samma sätt. Svårt att förklara, men så är det i alla fall, och jag har inte råd att vara hemma. Köpte mig ett paraply och extra starka värktabletter inför i morgon så kan jag i alla fall jobba bedövad. Paraplyet är till för att hålla Sara på avstånd så att hon inte dödar mig ifall jag har råkat smitta... och för att skydda mig från regnet då, men främst den första anledningen.

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Har typ ett lakan som täcke och överkastet hängde på tork över natten efter en sängklädestvätt. Självklart glömmer apan att skjuta igen fönstret och SJÄLVKLART är det den kallaste och ruskigaste natten/morgonen sen apan kom till Kanada bara för det. Inte ens en het dusch kunde få mig i särskilt god vigör den morgonen.
I går morse vaknade jag förresten av att någon var väldigt arg och besviken på mig någon timme innan egentlig uppgångstid. Jag tror det var lillgrisen och det skrämde mig så mycket att jag inte kunde somna om. Kanske lika bra att jag inte kan sova inatt...

I morgon (om jag nu tar mig upp ur sängen) ska jag i alla fall snacka med landladyn Louise om att flytta in i lägenheten.


Ha det fint!

Hit me Apa one more time!