En dansk, två finnar och en Apa går in på ett Futureshop...

Dagen började med att jag insåg att jag varken hade frukost eller lunch hemma, så efter ett glas tranbärsjuice gick jag i förväg förbi Couch-tard (typ Statoil) för att ta fixa nånting ätbart. När jag väl var klar där upptäcker jag att jag glömt passerkortet hemma, så jag får få tillbaka upp till huset igen. Väl hemma hittar jag korter i jackfickan... samma jacka som jag har på mig.
Med raska steg gick jag sedan mot Enzyme och stämplade in endast en minut för sent.
Tråkig dag idag med trist projekt och mycket väntan.

Efter jobbat åkte jag med en Claus, Tommi och Jamie (sistnämnde är den finne jag skrivit om förut men inte kom ihåg namnet på så därför får han ingen fetstil) till Sainte Jérome för att kolla på datorer. Igår satt jag uppe till klockan ett och försökte hitta någonting vettigt på nätet innan jag gav upp och idag blev jag påmind om Futureshop. (inte helt olikt vårat ONOFF)
Bättre att ha någon kunnig att fråga, öga mot öga tänkte jag och det var nog en bra tanke.

Fick hjälp av en trevlig man från nåt land på M, som först trodde att jag var från schweiz, men när vi klargjort begreppen Sverige/Schweiz så kom han fram till att jag måste vara från nederländerna (THE NETHERLAANDS! internt internt). Jag hade inte hjärta att säga emot. Det kan inte vara lätt att hålla ording på alla pluttländer i Europa. Inte rättvist av mig att kräva något sånt när jag själv nästan har obefintliga geografikunskaper i delar av världen som inte täcks så mycket av media.

Det slutade med att jag köpte en stationär dator med 21tums skärm. Så mycket kraftfullare och billigare än en bärbar, och jag ska ju i alla fall vara här i 10 månader till. Om jag fraktar den hem till Sverige eller säljer den sen får bli en framtida frågeställning. Hur som helst fick jag en bättre dator än vad jag planerat till ett billigare pris än vad jag var beredd att betala. Antingen är dom väldigt bra på att lurendrejas här eller så ligger det någonting i att jag inte känner mig ett dugg lurad, även om det var en liten serviceavgift för att sätta ihop alla tillval. Det tyckte jag dock att det fick vara värt. Imorgon ska vi tillbaka och hämta datorn.

Efter turen till Futureshop så drog vi till Boston Pizza och käkade middag. Så mätt har jag nog inte varit på evigheter.

Förresten så har flytten blivit flyttad till på söndag, då Gaitano som jag ska byta med jobbar på söndag. Då får jag hela lördagen på mig att flyttstäda (och kanske leka en del med min nya leksak)

Ha det fint!

"They may take out lives, but they will never take our Apa!!"

Nej, inte han den där körsbär.

Kom precis hem från en sväng till biografen. Eagle Eye - en helt okej film. Om man lämnar all logik, sunt förnuft och filmvetarpretentioner utanför portarna när man går in i salongen så kan man få sig två underhållande timmar. Ett bra slut på en annars anonym födelsedag. (även om den tekniskt sett redan var över klockan 18:00 kanadensisk tid)

Gjorde bra ifrån mig på jobbet och uppfann till och med ett nytt ord - Imagilicious! På vägen hem köpte jag mig lite presenter. En chokladbakelse, tre par strumpor och ännu fler stearinljus. Den stora presenten som jag kan bjuda mig själv på med stor hjälp av päronens generositet har jag inte beställt än. Kanske är dags så att den hinner hit lagom tills efter flytten.

Nu är jag helt säker på att jag glömt skriva om någonting... men kan inte komma på vad det var, så det får vänta tills i morgon om det nu var så viktigt.

Slutsats - en bra dag, men lite anonym för att vara en födelsedag. Det är sånt man får ta för att man flyttar ett kvarts varv runt jorden.

Ha det fint!

"You want the Apa!? YOU CAN'T HANDLE THE APA!!"

Det dimhöljda bergets skäggapa!

Då var man tillbaka till det här med konstig tidräkning. Imorgon fyller jag år i Kanada, men i Sverige har min födelsedag redan varat i fyra timmar. När börjar man egentligen fira?
Inte för att jag tänkte fira särskilt mycket hur som helst, men ändå.

Igår var jag då och vandrade till toppen av Mt.Kaaikop. Självklart så regnade det på morgonen, men det lättade något när vi väl kom iväg och under dagen var något enstaka duggstänk det enda i regnväg.



Tyvärr så förde vädret med sig en dimma som lade sig över bergstoppen som en filt så den enastående utsikten blev det inte mycket av. Men det var vackert på väg upp. Även om min T-Shirt var genomvåt och benen kändes som gele när jag väl nådde toppen så var det värt det.



Jag har inga problem att gå längre sträckor på plan mark, men när det lutar uppåt hela tiden och det quebecianska ordet för skogsstig ordagrannt betyder "Stora hala stenar som visar vägen men mest är I vägen" (eller nåt sånt) så tär det på krafterna. Att jag sedan inte är i min livs form har väl en ganska stor del i det hela också.



När vi var klara med lunchen uppe på toppen kunde vi välja att gå samma väg tillbaka eller "Le Grand Tour" som är nästan fyra gånger så lång som den väg vi tagit på uppvägen. De flesta av oss hade sinnesnärvaro nog att välja den "enkla" vägen.



De bilder jag tagit gör inte rättvisa till all färgprakt och den skala som det var i verkligheten, men det ger i alla fall en liten idé av hur det var.







På kvällen var det fest hos Fabian, vilket var väldigt trevligt. Drack Boris Cool, spelade (och sjöng) Rock Band och umgicks rent allmänt. Precis vad jag behövde.

Annars så provade jag att för första gången på sju år skala mig helt i ansiktet. Förutom en liten fegplätt då som mest agerade snuttefilt. Lika bra att testa nu så att det hinner växa tillbaka tills Emsan kommer hit. Nu vet jag hur jag ser ut utan, och det dröjer nog ett bra tag innan jag skalar mig igen... man kan ju inte vara skäggapa utan skägg liksom. Även om jag kanske ser en gnutta yngre ut så är det inte mig själv jag ser i spegeln.

I morse var jag seg som tusan, och benen är fortfarande ömma. Trots att jag inte riktigt orkat göra nånting vettigt idag så har det på något skumt sätt ändå blivit städat här hemma.
Snart dags att packa. Ny lägenhet på lördag!

Ha det fint!

Varje lång resa börjar med en liten Apa.

Vi går över regnvåta berg fallera!

I morgon ska jag ut och vandra i berg, och har inte packat ihop min "utrustning" än. Nåja, vad har man sovmornar till om inte för att göra saker som man skjutit upp från kvällen innan?

Hoppas hoppas hoppas att det inte regnar.

På kvällen är det förresten födelsedagsfest, men inte för mig. Det är en kille från London, Fabian, med Malaysiska rötter som håller i det så jag antar att det är för honom. Lite skumt formulerat i inbjudan.

Ha det fint!

"Life was like a box of Apa ; you never know what you're gonna get."

Lönetorsdag.

Tillbaka på favvisprojektet igen. Efter halva dagen fick jag drömuppgiften, i stort sett bara spela spelet från start till mål och bara skriva ner vissa grejer i ett dokument. Mer detaljerat än så vill jag inte skriva med tanke på tystnadsplikten men sweet är det i alla fall.
Men man börjar ju undra varför just jag får specialuppgift när de flesta andra får fortsätta med sina uppdrag. Är det för att PM:en tror att jag är mest lämpad att klara det så snabbt som möjligt, är han imponerad av mitt engagemang inför projektet eller är det samma sak som när en frustrerad förälder ber sina ungar att gå och köpa ett ögonmått och två liter ollonblå färg medan han fortsätter att jobba. (en ursäkt för att få mig ur vägen med andra ord så att de "riktiga" testarna kan göra sitt jobb ostört)

Har lite papper att fylla i, sen blir det tandborstning och hopp i säng. Att det alltid blir senare än planerat... typiskt. Man tycker sig ha all tid i världen att lägga sig i god tid men så hittar man på nåt kul att fördriva tiden med och helt plötsligt är klockan halv tolv och man borde ha varit till sängs för åtminstone en halvtimme sen.

Lönedag idag. 898Cad! Så det firade jag med lite tournedo, pommes frites och cola. Mycket gott.

Ha det fint!

"Apa Direkt, kan jag hjälpa till med något?"

Höststämning i T-shirtväder.

När jag kom hem från jobbet idag satt jag mig ner vid datorn och på ren impuls satte jag igång Reason, och där har jag suttit sen dess och pulat. Det är trevligt när inspirationen slår till, men nu har jag kommit till det läget då jag inte vet hur jag ska gå vidare... brukar bli så att jag bara slänger på nåt discobeat och sen lämnar låten till sitt öde. Jag åt en liten sallad för nån timme sedan, men börjar bli riktigt hungrig igen. Det är väl det som är nackdelen när man fastnar i nåt kreativt, det är lätt att man glömmer annat som man borde göra, som till exempel att äta.

I morgon är det löning. Det är då jag får reda på om det var värt all övertid eller om jag för all framtid borde undvika det som pesten.
Förresten så har "sista dagen"-projektet sabbat min vecka. De slet mig från drömprojektet för att göra halvt ingenting i fyra dagar... hoppas det inte är några problem att komma tillbaka sen bara. De kan verkligen behöva min hjälp där borta. Många funktionalitetstestare som inte drar sitt strå till stacken där. Själv var jag lite under dagliga kvoten, men rapporterade väl ungefär en sjättedel av alla buggar varje dag. I en trupp på över 20 personer är det inte okej. Det är faktiskt så jag skäms lite å deras vägnar. (kan man skriva så?)

Bilderna som jag lovade förra gången kommer efter helgen. Ska upp och vandra i bergen med ett gäng enzymare på lördag (eller söndag beroende på vädret) så det blir förhoppningsvis en massa fina höstbilder därifrån.

Nu är apan hungrig. Lite rostat bröd med chokladhonung skulle sitta fint, och en kopp te.

Ha det fint!

You only tell me you love me when your'e Apa!

Korrekturläsning är fegt!

Idag var jag med på min första "social club"-aktivitet. Det började klockan nio på morgonen nere vid Enzyme med att ett blandat gäng från företaget och en del familjemedlemmar trängde in sig i en gul skolbuss med ordet "SPECIAL" frampå. Sen bar det iväg 1½ timme i en buss som inte var direkt gjord för långa sträckor eller långa skandinaviska ben.
Första anhalten var en honungsfarm (i brist på bättre benämning) där vi fick en liten rundvandring.

På nollningen när jag började högskolan kommer jag ihåg en speciell lek de hade bestämt att vi nykomlingar skulle delta i. Att frakta saft och annat från person till person och till slut lägga det i en hink... tror jag det var. Det är i alla fall så bina gör sin honung. Ett bi suger i sig nektar från en blomma och tar sig sedan hem till kupan. Väl hemma så ger han nektaren till ett annat bi med tungan, som i sin tur ger det till ett annat bi med tungan och så vidare tills det hamnar i vaxkakan. Så tänk på det nästa gång du äter honung! Bara en massa socker och bisaliv.

En liten avstickare där...
Efter att vi fått mer info om livet i bikupan och fått provsmaka på olika sorters honung kom vi till det mest spännande rummet. Uppställda bord med små muggar så fick vi prova deras egna olika sorters alkoholhaltiga honungsdrickor och lönnsirapdricka. Det mesta smakade mest halvtaskig grogg, men den rena lönnsirapdrickan smakade ungfär som punsch med en eftersmak av bränt socker så en sådan flaska fick jag med mig hem till ste-ad. Dom hade tänkte ut det så smart att de bjöd oss gäster, som för övrigt inte hade ätit lunch än, på en massa alkohol för att sedan släppa ut oss i souvenirshoppen. Smart drag och jag tror nog dom sålde en massa onödigt till de flesta. Men jag köpte BARA nödvändiga saker. Spriten, chokladhonung att ha på macka och ett ljus som luktar mörk choklad... absolut nödvändigt!

När vi hade shoppat klart åkte vi vidare i vår gula buss till en pumpa- och äppelodling, för att äta sen lunch och plocka frukt (för den som ville det). Efter en Butternut Squash-lasagne för min del begav vi oss ut på fälten.
Tre äpplen fick jag med mig... tror inte att jag äter särskillt mycket mer, och ska jag ha en pumpa så köper jag den nog närmre halloween mest för att skära mönster i den.

Jag tänkte lägga några bilder från dagen, men jag fastnade på Facebook med att kolla gamla bekanta och förundras över hur vuxna alla är, och sen ville inte datorn känna av mobilen riktigt så jag skjuter upp det på morgondagen. Ny arbetsvecka i morgon. Jag borde sova nu

Ha det fint!

Apa, gör det goda godare!

Is-Björn Frostarsson?

---
Isbjörnsungen:
-Mamma, är jag en isbjörn?
-Ja min vän
-Mamma, är du säker på att jag är en isbjörn?
-Ja helt säker.
-Mamma är du helt, helt säker?
-Men vad är det för dumheter. Klart att du är en isbjörn! Varför frågar du?
-Jag fryyyyyyyyyyser!
---

Värmen funkar inte i huset och det är en chock när man på morgonkvisten ska lämna den varma sängen. Det är såna här mornar som man lite extra längtar efter sovmorgon och en mänsklig värmekudde på armen. Jag får nöja mig med en kopp te med honung och en promenad...

Ha det fint!

Alla vill ju vara Apa!

Att sätta gränser.

Gissa vad! Övertid idag igen på samma gamla "sista dagen"-projektet. Men idag var det näst sista dagen. Tideräkning i den här branschen är verkligen konstig. Förhoppningsvis blir det inte mer övertid nu i veckan (en dag kvar och jag jobbar inte helg) men man vet ju aldrig. Det finns en gräns för när extra pengar slutar att vara en så pass stor morot och man bara känner för att vara ledig. Mycket beror ju så klart på vad man övertidar med.

Kan man överdosera pistagenötter*? Har en stor påse vid datorn som jag ständigt sitter och nallar ifrån. Bättre än annat snack är det alldeles säkert, men det finns säkert en gräns där med.

*bloggers egna rättstavningskontroll gillade inte detta ord... den tycker att jag borde byta ut det till "pistolbeväpnad" eller "ianspråktagen". Jag måste börja läsa förslagen oftare...

Var ovanligt social idag... en reaktion på senaste blogginlägget kanske? Jag gillade det i allafall så jag ska fortsätta att ge det en chans.

11 dagar tills jag är så gammal som jag tror att jag är.
26 dagar tills allting är som det ska.
5 minuter tills Apan ligger till sängs och lyssnar på podcast innan det är dags att sova.

Ha det fint!

"Dr. Apa, I presume?"

Allt går i vågor.

Snacka om att det nya projektet har rivstartat. Vi ska göra tio veckors jobb på sex egentliga veckor så det har satts upp mål på antal buggar som vi måste rapportera per dag, vilket var lite högre än vad jag brukar göra vilken annan dag som helst. Stressigt, men mycket lärorikt och antar att allt annat blir lättare när man väl klarat av en sån utmaning.
Det gamla projektet som jag skrev om senast hade en ny "det här är sista dagen" dag idag... övertid till kvart i nio. Väääääldigt utdragen process för väldigt lite arbeta tvärtemot tidigare på dagen. Men det ger ju pengar i alla fall. Gäller att passa på när jag inte har någon att längta hem till än. Mindre än en månad kvar!!

Om två minuter släpps "Warhammer: Age of Reckoning" i butikerna, och min dator är inte i närheten av att klara av det... nåja, det är väl kanske lika bra.

Igår när jag kom hem sent hade Aurellie födelsedags-/överraskningsfest i köket. Jag kände att jag inte ville tvinga alla dessa spansk- och fransktalande människor att prata engelska och dessutom var jag utarbetat så jag gick upp till mig.
Inte långt kvar tills jag fyller år, vilket jag ganska effektivt har förträngt fram tills nu. (har ändå varit 27 i huvudet i minst ett halvår redan) Som det känns nu kommer det att bli en deprimerande måndag. Förbannelsen att vara som jag, men ett flertal bekanta men inga direkt nära vänner som man kan fira med, och en överraskningsfest eller liknande finns absolut inte i min värld.

Nu blev det lite väl mycket i moll, så jag ska försöka komma på nåt kul att avsluta med. Jag har fått ett rejält uppslag på vart jag ska söka mig när tiden på Enzyme är över. Hoppas hoppas att detta gäng har någonting åt mig!

Ha det fint!

Is that an Apa in your pocket, or are you just happy to see me?

Den som inget har, har inget att förlora.

Idag hamnade många av oss språktestare på ett nytt spännande funktionalitetsprojekt då det projekt som vi sysslat med sedan jag började på Enzyme är så gott som färdigt. (vad jag vet... det har varit sista dagen i några dagar nu) Jag vet inte vad vissa språktestare har emot funktionalitetstestning. Det är ju praktiskt taget samma sak som språktestning, men lite mer detektivarbete. Jag gillar i alla fall båda, beroende på vilket projekt det är då så klart. Det nya projektet som kommer att vara i några veckor denna runda är nog lite av ett önskeprojekt för mig. Jag kan inte tänka mig något annat projekt på hela Enzyme som jag hellre skulle vara på, så varje dag tills det är över kommer jag kolla mig nervöst över axeln så snart jag hör en främmande projektledare eller personalplanerare av rädsla för att dom ska komma och sätta mig på något ökendött fulspel eller nåt...

I helgen har social club ordnat med en liten utflykt till bl.a en honungs"farm", vilket säkert kan bli kul. Plocka massa frukt och äta skördesaker och honung. Kan vara trevligt att köpa på sig lite lokala varor också.

Men nu ska jag räkna får! Kommer nog inte ens upp i hundra...

Ha det fint!

Vill DU ha en Apa på ögat?

Kulturellt utbyte.

Idar har jag gjort så lite som möjligt. Tog en dusch och satte på mig kläder först vid åtta på kvällen. Efter en hel dag i morgonrock kändes det faktiskt lite instängt. Hur som helst så var det nog precis vad jag behövde, att inte göra nånting, för nu mår jag bättre och bara jag kommer i säng när jag skrivit klart det här inlägget så ska vi se att morgondagen går som smort.
Inte så mycket mer att skriva om idag, men jag vill dela med mig av vad som inte kan vara annat än en kulinarisk sensation.



Jag kan dessutom tillägga att "Compliments" inte är helt olikt euroshopper eller eldorado rent kvalitetsmässigt. Det ska bli spännande på lunchen imorgon.

Ha det fint!

Apan är uppfinningarnas moder!

Helgarbete.

Igår jobbade jag lite längre än planerat. Det blev 14 timmar, och idag helgjobbade jag åtta timmar till. Är något förkyld så det har tagit på krafterna, men förhoppningsvis är det värt det när lönekuvertet kommer om två veckor.
I morgon har jag bara planerat husliga saker som att tvätta och laga mig riktig mat. Föröver det ska jag göra ingenting. Bara kurera mig så att jag orkar med den nya veckan.

Nu är det definitiva flyttdatumet bestämt. Lördagen den fjärde oktober tar jag mitt pick och pack och beger mig upp för berget till min (och i sinom tid älsklingens) nya boning. Alltså får jag lite över en vecka alldeles själv i den stora lägenheten. Hur ska det gå? Jag kanske hinner bränna upp huset i et försök att få öppna spisen att göra som jag vill!?
Sova var det ja... innan jag börjar yra mer än nödvändigt!

Ha det fint!

En gång är ingen gång, två gånger är ett misstag, tre gånger är en Apa!

Klättring på plus.

Tänk vad tiden rinner iväg vissa kvällar. Har precis borstat tänderna och skickat iväg några mail så är klockan redan tio i tolv. Jag borde ha gått och lagt mig för en timme sedan, i en perfekt värld.

Jag blev inte sjuk trots allt (än) vilket jag är mycket tacksam för. Echinagard och tylenol - Den dynamiska duon - höll mig ovanför ytan, även om jag hade lite små känningar under dagen idag.

<- Detta är ett bevis på att jag klarade det! Jag har fixat en lägenhet alldeles själv. *gör en liten kulle av alla ihopsamlade vuxenpoäng, klättrar upp, och ritar ett kors i taket*
På "kontraktet" står det att jag hyr från första oktober, men det exakta datumet ska jag ta med Gaitano först så att ingen står utan bostad under övergången. Det vore ju lite synd om så blev fallet. Landladyn Louise verkar vara en väldigt vettig människa. Det låg någonting exentriskt över henne som jag inte riktigt kunde sätta fingret på men det kommer med största säkerhet inte bli några som helst problem från det hållet.

Ha det fint!

Somliga går med trasiga Apor, säg vad beror det på?

Livräddare i pillerform.

Här sitter jag med en kopp te och vet att jag inte kommer kunna sova ordentligt inatt. Det kom smygande under dagen, men jag kan säga exakt vilken tidpunkt som jag kände att jag kommer att bli sjuk. Attansbalja... gillar inte denna typ av sjukdom även om den absolut inte är den värsta.
Det är den orkeslösa sorten, men halsbränna och en kropp som känns en storlek för stor för huden. Ungefär som när man bränt sig i solen, fast över hela kroppen och ändå inte riktigt på samma sätt. Svårt att förklara, men så är det i alla fall, och jag har inte råd att vara hemma. Köpte mig ett paraply och extra starka värktabletter inför i morgon så kan jag i alla fall jobba bedövad. Paraplyet är till för att hålla Sara på avstånd så att hon inte dödar mig ifall jag har råkat smitta... och för att skydda mig från regnet då, men främst den första anledningen.

Egentligen får jag väl skylla mig själv. Har typ ett lakan som täcke och överkastet hängde på tork över natten efter en sängklädestvätt. Självklart glömmer apan att skjuta igen fönstret och SJÄLVKLART är det den kallaste och ruskigaste natten/morgonen sen apan kom till Kanada bara för det. Inte ens en het dusch kunde få mig i särskilt god vigör den morgonen.
I går morse vaknade jag förresten av att någon var väldigt arg och besviken på mig någon timme innan egentlig uppgångstid. Jag tror det var lillgrisen och det skrämde mig så mycket att jag inte kunde somna om. Kanske lika bra att jag inte kan sova inatt...

I morgon (om jag nu tar mig upp ur sängen) ska jag i alla fall snacka med landladyn Louise om att flytta in i lägenheten.


Ha det fint!

Hit me Apa one more time!

Nya perspektiv.

En slumpad tanke idag:
"Den här ostbiten har jag spelat tv-spel i en halvtimme för!"
Över eller underbetald, det är frågan.

Annars så har jag idag blivit sliten från ett coolt projekt till ett projekt som jag börjar tröttna innerligt på. Jag kommer i alla fall få min första eftertext i det spelet om allt går väl och det är ju alltid kul. Och torsdag-fredag är jag tillbaka på coola projektet. (här skulle det vara en glad smiley om det inte var så att jag försöker låta bli med dom i bloggen... är nog illa på MSN och liknande)

Vill verkligen ha den där lägenheten, vilken dag som helst kommer den där landladyn till Ste-Adéle... bara det inte blir en till "Godot". Hur som helst betalar jag mer för det här...:



...än vad det blir per person på det nya stället.

Men man blir ju lite sugen på att skaffa bil till vintern också. Är inte allt för dyrt här vad jag sett än så länge, men då har jag inte forskat i "dolda kostnader".
Det verkar inte bli nåt samtal med Kina idag, så det är väl lika bra att få lite sömn så jag orkar vara produktiv i morgon med.

Ha det fint!

"I've a feeling we're not in Apa anymore"

Ett eget krypin.

Idag har jag varit och på lägenheten. En 3½:a med öppen spis och gigantiska fönster. Den ligger på övervåningen på ett hus inte alls långt bakom den kyrka som jag postat bild på tidigare. Lite längre till Enzyme och lite brantare till IGA, men bara fem minuter till sjön och framöver ska det bli uteplats också. Mycket värt i sommar. Jag är väldigt sugen på den, och hoppas att det inte gjort att jag missat något vitalt. Jag blir lätt sån i dylika situationer. Hur som helst så ska jag prata med den Montréalboende landladyn som kommer förbi någon gång i veckan.
Jag vet inte hur mycket bilderna säger men det är i alla fall någonting.



I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag lider inte för det. Ett gott tecken.

Ha det fint!

Apan has left the building!

Boys don't cry.

I morse var vi senare än vanligt när vi gick hemifrån. Precis när vi gått ner för första backen (Paris Hill-ton) såg vi någonting som låg på vägen längre fram som såg otäckt bekant ut. Tjejerna ville inte riktigt gå fram så jag fick gå närmre och konstatera att ja, det var en påkörd katt. Vet inte om det var för att jag hade bråttom, eller inte vågade eller bara är en ond människa som jag fortsatte gå utan att göra någonting åt saken. Först var det mest ett kallt konstaterande, men ju närmre Enzyme jag kom desto mer tagen blev jag av situationen. Pinnade på ordentligt och vände mig inte om för att inte visa hur skakad jag egentligen blivit. Tyckte synd om katten, om ägaren och var arg på mig själv och föraren som inte hade modet att stanna och göra någonting. Jag ska inte gå inte på detaljer men på skadorna så verkar det i alla fall inte som att den hann lida någonting, vilket var något av en tröst. När jag var halvvägs inne på "skogsvägen" efter den stora korsningen kom Viviane ikapp mig (hon hade inte varit med när vi först såg katten, hon lämnade huset senare).
Jag vet inte om hon var väldigt intiutiv eller bara helt ovetande om mitt tillstånd (så här i efterhand gissar jag på det senare) men hennes vanliga ordrika snack om triviala saker hjälpte mig i allafall att samla mig lagom tills vi var framme.

Arbetsuppgiften idag var i bästa laget. Multiplayertest där den andra killen skrev in alla buggar, så allt jag behövde göra var att spela. För en gångs skull var det inte ett barnspel heller, så hade det inte varit för katten och den huvudvärk som växte under dagen så hade jag trivts som fisken i vattnet. Huvudvärken var av den sort som ligger som ett kaffefilter över hjässan med utposter i svalg och nacke. Inte den intensivaste sorten av huvudvärk, men den som är bland de svåraste att bli av med. Har man tur så funkar det med en tablett, men absolut inte alla gånger.

På hemvägen gick jag förbi Metron som för att samla mod till att passera samma ställe igen. Nu hade någon modig själ i alla fall flyttat in katten till vägkanten och förhoppningsvis ringt vem det nu är man ringer när man hittar en död katt. Kvar på vägen var fläcken kvar som inte direkt fick mig att må bättre varken fysiskt eller psykiskt.

En ibumetin och en dusch fick huvudvärken att släppa något och jag har mått okej under kvällen. Men nu känner jag att värken är på väg tillbaka så det är nog bäst att jag går och lägger mig innan det blir omöjligt att somna.

Ha det fint!

En Apa kommer sällan ensam!

Om man reser långt så kan man fylla länge!

För att plocka upp tråden om tidsmätning från igår så nollställde jag en av mina klockor idag. Jag skalade av mig håret.

I Sverige och Kina fyller älsklingen år, men här i Kanada får hon allt vänta i en och en halv timme till. Väldigt tråkigt att jag inte kunde vara där med frukost på sängen och en liten sång på morgonkvisten. Får ta igen det när hon dyker upp.

Anmälde mitt intresse för en 3½:a idag som jag är väldigt sugen på. Får se hur den ser ut, men jag hoppas och tror att det är precis vad jag är ute efter. Har fortfarande inte sagt något om det till de jag bor med. Den här utsikten kommer jag att ha på väg till jobbet om jag får lägenheten:


Ha det fint!

En bild säger mer än tusen apor... Eller säger en apa mer än tusen ord?

Tiden, min vän!

Det finns olika sätt att mäta tid. Min armbandsklocka är trasig. Det är läderbandet som har lossnat från själva klockan IGEN... sen har vi almanackor och kalendrar, men allt sånt är ganska abstrakt, mest en massa nummer. För att riktigt förstå att tiden går framåt behöver man någonting som det här:


Inte en superbra bild, men man ser det väsentliga. Detta är min otursförföljda vänstertumme. Under sommaren har jag lyckats hugga mig in till nageln med en fruktkniv, och nära på krossat den i en väskbutiksdörr belägen i Vällingby Centrum. (det slutade med att jag köpte min väska/väskor på Åhléns men det är en annan historia)

Själva dörrklämmandet skedde, om jag minns rätt, ungefär en vecka (kanske fyra dagar) innan jag tog ett plan och for över Atlanten. Den mörka fläcken fick jag på fläcken, men den ljusa fläcken har långsamt klättrat upp för tummen i takt med att nageln har växt. Det är lite svårt att se men längst upp på min bitna (fy skäms!*) nagel finns också en fördjupning i keratinet, där det klämde åt som värst då det begav sig, som även den gör samma resa. Så nu om jag råkar känna mig lite ensam och kramsjuk så är det bara att kolla på vänstertummen och tänka att "Nu är det bara 41 dagar kvar tills min andra hälft är här hos mig".

Hon har dock ett STOR äventyr framför sig som började i måndags. Om det mot förmodan är någon som läser detta och som samtidigt inte känner till hennes blog så kika in på http://torvaldan.blogspot.com.

*enligt Wikipedia heter det tydligen "kronisk onykofagi"

And now for something completely different! ... som Monty Python skulle ha sagt. Har fått en ny granne idag. Mirella (uttalas mirEjja) är från spanien, har rött hår och ägen en Hello Kitty-matlåda.

Jag är alltså enda mannen i hushalvan, men det är ändå jag som fäller ner toalocket, och kvinnorna som låter den vara uppe. Omvända världen? Eller kanske någonting kulturellt? Har inte tagit upp frågan.

Ha det fint!

"Du är inte Apa, du har bara vant dig vid att göra fel..."

En sån där kväll.

Precis när man börjar vänja sig vid att vara långledig så är det dags att gå och lägga sig med vetskapen om att man ska upp till en ny arbetsdag. Typiskt. Men det ska i alla fall bli kul att komma tillbaka och få jobba lite.

Ingen Bouvrette under hela helgen och ikväll så flyttade Simone ut ur huset. Så ingen mer Schweizare och ingen mer XBOX360 och ingen mer upptagen toalett när man vill borsta tänderna fem minuter efter att man egentligen borde ha lämnat bostaden på morgonen.
Aurellie tyckte att då måste jag bli "twice as nice" för att kompensera. Jag får göra mitt bästa som ende karl i denna halva av huset. Har inte sagt till någon här att jag har börjat så smått att leta efter ett eget ställe.

Ännu en sån där kväll då tröttheten ligger som ett myggnät runt kroppen, men någonting i hjärnan säger att det inte är dags att sova, fast resten av den vet att sömn är viktigt både för kropp, själ och morgondagens arbetsinsats. Jaja, det finns ju alltid kaffe (och amarettokaffegrädde).

Ha det fint

En dåre och hans Apa går snart skilda vägar.