Two not so angry beavers.

Det här är mina bävrar: vänster och höger. En mycket trevlig julklapp jag fick i år. Om mindre än 24 timmar är det 2009 även här i Kanada. Hemma i Sverige har ni ju ett litet försprång skulle man kunna säga. Det nya året skålas in med mousserande vin någonstans i Montreal. Tänk vad mycket som hinner hända mellan alla nyår egentligen. Det blir mitt och MLIs fjärde nyår. Förra året var det ju fest hemma i Blackeberg, året innan det var vi på Skinnarviksberget på tolvslaget och ännu ett år tidigare befann vi oss på torget i Falun. Det ska bli spännande och se vart man hamnar nästa år, och uppleva allt som hinner inträffa innan dess.

Gott nytt år!

Ring Apa, ring!

Stånk och stön.

När jag igår skrev att jag var fruktansvärt mätt så var det ingen överdrift. Efter att under dagen ha ätit nyttigheter som subwaymacka, BeaverTails och crispy fries så stannade vi på hemvägen till på Tim Hortons för lite energipåfyllnad under hemvägen. Det är nog förresten det snabbmatställe i Kanada som överraskat mig mest positivt. Relativt billigt och absolut ätbart.

Resten av resan hem satt jag i passagerarsätet och stönade och väl hemma stönade jag lite till. När jag kom i säng kämpade jag mot magknip och halsbränna. MLI gick inte och lade sig samtidigt som jag. Hon var väl trött på mitt stönande antar jag. Efter att jag någonstans i fjärran hörde henne ringa till kronofogden så lyckades jag i alla fall somna till slut.

Idag var vi till St.Jerome för att, som vi trodde, få bilen fixad. Har problem med spolarvätskan och det är lite tröttsamt att själv stänka vatten på framrutan när man är ute och kör. Efter att ha lämnat in bilen och varit på Zellers i ungefär en timme så ringde de och sa att de hade hittat felet (vilket vi blåögda som vi är trodde att de redan hade gjort igår) och att det skulle kosta oss över 340CAD att fixa det. Jag tror att min självbevarelsedrift slog slint för jag ville inte direkt tro på det (och dessutom sa han de väldigt konstigt... quebecianer har en förmåga att göra sånt) men när vi väl gick för att hämta upp bilen igen fick vi det bekräftat att "Jo, vi vill ha alla era pengar och ägodelar, all mat i frysen och er förstfödde, så fixar vi bilen åt er om vi råkar få in rätt del imorgon. Ring inte oss, vi ringer er". Nu har alltså summan vi spenderat på bilen överstigit vad vi från början betalade för den. Visst är det en liten tröst att det fortfarande är en väldigt billig bil och att man in Sverige knappt skulle få en navkapsel till den priset men det är en klen tröst för tillfället.

Vad gör man när man är lite nere och grinig för att kontot gapar tomt och man behöver något för att bli lite glad igen? Man tar sig sitt Future Shop-presentkort man vann på företagets julfest och skrapar ihop de mynt man har i plånboken och skaffar sig lite förströelse i datorspelsform. Den enda sanna glädjen är köpeglädjen eller hur brukar man säga? Väl hemma vid något efter fem och efter att vi ätit satte jag mig med köpet och inte förrän halv tre kunde jag slita mig. Jag antar att det är ett väldigt bra betyg.

Imorgon bitti ska jag tömma nätpokerkontot...

Ha det fint!

Who are you, and what have you done with Apa!?

Bra Usher... alltså inte RnB-tomten.

Alldeles nyss kom vi hem från Ottawa och JVM-match mellan Sverige och Slovakien. Jag är fruktansvärt mätt och ska snart hoppa i säng. Ville mest dela med av mig av en underbar låt vi hörde på hemvägen: David Usher - The Music.
Jag skriver mer imorrn!

Ha det fint!

Små apor roar sig lätt.

H-O-C-K-E-Y MORDOR!

Eftertextmusiken till Sagan om Konungens återkomst spelas i bakgrunden. Klockan är tio över två och det är dags att krypa ner under täcket.

Tänk vad mycket som jag inte hade glömt av filmtrilogin och tänk att den är ännu bättre i extended version. Undrar hur länge det dröjer innan man kan se den igen. Undrar förresten när man får se en sådan stor filmhändelse nästa gång rent allmänt. Många försöker t.ex Eragon och Narniafilmerna men det är någonting som inte lyckas hålla upp samma illusion och storslagenhet. Man blir nästan lite resignerad.

I morgon ska vi åka till Ottawa jag och älsklingen för att se på Juniorhockey-VM och förhoppningsvis trivsamt vandra genom staden. Trivsamheten lär bero en hel del på vädret vilket sägs bli regnit men man kan ju hoppas!

Ha det fint!

One does not simply walk into Apa!

Så här efter julen.

Julaftonen blev annorlunda men väldigt mysig och trevlig. Mycket god mat och fussball på Tally ho under kvällen. Mer om julafton finns redan här.

Under juldagen gjorde vi väldigt lite. Kom inte ens utanför dörren. Vi påbörjade ett Wasgij-pussel vi fått från värmland och kvällen tillbringades framför Fellowship of the Ring.
Idag annandagen har vi gjort ungefär lika mycket. Pusslet är avklarat, vi tog oss ut på uppfarten för att "skotta" gången och kasta lite snö på varandra och snart ska vi se på Två Tornen.
I morgon plockar vi kanske ihop pusslet, tar oss ner till affären och ser på sista delen av trilogin.

Vi har funderingar på att låta bli godiset ett tag efter nyår, men om det ska gå vägen så måste vi snaska som galningar de kommande dagarna om vi ska kunna göra slut på allt vi har hemma innan dess. Synd att låta något gå till spillo.

Ha det fint!

I have the Apa!

Julaftonsförmiddag

So this is christmas. Vi har hunnit ta oss upp och ätit frukost till Kalle Anka via webcam och öppnat lite paket från Värmland. Om några timmar bär det iväg till Rue Tallyho för julmiddag men innan dess ska vi hinna griljera en skinka, öppna fler julklappar och äta jullunch. Älskligen tar sig en juldusch och jag ska nog göra detsamma om en stund. Skriver mer på juldagen!

GOD JUL!

"This is gonna be the best Apa ever!"

Socialisering och julbak.

Igår var vi med om ett litet julmirakel här uppe på berget. Det kändes i alla fall lite surreallistiskt när Fårrden efter en del meck i "snöstorm" puttrade igång utan några större problem. Vi hade verkligen valt rätt dag för att byta batteri eller väderguden hade kanske valt rätt dag att ge oss 25 centimeter snö...

På väg hem från järnaffären där vi varit för att skaffa batteribytar-verktyg träffade vi en spännande man med två pudlar. Han började prata med oss när hundarna tyckte det var spännande att hälsa på de typer som var lika galna som de och tog sig ut idet vita kaoset. Snart hade han berättat halva historien om sitt liv. Allt från tiden som brandman i USA till att nu ha en av "internets populäraste hundar". Det kändes väldigt ovant och lite skrämmande till en början men när jag intalade mig själv att vi inte är i trångrövade sköt-dig-själv-Sverige längre blev det väldigt intressant. Det som fick oss att gå vidare var väl att hundarna blev rastlösa och om vi hade stått stilla en stund till hade vi snöat fast där vid vägkanten.

När vi var hemma satte vi igång med batteribytandet. Det var faktiskt väldigt rogivande att stå där och skruva i den paradoxalt nog lugna snöyran och lyssna på tystnaden. Ångrar nästan lite att motorintresset är så obefintligt för det verkar vara en ganska trevlig hobby annars om man skulle lägga ner tid och pengar på det.

En dam med vad jag tror är tysk brytning som bor granne med oss insisterade näst intill på att vi skulle ta vad som såg ut som ett par gula metallsnöskor från hennes skjul. De ska tydligen vara bra för att få grepp om man slirat fast med bilen. Hon behövde inte de inte själv längre efter som hon skaffat sig en fyrhjulsdriven bil. En äldre man som bor i ett gult hus några meter högre upp på berget dök även upp och hjälpte oss mecka lite tills Fårrden spann som en katt.
Två personer som förtjänar lite svenskt julbak. Hoppas bara att lussekatterna vi bakade idag är bra representanter för det svenska julbaket. Annars får vi väl äta upp alla själva.

Förutom lussekatter har det blivit egna köttbullar och en whiskyfruktkaka ikväll. Allt detta tog längre tid än planerat så det var nog tur att vi beställde en hemkörd All-dressed från Dinos som ligger en minuts bilfärd härifrån.

Klockan är nu över tolv och jag är lite sned på att jag måste upp imorgon för jag trivs väldigt bra just nu. Sitter i MLIs morgonrock efter ett varmt bad och lyssnar på Tomas Andersson Wij. Det är i alla fall bara en arbetsdag kvar tills julledigheten och två dagar kvar till jul. Galet...

Ha det fint!

Jorden runt på 80 Apor.

Rudolf och röda näsor.

Dagen började alldeles för tidigt med att jag sovit för länge. Hade tänkt ta en lång morgon innan vi åkte till Montreal med finnarna (I detta läge är finnarna Tommi, Jamie och Jamies Exflickvän som jag inte minns namnet på, men hon hade en väldigt smal hand... fick lova att kolla efter handslaget så att hon inte saknade nåt finger, men så var inte fallet) för att bland annat hämta vår fem kilo tunga julskinka och handla julklappar. Vad jag borde ha lärt mig vid det här laget är att hur trött jag än är när jag lagt mig på kvällen så måste jag DRICKA OM JAG ÄR TÖRSTIG. Det kanske låter som en no-brainer, men är det så kallt som det kan bli här och man precis har värmt upp täcket så är det inte lika självklart längre. På grund av bristande tagen lärdom vaknade jag med huvudvärk som höll i sig resten av dagen.

Efter att ha försökt få igång skrället till Fårrd så tog vi finnarnas bil vilket innebar att Jamie fick sitta bakom ratten. A blessing in disguise som man brukar säga. Hade inte varit kul att köra bil idag. Det gick lätt att ta sig dit vi skulle och jag tror Tommi blev lite till sig när vi var på IKEA där han samlade på sig nästan lika mycket mat som vi svenskar (jag och hjärtat). På Atlantique sen gick han runt och stönade bland alla finska godsaker som fanns där. Jag klandrar honom inte.

När bakluckan var full med mat tog vi oss närmre downtown och shopping-gatan St.Catherine där vi lite smidigt delade på oss så vi fick förfrysa näsorna på var sitt håll medans julklappsjakten var i full gång. Kallt som tusan och denna gång hade snön även kommit till Montreal. För att undvika spoilers för eventuella läsare så går jag inte in i större detalj på händelserna i detta läge. Vi avslutade shoppingen på ett litet anonymt kafé som mest kändes som ett byfik någonstans i mellansverige eller dylikt.

Väl hemma och efter ännu en värktablett och lite mat mådde huvudet förhållandevis bra och lämnade bara efter sig ett väldigt svagt illamående som inte alls störde nöjet att kolla på resten av Sunes jul tillsammans med älsklingen. Fortfarande lika roligt och man blev påmind om vilken stor man Peter Haber egentligen är... i rätt roll.

Äntligen har vi förresten hittat någon som vill hyra vår lägenhet i Blackeberg. Skönt det. Det och mycket annat ska tas hand om i morgon.

Ha det fint!

"Det viktiga är inte att vinna, utan att Apa."

Lärderlappen på panflöjt.

Jag har hittat ett nytt sätt att blogga på. Min bärbara dator kommer till användning igen då jag ligger och bloggar i sängen innan sovdags. Genialt om man frågar mig, även om arbetsställningen inte är den bästa och det tar tio minuter att bara komma in till bloggen. Jag borde rensa den här nu när jag har något annan att slänga in allt bös på under tiden.

Kvällen har tillbringats med god mat och Sunes jul som MLI insisterade på att vi skulle ladda hem. Mycket underhållande. Nu tänker hon säkert försöka pracka på mig Astrid Lindgrens kortisar också. Mio min Mio var det i och för sig länge sen jag såg. Med en ung batman (Christian Bale) i en av huvudrollerna skulle den vara kul att se igen. Annars så har jag inte riktigt samma rosa skimmer runt Astrids arkiv som många andra verkar ha. Visst har jag sett min beskärda del när jag var mindre men det intresset har liksom mattats av en del.

Ha det fint!

Apan raskar över isen!

Lite tid - Mycket tid

I morse sov jag väldigt gott men för länge. Jag hade glömt att sätta på väckningen på mobilen så när jag väl var vaken nog för att inse att den inte ringt och tagit upp för att kolla på den insåg jag att det var fem minuter tills jag måste gå hemifrån för att hinna min carpool. Tur att jag duschade igår kväll så att jag bara kunde slänga på mig lite kläder, ta några klunkar vatten och sen stövla iväg efter att ha sagt adjö till den sovande sötnosen i sängkammaren.
Under dagen insåg jag att man inte kan testa/spela ett spel 7 timmar om dagen i två månader utan att bli ganska bra på det. Jag kickade härligt med stjärt som det heter på fackspråk. Sen att det är mycket upp till min dagsform är ju en annan sak men det var ändå en liten morot för att orka med de långa dagarna. Visst spelar jag mest nu så här i slutet av projektet men det är ändå trist i längden när ingenting man gör i spelet spelar någon roll och man inte kan ta de pauser man vill o.s.v. Det är stor skillnad från att spela privat. (Jag har lovar mig själv att låta bli smiliesarna i bloggen, men om jag inte hade gjort det hade det här varit ett kolon med påföljande parentesände för att imitera en glad gubbe) Snart är det julledighet!!

Ha det fint!

Apor läker alla sår.

Monetär filosofi.

I slutet av förra veckan dök det upp ett paket på posten och idag hade vi äntligen möjlighet att hämta ut det. Inpackad i otroligt mysiga filtar och handdukar låg det någonting väldigt trevligt. En filmkamera! MLI har rätt, min mamma "e grym". Nu gäller det bara att lista ut vad man ska göra med kameran. En dokumentär om Sara tycker MLI.
Vinterbilder lär det bli i alla fall.
Annars så har vi skaffat ett nytt bilbatteri och nya vindrutetorkare. Det får mig att tänka på ett filosofiskt spörsmål. Är det fortfarande samma bil om man en efter en har bytt ut alla delar?
I morgon är det lönedag. Det är tammetusan på tiden även om det mesta kommer gå åt till hyra, mat, betala tillbaka MLI och handla julklappar. Tur att det är juletider så är det inte skumt alls att leva på gröt...

Ha det fint!

"Några av mina närmaste vänner är Apor!"

Saker tar slut, andra börjar.

Sista avsnittet av Heroes gick ikväll. Säsongen har verkligen gått alldeles fort. Precis när det började bli riktigt bra. Det är väl bara att samla allt tålamod man har och invänta nästa omgång antar jag.

Ikväll bokade vi hostel i Montreal inför nyår. Nu gäller det bara att hitta fetaste festen, allra helst med öppen bar.

Jag vet att jag lovade MLI att börja skriva på min önskelista idag, men det har inte blivit av. Dumma mig. Tänk om jag inte får några klappar nu? Jaja, det är ett senare problem. Nu ska jag in i duschen och svära lite över att nätterna kommer allt för fort och är allt för korta. Sen ska jag sova!

Ha det fint!

Friskt Apat, hälften vunnet!

Julebrus!

Så nu har jag sett ännu en nordamerikansk TV-klassiker. "Charlie Brown Christmas Special" (snobbens husse) från den tiden då koncepten ljudmixning och brusreducering inte verkar ha existerat inom den animerade filmens värld. Det kan i och för sig ha lite att göra med den snö som fallit idag och stört signalen men det förklarar absolut inte allt. Om jag hade gjort det jobbet skulle jag nog inte vilja ha mitt namn i den eftertexten.
Jag har fått älskligen att äntligen börja skriva på en önskelista och jag tänker göra detsamma... i morgon.

Ha det fint!

Hela Apan måste ligga stilla!

Julfest och dunka dunka!

I väntan på att Facebook ska ta emot de bilder som togs igår så tänkte jag att jag kunde skriva en rad eller två om gårdagen. På jobbet hade jag tack vare classifieds ordnat skjuts till kvällens julfest. När vi dock stått och väntat ett bra tag ute i kylan och klockan var 45 minuter efter bestämd tid så gav vi upp och ringde en taxi istället. Lite klantigt av mig kanske att inte ta skjutsens telefonnummer, men jag kan ändå inte låta bli att bli butter på folk som lovar en sak och sedan inte håller det. Det var förresten samma snubbe som hjälpte mig flytta till nuvarande stället så jag kan inte påstå att jag blev fasligt förvånad men man vill ju gärna tro det bästa om alla. (Som jag har för mig att jag skev i bloggen vid den tiden så glömde han bort mig och jag fick lov att ringa för att han skulle dyka upp och inkassera sin ölback och skjutsa mig och mina grejer)

Hela julfesten gick i långsamt tempo. Det började med världens segaste garderobskö. Efter min tid på kåren kan jag inte fatta att folk som får betalt för att stå i garderob kan vara så otroligt långsamma. När vi väl hade lämnat in våra saker så åt vi en utdragen middag vilket jag och älskligen kom överens om att vi kunde ha gjort bättre. (Vi är faktiskt grymma på att laga mat när vi är på det humöret) Sällskapet var dock trevligt och tiden gick fortare än vad var beredd på. Det var snart dags att ta sig vidare till Bourbon Street för ett gäng tappra nordbor och en nordamerikan vid namn Mike. På vägen dit blev det en repris av kvällens början fast tvärtom. Taxin tog sån tid på sig att Mike ordnade skjuts av en arbetskamrat istället. Mycket smidigt.

På Bourbon Street har jag inte varit tidigare och jag förstod rätt snabbt varför. Har aldrig passat in särskilt bra på såna ställen och MTV-wannabestämningen var mest pinsam. Efter att ha betraktat en biljardmatch (och hållit koll på handväska och tröja) och druckit några öl lyckades jag sluta bry mig om att jag inte passade in och följde med älsklingen till dansgolvet där även Kaspar var med stor del av sena kvällen. DJ:en var väldigt skrikig och egenkär och tyckte det var en bra idé att efter typ varje låt dra ner all musik och skrika ut att nu är minsann han i huset och alla borde väsnas. Big no no!! Håll i alla fall igång basen... amatör...
Han är dock förlåten så här i efterhand då musikvalet för slutat av kvällen absolut var bättre än det mesta man brukar höra ute på dylika ställen. Man blir ju lite sugen att gå på Tiesto på Bell Center den första januari. Jag får gräva djupt i plånboken och hoppas att det inte är slutsålt helt enkelt. Slutsats: Trost pinsamma människor och skrikiga Quebecianer så blev det en mycket trevlig kväll med mycket dans.

Lördagen har varit väldigt seg men på ett bra sätt. Vi fick oss i alla fall en promenad ner till affären och så har vi kollat på julkalendern och film. Nacken är stel, hörseln har tagit sin tid att återhämta sig (men den är bra nu) och resten av kroppen har så gott som ingen energi kvar. Det ska bli skönt att sova.

Ha det fint!

Apans bästa trick var att övertyga människan om att han inte existerar!

Hård och platt värmekudde

Ligger till sängs och ska alldeles strax sova. Min gamla dator har fått ett nytt uppdrag. Att värma upp sängen åt mig innan jag hoppar ner. Det tyckte jag var lite finurligt av mig och så kan jag ju göra lite sista-minuten-grejer innan sovdags. Som att skriva bloggen eller ta igen lite på webserier jag glömt bort att jag läser. Som den här till exempel.

Ha det fint!

Farbror Apa, vet du vaaad!?

Location is everything!

Trettio centimeter pudersnö ska tydligen vara rätt trevligt i en skidbacke tycker vissa. Trettio centimeter pudersnö på en uppfart när man ska till jobbet är inte lika trevligt. Jag pulsade i morse och när jag kom hem skottade jag en fin liten gång fram till vägen. Bilen står härligt insnöad på den andra parketingsplatsen som inte kräver lika mycket underhåll och tålamod. Med lite tur kanske man kan ta sig ut därifrån på en kvart i alla fall så länge skrället vill starta. Bättre det än att tillbringa några timmar att rensa uppfarten och sedan ändå fastna när man ska ta sig upp på vägen. Tydligen är de värsta snöovädren i februari. Jag kan knappt vänta...

Ha det fint!

Visa mig dina Apor, så ska jag berätta vem du är!

Ut med Robert - In med Arthur C.

Efter ett varmt bad och ett gammalt Family Guy-avsnitt är jag nu redo att hoppa i säng och kanske läsa en rad eller två. Robert Rankin läste jag ut idag på jobbet (inte världens bästa ställe att avsluta en bok på men det funkade) så det är dags att börja på något nytt. Närmast till hands ligger Arthur C. Clarkes "Rendevouz with Rama", en Science fiction-klassiker som jag läste redan i högstadiet. Jag kommer ihåg att den var väldigt svår att hänga med i då så det kan bli kul att se hur mycket jag utvecklat engelskan sen dess. Förhoppningsvis en hel del.
Sen har jag lovat att jag ska läsa några böcker som MLI rekommenderat. Jag kommer till dom, men först Arthur C. Clark.

Ha det fint!

Tusen och en Apa.

Ska ungen ha ett namn också?

Ikväll var det Heroes på TV igen. Mycket bra TV-program. Efter det fastnade vi vid varsin dator. Jag med Sims 2 (som råkade vara det spel som blev kvar på Wall-Mart förra veckan) och MLI med jag vet inte vad. Bloggar i alla fall, sin egen och andras.
Som vilken människa som helst som spelar sims vet så börjar man alltid med att spela som sig själv. Man gör sig så lik som möjligt och sin familj lika så (MLI i det här läget) men jag tror inte att nån av oss blev särskillt lika även om jag hade skägg och glasögon och MLI hade blont hår och glasögon. Sen bygger man och inreder man så likt det ställe man bor på som möjligt. Där lyckades jag bättre även om vi inte hade någon granne under oss och ingen snö och minusgrader. Efter att ha spelat ett tag inser jag att livsmätaren gått över halva vuxenåldern så nu var det tammetusan dags att skaffa ungar så att man hinner med det också. Stackars dator-MLI spydde några gånger och växte för var dag som gick. Sen ploppade ungen ur och här kom dilemmat. Hade det varit en flicka så vet vi redan vad ungen ska heta... men så klart blev det en grabb. Detta gjorde att vi satt en bra stund och kollade på pojknamn på internet på nån skum sida som på fullaste allvar verkar tro att man kan döpa en unge till Jord, Hinder eller Belarus. Ett gott skratt blev det iallafall och till slut fick cyberungen heta Ivo. Får se hur det blir i framtiden om det sitter i eller om vi kommer på nåt bättre.

Ha det fint!

It's raining Apor!

Rymdfenomen i bakfickan!

Det är kallt och jag borde försöka sammanfatta allt som hänt i helgen. Turen till Montreal gick bra. Många extra svängar med fårrden men just en sväng visade sig vara en välsignelse. Vi har numera en massa knäckebröd, kaviar, julskinka med mera. Även julklappar hittades.
Älskligen sitter bakom mig och skriver blogg i detta nu så jag tänkte vara lite lat och hänvisa till hennes blogg för vad som verkar bli en mer genomgående genomgång av Montrealturen. Det är dock inte bara lathet... det är också på grund av att jag behöver gå och värma upp en säng och sen sova som ett barn. Jag vill verkligen ha några dagar till ledigt, men det har jag absolut inte råd med. Montrealresan, torsdagens tur till Wall-Mart och bilförsäkringen har verkligen varit ett svart hål i plånboken. Tur att jag får lön varannan vecka i alla fall så att jag hinner få en till lön innan jul och nyår. Hoppas bara att jag kan skrapa ihop nog för att klara av en Ottawaresa till nyår. Jag kan i och för sig ta lite från mina svenska konton och sen jobba ikapp det framöver.
Jag har en del att tänka på helt enkelt, men nu ska jag borsta tänderna!

Ha det fint!

There's no place like Apa!

Crap car story!

Igår var det då fredag igen och en ny helg randas. Besvikna med vad vi hittade hemma i kylskåpet (ingen fredagsvärdig mat) så åkte vi ner till IGA för att handla mat. När vi kände oss klara där nere och skulle hem så var dock bilen stendöd. Knappt en hostning fick vi ur den när vi vred på nyckeln. Jag stolpade in på IGA igen och gick till närmaste kassa.

*ridå upp*
En tjej i tjugoårsålder står bakom en specialkassa på IGA, en sådan för godis och tidningar och annat smått. In kommer en apa med skägg.
Apa: Excuse me?
Tjej: Oui? Bon jooouur.
Apa: I'm sorry, but it seems like my car died in the parking lot. I mean the battery is dead, doesnt work.
Tjej: Ooh... *hon börjar säga något på franska, och diskutera sedan med en kvinna i 40årsåldern som precis kommit till kassan.*
Kvinna: Le garage? *tar fram en telefonkatalog*
Apa: No thank you, I only think we need some help to jumpstart the car. The battery is dead you see.
Kvinna: Oooh... *fångar en annan IGA anställd tjej i 20-25årsåldern i flykten, en ,massa franska och pekande utspelar sig*...
*Den flyktfångade tjejen ser jakande ut till att kunna hjälpa till och går iväg för vad senare visar sig vara att hämta jackan*
Apa: (till kvinnan) Should I follow?
Kvinna: Non Je'mapelle parle vouz quebecois sillvouzplait calis tabernac! ("Nej, hon kommer strax ut och hjälper dig hon ska bara hämta jackan)

Här kommer MLI in på scenen och Apan slutar skriva i pjäsform.
Hur som helst så med lite pekande och mätande, skarvande av startkablar och ett bevis på att engelska och quebecois funkar rätt bra ihop bara man kroppsspråkar flitigt så fick vi då igång bilen.

För att bilen skulle få chansen att ladda batterierna så tog vi en liten extra sväng till Wall-Mart i St-Agathe och ordnade upp det lilla missödet med påsen som blev kvar häromdagen och kollade vad ett nytt bilbatteri skulle kosta oss. Bilen startade utan problem när vi skulle därifrån.

När vi nästan var hemma kom vi att prata lite om MLIs Ex (min "kunde ha varit"-namne) och döm om min förvåning när det visar sig att jag faktiskt gått om honom tidsmässigt numer. Jag vet att det inte är någon tävling men när jag och älsklingen började ses så kändes som någonting mycket mer svåruppnåligt. Det firades med att dela på en flaska vin till maten och titta på julkalendern. Mycket bra julkalender i år. Med de människor som ligger bakom den så är jag inte förvånad.

Ha det fint!

Only thing Apan have to fear is fear itself!

På okej humör trots allt.

De däck som köptes av en Enzymare för att vi skullea ta oss levande igenom vintern var tydligen av fel storlek för vår bil och hade dålig för dålig kvalitet för att funka vintern ut. Så sa dom till MLI när hon var och bytte däck igår. Irriterande att ha slängt ut 150cad på någonting som visar sig vara värdelöst. Mailade killen som sålde dom idag, men enlight Sébastian i min carpool har han inte varit på jobbet på över en vecka. Tror hans pappa varit med om en allvarlig olycka om jag minns rätt. Kommer att känna mig som en skurk när jag kräver pengar av honom när han går igenom vad han nu går igenom men rätt ska vara rätt, speciellt runt juletid då plånboken gärna blir lite extra belastad.

Vi storhandlade på wall-mart idag. Fick bl.a med oss en billig skrivare/scanner hem. På vägen hem stannade vi på PFK (Det heter KFC överallt annars i världen, till och med Japan, ett bevis på hur bångstyriga franskspråkiga kulturer verkar vara) och handla de lite käk. Rätt god kyckling men efter halva måltiden var man verkligen trött på det. En massa fett mest och tråkiga strips och salladerna var ingenting att hänga i julgranen. Bäst var Pepsin.

När vi väl var hemma så fastnade vi en stund på parkeringen, men det blev tack och lov ingen repris på gårdagens äventyr. Det tog bara en liten stund att ordna upp det så pass att vi kunde gå in med gott samvete. Innanför dörren upptäckte vi att vi saknade en hel påse från wall-mart. En del godis, konservfisk och ett dataspel som inte kom med hem. MLI ringde Wal-mart men chansen att vi kan få tillbaka något är väl minimala antar jag. Trist som tusan.

Nu ska jag bestämma mig om jag ska duscha nu innan läggdags eller släpa mig in i duschen imorgon bitti. Sen ska jag sova.

Ha det fint!

Ingen Apa är starkare än sin svagaste länk.

På bättringsvägen.

Ögonen och näsan rann friskt idag igen, men det blev i alla fall bättre under eftermiddagen. Nu kliar det mest och är lite torrt. Vad om hände när jag kom hem från jobbet står det bra om här. Efter det slängde jag ihop en pusselmiddag med saker som fanns hemma. Lök på laxen och surkräm med pasta... typ. Funkade bättre än vad det kanske låter som. Resten av kvällen tillbringades framför datorn. Jag har blivit lite lättfastnad de senaste dagarna. Kul är det, men kanske inte så hövligt. Ikväll kände jag mig dock inte så skyldig då älsklingen hade fullt att göra med näsan i en franskaläxan. Nu ska vi fortsätta se på Robins som laddas i bakgrunden medans jag skriver och sen ska jag sova som en stock. En väsand och hostande stock, men dock en stock.

Ha det fint!

Totally devoted to Apa!

Jag finns!

Dagen var tråkig och näsan min var som en öppen kran. Då var det roligare igår -



Mitt första spel där mitt namn står med. Dessutom har jag fått en 5%-ig löneförhöjning retroaktivt från den 28:nde oktober. Kommer väl till pass nu när julen närmar sig.

Ha det fint!

En gång är ingen gång, två gånger är en tillfällighet, tre gånger är en Apa!

Ingen kris, men ett frö har kanske blivit sått.

Ny dag, ny vecka och ny månad. Mindre än en månad kvar till jul och nyår. Det kommer att bli en annorlunda jul i år. Efter 26 jular med familjen så blir det första julen med vad jag skulle vilja kalla familj. Ännu ett steg på ålderstrappan. Först när man flyttar hemifrån så får man det lite svårt med begreppet hem, och som det ser ut nu så börjar det bli samma sak med familj. Men istället som med hem så byter man inte familj... man får fler familjer, eller en större familj. (det är här som stråksektionen börjar spela)

Förresten så är jag närmre Homer Simpson än Bart Simpson i ålder, och huvudpersonen i HalfLife ; vetenskapsmannen Gordon Freeman, var bara ett år äldre än mig när det första spelet äger rum. Bara lite rolig kuriosa,,,

Snögrottan har förresten rasat in under en tyngd av blötsnö. Typiskt... det får ordnas upp när det kommer mer snö.

Ha det fint!

Voulez-vous coucher avec Apa ce soir?