Visst är det typiskt att man inte tar sig tid att skriva när det väl händer grejer? I helgen var vi (Jag, MLI, Kirre och Tommi) till Montreal för att göra stan osäker och sen kolla på St.Patrick's-paraden. En trevlig lördag hos Lars (där vi sov) och i innerstan och sen en trevlig men trött söndag. Paraden i sig var en ganska stor besvikelse. Lite marschmusik och massa vinkande (vilka är dessa mäniskor och varför måste de prompt vinka till allt folk som står 2-3 meter från dem?), men inte en enda gigantisk heliumfylld ballong föreställande nån figur från tecknade serier. Jag har sett för mycket film... coolast var nog de tre helikoptrar som flög över hela paraden.
Innan vi åkte hem gick vi på bio. "Coraline 3D" är den bästa film jag sett på länge. Jag hade redan läst boken så jag hade höga förhoppningar som faktiskt till och med överträffades. Dessutom var 3D effekterna (vi hade specialglasögon och allt) riktigt snygga. När filmen var slut kändes den riktiga världen tråkigt platt.
I natt blev det inte mycket sömn. MLI stackarn håller på att bli sjuk och allt hostande höll mig vaken hela natten. Jag halvsov säkert vid några tillfällen men det är svårt att säga i sådana lägen.
På jobbet har de börjat söka folk att skicka över till Montreal-kontoret, och efter en ganska enad åsiktsfront har jag bestämt mig för att söka en av de två svenska positionerna. Sitter i detta nu och lyssnar på Moneybrother och försöker skriva ett "motivational letter". Vad skriver man i såna när de redan vet vem jag är och vad jag gör?
"Hej, jag vill inte umgås med er här i byhålan längre. Snälla skicka mig till stora staden. PS.Min flickvän (som nekade ert jobberbjudande) skulle bli väldigt glad.DS"
När jag dessutom snubblat på detta och samtidigt har slängt i en diskmaskin och skriver i bloggen så går det sådär lagom snabbt. Innan jag lägger mig imorgon ska det dock vara skrivet.
Det jobbigaste med det hela är att de har två platser till svenskar i Montreal och Jag, Sara och Elvis är alla sugna på en plats. Jag kan på rak arm att jag kan vara en riktigt bra testare men både Sara och Elvis är freaks of nature när det kommer till arbetet så det känns ju så där jätteroligt att slåss mot någonting som kan liknas vid väderkvarnar. Vi skämtade lite grann om att vi skulle lösa det med knivslagsmål och jag tror faktiskt att jag hade haft lite mer chans på det viset om det inte vore så att jag är så blödig. Jamie och Tommi får lära ut lite tricks om det skulle gå så långt, i egenskap av finnar (fördommar är din vän!)
Min mor skrev en kommentar om skägget så hör kommer ett litet bildextra:
Jag siktade på något liknande det här (hade mer hår när det skäggfixades):
Men så här blev det:
Och nu är jag tillbaks till det "gamla vanliga" igen.
Nu ska jag fortsätta slåss mot det näst intill blanka dokumentet som ska ta mig till stora staden.
Ha det fint!
"Bara en Apa gör så mot sig själv!"
No comments:
Post a Comment