Bilolycka och en stel apa.

Igår var jag till St-Agathe med tre danskar för att lämna in skattepapper till en revisor. I det lilla rummet där vi blev invisade satt en dam som så fort vi visade oss drog fram stolar till oss alla fyra att sitta på. Det hela gick smidigt även om både jag och Kaspar (eller Brønner, som han tydligen kallas i hemlandet och som jag tänkte ta efter från och med nu) hade fel adress på våra T4-papper och att HR tydligen inte förstod att när jag ville ändra min adress och ha mitt riktiga namn i deras papper så ska de framföra informationen till ekonomiavdelningen.
Eftersom Claus var den utav oss som kan franska så blev det mycket att han fick tolka och översätta. Damen bakom skrivbordet hade dock stort tålamod med oss och visste precis vad hon gjorde. Tur det annars skulle jag börja bli nervös för mina skattepengar.

På vägen hem stannade vi vid PFK för lite käk. När vi var mätta och belåtna och precis skulle lämna parkeringen small det till. Bilen framför oss hade tydligen ångrat sig i sin lämning av parkeringen och backade rakt in i fronten på vår bil. Både Claus och mannen i den andra bilen som var en minst lika stor karl gick ut och jag var redo för en giganternas kamp.
Men de bara kollade på sina bilar, ryckte på axlarna och var överens om att ingen större skada var skedd. Jag vet inte om jag var lättad eller besviken.

Senare under kvällen spelades det basket där vi brukar spela fotboll, och idag var det fotboll där vi igår spelade basket. Jag kommer att vara väldigt seg imorgon. En träning i veckan har jag vant mig vid men två dagar i rad... jag måste vara galen.

Ha det fint!

Tid är Apa!