Be careful what you wish for, It just might come true!

Det blev bara en fest i helgen. Efter Irene-festen var det bara skönt att ha en bakisdag. Hon verkar förresten vara en riktigt schysst tjej, men jag hann inte prata så mycket med henne på grund av alla hormonstinna singlar som ville komma på god fot med den nye tjejen.
Bakisdagen var händelselös men ack så skönt det var att bara slappa.
Idag kände jag att jag behövde lite nya kläder. Åtminstone en ny tröja och ett gäng strumpor. Vädret var riktigt vårigt och jag begav mig med fårrden mot St-Jerome. På vägen tänkte jag nästintill bokstavlig: "Hoppas det händer nåt speciellt idag så jag har någonting att skriva om i bloggen". Först var det om de djur som låg längst vägen som blivit lurade på vårsäsongen och istället fick tillbringa den eviga vilan i en vägren. (tills någon kommer med en spade och skyfflar undan dom...)
Sen var det om de 45 minuter jag tillbringade på Wallmart med att leta kläder. (ja, jag handlade kläder på Wallmart) Antingen var dom alldeles för fula, eller så var det horisontala ränder (ja, jag är faktiskt lite för fåfäng för att gå i horisontalrandiga tröjor mer än nödvändigt) eller så var materialet fel (statisk elektricitet är en bitch här...) eller så fanns de inte i min storlek, eller så var det alldeles för dyra. Till slut hittade jag EN tröja som i alla fall fungerade bra, och ett 5-pack bekväma strupor (det står faktiskt så på förbackningen så det måste vara sant).
Nästa grej jag tänkte skriva om var stället jag käkade lunch på. En urqubeciansk snabbmatsrestaurang, "La belle Province". Stor poutine i menyn och RIKTIG baconburgare med knaperstekta baconskivor som stack ut var sida av burgaren.
Vad jag till slut bestämde mig för att skriva om var det som hände när jag skulle hem. På väg in i bilen såg jag att däcken såg lite väl fesna ut så jag rullade fårrden till Costco och deras Pneu-center för att fylla på med lite luft. Jag gick in på Costco för att "spela" lite dum och fråga vart jag kunde fylla på luft. Han bad mig köra in i garaget. Jag gick ut till bilen, vred på nyckeln och förväntade mig ett VA-VA-VRRROOOMM, men fick ett VA-*klick*! Ett försök till. *klick* *klick*.
Nog för att jag förhoppningsvis får tillbaka lite pengar på skatten, men det är inte så här jag vill spendera dom - att hålla en döende klenod vid liv länge nog tills den är såld om några månader. (ja, jag är ond)
jag gick in på Costco igen för att be om råd och snäll som han bakom disken var så kom han ut och kollade på bilen trots att de bara jobbar med däck där. Efter några fruktlösa försök att få igång bilen kom vi överens om att det måste vara någonting med tändningen eller startmotorn.
"Try one more time" sa han lite tveksamt, och om det här var en sån där historia som får en att tänka "herregud vilken flax" så var det nu eller aldrig.
Jag vred på nyckeln...



*klick*



Ingen reaktion från motorn... i huvudet började jag planera hur jag skulle kunna få bilen till en verkstad, och hur jag skulle kunna ta mig hem, och hur stort hålet i plånboken skulle bli den här gången när jag precis börjat samla på mig ett litet kapital. Mitt i alla tankar sa han igen, rakt emot alla konventioner för en spännande solskenshistoria, "Try it again". Får man göra så? När man redan försökt en sista gång utan att få den "oväntade" lösningen. Med nytt hopp (vart nu det kom ifrån, jag antar att jag är en hoppfull person) vred jag på nyckeln igen...


VRROROOOOROROROOOOOOMMM!!!!!


Den startade! Som en tiger vrålade fårrden rakt ut som om den ville be om ursäkt för att den inte riktigt varit sig själv den senaste halvtimmen. Det visade sig att anslutningarna till batteriet inte var i så god form. Skitiga och lösa. Jag tackade ödmjukast och medans han fyllde mina däck med tryckluft funderade jag på hur mycket dricks denna hjälte i blå uniform hade förtjänat. Mycket, kom jag fram till. Men när han såg min plånbok sa han bara att det var gratis, och då kändes det dumt att truga på honom pengar... så jag tackade bara igen och åkte hemåt i en duett tillsammans med Gloria Gaynor. "
I WILL SURVIVE!"

Hoppsan... jag skrev visst om allt jag tänkte skriva om och det tog längre tid än planerat. Eftersom jag på grund av kanadensisk sommartid ligger jag en timme längre fram en vanligt så det börjar verkligen bli dags för sängen! Jag ska bara se slutet på futurama först...

Ha det fint!

Att koka Apa på en spik!