Gröt gröti gröt gröt!

En bra idé vore att börja gå upp när klockan ringer varje dag istället för att snooza en halvtimme varje morgon. Jag har nog underskattat att ha tid att äta frukost. Älsklingen har gjort egen risgrynsgröt så mycket bättre och enklare kan det inte bli.

Nästa vecka är det NHL-hockey som gäller! Beställde biljetter igår. Det svider lite på kontot men det är en sån sak man måste göra när man är här, så jag ångrar mig inte.

Ikväll är det fotboll igen men jag kan inte upprepa succén från förra veckan... vill inte bli kravligare igen så jag stannar hemma och tar ett hett bad eller någonting istället. Kanske kommer ikapp lite på Heroes.

Ha det fint!

Anyone can hold the helm when the Apa is calm.

I'll have what she's having!

I tisdags var det fotboll, och jag såg verkligen fram emot det. Kan det vara så att jag kommit över motionströskeln och faktiskt tycker om att röra på mig? Hur som helst gick det också mycket bättre än vanligt. Om jag någon gång skulle blivit videofilmad på en fotbollsplan så var det i tisdags. Gjorde några riktiga kanonmål som jag inte ens kunde göra när jag faktiskt hade kondition (för sådär 15 år sedan) och spelade allmänt bra.

Ansökningen till Montrealkontoret blev kort och koncis, och idag fick jag ett mail där de ville kolla om jag kunde tänka mig förlänga med ett halvår. Så länge vill jag inte vara kvar här så om det inte blir desperata efter svenskar där borta i storstaden så lär det inte bli någon flytt för min del, även fast Sara beslutade sig för att inte söka. Längtar hem lite till Moder Svea.

Jag tänkte skriva här i bloggen igår men på senare tid har anslutningen här hemma verkligen blivit riktigt seg så efter att ha misslyckats några gånger i rad med att skaffa ett BankID så gav jag upp för kvällen. Startade precis om routern, men det verkar bara ha hjälpt tillfälligt. Bah...

Apropå segt... imorgon drar jag, MLI och 105 enzymare till ett sugar shack i St-Hippolyta för att käka saker doppat i sirap. Efter MLIs och Kirres vittnesmål om maten kan jag inte säga att det är just den som lockar mig. Sällskapet blir förhoppnignstrivs trevligt i alla fall.

Ett sugar shack kanske inte är det mest intelligenta man kan bege sig till efter att ha varit hos tandläkaren och fått sig en liten (men inte elak) bassning. Jag var på riktigt dåligt humör när jag kom hem men på något sätt fick MLI mig att se det från den ljusa sidan och under kvällen kändes det bättre även om det sved lite i plånboken. Det är tur att jag har tandförsäkring via Enzyme annars skulle jag bli ruinerad framöver. Tack vare den och skatteåterbäring så ska det nog bli bra till slut. Så länge jag har pengar över till New York-resan så är jag nöjd.

Och just det... jag blev stoppad av polisen på väg till tandläkaren... och jag är sjuk...

Ha det fint!

"I sprang into action like an Apa on a trampoline!"

Multitasking

Mer än en vecka har gått och MLI ringde precis och berättade att hon är på väg hem från Montreal efter att ha lämnat av Kirre på flygplatsen.
Visst är det typiskt att man inte tar sig tid att skriva när det väl händer grejer? I helgen var vi (Jag, MLI, Kirre och Tommi) till Montreal för att göra stan osäker och sen kolla på St.Patrick's-paraden. En trevlig lördag hos Lars (där vi sov) och i innerstan och sen en trevlig men trött söndag. Paraden i sig var en ganska stor besvikelse. Lite marschmusik och massa vinkande (vilka är dessa mäniskor och varför måste de prompt vinka till allt folk som står 2-3 meter från dem?), men inte en enda gigantisk heliumfylld ballong föreställande nån figur från tecknade serier. Jag har sett för mycket film... coolast var nog de tre helikoptrar som flög över hela paraden.
Innan vi åkte hem gick vi på bio. "Coraline 3D" är den bästa film jag sett på länge. Jag hade redan läst boken så jag hade höga förhoppningar som faktiskt till och med överträffades. Dessutom var 3D effekterna (vi hade specialglasögon och allt) riktigt snygga. När filmen var slut kändes den riktiga världen tråkigt platt.

I natt blev det inte mycket sömn. MLI stackarn håller på att bli sjuk och allt hostande höll mig vaken hela natten. Jag halvsov säkert vid några tillfällen men det är svårt att säga i sådana lägen.

På jobbet har de börjat söka folk att skicka över till Montreal-kontoret, och efter en ganska enad åsiktsfront har jag bestämt mig för att söka en av de två svenska positionerna. Sitter i detta nu och lyssnar på Moneybrother och försöker skriva ett "motivational letter". Vad skriver man i såna när de redan vet vem jag är och vad jag gör?
"Hej, jag vill inte umgås med er här i byhålan längre. Snälla skicka mig till stora staden. PS.Min flickvän (som nekade ert jobberbjudande) skulle bli väldigt glad.DS"

När jag dessutom snubblat på detta och samtidigt har slängt i en diskmaskin och skriver i bloggen så går det sådär lagom snabbt. Innan jag lägger mig imorgon ska det dock vara skrivet.
Det jobbigaste med det hela är att de har två platser till svenskar i Montreal och Jag, Sara och Elvis är alla sugna på en plats. Jag kan på rak arm att jag kan vara en riktigt bra testare men både Sara och Elvis är freaks of nature när det kommer till arbetet så det känns ju så där jätteroligt att slåss mot någonting som kan liknas vid väderkvarnar. Vi skämtade lite grann om att vi skulle lösa det med knivslagsmål och jag tror faktiskt att jag hade haft lite mer chans på det viset om det inte vore så att jag är så blödig. Jamie och Tommi får lära ut lite tricks om det skulle gå så långt, i egenskap av finnar (fördommar är din vän!)

Min mor skrev en kommentar om skägget så hör kommer ett litet bildextra:

Jag siktade på något liknande det här (hade mer hår när det skäggfixades):



Men så här blev det:



Och nu är jag tillbaks till det "gamla vanliga" igen.

Nu ska jag fortsätta slåss mot det näst intill blanka dokumentet som ska ta mig till stora staden.

Ha det fint!

"Bara en Apa gör så mot sig själv!"

Winds of change!

Efter att ha sett "Watchmen" ikväll så känns det som om jag inte alls gjort allt jag borde ha gjort hemma vid det här laget. Bilen är meckad, sängen är delad och bäddad, frukost är köpt men det känns som om jag får panikplocka lite imorgon direkt efter jobbet innan jag beger mig till Dorval för att hämta älsklingen och Kirre.

Filmen var lång och inte alls som jag hade föreställt mig. Jag är nog lite besviken men jag ångrar inte att jag har sett den. (förutom att det var tid jag kunde ha använt till at göra det mysigt här hemma.

Vad har hänt annars? Jag vet hur mycket skatt jag kommer få tillbaka, jag har haft tråkigt på en fest, jag är helt säker på att jag ska till New York på bröllop och jag ser fram emot att få lite sällskap här uppe på berget (och en kram eller två).

Ha det fint

Who watches the Apa?

Väder och vind.

Vad jag glömde berätta igår var att Claus försov sig så att jag var tvungen att gå till jobbet.
I morse var vi båda uppe i tid men Claus bil är inte en vän av fuktigt väder så efter ett halvlyckat försök att ta oss iväg och sedan puttat in bilen till vägkanten så älgade jag upp och hämtade fårrden så att vi inte skulle bli så fruktansvärt sena (för anda dagen i rad).
På vägen inser jag att någonting har hänt i den korsning som jag passerar varje dag till och från jobbet. Vägen var avstängd så vi fick ta en snirkligare väg för att komma dit vi var på väg.
Tydligen har det brunnit och en restaurang (där jag och MLI var och åt innan hon åkte hem till Sverige) och ett hotell var bara vrak.

Det blåser som attans ute och just som jag avslutade förra meningen blåste ett fönster upp alldeles bakom mig. Jag är mest orolig att klurigare fönster kommer blåsa upp under natten eller att ett träd faller genom ett av våra gigantiska fönster. Antar att det bara är att hålla tummarna.

Ha det fint!

An Apa in need, is an Apa indeed!

Bilolycka och en stel apa.

Igår var jag till St-Agathe med tre danskar för att lämna in skattepapper till en revisor. I det lilla rummet där vi blev invisade satt en dam som så fort vi visade oss drog fram stolar till oss alla fyra att sitta på. Det hela gick smidigt även om både jag och Kaspar (eller Brønner, som han tydligen kallas i hemlandet och som jag tänkte ta efter från och med nu) hade fel adress på våra T4-papper och att HR tydligen inte förstod att när jag ville ändra min adress och ha mitt riktiga namn i deras papper så ska de framföra informationen till ekonomiavdelningen.
Eftersom Claus var den utav oss som kan franska så blev det mycket att han fick tolka och översätta. Damen bakom skrivbordet hade dock stort tålamod med oss och visste precis vad hon gjorde. Tur det annars skulle jag börja bli nervös för mina skattepengar.

På vägen hem stannade vi vid PFK för lite käk. När vi var mätta och belåtna och precis skulle lämna parkeringen small det till. Bilen framför oss hade tydligen ångrat sig i sin lämning av parkeringen och backade rakt in i fronten på vår bil. Både Claus och mannen i den andra bilen som var en minst lika stor karl gick ut och jag var redo för en giganternas kamp.
Men de bara kollade på sina bilar, ryckte på axlarna och var överens om att ingen större skada var skedd. Jag vet inte om jag var lättad eller besviken.

Senare under kvällen spelades det basket där vi brukar spela fotboll, och idag var det fotboll där vi igår spelade basket. Jag kommer att vara väldigt seg imorgon. En träning i veckan har jag vant mig vid men två dagar i rad... jag måste vara galen.

Ha det fint!

Tid är Apa!

Be careful what you wish for, It just might come true!

Det blev bara en fest i helgen. Efter Irene-festen var det bara skönt att ha en bakisdag. Hon verkar förresten vara en riktigt schysst tjej, men jag hann inte prata så mycket med henne på grund av alla hormonstinna singlar som ville komma på god fot med den nye tjejen.
Bakisdagen var händelselös men ack så skönt det var att bara slappa.
Idag kände jag att jag behövde lite nya kläder. Åtminstone en ny tröja och ett gäng strumpor. Vädret var riktigt vårigt och jag begav mig med fårrden mot St-Jerome. På vägen tänkte jag nästintill bokstavlig: "Hoppas det händer nåt speciellt idag så jag har någonting att skriva om i bloggen". Först var det om de djur som låg längst vägen som blivit lurade på vårsäsongen och istället fick tillbringa den eviga vilan i en vägren. (tills någon kommer med en spade och skyfflar undan dom...)
Sen var det om de 45 minuter jag tillbringade på Wallmart med att leta kläder. (ja, jag handlade kläder på Wallmart) Antingen var dom alldeles för fula, eller så var det horisontala ränder (ja, jag är faktiskt lite för fåfäng för att gå i horisontalrandiga tröjor mer än nödvändigt) eller så var materialet fel (statisk elektricitet är en bitch här...) eller så fanns de inte i min storlek, eller så var det alldeles för dyra. Till slut hittade jag EN tröja som i alla fall fungerade bra, och ett 5-pack bekväma strupor (det står faktiskt så på förbackningen så det måste vara sant).
Nästa grej jag tänkte skriva om var stället jag käkade lunch på. En urqubeciansk snabbmatsrestaurang, "La belle Province". Stor poutine i menyn och RIKTIG baconburgare med knaperstekta baconskivor som stack ut var sida av burgaren.
Vad jag till slut bestämde mig för att skriva om var det som hände när jag skulle hem. På väg in i bilen såg jag att däcken såg lite väl fesna ut så jag rullade fårrden till Costco och deras Pneu-center för att fylla på med lite luft. Jag gick in på Costco för att "spela" lite dum och fråga vart jag kunde fylla på luft. Han bad mig köra in i garaget. Jag gick ut till bilen, vred på nyckeln och förväntade mig ett VA-VA-VRRROOOMM, men fick ett VA-*klick*! Ett försök till. *klick* *klick*.
Nog för att jag förhoppningsvis får tillbaka lite pengar på skatten, men det är inte så här jag vill spendera dom - att hålla en döende klenod vid liv länge nog tills den är såld om några månader. (ja, jag är ond)
jag gick in på Costco igen för att be om råd och snäll som han bakom disken var så kom han ut och kollade på bilen trots att de bara jobbar med däck där. Efter några fruktlösa försök att få igång bilen kom vi överens om att det måste vara någonting med tändningen eller startmotorn.
"Try one more time" sa han lite tveksamt, och om det här var en sån där historia som får en att tänka "herregud vilken flax" så var det nu eller aldrig.
Jag vred på nyckeln...



*klick*



Ingen reaktion från motorn... i huvudet började jag planera hur jag skulle kunna få bilen till en verkstad, och hur jag skulle kunna ta mig hem, och hur stort hålet i plånboken skulle bli den här gången när jag precis börjat samla på mig ett litet kapital. Mitt i alla tankar sa han igen, rakt emot alla konventioner för en spännande solskenshistoria, "Try it again". Får man göra så? När man redan försökt en sista gång utan att få den "oväntade" lösningen. Med nytt hopp (vart nu det kom ifrån, jag antar att jag är en hoppfull person) vred jag på nyckeln igen...


VRROROOOOROROROOOOOOMMM!!!!!


Den startade! Som en tiger vrålade fårrden rakt ut som om den ville be om ursäkt för att den inte riktigt varit sig själv den senaste halvtimmen. Det visade sig att anslutningarna till batteriet inte var i så god form. Skitiga och lösa. Jag tackade ödmjukast och medans han fyllde mina däck med tryckluft funderade jag på hur mycket dricks denna hjälte i blå uniform hade förtjänat. Mycket, kom jag fram till. Men när han såg min plånbok sa han bara att det var gratis, och då kändes det dumt att truga på honom pengar... så jag tackade bara igen och åkte hemåt i en duett tillsammans med Gloria Gaynor. "
I WILL SURVIVE!"

Hoppsan... jag skrev visst om allt jag tänkte skriva om och det tog längre tid än planerat. Eftersom jag på grund av kanadensisk sommartid ligger jag en timme längre fram en vanligt så det börjar verkligen bli dags för sängen! Jag ska bara se slutet på futurama först...

Ha det fint!

Att koka Apa på en spik!

T-20 dagar.

Ja, jag har beställt en tid, och den 25:te tar jag en halvdag ledigt och åker till Saint-Sauveur för att ta första steget mot ett stomatol-leende. Får se hur många besök det lär behövas. Fick ringa till tre olika tandläkare för att få en vettig väntetid, och då fick jag ändå lov att ta en tid mitt på dagen.

I morgon är det välkomstfest för den nya norskan Irene som jag inte haft nöjet att träffa än. Tydligen är hon norska *duh*, har bott i Sverige senaste tiden och kan finska.

I övriga nyheter så är jag på väg att komma över min ovilja att använda headsetet när jag lirar online, vilket är väldigt trevligt faktiskt. Det tog bara någon månad...
Jag spelade lite med Tommi idag men vi hamnade i olika lag. Det hela slutade med att mitt lag vann överlägset. Tur att jag är så ödmjuk av mig annars skulle han få höra det hela dagen i morgon.

Ha det fint

An Apa does not sing because it has an answer. It sings because it has a song.

Inte mobbing, men nästan.

Sitter här och äter popcorn och kom precis på varför jag köper det så sällan själv. Dessa förbannade majsrester som fastnat i halsen och kittlas och kliar! Bah!
Tack vare spring break blev det ingen fotboll idag eftersom skolan vi brukar spela på inte är öppen. Jag tror nog att jag är lite rastlös. Ett gott tecken.

Jag vet inte hur många som egentligen läser den här bloggen, men jag behöver er hjälp. Efter många om och men har jag bestämt mig för att boka en tandläkartid imorgon och om jag skriver upp det här så vill jag att ni ber om en förbannat bra ursäkt om någonting kommer emellan. Positivt grupptryck... typ.

Ha det fint!

All work and no play makes Apa a dull boy!

The more you know!

Det var den helgen det. Jobbade igår så det känns lite snopet att jag ska jobba redan om några timmar igen men jag känner mig varken bitter eller butter över det. Lördagsjobb blir finfina pengar (i Enzymemått mätt) och det var riktigt trevligt att bara vara sex personer i ett testrum och lyssna på bra musik och testa järnet. Det kommer nog att bli helgarbete ett tag framöver, då projektet påbörjades lite väl sent. Efter jobbet igår var det bara att försöka komma i stämning till Mollys avskedsparty. Ännu en som åker hem... inte för att jag direkt kände henne, men hon var cool. Om jag lyckas leta fram en viss sladd så kan det nog dyka upp lite bilder från kvällen. Ganska snart när jag kommit dit började jag känna att det blev tungt att andas, vilket var väldigt obehagligt. Dessutom hade näsan börjat rinna, men det trodde jag var på grund av att jag gått en halvtimme för att komma dit (-8 grader och blixthalka).
Det var faktiskt en lättnad när jag fick syn på kissemissen som trippade runt på övervåningen och insåg att min allergi håller på att bli ännui värre. Antingen det eller så har dom inte vädrat ut huset på hela vintern vilket säkert är ganska troligt. Jag var inte ensam om att snörvla och att ha koll på vad det är som är fel brukar hjälpa en hel del så man inte går runt och är hypokondrisk.
Tänkte att jag kunde gå och lägga mig i god tid ikväll då jag var trött för ungefär en timme sen, men öppnade Reason istället och imponerade mig själv med att spela Alphavilles "Forever Young" på midikeyboarden. Spela är väl att ta i när det handlar om 4-5 ackord men ändå! Hur som helst har det lett till att blgoskrivandet blev försenat och därmed sänggåendet. Åtminstone så fick jag Ipoden lite extra laddad. Alltid nåt.

Ha det fint!

Gör inte en Apa av en fjäder!