Alla dessa möten.

Förra inlägget var mitt tvåhundrade. Bara sådär , inga krusiduller och inget kalasfirande med kanonfina jubileumserbjudanden. Det bara smög förbi. Tvåhundrade är förresten mindre av ett ord än tvålundrade... enligt rättstavningen i Firefox.

Sen senast ja. Det har hänt en del som vanligt, och som vanligt kommer jag aldrig för mig att skriva om det i god tid. Men nu får det vara slut på det här! Ursäktandet alltså, inte senskrivandet.
Jag har upptäck Skärholmens Galleria SKHLM efter att jag och sambon hyrde bil i närheten för att hämta en grym fåtölj som vi köpte på blocket av en tjej i Sollentuna. Nu står den där och är alldeles inbjudande. Nu är det inte bara ljusterapi där ute, utan nu kan man sitta riktigt skönt också.

Åter till SKHLM. Någon dag senare åkte jag dit igen för att bekanta mig lite med stället (och för att kolla priser på TV och PS3-spel). Det må jag säga, på Expert i SKHLM kunde dom konsten att ställa in bilden på HDTV. I vanliga fall ser allting lite halvgrötigt tråkigt och oplånboksflirtande ut och man undrar hur de har tänkt att locka folk som vill ha TV och som med största säkerhet vill ha den med bäst bild, men där inne blev jag sugen på att köpa med mig ett antal av demoexen bara för sakens skull. Det gjorde jag inte dock, för det här med att göra en deal kunde dom inte alls. Jag kollade med en säljare om dom hade nån Samsung 40tums LED från 6-serien som jag och MLI så smått bestämt oss för att införskaffa då den ligger precis under 10k-sträcket utan att kompromissa med vad vi behöver och så är den i alldeles lagom storlek.
Sa jag under 10k? Vad tokigt av mig... på expert kostar den ju 13k! Säljaren gjorde ett missriktat försök att deala genom att erbjuda TVn för 12k om jag samtidigt band upp mig på digital-TV. jag ursäktade mig så smidigt som möjligt och sa att jag skulle ta upp det med sambon och gick sedan därifrån för att inte återvända.
Spelpriser kollade jag också, och när jag stod där i godan ro och bläddrade bland begagnade titlar (vem köper egentligen mer än nån enstaka titel på ockerfullpris?) när en man, några år yngre än jag, med kutrygg och moppemusche och tillhörande instängd odör började fråga mig om spelråd rakt upp och ner och visade stolt upp en mycket speciell specialutgåva av ett nytt spel som han var mycket stolt över och bara ville kolla vad han skulle kunna få om han bytte in det. "Men det skulle jag aldrig göra! Rapture edition går typ inte att få tag på längre!"
Själv är jag inte nån fanatisk specialutgåve-entusiast men nog förstod jag att han höll i en riktig dyrgrip.
Sen förklarade han att han behövde många spel, för han skulle till Turkiet och hans mage tål inte värmen så han tänkte först stanna inomhus nån vecka och bara spela spel (tills kroppen acklimatiserat sig förmodar jag). Det slutade med att jag halvt om halvt tipsade om ett spel jag testade i en halvtimme under min tid i Kanada som han i praktiken redan stod och höll i. Han tackade för hjälpen och bad om ursäkt för att han hade stört. Ingen fara alls sa jag, och tyckte det samtidigt.
Hellre en försynt och trevlig, moppemuschig, kutryggig ung man med turkiskt påbrå och halvtaskig hy än någon överförfriskad gaphals med de enda sanna sanningarna i bagaget, eller en sån där försäljare som står mitt i galleriagången och kastar ut krokar och går igenom försäljningens A och O för att ha råd till brödfödan. (vilket jag sedan i min oförmögenhet att säga nej och fortsätta gå fastnade med en stund efter det trevliga mötet).

Jag har även börjat intervallträna så smått. Snabb promenad och jogging. Jag kunde inta ha valt en bättre vecka att börja, med det fantastiska vädret som varit. Om åtta veckor ska jag tydligen kunna springa fem kilometer oavbrutet. Det är i alla fall vad snubben i min Ipod säger till mig.

Idag var det då till slut tentamen i "Engelska Grammatik och Översättning" på Stockholms Universitet. (men kursen i regi av Högskolan i Halmstad)
Hur det gick? Ja, inte blir det något VG, men just nu är det mest skönt att inte ha det hängande över sig, så får jag väl se om jag måste göra om tentan eller så. Nu kan jag verkligen slacka på jobbet. Sorgligt? Kanske om ett tag men just nu är det fruktansvärt skönt.

Apropå jobb så rullade vi precis från Märsta. Dags att bli lite professionell och duktig, men inte tänka på "word clauses", "modal auxilliary verbs" och "indirect object".

Ha det fint!

"Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?"

Här sitter jag och lyssnar på nya fyndet Emil Jensen och drar mig för att hoppa i säng. Jag har haft det dåliga omdömet att gå och bli förkyld IGEN! Det är förmodligen samma förkylning som legat ett bra tag och redan hållit mig hemma från jobbet i två omgångar. Turligt nog har dagen varit ledig och likaså är morgondagen.
Även om jag har en bra ursäkt att bara bädda ner mig, tycka synd om mig själv och inte få någonting vettigt gjort så har jag varit relativt duktig idag i alla fall; tvättat och pluggat. Jag har en hel del hårdplugg framför mig om jag ska komma ikapp till tentan den sjuttonde, men nu har jag schemalagt min ikappläsning och följer det schemat förvånansvärt bra.
Imorgon är jag förhoppningsvis på väg uppåt efter en natt med relativt bra sömn och kan fortsätta mina duktigheter.

Älsklingen har förresten varit härifrån i helgen... igen. Det har gett mig tid att stöka runt och leka ensam sjukling och tillbringa lite extra tid med min nya leksak och med näsan i grammatiktegelstenen, men nu får det räcka. I morgon kväll är hon tillbaka. Sen är det bara några veckor till nästa resa, men den dagen den sorgen.

Nu ska jag hosta lite slem, medicinera mig och krypa till kojs, klockan är ju trots allt över två och i övermorgon ska jag upp snortidigt.

Ha det fint!

Ansa maskrosen!

jag sitter i detta nu i Södertälje hamn och väntar på avgångstid. Laptopbatteriet har lite drygt 20 minuter liv kvar i sig, men det gör ingenting för jag är på väg hemåt. Dagen har gått fort och vädret är absolut godkänt.

I helgen började med att jag köpte dyra leksaker. Nu gäller det bara att ta tag i att bli vuxen så att jag med gott samvete kan nyttja mitt barnsliga inköp. (vilket jag fått välförtjänta bannor för)
Jag läste en artikel om att män blir vuxna först vid 27 år ålder... jag ligger efter!! Det finns lite att ta tag i innan jag kan kalla mig riktigt vuxen.

I lördags var jag och älsklingen på middag i Liljeholmen, vilket på det stora hela var trevligt. Personligen har jag inte så mycket gemensamt med våra middagsbjudare eller övriga gäster, men det vägdes väl upp med en pokervinst på 120kr. Missförstå mig rätt nu, det var inte bara pengarna som gjorde det trevligt, själva spelandet var ju huvudsaken och jag hade trivts även om det inte var så att jag vann. Det är så mycket lättare att umgås när man gör saker.

Efter jobbet blir det att åka hem, byta kläder och sen vända tillbaka till Liljeholmen för att prova en ny frisör. (och vem vet, kanske en ny frisyr?) Väl på tiden, då det ser ut som ett skatbo nånstans på huvudet hur jag än drar, blöter, kletar och kammar. Nästa steg i frisyrutvecklingen är mikrofon eller maskros, och där vill jag helst inte hamna.

Nu skriker datorn på mig att den är trött. Kanske bästa att låta den vila sista biten.

Ha det fint!

På väg hemåt.

Nästa - Östertälje!

Jag är just nu på väg till centralen för att sluta för dagen så att jag kan åka hem.
Någon annan som också är på väg hem är min kära sambo. Skillnaden är väl att jag sitter mitt i ett pendeltåg medan hon sitter på ett flygplan som tar henne sista biten hem till Stockholm igen efter äventyret i Vancouver.
Under den tid hon varit borta har vi mailväxlat en hel del, vilket har varit dagens höjdpunkt rätt länge, men nu är det slut med det. Nu får jag ju hem äkta vara istället för bara berättelser. Under denna tid har jag haft lite extra svårt att få någonting skrivet i bloggen då det som varit skrivvärt hamnat i mailväxlingen och sen inte lyckats kämpa sig hela vägen till bloggen.

Igår var det lönedag och det brände lite extra i fickan och barnasinnet om man säger så. Efter en hel del rådslag mellan snålmig, barnmig och vad-ska-folk-säga-mig så kom jag på kvällen hem med en "Bluray-spelare" i bagaget. Nu ska jag bara lobba extra hårt för att det är dags för ny TV så snart som möjligt. SEN slutar det nog brännas... lite grann i alla fall. Sen börjar det bli dags att spara pengar för höstens resande så att man har lite att röra sig med.
Men jag är inte orolig. Jag är inte så van vid att tjäna regelbundna och hyfsade pengar så på något sätt sitter jag där med överskott i slutet av månaden. Ett angenämt "problem" om man säger så.

Det var inte det enda som ändrades i hemmet igår. En rörmokare kom på besök för att fixa en defekt diskmaskinsanslutning och tog sig friheten att koppla in maskinen också. Fantastiskt trevligt!
Nu ska jag surfa vidare de sju stationerna jag har kvar till en solig hemgång.

Ha det fint!

Till punkt och pricka!

Skärpning tammefan! Så borde jag sagt till mig själv för länge sen och faktiskt skrivit någonting här. Har gått lite som i ett vakuum sen Älsklingen åkte till Vancouver för att jobba på paralympics, men det är ingen ursäkt. Jag får väl snabbsummera allt som hänt antar jag så får jag göra ta mig i kragen och uppdatera lite oftare i framtiden. Vad har då hänt sen sist?

• Flytt till Axelsberg. Närmare stan, högre upp i ännu en nybyggnation.
  

• Älsklingen lämnar mig ensam hemma för att jobba i Kanada. (vart känner jag igen det där ifrån?)

• Har varit till vårdcentral i tre dagar i rad för att ta hand om en infekterad knöl i sidan. Nu har jag bara ett litet omplåstrat hål i sidan. Gick på penicillin i tio dagar

• Är just nu hemma och är sjukskriven över helgen. Sliten efter en hög tidiga mornar (läs: nattbuss till jobbet) och något förkyld. Välbehövligt.

• Mor min kommer på besök imorrn. Kommer hinna göra det ganska fint här hemma tills dess.

Så där ja, det var ju inte så jobbigt. Slutar med ett litet lyckopiller som kördes i en av mina podcaster häromdagen, bara för att jag själv inte kan sluta lyssna på det.

My Life On The Crazy Train Sucks (So What?)

Ha det fint!

Perspektiv på saker och ting.

Ibland får man så många uppslag för bloggen att man inte vet vart man ska börja, och då händer det lätt att man inte skriver någonting alls med rädsla för att det ska bli osammanhängande, plottrigt, fult , tråkigt och inte alls så intressant som det var där inne i huvudet.

Nu skiter jag i hur det blir och tar det hyfsat kronologiskt så att jag i alla fall får ner det "i tryck". Så... here goes: ett gäng osammanhängande händelser från dagarna som gått.

Det hela började i förrgår, på väg in till jobbet. Jag anser mig själv vara en öppen och icke dömande person, men ibland får jag bevis på att jag är lika trångsynt och rasistisk som resten av Sverige. Jag fick mig en sittplats längst fram i första vagnen, med blicken mot resten av mina medpassagerare. Mitt emot mig sitter en ganska vanlig man; ingen jag skulle lägga en extra tanke på i vanliga fall. Men han sitter och läser någonting ur ett litet slitet häfte fullt med text, PÅ ARABISKA! Jag gissar ett de flesta redan vet vart mina tankegångar gick någonstans. "Om han börjar mumla någonting som liknar en bön så är det jag som hoppar av på en gång!", "Attans att jag ska av på centralen där det är som mest folk... perfekta måltavlan..." och så vidare. Självklart tar jag mig inte själv på allvar och jag vet hur jävla fel det är, men tankarna ligger ändå där nere och gnager.
Förbannade jävla terrorister som gjort hela världen en otjänst, inte bara mot de direkt drabbade, utan också mot resten av världsbefolkningen; både de som tittar snett på sina medmänniskor och de som helt orätt och oförtjänt får blickar av idioter på tunnelbanan fast de är minst lika oförstådda i varför en terroristattack skulle göra någonting bättre för någon överhuvudtaget.
Självklart så hände det ingenting och mannen gick av innan centralen.

Jag tror jag börjar tro mer och mer på karma. Dagen på tågen gick allt annat än smidigt. Tågdörrar fyllda med is och tekniska fel under rusningstrafik. Blev stående på södra station lääänge och omkörda av det tåg jag skulle ta över på Centralen. Väl där bytte jag då tåg till ett som hade fungerat felfritt tills jag skulle ta över det. Då började så klart flera dörrar att krångla, hackade en massa is, informerade folk och passade även på att tappa mina arbetsnycklar ner på spåret mellan perrongen och tåget (med en grym teameffort lyckades vi, jag och två driftiga resenärer, få upp nycklarna utan några allvarliga skador). Vi blev väl kvar en halvtimme på Centralen innan vi till slut kunde rulla mot Karlberg. Även där blev vi stående med samma krånglande dörrar och trots att jag fick lova att tömma bakersta delen av tåget bestämde jag att en dörravstägning var det enda rätta. Det "roliga" i det hela var att dörren inte gick att stänga av. Jag vred på vredet med min fyrkantsnyckel men dörren vägrade stängas av. En ny duo hjälpsamma passagerare gjorde vad de kunde för att trycka på dörren utifrån medan jag vred och vred utan resultat. Jag tror jag förträngt hur vi löste hela situationen, men därifrån kom vi ungefär en timme sent. Tåget som skulle till Bålsta fick vända i Jakobsberg och hemma var jag endast en kvart sen, så ingen övertid på det.

Efter den kvällen tror jag att karma ansett sig gett mig en läxa. Gårdagens jobb gick mycket smidigare, och jag hade inga problem att ta mig någonstans och tågen rullade som på smör (om nu det är ett fungerande uttryck). Kvällen tilbringades i Liljeholmen inmundigandes en bit gris med styckad potatis, melodifestival och en grym svensk laginsats i skiathlon. Vissa problem med resande även den dagen. Hemresan blev lite långdragen och från Alvik tog vi en solofräsare till taxi. Enligt MLI var det en av de få gånger jag faktiskt kommit på någonting vettigt när jag kom med idén att sluta försöka ringa efter taxi (ingen kontakt eller inga bilar i närheten) och istället gå ner till bussarna och kolla om där stog en förutseende taxichaffis och väntade på jobb. Det måste dock varit en av de snabbate taxametrar jag sett någonsin, men hem kom vi och med tanke på resegarantin så var det absolut värt det.

Så idag då. Tänkte vara lite förutseende och gick till t-banan tjugo minuter tidigare än brukligt för att vara säker på att komma in i hyfsad tid. Men tydligen kan man inte vara säker på nånting. Efter att ha väntat, jag vet inte hur länge, i Blackan och sen stått och förfrusit stortårna i Alvik i en halvtimme så var jag till slut på Centralen. Tur att första halvan av dagen består av Jour, så att detta inte innebar fler förseningar på pendeln, men mindre tur att det enda jag tog mig till frukost var en kopp Earl Grey. Orutinerat som tusan och jag var lite under isen när jag väl kom fram. Inte arg dock då jag inte ser anledningen till att bli arg på någon i ett sånt här läge. Vem skulle det vara liksom? SL eller MTR? Jag tror nog att de gör vad de kan för att vi resenärer ska kunna ta oss från punkt A till punkt B även om vi måste passera punkt G och frysa våra R av oss vid punkt P. Att bli arg på vädret är väl som att slåss mot väderkvarnar antar jag, helt lönlöst. Trött på det är jag dock, och jag tror att många håller med mig. En slaskvinter låter inte så illa längre...
En och en halv timme tog resan dörr till dörr och genast när jag anmält mig begav jag mig ut bland folk för att fylla på min blodsockerreserv som låg långt ner i botten vid det här laget. jag gick fram och tillbaka, åkte upp och ner i rulltrapporna innan jag till slut bestämde mig för att Wayne's Coffee skulle få äran att ta mig till ytan igen. Framför mig i kön stog en försynt, mörkhyad man som mest med gester visade vad han ville ha. Först en smörgås som han betalade medans han mumlade någonting på engelska medan baristan (eller vad man ska kalla dem) fortsatte att fråga honom saker på svenska. Sen beställde han en Cola och hon fortsatte att tilltala honom på svenska vilket började bli lite pinsamt. Jag fick lust att påpeka att de inte talade samma språk i det läget men det skulle kännas lite "bror duktigt" och till slut bad han henne att prata engelska. Det tog sin tid, men konstigt nog frestade det mig inte mitt tålamod ett dugg. Jag tror att jag har mer förståelse för försynta och vilsna människor då jag själv råkar kunna vara i det läget med jämna mellanrum.
När det nästan var dags för mig att beställa och jag kom på att jag inte bestämt vad jag ville ha fick jag syn på mannens slitna väska när jag kollade i cafédisken för att kolla vad jag var sugen på. Runt hela väskan där dragkedjan sitter stog med stora bokstäver om och om: HAITIAN.

Där kan man snacka om att få perspektiv på saker och ting. Här går jag och muttrar över att jag är sen till mitt fasta jobb och att jag fryser om stortårna, och samtidigt befinner sig den här mannen på andra sidan jordklotet, från sitt förmodligen totalförstörda liv, i en annan kultur där vinden pinar kallt och människor envisas med att prata ett främmande språk.

Vädret till trots, jag har det nog väldigt bra ändå.

Ha det fint!

OS.... du menar som Windows eller Linux?

I helgen investerade jag i ett mobilt bredband, vilket jag hade hoppats att jag skulle få testa under arbetsdagen igår. Men tji fick jag då det var ett gammalt tåg av varianten X-10 som följde mig genom kvällen. Saken med X-10 är att det inte är säkert att använda uttaget i hytten till vanlig elektronik och då jag inte vill bränna den här stackars datorn totalt så fick jag nöja mig med att lyssna på podcasts/-caster/-castningar/internetradio på den av MLI lånade Ipoden som är så mycket bättre (och lite finare) än min gamla skrutt.
Väl framme i Södertälje där jag tillbringade några timmar i väntan på morgonens första tåg kopplade jag dock in datorn bara för att testa innan det var dag att blunda en stund, och det funkade finfint.

Nu sitter jag på tåget och är uppkopplad mot världen. 'Vad trevlig' tänker ni kanske, 'då kan du ju sitta och kolla på OS på SVT play när du inte är ute och jobbar'. Visst är grundidén trevlig, men med tanke på att det roligaste jag hade kollandes på skidskytte och nordisk kombination var att fnissa åt vissa tävlandes namn som bara folk med min upphöjt sofistikerade (läs 'en sexårings') humor kan se det roliga i. Nämnde jag att min sportintresse inte är vad det brukar vara? Jag har i alla fall vett att vara glad för Bilodeau och Kalla, och det är kul att tjejerna är i hockey-semi.

I övrigt så har jag investerat i en ny bärbar; lite lättare och mindre men ändå ett kraftpaket och ett fungerande batteri. Har en känsla av att jag får den för bra pris också. Tradera är bra att ha ibland.

Nu lämnade tåget Märsta! Jobb jobb!

Ha det fint!

The Adjective Noun is Verbing Adverbially.

Idag borde jag göra en hel del. Vaknade av egen maskin något efter två och tog en dryg timme senare nattbussen in till centralen och jobbet.
Jag har försökt plugga min engelska grammatik i helgen, men har haft lite svårt att fokusera. Efter fem dagar hemma hade jag knappt fått nånting gjort. I hytten däremot, där en massa yttre stimulans och distraktioner gick det däremot bättre. Ordklasser, satsdelar och fraser har jag hunnit gå igenom, men nu snurrar det i huvudet av alla förbannade pronomen (pronouns) och allt vad det heter.
Borden förresten. Jag borde plugga mer, jag borde packa några lådor inför flytten och jag borde klippa mig... men först borde jag äta frukost och ta det lugnt en stund!

Ha det fint!

Medelålders moderskänslor.

I helgen har vi haft besök från Karlstad. I lördags var Torvaldarna (MLI och bror med tilhörande bror-kompis) ute och åkte skidor medan jag tog igen mig efter min vecka med tidiga mornar. (tjöt tjöt, jag ska inte nämna dom igen) och under kvällen var det älsklingens tur att stanna hemma och ta det lugnt när tre grabbar tog sig till Laserdome. Det är alltid kul att springa runt och skjuta laser på folk, och det är nästan lite synd att man tar sig dit så sällan. Då är det schysst med en "ursäkt" att gå dit.
Det visade sig att jag tydligen är medelålders. En yngre kille försökte förklara uppbyggnaden av de lag som skulle mötas, och jag, David och Alex (gymnasieålder på mina två kompanjoner) blev beskrivna ungefär så här (fast på elvaåringsspråk): "Tre vuxna varav en medelålders".
När han fortsatte visade det sig att medelåldern tydligen ligger mellan 16 och 25 år nu för tiden, så jag antar att det var något av en komplimang.

Början på gårdagen tillbringades på IKEA. Något stressat blev det men vi fick i alla fall med oss lite galgar, skärbrädor och en ny fin tvättkorg i flätad näver. Brådskan berodde på att vi vid tvåtiden hade visning av vår lägenhet för 40 inbjudna intressenter. Apropå det här med att sätta betyg på sitt eget liv så blir det ju lite som att någon annan sätter poäng på ens hem, det här med visning. Det dök väl upp runt sex intresserade "element" (ett "element" varandes en intresserad person/grupp). Även idag dök det upp ett intresserat par. Jag nämnde att de hade fel dag, men då jag inte är den som är den så lät jag de ändå komma in och kolla läget. (De hade ju trots allt rest ända till "världens ände"). Mannen pratade knagglig svenska/okej engelska om vartannat och kvinnan sa inte så mycket över huvud taget, utan mumlade mest.
När man tänker på att någon av de som var på visning möjligtvis ska bedriva sitt liv i VÅR lägenhet får jag en ganska skum känsla. Det är lite som moderskänslor för lägenheten. Vi var ju trots allt dess första innehavare, och man vill ju inte se att vem som helst flyttar in. Jag antar dock att vi är rätt maktlösa när det gäller val av ny boende, även om jag har "favoriter" bland de som var på besök.

Idag var jag bort till Skarpnäck och lirade PS3, vilket var en mycket trevlig avrundning på min tredagarshelg. Imorgon börjar jag tidigt än en gång då jag blev tillfrågad att byta ut en 12-20-jour mot en förmiddag och jag är inte den som sätter mig på tvären även om det hade varit skönt att sova ut en extra dag innan första nattpasset efterföljande dag. Jag tänker så att om jag är medgörlig nu så är det lättare att få igenom framtida önskemål. Man kan ju i alla fall hoppas att så kommer vara fallet.

Ha det fint!

Jag är med tegelsten.

Så var det dags att bli student igen då. Men inget korridorliv, inga grupparbeten och ingen kårfest, bara kåravgift och en stor bok. Minns inte om jag varit i Halmstad någon längre stund, men numera är jag i alla fall student där!


.


I morgon är sista dagen av fyra med snortidig uppgång, och sen är det helg!

Ha det fint!

Personlig utveckling.

Idag började jag snortidigt med att passåka ut till Tumba av alla ställen. Väl där insåg jag vad första halvan av arbetsdagen innebar för mig. Ett så kallat insatståg och inte vilket insatståg som helst. För första gången sen jag började åka själv fick jag idag ratta dörrarna på en så kallad X10. Lite nervös var det allt då det är mer att hålla reda på och lättare att klanta sig någonstans, men det gick som en klocka. Ännu en jobbgrej avdramatiserad!

Hur går det med listan då?
Häromdagen tänkte jag ta tag i #9. "Utvidga nutidsorienteringen till att innefatta fler viktigheter och lite mindre trivialiteter." och läste en tidning lite mer ingående. Efter att ha lusläst om mord, kris, mobbing, beskjutna fotbollsspelare och annat angeläget fick jag en bitter eftersmak av att hela världen är full av idioter... kanske inte det som var poängen med det hela. Denna känsla höll i sig resten av dagen tills det var dags att åka hem vid tjugo över två på natten. Nere i tunnelbanan befann sig ett gäng förfriskade ungdomar och några jackbärare som jag sedan tidigare beundrat: folk från "Lugna Gatan" redde upp en situation som om den hade fått fortgå lätt hade kunnat sluta illa. Nu hann det aldrig bli någon stor grej och de inblandade var nog i efterhand glada att någon hade klivit emellan. Slutet på det hela fick jag i och för sig inte se då mitt tåg kom precis då och jag inte gärna ville vänta en halvtimme på nästa.
Ett litet hopp om mänskligheten hann dock tändas.

Så var det angående #2. "Lista ut vad jag vill göra med livet, och inför nästa nyår måste jag vara närmare målet." Jag har kommit in på en distanskurs i engelska grammatik och översättning som jag borde kunna plugga på tågen så länge det inte händer nånting oväntat (ta i trä). Kurslitteraturen är precis beställd och kontot är nästan 800kr tunnare. Men det är sånt man får ta och det är inte som om jag är för fattig för tillfället. Det är ju lika bra att använda pluringarna till något fortbildande för en gångs skull.
Vart ska det hela leda så småningom och hur långt tar det att komma dit? Det är en annan historia utan färdig kapitelindelning så det får jag ta någon annan gång!

Ha det fint!

Nytt decennium, nytt liv!

Så var det nytt decennium då och det är dags att bli en bättre människa och fundera på vad man befinner sig när det nästa gång beger sig. Kanske inte så mycket nästa decennium då mycket händer på tio år, men nästa år kan man i alla fall ha ett litet hum om i alla fall.
Jag har aldrig varit någon som har hållit några direkta nyårslöften, men tänkte i ett tillstånd av tråk på tåget (innan jag med hjälp av Per Nilsson återinfördes i storheten med fenomenet pocketbok, men det är en annan historia) att det ska bli lite ändring på det. För att göra det lite mer intressant ska jag (om jag kommer ihåg) i slutet av 2010 betygsätta mig själv på hur bra jag har skött mina nya löften.
Hur ska då detta gå till? Jo, jag har slagit på stort och skrivit tio löften. Dessa löften ska jag sen vid återblick på 2010 ge mig själv betyg på från 0-5 beroende på hur väl jag skött mig, En svårnådd maxpoäng på 50 med andra ord.

Här har vi då mina tio steg mot att bli en bättre människa på ett år:

Nyårslöften 2010

1. Skapa 10 kompletta verk. (inga halvfabrikat eller "work in progress")
Musik, text, bild eller något annat. Jag har blivit för lat med skapandet helt enkelt!

2. Lista ut vad jag vill göra med livet, och inför nästa nyår måste jag vara närmare målet.
Har ett bra jobb, men att inte röra sig framåt är ju som att stå still... typ.

3. Börja spela gitarr igen.
Har spelat gitarr till och från (från) i snart åtta år och kan väl huvudackorden hjälpligt. Det är inte acceptabelt helt enkelt!

4. Hitta en träningsform som funkar (för mig).
Inte så mycket en reaktion på ölmagen som en önskan för ett högre allmänt välbefinnande. När fick jag gubbkagge egentligen?

5. Decimera intaget av sötsaker.
Se ovan!

6. Våga vara rakare och ärligare.
"Jaså, du tycker att SD har en rak och ärlig politik... ja du har en poäng..."

7. Engagera mig mer i människors angelägenheter.
"Jag tycker det är jätteintressant med dina historier och... oooh, en BLÅ bil!"

8. Anstränga mig för att i alla fall bli bekant med nya kollegor och/eller nya grannar.
Jag är inte världens socialt begåvade person och vill ha lite ändring, eller i alla fall hitta fler människor som jag inte känner att det är en ansträngning att umgås med.

9. Utvidga nutidsorienteringen till att innefatta fler viktigheter och lite mindre trivialiteter.
Ett steg mot att vara lite mindre av ett barn och det kan också vara till hjälp i löfte 7 och 8 att vara lite mer informerad om diverse samhällsangelägenheter.

10. Skaffa en full-HD LED-TV
Behöver väl egentligen inte någon ytterligare förklaring.

Där har vi listan! Så... hur nära 50 kan jag komma? Det visar sig antar jag.

Ha det fint!