En röd skylt.

Idag drog jag ett riktigt dåligt skämt. Det funkar ännu sämre i skriven form, men jag kommer i alla fall inte kunna kolla på en stoppskylt på samma sätt längre (I alla fall inte här i Quebec).

Annars så var vi på "de-virginization" idag på lunchen så att den nye norrmannen Johan "Joe" fick inmundiga sin första poutine. Jag var inte sämre och slängde i mig en rejäl portion strips med gravy, gnisselost och lite grönt på toppen. Resten av dagen längtade jag efter grönsaker...

Väl hemma blev det tacopaj (Mums!) och nu ska vi äta bakad banan med choklad. Härliga tider.

Ha det fint!

Bytt är bytt, kommer aldrig till-Apa.

Two down, three to go.

Igår var det Earth Day och jag firade med att ta vår bensinslukande stridsvagn till jobbet. För en gångs skull fick jag jobba med språk och det var en ovan känsla. Det har blivit så mycket funktionalitetstestning de senaste månaderna så att jag inte riktigt visste om jag forfarande var kapabel till nåt annat. Men jag tror det gick bra. Igår var det också dags för nästa tandläkarbesök på min resa mot fullt lagade tandrader. Det gick fortare denna gång och jag var slug nog att ta med mig egna värktabletter som jag slukade så fort jag var tillbaka på Enzyme. Kände inte mycket resten av dagen, men passade ändå på att tycka synd om mig själv lite grann. Det gäller att passa på!

Idag skjutsade jag Karol, en av snubbarna som är med och spelar fotboll på tisdagar, till St.Jerome och Futureshop för att han skulle ha tillfälle att införskaffa en TV. När jag tog en lite mindre väg och nämnde i förbifarten att jag "skulle vilja testa en ny väg" kunde jag nästan höra MLI dra en djup suck i baksätet. Men det gick faktiskt riktigt bra. Nästan ingen omväg alls.

En sak jag lärt mig ikväll: Kanadensisk Pecannötspaj = På tok för mycket äckelsöt sockerkräm, men pajdegen var i alla fall god.

Ha det fint!

You can tell anybody, this is your Apa!

Träskallens utflykt

Härom dagen när MLI var en god människa och skjutsade folk till storstaden tog jag med den namnlöse träskallen ut i vad man skulle kunna kalla vår trädgård. Detta är hans egen bilddagbok.


Först ville han visa hur mycket snö det var på gården... som om jag inte kunde se det själv.


Sen ville han bestiga det mäktiga berget som mest ligger där och ser mäktigt ut



Nästan uppe...


Bara lite till...


Han ser krönet!


Seger!


Efter att han hade tagit sig ner igen såg vi några mystiska spår som inte kan ha varit något annat än obestridliga bevis på att Bigfoot faktiskt existerar.


"Han gick ditåt, vi följer efter!"


Det som göms i snö och kommer upp i tö är visserligen ingen Bigfoot... men en grill är inte fy skam det heller.


Efter bergsbestigningen hade han till och med lite svårt att ta sig upp för trappan upp till uppfarten.


Han grämer sig lite över ett dåligt däckköp...


FYRA däck! Alla lika värdelösa...


"Det är inte jag som inte kan komma härifrån! Det är du som inte kan komma in hit!"


Han gillade INTE den stora, håriga skalbaggen.


Så istället gick vi in och tog en burgare.

Imorgon: Nästa tandläkarbesök, men utan den namnlöse träskallen.

Ha det fint!

"Det är inte korven man blir tjock av, det är Apan"

Fotogenique träskalle.

Igår bestämde sig Emelie för att vara en god människa idag och skjutsa behövande personer till Montreal så att de kunde kolla på lägenhet. Detta innebar att jag hade ett antal timmar ensam hemma, vilket var ett tag sen sist.

Hur tillbringades denna tid? Jag var faktiskt duktig till att börja med och skickade mail till studera.nu och skattemyndigheten för att försöka lösa lite kodproblem och sen var jag så fräck att jag satte mig och spelade datorspel i någon timme, vilket jag inte hade gjort på ett tag känns det som (Vad jag gör på jobbet är att TESTA spel... en helt annan sak). Sen gick jag ut i trädgården eller va man ska kalla det och tog lite bilder med "Den Namnlöse" som jag valt att kalla min lilla träfigur som hängt med ända ifrån Sverige. En liten fjantig grej jag började med i Blackeberg men som aldrig riktigt tog fart. Lägger upp några av bilderna imorgon tror jag. Just nu är jag alldeles för trött (men ändå motvillig till att lägga mig. Det brukar bli så på söndagar).

Ha det fint!

"Inled mig icke i frästelse, jag kan Apa själv!"

One down, four to go!

Idag var det tandläkardags igen. Med fjärilar i magen mottogs jag av en väldigt trevlig kvinna och hennes assistent som skulle tillbringa följande timme mad att rota runt i min mun och fylla några hål. Vi småpratade lite hockey mellan sprutorna och borrarna och fyllningarna.
Jag måste säga att jag hade väntat mig någonting mycket värre, men jag har känt värre smärta hos frisören. Efter sprutorna (som inte alls var illa) kände jag så gott som ingenting vilket var en ovan känsla för en som en gång för mycket (en gång totalt) fått samma behandling utan bedövning. Förhållandevis billigt blev det också. Hoppas bara att jag inte har använt upp min tandförsäkring inom kort... har fortfarande några gånger kvar.
När jag kom därifrån var jag på ett mycket positivt humör, ända tills jag kom tillbaka till ett för varmt testrum och bedövningen började släppa. Då blev det plågor i samma kategori som när jag tog bussen hem efter att jag bränt av tungbandet hos en svensk tandis för länge sedan - En sån där molande smärta som gör att man inte kan tänka klart och det enda man vill göra är egentligen att begrava huvudet i knät och inte komma ut förrän allt är bra igen.
Räddningen blev Sara och hennes två Panodil Zapp som hon bjöd på. Efter att de tog effekt har jag klarat mig riktigt bra igen.

På vägen hem från jobbet tappade jag mitt passerkort på Metros parkering... upptäckte det halvvägs på väg hem så det var bara att köra ner igen och börja leta. Jag hade dock tur och hittade det nästan på en gång i ett ställ för gratistidningar där nån snäll själ måste ha lagt det.

I morgon vill jag hitta på någonting, men jag vet inte vad. Finns inte mycket att göra här omkring och jag har inte mycket pengar att spendera på det. Jag får drömma ihop nåt spännande inatt.

Ha det fint!

"Say hello to my little Apa!"

April April?

Vad i h-vete?

En liten fundering om framtiden (och mat)

Idag när jag dansade runt i köket och lagade köttfärssås slogs jag av funderingen om jag kommer vara som jag är nu när jag får ungar. Självklart kommer jag att bli mer vuxen och ansvarstagande, men hur blir det med allt annat. Som att spontandansa när jag är på rätt humör eller att göra små ansikten i maten eller om jag kommer fortsätta morra när jag är irriterad (vem vet, en dag kanske det exploderar...).

Hur som helst kom vi fram till igår att våra ungar kommer få värdens sämsta bordsskick. Det kan jag dock leva med så länge det blir fina människor av dom...

Ha det fint!

Intresseapan antecknar!

Vilken vecka va?

Varför är det alltid som svårast att ta sig tid att skriva när det händer som mest? Kanske för att man har mindre tid. Kan det vara så logiskt?

Som sagt så har det hänt en del sen sist vilket jag nu ska försöka ta ur minnet. Måndag den sjätte var jag och älskligen på hockeymatch. Jag tror inte att jag kan gå på hockey längre. Allting kommer kännas så långsamt, fult och litet. Montreal förlorade men det gjorde inte så mycket då jag inte riktigt kommit in i "heja på Montreal"-stadiet riktigt än men jag kämpar på. Jag vill verkligen bli riktigt sportintresserad igen.
När jag var mindre var det lättare - "Leksand ligger nära, dom hejar vi på!"
"Oooh, Calgary Flames har en snygg logga, dom ska jag heja på". I andra fall höll jag gärna på underdogen som någon gång gjort en bragd och till exempel vunnit över manchester united eller liknande, och sen fanns det vissa lag *host*Atalanta*host* som jag kan tacka mitt datorspelsintresse för.

På jobbet har vad som började som ett lunchmail mellan ett antal personer utvecklats och fått eget liv. Rekordet ligger väl på runt 140 mail på en dag, som handlar om allt mellan himmel och jord,och då har vi till och med tid att jobba. (men aldrig att få tråkigt) Det som skrivs är mestadels politiskt inkorrekt och grabbigt även om jag försöker snika in lite "fina" skäm.

I torsdags var det hockey igen men på storskärm på ett hotell i bergsbyn. Jag och MLI åt vår gratis pizza, tog nån öl och drog sen hem. Montreal förlorade på övertid men alla var glada ändå. "Vi" fick den poäng som behövdes för att nå playoff och det var det viktiga,

Fredag eftermiddag tillbringades med att fylla magarna till bristningsgränsen med revbensspjäll, kyckling och lökringar. Jag tror det var det godaste stället jag ätit på i Montreal men herreminje vad mycket kött. Den kostcirkeln var nog mest enfärgad skulle jag gissa...

Igår hade jag och älskligen påskmiddag med ett gäng danskar, nederländare (aldrig mer att jag använder "holländare" om dom absolut inte påpekar att det är just den delen av nederländerna de är ifrån) och så jag, älskligen och Elvis som representerade Sverige. Det var faktiskt väldigt trevligt att bara sitta ner vid en middag och snacka istället för att försöka överrösta en massa musik och försöka slå sig in i något fyllesamtal på nån hemmafest eller bar nånstans

Annars så har vi maratonkollat på "How i met Your mother" (ja, det är ett litet "i" i titeln av nån anledning) senaste tiden och efter att ha sett sista avsnitten ikväll så känns det tomt. Vart ska vi ta vägen nu liksom?
"Låt den rätte komma in" såg vi idag också. Jag måste säga att jag är besviken men inte förvånad. En film som är så upphaussad som ändå inte är i närheten av att mäta sig med boken. Jag ska inte gå in på detaljer, men boken var värre, och därmed bättre. Logik så det stänker om det!

Just det, plånboken har ett stooort hål, onyttig mat och godis inmundigs allt för friskt och bilen är trasig. Härliga tider!

Ha det fint!

Du ska inte tro det blir Apa, ifall inte nån sätter fart!

Lättpåverkad?

För en stund sedan kom jag och älsklingen hem från Laval och biografkomplexet Colossus där vi såg "Monsters vs Aliens" i 3D. Ingen superfilm men absolut underhållande. Inte samma klass som "Coraline" (även om det inte är riktigt rätt att jämföra två stämningsmässigt så olika filmer). Jag hoppades att de skulle via trailern för en film som har premiär den nionde september i år (09/09/09) men den kom aldrig... hur som helst har jag en känsla av att denna film kommer att bli episk! Jag har inte sett fram emot en film så här mycket på jag vet inte hur länge. Blir som en fnittrande skolflicka bara av att se trailern... är det nåt fel på mig?

Resan till Laval och hem igen var inte någon barnlek. Regn, mörker och taskig vidrutetorkning på förarsidan är ingen bra kombination... men vi tog oss helskinnande både dit och hem.

Ha det fint!

Is it a bird? Is it a plane? No, It's Apa!

Jag ska bli farsa, och blir därför kvar ett år till.

Angående rubriken så är det vad det skulle ha stått i bloggen igår om jag bara hade fått tummen ur. Jag och MLI satt på Pizza Hut i St-Agathe i tisdags efter en tur till Wal-Mart och planerade grymmaste simultanaprilskämtet till båda bloggarna, men tyvärr blev det inget av det. Vi var för upptagna med att kolla ikapp på Heroes när vi väl var hemma. Inga planer är ändrade och ingen är gravid så vitt jag vet.

Fem datum har jag nu hängande på min skrivbordsbakgrund, tillsammans med ett litet hjärta för att lindra smällen. Fem datum... Så går det antar jag...

I övrigt så hostas, rosslas och snörvlas det men nätterna är i alla fall fulla med sömn och jag har energi på dagarna. Vad man nu ska med den till... är inne i en tråkperiod när jag inte får göra någonting vettigt och blir flyttad titt som tätt. Bah!

Ha det fint!

Over and Apa!