Schyssta pjucks!

Idag var det strålande vinterväder här i bergen. Vad gör man när det är strålande sol? Går man ut på en promenad? Eller är det så att man skottar fram bilen och åker till Wall-Mart för att köpa gymdadojor, vilket var precis vad jag gjorde. Så nu finns det ingen ursäkt att inte börja spela lite basket och/eller fotboll med några arbetskamrater. Det ska bli kul att röra lite på sig igen.
Jag har även fixat tre-kontantkortet till min mobil. Tyvärr gick det inte att skicka sms till älsklingen ändå... hoppas att det bara är tillfälligt.
Nu är det så kallt på golvet här att jag inte har nåt annat val än att ha på mig mina fina bävrar. Det är annars ett gott tecken på att det är dags att hoppa i säng så att jag orkar göra det fint här hemma imorrn.

Ha det fint!

Without Apa, life would be an error

När katten är borta...

Arbetsdagen såg något annorlunda ut idag än vad den brukar göra. Istället för att sitta framför dator och TV och testa spel så blev jag sittandes med språkprov och telefon för att sköta lite rekryteringsarbete tillsammans med Tommy, Claus och Roman som gjorde detsamma på respektive språk. Jag hade bara ett prov att rätta och tillika en telefonintervju att utföra men det var så pass trevligt att det tog nästan hela dagen. Ett skön paus från samma monotona arbete som den senaste tiden har inneburit. För övrigt har jag lärt mig att "balle" tydligen betyder "okej" på spanska, vilket Roman använde väldigt mycket under en intervju tills jag frågade vad det egentligen betydde och belyste honom om den svenska betydelsen.

Efter jobbet hade jag planerat att ta mig iväg med bilen för att handla, men så blev inte fallet. Ett ihärdigt snöande fick mig att lämna fårrden parkerad och laga mig lite pannkaksslams med mosad banan och jordnötssmör till middag.

Kvällen tillbringade jag med att klara Portal på min fina dator, och det är länge sedan som ett spel har varit så pass engagerande och en känsla av tomhet kom över mig efter att eftertexterna rullat till den för övrigt skumgulliga låten Still Alive. Samma tomhet som efter en riktigt bra film, sista avsnittet på en serie eller när man precis läst ut en riktigt gripande bok. Jag ska inte gå på om hur var och varför det är ett så lysande exempel på spelskaparkonst då jag antar att de flesta som läser den här bloggen inte kunde bry sig mindre ens om de försökte. Rätta mig om jag har fel.

Imorgon får jag lön och då ska jag verkligen försöka ta mig iväg och handla på nåt större ställe så jag kn få mat, skor och telefonkort på samma ställe. Wall-mart är bra på sånt så det gäller bara att bestämma åt vilket håll jag ska åka.

För övrigt så testar jag en ny "ansiktsfrisyr". Inga bildbevis finnes och risken finns att det inte kommer att dyka upp. Men vem vet, jag kanske ångrar mig.

Ha det fint!

The Apa is a lie!

Tror du på karma?

I morse var det kallt. Så kallt att andedräkten förvandlas till frost på glasögonen och istappar i mustachen/näsan. Medan jag stod i godan ro och väntade på carpoolen kom Sebastian som står för skjutsen springande och meddelade att ingen av de två bilar han har hemma ville starta i kylan så det var bara att börja traska. I samma backe som vi brukar passera med bilen stod det en annan carpool och väntade så vi kollade med dem om de hade plats till oss två. Tyvärr hade de bara en plats så Sebastian föreslog en sten/sax/påse för att avgöra. I samma stund som jag funderade på om det var en bra idé såg jag att föraren tände sig en cigarett så jag la ner hela grejen och lät Sebastian ta platsen.
Jag fattar inte hur folk som röker i bilen tänker. Det är inte bara äckligt och uppmärksamhetskrävande, utan det sänker också bilvärdet ett bra hack om hela inredningen luktar inpyrt. Men vem är jag att döma? Hur som helst fick jag låna ett par handskar och det var ganska uppfriskande att promenera.
Dagen gick förvånansvärt fort och jag fick skjuts ända till min egen uppfart av Claus efter att vi slutat så det känns som om det jämnade ut sig ganska fint tycker jag. Som det ser ut nu kommer jag att fortsätta carpoola med Claus istället så slipper jag gå lika långt på morgonen och dessutom har Sebastian varierande tider så jag förlorar en halvtimme hit och dit vissa dagar vilket kanske inte är så mycket men många bäckar små...
Imorgon måste jag verkligen ta mig för att handla. Lever på vad jag hittar i skafferiet för tillfället och att skaffa skörbjugg är inte ett av mina nyårslöften.

Ha det fint!

Ingen Apa utan eld!

Som att kolla på en bilolycka.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, dra på mungiporna eller krypa ihop i en boll och mumla någonting om mänsklighetens undergång. Att en man som Peter Popoff har ett eget TV-program (visserligen nattetid lite innan "TVshop-timmarna") skrämmer mig. Men vad ska man räkna med när man får in kanaler från USA? Snacka om att göra religionen en björntjänst. Och just det... han ger bort kex också som tydligen löser all världens problem.

Ha det fint!

Apa av sin stad!

Mr.Lonely

Jag funderade länge och väl vad jag skulle hitta på för speciellt till inlägg nummer hundra och det slutade med att jag inte har skrivit på knappt en vecka.

I torsdags var jag och MLI ut och provade ännu en restaurang här i bergsbyn vid namn Angkor-Bangkok. En näst intill tom Thai/Kambodiansk restaurang med en mumlande kypare. Antingen vet inte folk här i Kanada hur man gör kryddstark mat eller så har mina smaklökar gått i pension för den "kryddstarka" maten jag beställde var inte mycket starkare än en tallrik makaroner. Gott var det i alla fall så missnöjd blev jag inte.

I går var vi då och snötubade på Glissades des pay d'en haut med ett gäng fransoser och spanjorer och quebecianer. Att få på sig täckbyxor är verkligen ett stort steg mot att bli som barn på nytt. När man sen får en stor gummiring att sitta i och sen slänga sig ner för en backe så är man så gott som framme. Att det skulle vara den största snowslidingparken i världen har jag dock svårt att tro. Kanske något att satsa på att slå om man hittar ett stor obebyggt berg någonstans och känner för att investera några miljoner. Vägen hem med bil blev lite mer spännande än vad vi hade räknat med då vi snirklade oss upp för snöhalkiga backar och fastnade alldeles för snett på vår egen parkeringsplats. Efter lite meck löste det sig dock och vi firade med att slänga oss i rakt ut i snön på gården bara för att vi kunde och för att vi var klädda för det. Det är en ganska skum känsla att inte riktigt kunna resa på sig utan att den hand/ fot/knä som har mest tryck sjunker ner genom ännu ett lager snö tills man inser att det nästan är smidigast att torrsimma sig upp till den skottade gången på uppfarten.

I morse hände det oundvikliga. En sväng med bilen till Pierre-Elliot Trudeau så blev man ensam igen. Jag är glad för MLIs skull att hon ska ut och se världen ännu mer och att hon ska få jobba igen och lite avundsjuk, men samtidigt är jag lättad över att det inte är jag som ska ut och flyga sex timmar fram i tiden.

Hemma på berget är det tyst, kallt och ensamt och kommer så att vara i femtioen dagar. En hel månad mindre än förra gången vi var åtskiljda, men det känns ändå som en ogreppbar evighet. Dags nu att krypa ner i en stor, tom och kall säng...

Ha det fint!

There's no I in Apa!

Bye Bye Ray.

Igår var jag och MLI till St-Jêrome för att leta kläder. Eller rättare sagt- jag körde till St-Jêrome så att MLI kunde kolla på kläder och sen belönades jag med en sväng på futureshop. Och här tror man att man kämpar emot de klassiska könsrollerna... Vi kom hur som helst därifrån fattigare på pengar men rikare på varor och erfarenheter. (?)

Under kvällen och natten var det fest för Ray som efter ett år i kanadensiska bergsbyn nu ska åka hem till fjordland efter en liten sväng till Florida. En mycket angenäm tillställning måste jag säga. Trist att han drar, men det är väl sånt man får vänja sig vid då majoriteten av alla som jobbar på Enzyme bara stannar ett år så blir det på det viset att folk försvinner och andra tillkommer. (Eller var det 40%?)
Jag har hört ryktas om den nya norskan som ska dyka upp. Hon heter tydligen Irene och är 30 år gammal. Allt detta kan dock vara just det - endast rykten. Det får framtiden utvisa. Bilder på festen lär förresten dyka upp i framtiden. Fotades alldeles galet mycket.

Idag var det bakisdag och det är först nu som jag börjar hämta mig från alla krämpor man får på köpet efter en kväll i Bacchi sal som det så fint kan heta. Lite stel är jag fortfarande och rör jag mig för snabbt dunkar det lite innanför pannbenet men det kan jag leva med. Vi var på brunch på ett ställe nere vid biografen eller SAQ som inte ser särskillt spännande ut från utsidan, men insidan var väldigt mysig och att få i sig lite frukt, ägg, bacon, bönor, crepes och en kaffe var absolut inte fel. Mycket gott,

Imorgon börjar ännu en arbetsvecka. Veckorna går snabbt, men helgerna går ännu snabbare. Sista veckan på ett bra tag som jag kommer att ha någon som väntar på mig här hemma.

Ha det fint!

Apa hela veckan lång!

Hur e läget?

Jodå, jobbet är tråkigt, jag går upp alldeles för tidigt på mornarna, jag är fruktansvärt ur form, det är -25 grader utomhus, jag ska bo ensam i två månader och jag är fattig vilket i och för sig inte spelar någon roll eftersom jag ändå inte kan hitta min plånbok. Annars är allt finemang.

Ibland behöver man bara tycka synd om sig själv för att må lite bättre. Lyssnar ett varv på Lars Demians "Aldrig en Syster" (sorry, men hittade ingen länk till denna underbara låt) och sen så är det väl dags att krypa till kojs.

Ha det fint!

Faller en, FallerApa!

Yetins paradis.

Helgens tubåkning har blivit uppskjuten en vecka på grund av en väntad köldknäpp. Ikväll slog det till och jag är glad att jag är inomhus och nybadad. När snön yrde som värst utanför våra stora nyisolerade fönster fick jag en känsla av "The Day After Tomorrow". Det är bara att invänta den absoluta nollpunkten.
MLI är smart och åker till Sverige och Sydafrika under den kallaste och snöigaste tiden. Se där - nu vet vi vem som har hjärnan i det här förhållandet. Själv får jag vara kvar här och förfrysa både liv och lem.

Ha det fint!

"Are you talking to Apa!?"

Tråkigt och uppstyltat

Vi (Jag och MLI) var till Saint-Sauveur idag och kollade i butiker, vilket inte är så otroligt spännande som det kanske låter då vi håller ganska hårt i slantarna på sista tiden. Hårdare än vanlig i alla fall. Vi kostade på oss en varsin laxmacka innan vi, efter en liten sväng, insåg att om vi vill ha bra termobyxor till ett vettigt pris så ska vi inte leta här. Vi körde en bit längre och hamnade på Wall-Mart i Saint-Jérôme där jag kostade på mig både byxor och en matchande jacka. Så nu är jag redo för nästa helgs eskapader. Det som är helt säkert är att vi ska åka tub i bitande kyla och sen dagen efter kanske ut på långskidning eller promenad med "tennisracket" på fötterna. På sändagen ska vi äta tårta, bara för att vi kan.
Dags för mig att sova alldeles för lite innan det är dags för ny arbetsvecka.

Ha det fint!

"I did not have sexual relations with that Apa!"

Let's get dangerous!

Igår tänkte jag och hjärtat att vi skulle ta oss till en liten fest på spanska ambassaden. Men när jag kom hem från jobbet var landladyn Louise på besök och hon och MLI var i full gång att sätta plast i alla fönster. (en isoleringsgrej) Utan min mening men ändå medvetet höll jag mig lite elakt på avstånd och lät MLI ta hand om umgänget med människan. Halv elva på kvällen åkte hon till slut hem och då var både jag och MLI för trötta och osugna för någon fest. Istället kollade vi på ett avsnitt "Chuck" och första avsnittet av "Californication".

Ikväll har vi kollat på klassikernas klassiker när det gäller svensk film: "Sunes Sommar". (sen får folk komma med hur många sällskapsresor de vill. DETTA är höjden av svenssonkomedi)
Varför görs det inga såna här klockrena filmer längre? Eller är jag dåligt informerad? Även lite "Darkwing Duck" hann vi med på Youtube. Jag kan förstå varför en del föräldrar fått så kallat psykbryt på den serien men att de fick den nerlagd på grund av att nån unge i Norge hade lite för suddiga verklighetsgränser är sorgligt. Jag tror det var så i alla fall, men jag kan inte redovisa någon källa för det påståendet.

MLI är i full gång med att boka en biljett hem till Sverige. Den fuskisen ska lämna mig... i två månader för att bland annat fara till Sydafrika. Jag är inte ett dugg avundsjuk! Nu var hon tydligen klarbokad.

Ha det fint!

I am the Apa that flaps in the night!

Cake fit for a king.

Igår glömde jag skriva att det firades "Epiphany" (trettondagen) på jobbet. Att kalla det fira är i och för sig en liten överdrift men det bjöds på kungskaka på rasterna iallafall. I vissa kakbitar var det inbakat, likt vår mandel i gröten, en porslinsböna. De som var lyckliga nog att få en av dessa fick inte bara en stor chans till trasiga tänder utan också äran att resten av dagen bära en kungakrona i ädlaste papp. Jag hade inte en sån "tur" men kakan var god.

Idag var det snöstorm så att ta sig hem var väldigt spännande. Många bilar som behövde grävas fram och puttas upp för backen vid Enzyme. Jag hade inte sinnesnärvaro nog att skaffa det på bild. Snöbilder lär det hur som helst komma i framtiden så att det räcker och blir över.

Ha det fint!

Va ska man ta Apan av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt?

Assburger.

På nyår var jag petig med vart jag ville vara på nyår, och nu har jag upptäckt att det finns EN mjölk som jag verkligen kan njuta av här i Kanada: Natrel (ej en felstavning) 2% partly skimmed milk. Går fetthalten åt nåt annat håll så är det inte lika njutbart, och annan mjölksort är bara att glömma. Vad är det som händer med mig?

Annars så fick jag min payslip för nyårslönen så på den fronten känns det lite bättre i alla fall.

Ha det fint!

Delad Apa är dubbel Apa.

Marklöpare och en liten mal.

Första dagen på jobbet efter julledigheten. Det var lättare att ta sig upp på morgonen än beräknat men dagen blev väl ungefär så tråkig som jag befarat. Det känns som om jag mest sitter av tiden just nu i väntan på högsäsongen eller i alla fall ett nytt projekt att sätta tänderna i.

Som grädde på fattighetsmoset så hade Viviane från gamla boendet med sig lite post till mig...

Viviane - It is nothing important.
Apan - Nah, just the department of taxes...
Viviane - Oh, thats not good...

Så sant så. Mer som rinner som sand mellan fingrarna men man har väl inte mycket till val. Ännu en anledning att invänta högsäsongen så att man får lite övertidspengar och kan betala lite lån till älskligen som betalat det mesta av den nya wiperswitchen vi fick installerat i Fårrden idag och kanske till och med lägga lite på hög.

Ha det fint!

Hakuna Ma-Apa!

Början på det nya året.

Första inlägget 2009 och sista kvällen innan julledigheten är över. Att se 24:redemption nyss gjorde mig inte mindre deprimerad även om det var bra. Spännande men det kändes avhugget och lite förutsägbart på sina ställen.

Det är väl dags att hoppa tillbaka lite i tiden. Både jag och MLI har nog skjutit upp att skriva om nyårsafton i hopp att den andra skulle skriva i sin blogg så att det bara var att länka dit istället för att dra hela händelseförloppet. Eftersom jag har använt det fula tricket mest så är det väl inte mer än rätt att jag drar det.

Nyårsafton tillbringades alltså i Montreal. Vi hade bokat ett dubbelrum mitt i gamla stan, samma gata som "Les 3 Brasseurs" (som vi har ett gott öga till på grund av deras egna öl vettiga priser och god mat) och det torg där vi planerat att vara på tolvslaget.
Efter att ha hittat parkering till Fårrden och gjort oss hemmastadda i nordamerikas golvknarrigaste rum på hostelet tog vi oss till "Les 3 Brasseurs" för att grunda med en burgare tillsammans med finska Kikka. Hon var tydligen väldigt bakfull så hennes burgare blev liggande medans hälften av stripsen försvann i en mystisk incident som inte alls har med en hungrig apa att göra. De har verkligen god mat på "Les 3 Brasseurs"...

När det var grundat och klart begav vi oss till Lars och Hectors lya en bit längre ut för att ta lite drinkar och snacka skit. Tiden rann snabbt iväg och medan norrmannen och spanjoren var alldeles för rädda för kylan (som verkligen var bitande) lunsade vi tre andra mot tunnelbanestationen. För att hinna in till torget i tid vände vi dock vid tunnelbaneperrongen och tog en taxi. Jag visste inte innan att jag brydde mig så mycket men humöret störtdök verkligen när jag trodde att vi skulle få ringa in 2009 i en taxi. I vanliga fall är jag väldigt laidback när det gäller det mesta men det här var tydligen en öm punkt. Bäst att skriva upp det så att jag kommer ihåg det tills nästa år.

Vi hann dock fram till torget med fyra minuter till godo så vi begav oss in i massan och stampade och dansade till ett trevligt folkmusikaktigt band som jag tyvärr glömt namnet på. MLI öppnade det mousserande så att vi han smaka lite innan tolvslaget. Mitt i villervallan och den kollektiva nyårsglädjen efter tolvslaget såg jag någonting som såg väldigt mycket ut som en svensk flagga på en mössa inte långt från där vi befann oss. MLI som var i högform skuttade fram och frågade om gänget var svenskt men det var de inte. Några hade dock varit i Sverige och hade en vän (som inte var där vad jag vet) som gift sig med en finska.

När det var dags att dra vidare så tog Kikka sig hemåt för att ta hand om sig själv och sin baksmälla och jag och MLI följde gänget till "Le Deux Pierrots" som låg på vår gata passande nog. En lååång garderrobskö, en sönderskålad flaska några öl och dubbel så många shots mot vad jag trodde att jag beställt var klockan tre (stängningsdags) och det var god tid att hitta ett nytt ställe. Efter en liten promenad och konstaterande att Montreals snabbmatsställen inte hade någon större aning om hur mycket man kan tjäna på fyllemat under nyårsnatten. Inte ett enda ställe hittade vi som var öppet så då gick vi hem istället.

Dagen efter mådde jag prima och MLI den raka motsatsen. Jag lyckades till slut dra ut henne för att käka lunch och ta en stelfrusen promenad. Tidig kväll gick vi och såg "The Spirit" på en biograf på St-Catherine Street. Sen kväll tillbringades läsandes hemma på hostelet. Avslappnande och skönt.

Andra januari hann vi se ännu en film innan vi begav oss hemåt mot bergsbyn. IMAX denna gång. "The Day The Earth Stood Still" hade irriterande många hål och brister men tack vare STOR skärm och mäktigt ljudsystem var den sevärd.

Igår gick MLI ut med Kikka medan jag åkte och hämtade Sara på flygplatsen. Det är inte så ofta jag är ensam hemma längre så det var skönt till en början men efter några timmar blev det ganska tråkigt. Dessutom så är det zombieskjutarspel som jag roat mig med på sista tiden en helt annan sak när man är ensam hemma och ser skumma reflektioner i fönstret vid datorn.

Så var jag tillbaka där jag började och det är lika bra jag slutar. Jag fryser och ett varmt bad är ett bra sätt att avrunda julledigheten på.

Ha det fint!

Alla goda ting är Apa!