The final countdown.

Idag började min sista vecka i Nordamerika. I fredags hade jag en hyfsat händelselös sista dag på jobbet. Var något av ett antiklimax då jag gärna hade haft något mer spännande projekt att sätta tänderna i innan det var dags att åka hem, men man kan ju inte få allt.
Efter jobbet packade jag ihop den alkohol jag hade över hemma och begav mig till "Ryska Ambassaden" för en kväll i gott sällskap med trevlig konversation, Rock Band och salta pinnar. Kvällen började tidigt och när jag kom hem vid ett på natten var jag helt slutkörd och somnade som en stock.
Lördagen (min årsdag i Quebec) tillbringades som planerat i Montreal med ungefär tre fulla billlaster av folk. Min sista Indiska Buffé var lika god som vanligt och jag hade självdisciplin nog att inte föräta mig på alla godsaker (inte ens desserterna). Efter det begav vi oss till biografen för att se den nya Hermione-filmen... ursäkta, Harry Potter menar jag så klart, men det blev något av en grej... svårt att förklara utan att det låter helt fel så jag ska inte ens försöka. Jag har missat de senaste två eller tre filmerna så det var bara för mig att göra mitt bästa för att hänga med i svängarna. Mer drama och komedi än vad jag hade väntat mig och inte riktigt så mycket fantasy som man kanske kan önska sig av en så pass lång film, men visst var den sevärd (även om jag fick lite träsmak emellanåt).
Efter filmen gjorde vi vårt bästa för att fördriva tiden. Claus som varit tourguide vid några tillfällen njöt nog i fulla drag med att peka och berätta (mest för damerna skulle jag gissa) allt om allting som vi passerade på vår promenad genom staden. När vi kom till China Town blev det bestämt av Ian och Claus i unison att vi alla skulle prova Bubble Tea och Drakskäggsgodis. Mitt kokoste smakade precis alkoholfri som Piña Colada vilket inte var helt fel, men bubblorna blev irriterande väldigt snabbt. Ungefär som om någon skulle komma och nypa åt sugröret när man försöker komma åt all god dricka.
Vi kom fram till Old Port alldeles för tidigt och satt en timme och gjorde bokstavligen talat ingenting. Roligare har man ju haft om man säger så. Fyrverkerierna var fina och så, men efter att ha sett dom på nära håll från La Ronde så har jag svårt för att bli imponerad längre. Dessutom började jag sakna Emelie något så fruktansvärt, så jag antar att jag inte var så trevligt sällskap resten av kvällen, men de andra verkade i alla fall förstå varför jag var lite väck. Jag ville bara hem och ta hand om och vara nära.
I bilen hem satt jag och tyskan Lotti i baksätet och sov medan norrbaggen Johan och norrtackan Irina satt i fram och svor över trafiken. Jag halvsov en timme innan jag vaknade till med ny energi och insåg att vi inte hade lämnat stan ännu. Försökte somna om igen men det gick så där. Jag är verkligen inte byggd för ett trångt baksäte med så gott som inget nackstöd. Vi kom till slut hem till bergs byn halv två.
Hem föresten? Inte länge till. På lördag bär det av och på söndag är äventyret över. Men varje slut har en ny början antar jag och det ska bli spännande och se vart livet tar mig härnäst.
Nu ska jag göra ett schema för morgondagen så att jag får någonting vettigt gjort och sen hoppa i säng. Inte för att jag inte fått någonting gjort idag, men det går verkligen att effektivisera!

Ha det fint!

"Voffor gör Apa på dette viset?"