ExpHÅRiment

Den här veckan har jag gjort en liten vetenskaplig studie. Grundförutsättningarna var sådana att med MLI i Sverige känner jag att jag inte behöver vara så där jättefin för någon i min närhet, och dessutom började håret på huvudet se ut som en puffig mikrofon (och med det kommer lockarna). Därför bestämde jag mig för att göra ett litet experiment (eller expHAIRiment som jag började kalla det efter ett tag).
Jag började på måndag kväll att fundera på vad jag skulle göra med allt hår, och jag bestämde mig för att prova någonting helt galet. Slutresultatet blev detta:



Inte snyggast i stan om man säger så (vilket också bekräftades då Sara brast ut i gapskratt på jobbet tisdag förmiddag). Jag bestämde mig för att fortsätta experimentera och tisdag kväll ställde jag mig framför badrumsspegeln igen med en sax och trimmern.



En D'Artagnan-musche och skägg tillsammans med en lång mohikan. Inte illa pinkat av en trähäst om man jämför med dagen innan.
Nu började jag få lite resultat. Vissa undrar vad jag ska göra för kul i morgon och ger till och med lite förslag, vilka jag gjorde en not om i bakhuvudet. (och Sara skrattade inte längre)
Kul tänke jag, nu när folk börjar bli engagerade kan jag fortsätta veckan ut tills allt hår är borta och jag har det resultat som jag hela tiden visste att jag slutgiltigen skulle ha. Men vissa saker blir ju liksom inte som man tänkt sig från början...

Onsdagkvällen visade sig bli den kväll jag tillbringade mest tid för att få allting precis rätt, men skillnaden kanske inte blev så stor. På riktigt frisörmanér fixade jag fingerlängd på mohikanen, och gick lös med hyvel på mustasch och skägg. De kortade hockeyklubborna behöll jag dock så gott som intakta. Här är slutresultatet:





Första tanken var - Hjälp, jag ser ut som en barnrumpa!
Andra tanken var - Men det är ju faktiskt rätt snyggt ändå!

Jag blev faktiskt lite kär i min kortade mohikan och nu på lördag kväll så pryder den fortfarande min skalle. På grund av att mitt hår bestämt sig för att ligga lite snett så ser hela mohikanen lite sne ut, men bara jag rör mig snabbt och ler mycket så är det ingen som märker något.
På jobbet blev de faktiskt lite besvikna när jag inte ändrade något från torsdag till fredag, men det struntar jag i. Jag kanske kapar klubborna tills på måndag för att visa lite god vilja, men landningsbanan på huvudet får nog vara kvar tills det växer ut lite mer.

I mogon ska jag till Tremblant och äta hotellfrukost och gå på Bluesfestival. Härliga tider!

Ha det fint!

Åååh Apor, Ååååh Apor, Vi måste höja våra röster för att höras!