En mild bris.

Nu är jag bara minuter ifrån att stänga ner datorn och plocka itu den i molekyler för att underlätta resan över Atlanten. Att det ska vara så svårt. Det är ju bara en maskin!
Nervositeten ligger väl i osäkerheten ifall den ens kommer att vara funktionsduglig när jag väl kommit hem. Både Murphy's lag och mitt bakhuvud säger att NÅNTING kommer att gå fel, och jag har verkligen inte råd att ersätta några delar just nu.

Jag var förresten till banken idag och stängde ner mitt konto. Alla sparade pengar är på väg till mitt svenska konto. Jag borde klara mig i alla fall två månader på det jag har sparat ihop, men sen blir det magert. Just nu känner jag mig lite asplövig i själen.

Ha det fint!

Musik ska byggas utav Apa!