06:24

Om några timmar börjar min sista arbetsvecka på Enzyme. Efter fredag vet jag inte när mobilen kommer att väcka mig 06:24 nästa gång (Nog för att jag ofta snoozar både två och tre gånger, men rent tekniskt så väcks jag 06:24). Sen är det bara en vecka kvar tills jag tar mitt pick och pack och drar hem till Blackeberg igen.
Visst är det med blandade känslor jag kommer att lämna Quebec. Största delen av alla trevliga människor jag träffat här kommer jag med största säkerhet aldrig att se igen "på riktigt", jobbet har väl inte alltid varit bra men det har inte slutat att vara ett drömjobb bara för att man har en tråkig dag, och att ens ha ett och samma jobb ett år i sträck har aldrig hänt mig förr av olika anledningar. Tillbaka till arbetslösheten med andra ord (SJ har anställningsstopp och jag missade antagningen till Veolia). Vart ska jag ta vägen nu? De stora spelbolagen känns som en dröm, men vill dom verkligen ta med tång i någon som bara har ett års erfarenhet av QA? Jag tänker i alla fall att fortsätta tjata på dom tills tills jag är ombord eller hela modet är brutet.
Vad får mig då att vilja återvända till Moder Svea? Jag skulle kunna skriva en numrerad lista, men det känns lite väl uppstyltat kanske. Först och främst har vi mina familjer, både min ursprungliga och den hemma i Blackeberg. Jag kanske är dålig på att höra av mig till Mor och Far uppe i Dalarna och syster i Norrbaggeland, men dom finns alltid i tankarna och det ska bli skönt att komma på lite mer lagom avstånd. Hur definierar man förresten familj? För mig är jag och MLI en famlij vid det här laget, men jag har nog inte uttryckt det högt förr... kanske en gång, jag minns inte. Nån som vill slå upp "familj" i en ordbok?
Förutom detta så har vi övriga bekanstskaper som jag elakt nog lagt på is sen jag åkte hit. Jag är verkligen inte bra på att hålla kontakten med folk. En av mina sociala brister, sen har vi möjligheten att prata svenska med ALLA. Jag brukar skämtsamt säga att butiksbiträden kommer att bli så trötta på mig för att jag kommer att småprata med allt och alla, bara för att jag kan prata svenska igen (och för att Quebec-folk faktiskt har förmågan att vara rätt öppna, vilket jag fick ännu mer bevis på idag, men det tar vi nån annan gång). Det där med svenskan kommer nog att sätta mig i klaveret några gånger. "Wow, vilken konstig hatt hon har, Ooops förlåt damen jag trodde att du bara kunde förstå franska"
Svensk mat och svenska samhället ordnade struktur kommer att bli nice också.
Just nu saknar jag mest en rejäl sked och en nacke att snusa in mig i. Jag borde nog gå och sova nu... i min ensamhet.
En liten not bara - Vad ska hända med bloggen, när apan inte är i sagoland längre? Döpa om, byta blogg eller lägga ner hela alltet? Jag vet vart åt det lutar just nu i alla fall.

Ha det fint!

Snälla rara söta Apa, säg kan du inte stanna!?