Sista kvällen.

Jag är hungrig och trött, en uns av huvudvärk som inte vet om den vill utvecklas eller avvecklas retas med mig, rastlöshet och nervositet delar lägenhet med resfeber. Det är varmt och jag borde dricka någonting.
Nostalgi och längtan håller mig på rätt köl.

Ska bara packa sista handbagaget (denna bärbara dator inkluderad) så har jag bara lite disk kvar tills imorgon. Nästa inlägg kommer att skrivas från svensk mark. Helt galet.

Ha det fint!

"Same Apa as last year, madame?"

En mild bris.

Nu är jag bara minuter ifrån att stänga ner datorn och plocka itu den i molekyler för att underlätta resan över Atlanten. Att det ska vara så svårt. Det är ju bara en maskin!
Nervositeten ligger väl i osäkerheten ifall den ens kommer att vara funktionsduglig när jag väl kommit hem. Både Murphy's lag och mitt bakhuvud säger att NÅNTING kommer att gå fel, och jag har verkligen inte råd att ersätta några delar just nu.

Jag var förresten till banken idag och stängde ner mitt konto. Alla sparade pengar är på väg till mitt svenska konto. Jag borde klara mig i alla fall två månader på det jag har sparat ihop, men sen blir det magert. Just nu känner jag mig lite asplövig i själen.

Ha det fint!

Musik ska byggas utav Apa!

Hur mycket väger ditt liv?

Att få ner ett helt år i ett par resväskor och handbagage är inte lätt.
Jag kommer att skeppa hem vissa saker, och det kommer att så gott som ruinera mig. (kanske inte så pass farligt, men åker man hem till arbetslöshet så vill man ju spara in på så mycket som möjligt)

Jag borde gå och lägga mig nu. Ännu en verksam dag ligger framför mig imorgon. Om tre dagar är jag på svensk mark igen.

Ha det fint!

"Where's the APA-key?"

The final countdown.

Idag började min sista vecka i Nordamerika. I fredags hade jag en hyfsat händelselös sista dag på jobbet. Var något av ett antiklimax då jag gärna hade haft något mer spännande projekt att sätta tänderna i innan det var dags att åka hem, men man kan ju inte få allt.
Efter jobbet packade jag ihop den alkohol jag hade över hemma och begav mig till "Ryska Ambassaden" för en kväll i gott sällskap med trevlig konversation, Rock Band och salta pinnar. Kvällen började tidigt och när jag kom hem vid ett på natten var jag helt slutkörd och somnade som en stock.
Lördagen (min årsdag i Quebec) tillbringades som planerat i Montreal med ungefär tre fulla billlaster av folk. Min sista Indiska Buffé var lika god som vanligt och jag hade självdisciplin nog att inte föräta mig på alla godsaker (inte ens desserterna). Efter det begav vi oss till biografen för att se den nya Hermione-filmen... ursäkta, Harry Potter menar jag så klart, men det blev något av en grej... svårt att förklara utan att det låter helt fel så jag ska inte ens försöka. Jag har missat de senaste två eller tre filmerna så det var bara för mig att göra mitt bästa för att hänga med i svängarna. Mer drama och komedi än vad jag hade väntat mig och inte riktigt så mycket fantasy som man kanske kan önska sig av en så pass lång film, men visst var den sevärd (även om jag fick lite träsmak emellanåt).
Efter filmen gjorde vi vårt bästa för att fördriva tiden. Claus som varit tourguide vid några tillfällen njöt nog i fulla drag med att peka och berätta (mest för damerna skulle jag gissa) allt om allting som vi passerade på vår promenad genom staden. När vi kom till China Town blev det bestämt av Ian och Claus i unison att vi alla skulle prova Bubble Tea och Drakskäggsgodis. Mitt kokoste smakade precis alkoholfri som Piña Colada vilket inte var helt fel, men bubblorna blev irriterande väldigt snabbt. Ungefär som om någon skulle komma och nypa åt sugröret när man försöker komma åt all god dricka.
Vi kom fram till Old Port alldeles för tidigt och satt en timme och gjorde bokstavligen talat ingenting. Roligare har man ju haft om man säger så. Fyrverkerierna var fina och så, men efter att ha sett dom på nära håll från La Ronde så har jag svårt för att bli imponerad längre. Dessutom började jag sakna Emelie något så fruktansvärt, så jag antar att jag inte var så trevligt sällskap resten av kvällen, men de andra verkade i alla fall förstå varför jag var lite väck. Jag ville bara hem och ta hand om och vara nära.
I bilen hem satt jag och tyskan Lotti i baksätet och sov medan norrbaggen Johan och norrtackan Irina satt i fram och svor över trafiken. Jag halvsov en timme innan jag vaknade till med ny energi och insåg att vi inte hade lämnat stan ännu. Försökte somna om igen men det gick så där. Jag är verkligen inte byggd för ett trångt baksäte med så gott som inget nackstöd. Vi kom till slut hem till bergs byn halv två.
Hem föresten? Inte länge till. På lördag bär det av och på söndag är äventyret över. Men varje slut har en ny början antar jag och det ska bli spännande och se vart livet tar mig härnäst.
Nu ska jag göra ett schema för morgondagen så att jag får någonting vettigt gjort och sen hoppa i säng. Inte för att jag inte fått någonting gjort idag, men det går verkligen att effektivisera!

Ha det fint!

"Voffor gör Apa på dette viset?"

En trofé.

Nu är bilen såld och jag insåg just att jag måste promenera till jobbet imorrn. De flesta mynt har två sidor antar jag, och motionen kommer jag absolut att må bra av.

Ha det fint!

Liberté, Apalité, Fraternité.

06:24

Om några timmar börjar min sista arbetsvecka på Enzyme. Efter fredag vet jag inte när mobilen kommer att väcka mig 06:24 nästa gång (Nog för att jag ofta snoozar både två och tre gånger, men rent tekniskt så väcks jag 06:24). Sen är det bara en vecka kvar tills jag tar mitt pick och pack och drar hem till Blackeberg igen.
Visst är det med blandade känslor jag kommer att lämna Quebec. Största delen av alla trevliga människor jag träffat här kommer jag med största säkerhet aldrig att se igen "på riktigt", jobbet har väl inte alltid varit bra men det har inte slutat att vara ett drömjobb bara för att man har en tråkig dag, och att ens ha ett och samma jobb ett år i sträck har aldrig hänt mig förr av olika anledningar. Tillbaka till arbetslösheten med andra ord (SJ har anställningsstopp och jag missade antagningen till Veolia). Vart ska jag ta vägen nu? De stora spelbolagen känns som en dröm, men vill dom verkligen ta med tång i någon som bara har ett års erfarenhet av QA? Jag tänker i alla fall att fortsätta tjata på dom tills tills jag är ombord eller hela modet är brutet.
Vad får mig då att vilja återvända till Moder Svea? Jag skulle kunna skriva en numrerad lista, men det känns lite väl uppstyltat kanske. Först och främst har vi mina familjer, både min ursprungliga och den hemma i Blackeberg. Jag kanske är dålig på att höra av mig till Mor och Far uppe i Dalarna och syster i Norrbaggeland, men dom finns alltid i tankarna och det ska bli skönt att komma på lite mer lagom avstånd. Hur definierar man förresten familj? För mig är jag och MLI en famlij vid det här laget, men jag har nog inte uttryckt det högt förr... kanske en gång, jag minns inte. Nån som vill slå upp "familj" i en ordbok?
Förutom detta så har vi övriga bekanstskaper som jag elakt nog lagt på is sen jag åkte hit. Jag är verkligen inte bra på att hålla kontakten med folk. En av mina sociala brister, sen har vi möjligheten att prata svenska med ALLA. Jag brukar skämtsamt säga att butiksbiträden kommer att bli så trötta på mig för att jag kommer att småprata med allt och alla, bara för att jag kan prata svenska igen (och för att Quebec-folk faktiskt har förmågan att vara rätt öppna, vilket jag fick ännu mer bevis på idag, men det tar vi nån annan gång). Det där med svenskan kommer nog att sätta mig i klaveret några gånger. "Wow, vilken konstig hatt hon har, Ooops förlåt damen jag trodde att du bara kunde förstå franska"
Svensk mat och svenska samhället ordnade struktur kommer att bli nice också.
Just nu saknar jag mest en rejäl sked och en nacke att snusa in mig i. Jag borde nog gå och sova nu... i min ensamhet.
En liten not bara - Vad ska hända med bloggen, när apan inte är i sagoland längre? Döpa om, byta blogg eller lägga ner hela alltet? Jag vet vart åt det lutar just nu i alla fall.

Ha det fint!

Snälla rara söta Apa, säg kan du inte stanna!?

Många bäckar små

Att lite småpengar kan vara värt så mycket. Ett års växel på en pappersbit.

Ha det fint!

"Ett litet rött paket med vita Apor"

Blå festival!

Söndagen tillbringades med ett gäng glada gubbar i Mont Tremblant för "The day of many B's". Breakfast buffet, Blues festival, Beer, med mera...
Vi hade en hel lista som vi nog bockade av rätt bra.


Goa gubbar på festival, Claus, Paul, Andreas, och i bakgrunden på sista bilden kan vi se Pauls bror Robert och Ian i Keps.

Vi började med frukostbuffet på Fairmount hotel, vilket var hela dagens grundidé och sen föll sig festivalen så väl in i schemat att vi inte kunde låta bli att ta allt på samma ställe och samma dag. Jag är ingen connoisseur i blues men kan ändå tycka att det kan vara väldigt trivsamt att lyssna på. Vädret var över lag väldigt bra även om det kom en skvätt när vi redan hade sett det bästa. Det bästa förresten, här är dom:


Först har vi 'Trampled Under Foot'. Bror, syster och trummis. Väldigt imponerande musiker och jag tror att hela sällskapet blev lite förtrollade av kvinnan med basen. Fantastisk sångröst och att en sån liten varelse kan kommendera en så pass stor bas med sån pondus var minst sagt imponerande.




Sen har vi 'Boogie Boys' som kommit hela vägen från Polen. Från publikens synvinkel var det verkligen värt resan. Vilket drag, och som man kanske kan urskilja på bilderna omdefinierade de min definition av att spela "fyrhändigt" en aning. För mig var det nog den absoluta höjdpunkten på hela dagen. De hade verkligen inga problem att sälja slut på sina skivor efter spelningen då folk trängdes runt scenen viftandes med stora sedlar för att få ta med sig en bit Boogie-magi hem.

Förutom blues som var stora behållningen av dagen så åktes det linbana, dracks lite öl, åts beavertail och stämning och sällskap var på topp.


Kvällen avslutades med att dela på en pizza vid bilarna innan det bar iväg hem till vår egen bergsby igen

Här är lite bilder som får tala för sig själva., eller som jag helt enkelt inte orkar skriva någonting till. Kvalitén är väl lite så där, men jag var itne förutseense nog att ta med mig någon annan kamera än den som sitter i min snart tre år gamla mobil. Jag hoppas att i alla fall lite av magin återspeglas i de filmer jag lagt in längst ner.









Ha det fint!

Did you give the Apa some love today, baby?

ExpHÅRiment

Den här veckan har jag gjort en liten vetenskaplig studie. Grundförutsättningarna var sådana att med MLI i Sverige känner jag att jag inte behöver vara så där jättefin för någon i min närhet, och dessutom började håret på huvudet se ut som en puffig mikrofon (och med det kommer lockarna). Därför bestämde jag mig för att göra ett litet experiment (eller expHAIRiment som jag började kalla det efter ett tag).
Jag började på måndag kväll att fundera på vad jag skulle göra med allt hår, och jag bestämde mig för att prova någonting helt galet. Slutresultatet blev detta:



Inte snyggast i stan om man säger så (vilket också bekräftades då Sara brast ut i gapskratt på jobbet tisdag förmiddag). Jag bestämde mig för att fortsätta experimentera och tisdag kväll ställde jag mig framför badrumsspegeln igen med en sax och trimmern.



En D'Artagnan-musche och skägg tillsammans med en lång mohikan. Inte illa pinkat av en trähäst om man jämför med dagen innan.
Nu började jag få lite resultat. Vissa undrar vad jag ska göra för kul i morgon och ger till och med lite förslag, vilka jag gjorde en not om i bakhuvudet. (och Sara skrattade inte längre)
Kul tänke jag, nu när folk börjar bli engagerade kan jag fortsätta veckan ut tills allt hår är borta och jag har det resultat som jag hela tiden visste att jag slutgiltigen skulle ha. Men vissa saker blir ju liksom inte som man tänkt sig från början...

Onsdagkvällen visade sig bli den kväll jag tillbringade mest tid för att få allting precis rätt, men skillnaden kanske inte blev så stor. På riktigt frisörmanér fixade jag fingerlängd på mohikanen, och gick lös med hyvel på mustasch och skägg. De kortade hockeyklubborna behöll jag dock så gott som intakta. Här är slutresultatet:





Första tanken var - Hjälp, jag ser ut som en barnrumpa!
Andra tanken var - Men det är ju faktiskt rätt snyggt ändå!

Jag blev faktiskt lite kär i min kortade mohikan och nu på lördag kväll så pryder den fortfarande min skalle. På grund av att mitt hår bestämt sig för att ligga lite snett så ser hela mohikanen lite sne ut, men bara jag rör mig snabbt och ler mycket så är det ingen som märker något.
På jobbet blev de faktiskt lite besvikna när jag inte ändrade något från torsdag till fredag, men det struntar jag i. Jag kanske kapar klubborna tills på måndag för att visa lite god vilja, men landningsbanan på huvudet får nog vara kvar tills det växer ut lite mer.

I mogon ska jag till Tremblant och äta hotellfrukost och gå på Bluesfestival. Härliga tider!

Ha det fint!

Åååh Apor, Ååååh Apor, Vi måste höja våra röster för att höras!

Den kissnödige mohikanen!

I natt hade jag väldigt svårt att sova. Jag mår bra i övrigt, men den förbannade hostan sätter igång så fort det börjar bli sängdags. När jag väl somnade så sov jag dock som en stock - och vaknade inte förrän tio minuter över tio. Den tid jag brukar börja jobba är klockan åtta så det var bara att skita i dusch och bara ta de kläder som låg närmast och hoppa ut i bilen. Arbetsdagen blev till slut två och en halv timme kortare än vanligt, men jag fick inte höra ett ont ord om det. Är ledningen feg eller är det bara svårt att skola en man på 1.90 (med skor) hockeyklubbspolisonger och mohawk?

Jag vill gärna skylla detta missöde på mobilen som inte satte igång larmet när det skulle men ärligt talat så tror jag att det bara var jag som lyckades ignorera alarmet så till den grad att jag gick upp tre och en halv timme senare än vanligt.

Nu är jag lite nervös att jag inte ska höra alarmet imorrn igen, men jag ska köra med det gamla indiantricket. Några glas vatten innan sängdags så väcker kroppen mig automatiskt när trycket blir för stort! Har funkat bra hittills utan olyckor och gör det förhoppningsvis även i fortsättningen.

Hockeyklubbspolisonger och mohawk förresten? Det är en helt annan historia som det dyker upp mer info om vilken dag som helst.

Ha det fint!

Var nöjd med allt som Apan ger.

Stevie Wonder, Del 2.

Nu när jag delat upp hela Stevie Wonder-historien i två delar så känns det som om jag borde skriva en kortare roman om det hela. Kan vara lite därför som jag inte har skrivit på några dagar. Det och en elak förkylning som följde på hela äventyret.

Jag får väl börja med bilresan som så fint låg på videosnutt i förra inlägget. Regnet öste verkligen ner och jag hade förberett mig genom att ta med ett paraply och de skor som jag trodde hade minst chans att bli förstörda av väta.
Vi följde planen genom att åka till Laval och villa oss till en parkeringsplats inte långt från en metrostation., eftersom att ta bilen in i city en sån kväll var inte att tänka på. Jag kände mig riktigt världsvan när det var jag och tre man som inte åkt metron i Montreal tidigare. Vi åkte till och med åt rätt håll och allt. Jag lärde mig dock att dom kör med däck på Montreals Metro. Det hade jag ingen aning om att någon gjorde, men det är tydligen inte ovanligt. Massa sånt i Frankrike tydligen och vi vet ju hur Quebec är när det gäller franska saker...

När vi väl bytt en gång och kom av vi Place-des-arts följde vi bara strömmen av liktänkande människor som inte ville missa legenden, upp och ner, vänster och höger, tills vi till slut (efter att de tre andra som inte var framsynta nog hade stannat för att köpa paraplyer) framme. Vi kunde dock inte se honom live-live, utan fick stå i utkanten av Place-des-arts och kolla på en storskärm tillsammans med vad som skulle anses som en riktigt rejäl festivalpublik. Man kan bara spekulera i hur det såg ut vid huvudscenen.

Konserten öppnades (så klart) med att han sa några vackra ord om Michael Jackson innan han satte igång. Jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad av låtlistan, då jag känner till väldigt lite av Stevies musik förutom klassikerna och det absolut inte ligger i min smak. När väl klassikerna som "Isn't She Lovely", "For Once In My Life" och så klart "I Just Called To Say I Love You" dök upp var det dock riktigt bra. Väldigt korta nummer med dom om man jämför med allt det andra, men jag klandrar honom inte då han har fått dras med dom gamla dängorna i flera decennier vid det här laget. Man blir nog ganska trött på dom efter ett tag...

Efter konserten tog vi oss till vad vi trodde var ett kafé för en lättare måltid och en öl (utom för Paul som körde, han fick nöja sig med alkoholfritt). Det visade sig att de hade en seriös restaurangmeny så vi tog en varsin förrätt till ölen istället, och utomhus hade de börjat skjuta fyrverkerier där Stevie alldeles nyss hade spelat. Skön stämning rakt igenom.

När vi var belåtna irrade vi runt i stan ett tag efter att ha missat sista tunnelbanan innan jag beslutade att vi skulle dela på en taxi ut till där vi parkerat bilen, för aldrig i livet att jag skulle spendera halva natten på jakt efter en nattbuss som tar halva natten att ta sig till Laval så att vi sen kunde köra halva natten hem till bergsbyn. Väl i taxin kände vi alla vilken otroligt bra åsikt jag hade i frågan och vi kom slutligen hem, trötta men helskinnade och överlag nöjda med kvällen. Jag kom i säng vid kvart över tre.

Så där, nu kan jag börja skriva om andra saker i bloggen igen när Stevie är ur bilden. Vad har hänt mer? Jag har varit sjuk (och är det lite fortfarande, inget livshotande), jobbat en lördag, sett Transformers 2 (Okej film antar jag, om man inte sitter kissnödig genom halva filmen) och skaffat en ny stil. I det här fallet är det tur att jag inte behöver vara fin för någon förrän om en månad. Jag ser lite ut som en blandning av en biker, pro wrestler och den nörd som jag innerst inne är. Lär inte dyka upp bilder om jag inte bestämmer mig för att se ut så här permanent. Chansen är inte stor.

Ha det fint!

"Apabots, assemble!"

Stevie Wonder, del 1.

Jag mår inte alls bra så jag ska hålla det kort innan jag hoppar i säng för att inte kunna sova.


På väg till Montreal och undermannen Stevie.



Regnet lättade dock turligt nog tills vi var på plats och det kom bara några stänk under resten av kvällen.
När jag har återfått lite krafter så ska jag gå in på lite fler detaljer.

Ha det fint!

Vi hade i alla fall tur med Apan.