Vart såg du dom sist?

Ölen var som sagt inte så lyckad i smakväg. Den smakade lite för mycket mörk öl för sitt eget bästa. Inte mörk som hobgoblin eller en guinness utan bara för mycket smak. Den var också lite starkare än planerat...
Precis innan jag skulle dra mig mot ambassaden hörde Christian av sig på facebook och tyckte att jag skulle ringa en taxi till honom. Latmasken orkade inte gå några hundra meter och har ingen telefon. Som den goda medmänniska jag är la jag min telefonolust åt sidan och ringde. Sen gick jag ner mot festen. Det var väldigt lite folk där när jag dök upp men efter ett tag droppade det in mer och mer folk och jag trivdes riktigt bra. Efter ett tag insåg jag dock att någonting saknades. Min grymma öppnare jag hade tagit med mig var borta! Fem minuter tog det att hitta den, och när jag la den i fickan för att inte tappa bort den igen upptäckte jag att något annat var borta - Mina nycklar! Gick igenom hela huset där jag satt min fot för att se vart de kunde vara. Jag frågade även lite folk om de hade råkat sett men fick samma svar av de flesta: "Have you checked your jacket?". Visst hade jag gjort det - tre gånger! Det slutade med att jag slängde på mig jackan tryckte hörlurarna i öronen och gick i mina egna snöfotspår hemåt igen för att se om jag inte tappat dom på vägen. Hela tiden funderade jag på hur jag skulle lösa det här. Skulle jag sno en soffa på ambassaden och ringa landladyn Louise dagen efter, eller skulle jag slå in en ruta på dörren och sedan punga upp för en ny ruta av mina egna pengar? Jag var lite full så jag kan inte påstå att jag kom några anda lysande idéer.
När jag som gott gett upp hoppet (även om det är det sista som lämnar människan) såg jag en välbekant silhuett på backen. Mitt SJ-nyckelband! Två meter från ytterdörren låg nycklarna och väntade på mig. Glad i hågen begav jag mig ner till festen igen och hade allmänt trevligt resten av kvällen.
Resten av helgen har jag inte lämnat huset. Lördagen var väldigt oproduktiv, om man inte räknar Anime-maraton som någonting väldigt produktivt. Idag har jag i allafall diskat, städat lite i köket och tvättat. Sen så har jag precis översatt mitt CV. Har snackat med älskligen och mina framtidsutsikter efter Kanada gör mig deprimerad. Det känns som om jag har gjort en hel del men inte riktigt kan något som är attraktivt på arbetsmarknaden. Det i kombination med lågkonjuktur är inte en bra blandning. Men när allt ser som mörkast ut så dyker det upp ett litet ljus vid horisonten. Jag ska inte säga mer än så för tillfället, men jag kan säga att jag vet vad jag vill göra när jag kommer härifrån!
Ha det fint!

"Have you ever danced with the Apa in the pale moonlight?"