Landskamp

Efter två veckors vila var det då dags för fotboll igen. Denna gång var vi tolv personer från hela världen som spelade. Eller i alla fall från Europa. Nu när det är över har jag nästan den här sköna "efter träningen"-känslan, om det inte hade varit för det att mina lungor inte riktigt är vana vid ansträngningen så dom är lite... ansträngda. Det gick faktiskt riktigt bra för mitt lag. Jag kanske inte var den som bidrog mest till det fina spelet, men några mål var jag med och trollade fram i alla fall. Man skulle kunna säga att jag är en sån där svag länk på plan, vilket jag är van vid sen hela min uppväxt med fotboll, basket, innebandy och allt vad det var. Men jag hade roligt och det stör mig inte särskilt mycket. Det håller mig ödmjuk och så är det ju så mycket roligare de få gånger man verkligen gör någonting riktigt imponerande.

Annars så är detta mitt 111:a inlägg i bloggen. På "binärska" blir det 7. Och här sitter jag och lyssnar på Jaques Brel och väntar på Family Guy. Det var allt!

Ha det fint!

"Quand on n'a que l'Apa"