Men jag är ju inte en sån där cool kille!

Här sitter jag och kollar igenom de sista detaljerna på mitt engelska CV och "cover letter" som ska iväg till inte mindre än två företag hemma i STHLM. Tur att ingen höjdare på Enzyme läser min blogg för de kunde få idén att jag har planerat att sticka i förtid. Det är inte alls planen men när såna här jobb dyker upp på radarn så vore det en ren synd att inte visa sitt intresse. Sen får man ta det andra allt eftersom.
När jag läser mitt CV är det nästan så jag blir lite imponerad av alla coola saker jag gjort. Men när jag tänker efter så är det mest på papper de ser häftigt ut. Det kanske är så alla CV ser ut egentligen? Folk har bara gjort saker som de har velat göra eller som fallit ner i knät på dem och efter ett tag ser listan mer imponerande ut än vad det kanske var när allt begav sig. Sen att det är just på engelska gör ju inte saken värre.
Jag har tagit mig en liten Glenmorangie för att hitta inspiration till det sista petande och modet att skicka iväg det. Sen måsta jag laga mat till imorrn så inte köttfärsen blir dålig. Så har jag glömt att tvätta också, men det får jag ta imorrn. Wohoooo! Reservkläder!

För övrigt fick vi T4 papper idag på jobbet. Antar att det är typ någon slags deklaration men eftersom allt står på franska blir jag på dåligt humör bara att kolla på dom. Svenska blanketter är illa nog. Men jag ska snacka med Human Resources imorrn och reda ut lite grejer, och vem vet, jag kanske får tillbaka lite deg på köpet?
Ha det fint!

"We hate it when our Apa become successfull!"

Vart såg du dom sist?

Ölen var som sagt inte så lyckad i smakväg. Den smakade lite för mycket mörk öl för sitt eget bästa. Inte mörk som hobgoblin eller en guinness utan bara för mycket smak. Den var också lite starkare än planerat...
Precis innan jag skulle dra mig mot ambassaden hörde Christian av sig på facebook och tyckte att jag skulle ringa en taxi till honom. Latmasken orkade inte gå några hundra meter och har ingen telefon. Som den goda medmänniska jag är la jag min telefonolust åt sidan och ringde. Sen gick jag ner mot festen. Det var väldigt lite folk där när jag dök upp men efter ett tag droppade det in mer och mer folk och jag trivdes riktigt bra. Efter ett tag insåg jag dock att någonting saknades. Min grymma öppnare jag hade tagit med mig var borta! Fem minuter tog det att hitta den, och när jag la den i fickan för att inte tappa bort den igen upptäckte jag att något annat var borta - Mina nycklar! Gick igenom hela huset där jag satt min fot för att se vart de kunde vara. Jag frågade även lite folk om de hade råkat sett men fick samma svar av de flesta: "Have you checked your jacket?". Visst hade jag gjort det - tre gånger! Det slutade med att jag slängde på mig jackan tryckte hörlurarna i öronen och gick i mina egna snöfotspår hemåt igen för att se om jag inte tappat dom på vägen. Hela tiden funderade jag på hur jag skulle lösa det här. Skulle jag sno en soffa på ambassaden och ringa landladyn Louise dagen efter, eller skulle jag slå in en ruta på dörren och sedan punga upp för en ny ruta av mina egna pengar? Jag var lite full så jag kan inte påstå att jag kom några anda lysande idéer.
När jag som gott gett upp hoppet (även om det är det sista som lämnar människan) såg jag en välbekant silhuett på backen. Mitt SJ-nyckelband! Två meter från ytterdörren låg nycklarna och väntade på mig. Glad i hågen begav jag mig ner till festen igen och hade allmänt trevligt resten av kvällen.
Resten av helgen har jag inte lämnat huset. Lördagen var väldigt oproduktiv, om man inte räknar Anime-maraton som någonting väldigt produktivt. Idag har jag i allafall diskat, städat lite i köket och tvättat. Sen så har jag precis översatt mitt CV. Har snackat med älskligen och mina framtidsutsikter efter Kanada gör mig deprimerad. Det känns som om jag har gjort en hel del men inte riktigt kan något som är attraktivt på arbetsmarknaden. Det i kombination med lågkonjuktur är inte en bra blandning. Men när allt ser som mörkast ut så dyker det upp ett litet ljus vid horisonten. Jag ska inte säga mer än så för tillfället, men jag kan säga att jag vet vad jag vill göra när jag kommer härifrån!
Ha det fint!

"Have you ever danced with the Apa in the pale moonlight?"

Att dansa och slåss!

Fredag igen då. Vart tar alla veckor vägen egentligen? Efter en produktiv vecka sitter jag här och lyssnar på egen skapad musik och försöker boosta mitt partyhumör innan det är dags att bege sig ner till spanska ambassaden för lite fest. Har köpt lokal öl bryggd i St.Jerome som inte var mycket att hänga i julgranen, men vad gör man inte för att komma i form? Nej nu blir det lite Peggy Lejonhjärta istället så skriver jag mer nån gång i helgen.



Ha det fint!

Jag ska Apa i dina kvarter!

Landskamp

Efter två veckors vila var det då dags för fotboll igen. Denna gång var vi tolv personer från hela världen som spelade. Eller i alla fall från Europa. Nu när det är över har jag nästan den här sköna "efter träningen"-känslan, om det inte hade varit för det att mina lungor inte riktigt är vana vid ansträngningen så dom är lite... ansträngda. Det gick faktiskt riktigt bra för mitt lag. Jag kanske inte var den som bidrog mest till det fina spelet, men några mål var jag med och trollade fram i alla fall. Man skulle kunna säga att jag är en sån där svag länk på plan, vilket jag är van vid sen hela min uppväxt med fotboll, basket, innebandy och allt vad det var. Men jag hade roligt och det stör mig inte särskilt mycket. Det håller mig ödmjuk och så är det ju så mycket roligare de få gånger man verkligen gör någonting riktigt imponerande.

Annars så är detta mitt 111:a inlägg i bloggen. På "binärska" blir det 7. Och här sitter jag och lyssnar på Jaques Brel och väntar på Family Guy. Det var allt!

Ha det fint!

"Quand on n'a que l'Apa"

Ingen mera viking... på ett tag.

Idag var vi då iväg till Montreal för buffén. Den var lika god som förra gången och jag blev nästan lika olidligt mätt. Men bara nästan. Sen bar det av till en bokaffär. Jag har fått ont om läsbart så på senaste tiden har jag bläddrat i "Viking Unchained" som jag utan baktankar köpt åt MLI i julklapp. (om någon påstår att det var inte alls så utan att jag också var lite nyfiken så är det ren fabrikation) Hur som helst hittade jag två egna böcker innan det bar av till biografen. Sorgligt nog visade de inte Coraline på den biografen heller (vad är det för kulturellt U-Land jag hamnat i där det här ligger i topp och "riktiga" filmer inte ens visas?) så det fick bli en annan rulle med Dakota Fanning, nämligen Push. Något snurrig och med ett antal hål i storyn, men jag med de andra som varit vettiga nog och inte gå på Underworld 3 var väl underhållna i alla fall.
När det var dags att åka hem tog det bara Marcel ungefär 50 minuter att hitta ut ur Montreal, vilket man skulle kunna påstå är imponerande eftersom det var hans första försök, men det tänker jag inte.
Allt som allt en schysst heldag med finfint väder och nu är jag trött som ett litet barn. Kanske lika bra att fly undan kylan under tre lager täcke/filt med en god bok.

Ha det fint!

Remember, remember, the Apa of November!

Förr: Klump - Nu: Indiskt

De senaste dagarna har det börjat regna här i bergsbyn. Först var det fruset regn, och idag var det plusgrader. Halt är det hur som helst så jag har låtit bilen stå den senaste tiden. Känns nästan lite vårigt, men det skulle förvåna mig om det inte kom minst en till köldknäpp med tillhörande snöyra.
Från och med idag började en trio speciella dagar med lönedag. Vad som känns skumt är att ingen landlady har varit här än och bett om hyran. Imorgon är det fredag, och inte vilken fredag som helst! Fredag den trettonde! Har klarat mig bra från speciell olycka tidigare tillfällen men man kollar sig ju en extra gång över axeln ändå. På lördag är det alla hjärtans dag., eller alla hjärtans jävla dag, som den hette för en massa år sen. På den tiden "firade" jag och klumpen i magen med att vara bitter och allmänt anti. På senare tid känns det mest som om jag varit emo alldeles i onödan. I år kommer det att kännas tomt, med MLI i en helt annan del av världen. Jag får försöka fylla tomrummet med Indisk buffé och bio i Montreal. Ett helt gäng från Enzyme som ska dit så det kan nog bli ganska trevligt det med.

Ha det fint!

Apa - När du får oväntat besök!

It lacks a certain "je ne se qua"!

Nu har melodifestivalen börjat igen hemma i fäderneslandet och jag kommer faktiskt för mig att sakna hela hulaballongen en del. Det är en mycket bra ursäkt att träffas ett helt gäng hemma hos någon och bara softa. Håller på att ta hem låtarna från första deltävlingen nu (i utbildningssyfte) och under tiden mixtrar jag med lite egen musik. Vem vet, om ett eller några år kanske jag sitter där och vinkar som låtskrivare. Om de nu accepterar minimalistisk elektropop som mest låter som karaokeversioner av nån annan låt så... Jag måste verkligen lära mig att få in lite mer atmosfär i det jag skapar.

Ha det fint!

Apa vincit omnia

"Spännande" jobbdag.

Så... stel... kan... knappt... få... av... mig... strumporna!!! Man kan påstå att stelheten stegrades under dagen för att nå sitt crescendo under kvällen. Vad som också har växt till sig är min gamla vanliga sjukdom. Sliten i halsen, ont i kroppen (utöver det som fotbollen gav mig) och luftbubblor i halsen. Dessutom kommer jag förmodligen inte få mycket sömn inatt. Hur som helst försvinner det oftast på två tre dagar så det är ingen fara med mig. Räkna dock med att jag kommer tycka riktigt synd om mig själv och kedjeknapra tylenol (rekommenderade dosen så klart)under tiden som det pågår.
På jobbet idag kan man lite fyndigt påstå att jag suttit i ett batteri. Lars var minuspolen; muttrande och med näsan i en bok utan en tanke på att jobba, och Elvis var pluspolen; positiv, glad och riktigt engagerad i att göra ett så bra jobb som möjligt. Som tur är var det PlusElvis som hade mest inflytande på stämningen så till och med jag blev åter engagerad i det projekt som jag suttit på i några månader nu. Att ha någon att prata svenska med hjälper i och för sig också en hel del.
Nu är det dags för en tylenol och en kopp varm mjölk....mmmm det låter gott, eller hur?

Ha det fint!

Fyra bugg och en Apa!

Morgondagen randas, likaså träningsvärken.

Imorgon kommer jag att vara ett vrak. Allt på grund av de två timmar fotboll jag spelade ikväll. Det är första gången jag verkligen rör på mig sen jag kom till Kanada om man inte räknar snötubningen och promenaderna till arbetet under sensommaren och hösten. Redan efter två minuters springande var jag helt slut, men sen stabiliserade sig eländet och blev inte mycket värre under spelandets gång. Vrakheten är det absoult värt. Det känns skönt att ha rört på sig och kommit ut ur huset, vilket inte är det lättaste när det är så kallt ute. Dessutom är det ett bra sätt att lära känna lite mer folk bättre. Jag får återkomma imorgon och se hur jag mår då. Nu ska jag hoppa in i en het dusch och sen krypa ner med en god bok. Jag kommer att sova gott inatt!

Ha det fint!

Don't have an Apa man!

Det här stället har allt!

Tydligen så har de parkeringsvakter även här i bergsbyn. Det fick Claus bittert erfara då han av någon anledning som hade med hans grannar göra fått lov att parkera längs vägen inte långt från sitt hus. När jag kom ner där i morse för att carpoola satt den en stor inplastad bot på vindrutan. 46 dollar måste han punga upp med. Jag är mest glad att det inte har drabbat mig, då det känns som något som jag skulle kunna råka ut för.

Ha det fint!

Screw you Apa, I'm going home!