Elva timmar i Montreal.

I fredags kände jag att allt jag ville göra i helgen var att sova, sova och sova lite till. Men så blev det inte och tur är väl det. På vägen hem gick jag förbi apoteket och köpte bussbiljetter till Montreal till mig och min kära.

På lördags morgon tog vi oss upp för att göra oss redo för en heldag i stora staden (som tydligen är en väldigt stor Öl-stad... man lär sig nåt nytt varje dag). TV och internet påstod att det skulle regna hela dagen, och de hade faktiskt väldigt rätt. Regn regn regn och lite mer regn. Underground City höll oss under jord i början av dagen, men när vi ville se gamla stan så var våra fötters öden beseglade. Inte ens mitt paraply och sötnosens nyköpta turistparaply kunde hindra oss från att kippa fram halva dagen. Trots detta så hann vi med en hel del. Nya jeans till mig, vantar och en väldigt söt mössa till henne, upplåsta mobiltelefoner, två besök på Starbucks ett på Dunkin Donuts och en av foodcourterna (-courtarna, -courtsen, -courtörerna) där vi åt god fisk. Innan resan hem hann vi även med att åka några varv i det lokala tunnelbanesystemet, gå på Imaxbiograf och dricka god "hembrygd" öl på "Les 3 Brasseurs".

Jag tror att dagen i Montreal, trots förstörda skor och genomblöta tår och en tunn plånbok, var väldigt nyttigt inte bara för att det var kul att se staden som jag borde ha besökt oftare under den tid jag redan har varit i landet lönnsirap. Stämningen var något spänd sen fredagskvällen och under början av lördagen men ju våtare fötterna blev (ja, jag tjatar men det var BLÖTT!) steg gemytligheten för att peaka över två glas öl. Det här måste göras oftare men då får vi göra slag i saken och förverkliga planen att skaffa en bil vi har råd med och som orkar ta oss upp för hela berget.

Dagen efter (idag) var en lugn dag. Kom upp ganska sent och fastnade framför datorn respektive TVn tills vi bestämde oss för att ta oss ner till IGA och skaffa mat och dricka. På vägen ner besökte vi chokladerian som ligger i närheten. Ett litet sött, väldigt franskt kafé med fina bakelser. Fick mig att önska att jag var något som en framgångsrik författare eller liknande som kunde sitta på ett kafé hela dagen och bara suga på en cola och vänta på inspiration medans världen rullar på i sin egen takt utanför.

Under kvällen har vi våldfört oss på pumpor vilket har resulterat i två fina lyktor som står utanför ytterdörren och lockar till sig gnagare eller andra djur som äter pumpa. Bilder på dessa lär dyka upp antingen här eller där. (lyktorna... inte djuren, vad jag vet än så länge)

I morgon börjar en ny arbetsvecka vilket innebär påtvingade tidiga mornar, kalla och branta promenader och timmar av känslan att man borde kunna göra mer men eftersom man har en galen dansk i närheten som med sina upptåg får en att inte riktigt kunna koncentrera sig lika mycket på jobbet som på att komma med kvicka repliker på det eviga pladdret. Trevligt men oproduktivt. Stämningen i vårat* lilla hörn är dock gott.

*Jag, norrmannen Ray, spanjoren med skepparkrans - Roman (som låter en gnutta som Fez från "that 70's show") och så den galna dansken Christian.

Ha det fint!

"Im dancing in the Apa!"

Utan sponsor. (än så länge)

En ekvation jag inte får ihop... jag trivs bättre och bättre på jobbet men jag har svårare och svårare att ta mig upp på morgonen. Det kan i och för sig ha en del att göra med vädret på väg till jobbet och värmen i sängen. Hur som helst så var det riktigt illa i morse. När jag väl kom upp hann jag bara med en snåldusch och ingen frukost. Ute regnade det och fem meter utanför dörren upptäckte jag det som skulle sätta ton för dagen. Det kippade lite i höger sko. Hade jag varit fullt vaken och i god tid hade jag förmodligen vänt om och bytt skor och strumpor men istället fick jag finna mig i kalla och fuktiga fötter hela dagen. Kom i alla fall hem lite tidigare än vanligt för att vara det nuvarande projektet. Bara en halvtimmes övertid och skjuts från Enzyme till SAQ (typ systemet, men inget monopol) 15 minuter från hemmet.

Väl hemma hade vi besök av vår eminenta landlady. När hon väl begav sig fortsatte kvällen i pastans, TVns och godissugets tecken. Marabou är verkligen svårslaget... nyhetens behag får en att hylla Hersheys, Reese's och allt vad det heter, men en ren Marabou mjölkchoklad är svårslagen. Nästan lika bra som en Delicatoboll.

Kvällen avbröts av en smäll. Ett fönster uppe vid taket hade blåst upp och iskall luft utifrån strömmade in i huset. Efter att jag och sötnosen med lite möda och stort besvär fått igen det så blåste det upp två gånger till under kvällen. Tyvärr är det lite sent att ringa landladyn men nog ska hon få höra om detta. Hoppas bara att vi inte väcks inatt, eller att jag möts av en snödriva i köket imorgon bitti.

Nu ska jag läsa älskligens blogg och snart ta mig in i duschen så jag slipper imorgon bitti.

Ha det fint!

"I'll be Apa!"

Återfalls-sambo.

En vecka mellan inläggen. Det är nästan så man skäms lite. Men sen i måndags då jag blev sambo igen har mitt vanliga förfarande hemmavid blivit lite lagt på is. Det tar väl lite tid innan rutinerna faller på plats antar jag. Sen hon kom hit har sängen blivit mindre tom, lägenheten mindre kall, maten större, godare och nyttigare och möblerna omflyttade.
Gårdagen gick i allmänbildningens tecken då vi satt i soffan efter en kanadensisk tacomiddag, kollade på hela säsong ett av Hipp Hipp och åt carrotcake.
Just nu sitter vi som i ett vakum och väntar på att den halvtimme återhämtning efter frukosten ska gå över i kollektiv städlust. Det har väl gått 2-3 timmar hittills.
Vad jag frågar mig själv är hur bloggen kommer se ut i framtiden då både min och älsklingens blogg numer skrivs från samma vardagsrum istället för varsin sida av jordklotet. Det visar sig. Kanske skulle ta och läsa hennes nu när jag ändå är i bloggartagen, så kan vi kanske få nånting vettigt gjort sen.

Ha det fint!

"I love the smell of Apa in the morning!"

Mitt i långhelgen.

I fredags hade jag en bra dag jobbmässigt. Klarade kvoten med råge och bestämde mig för att jag var värd att inte jobba övertid, vilket jag i mitt stilla sinne hade planerat att göra. Antar att den jobbiga torsdagen var en tankeställare så med riktig frukost och lunch gick allt som en dans.

Igår var vi ett helt enzymegäng till Montreal och käkade indisk buffé. Väldigt gott och trevligt. Åt lika mycket dessert som vanlig mat och var mätt in på kvällskvisten. Samtidigt som vi var där verkar det ha varit någon indisk fest, för det var massor av kvinnor och flickor i alla åldrar med typiskt Indiska finklänningar som man kan se i Bollywood-filmer och män i kostymer. Vem vet... de kanske alltid klär upp sig och går och hyr en våning på en restaurang varje helg.
Efter buffén gick vi på jakt efter vinterkläder. Efter att ha spenderat alldeles för mycket pengar på böcker, hittat en jacka på HM av alla ställen och köpt lyxlångkallingar så tappade jag och fransmannen David bort de andra och gick till "Underground City" helt själva. Tror iaf att det var där vi var. Ska tydligen finnas över tusen affärer och typ 40 biografer där nere. Helt sjukt. Jag kan iofs vara felinformerad, men visst låter det tufft?

Idag har jag inte gjort mycket. Fnyst åt en minidammsugare som inte riktigt gör sitt jobb, brottats med en dammsugare som lika gärna kunde extraknäcka som skördetröska, tvättat och plockat lite här hemma.

Imorgon är det thanksgiving, så jag ska laga en gratäng under förmiddagen att ta med mig till skandinavfesten. Har en känsla av att jag inte kommer hitta dit, men det är ett problem jag får ta då. Vet på ett ungefär vart jag ska iallafall.

Nu är jag så trött, så trött så det är lika bra att jag borstar gaddarna och hoppar i säng. Det ska verkligen bli underbart att få dela sovplats med älsklingen igen. Att få somna med henne på armen och vakna med henne vid min sida. Och blir det för varmt har vi varsin del av en stooor säng. Eller en varsin säng kanske man ska kalla det men de har samma bäddmadrass... så typiskt av mig att skriva massa osammanhängande ordbajseri när jag är trött, lika bra att lägga ner innan det blir värre.

Ha det fint!

Why did the Apa cross the road?

Snetänd? Snarare glöd...

Vem kunde tro att dålig mat och övertid är ett recept på dåligt humör? Som grädde på moset så gjorde jag dåligt ifrån mig på jobbet idag och löneslippen var magrare än väntat.
Inte konstigt att man blir lite sne. Hoppas att det bara är någonting tillfälligt.

Imorgon är det sista arbetsdagen denna vecka! På lördag åker jag förmodligen till Montreal och kollar på vinterkläder och annat vettigt. Söndagen blir förhoppningsvis full av ingenting. På Måndag är det thanksgiving så det blir inget jobbande då heller, och på kvällen är det en liten middag för oss skandinaver (i en ganska bred betydelse, finnar och en tyska med också). På tisdag jobbar jag INTE övertid för då får jag besök! Och inte vilket besök som helst utan min älskling blir min sambo igen efter 81 långa dagar på var sin sida Atlanten (och ett tag på var sin sida planeten). Är förväntansfull, längtansfull och nervös, allt i ett.

Har tråkigt så nu ska jag gå och lägga mig och lyssna på en ny ljudbok, då den jag laddade hem igår tog slut idag på väg till jobbet.

Ha det fint!

"Det är bättre att ha Apat och förlorat än att inte ha Apat alls."

"This is a lamp"

Här är jag igen. Inga större problem med internet eller spännande saker som tagit upp min tid. Bara bristande intresse är att skylla.

Flytten gick bra, även om han som skulle skjutsa mig hade glömt bort det och kom tre timmar sent efter att jag ringde honom. Det var nog lika bra för när jag kom till min nya bostad var landladyn fortfarande här och städade, och hon lämnade inte lägenheten förrän runt nio, halv tio. Jag som bara ville vara ensam och känna in nya lyan fick istället finna mig i att bli visad runt och och bli behandlad som om jag inte bott i en lägenhet förut.

När jag kommer att tänka på det så är det första gången som jag verkligen bor ensam, även om det bara är för 9 dagar totalt. Det har alltid varit någon annan som delat ingång med mig. Pojkrummet, ett antal studentrum, Blackeberg med grabbarna, Blackeberg med älskligen och nu senast "the learning house" innan jag kom hit. Måste säga att det känns... lite tomt. Jag som alltid värnat om att kunna vara ensam.
Det är väl så det sägs; Det är ett helvete att vara ensam men ett himmelrike att kunna vara det.
Nu är det inte alls så illa, men det ligger någonting i det.

Nu tänkte jag gå och lägga mig och lyssna på min nynerladdade audiobok så att jag blir pömsig nog för att somna om och få tillräckligt med sömn inför morgondagen.

Ha det fint!

"Åh det är skönt när min Apa är grön, sakta går hem genom stan"

Le Grand Danois.

Några dagar senare...
När jag kom hem med datorn dagen efter så visade det sig att allt inte stod rätt till. Först så var det en "stuck pixel" (röd) på monitorn, och sen kunde datorn inte hitta det trådlösa nätverkskortet, vad jag än försökte. Dagen efter den dagen efter fick jag krypa till Claus och fråga om han inte kunde tänka sig att skjutsa mig till St Jerome för tredje dagen i rad. Det gjorde han.

När vi kom dit så visade sig att lallarna som satte ihop datorn hade glömt att sätta i nätverkskortet. Jag och Claus drog till Wall-Mart en sväng medan de reparerade sitt misstag. Monitorn trodde jag aldrig att de skulle ta tillbaka, men utan att direkt ställa några frågor så sa samme man från landet på M som jag träffat de två senaste dagarna att "We found it defect, we replace it for you". Nånting i den stilen iallafall. När jag kom hem funkade allt finfint och jag har en dator som flyter fint och en monitor som visar vackra färger istället för det grådass som min gamla trotjänare levererar.

Igår var det middag här hemma med grannarna och Olivier. Anledningen var väl för att jag skulle flytta och dessutom att Benji drar härifrån. Han vill tillbaka till Danmark och tänker flyga hem utan att berätta för Enzyme förräns han är framme. Trist att han drar, men det är sånt man får ta. Trivs han inte så finns det ingen anledning för honom att vara kvar och må dåligt i tio månader till.

Om mindre än en timme så är min flyttskjuts här. Nån kille från Enzyme som jag aldrig snackat med mellan fyra ögon. Det är det som är undret med Enzymes interna anslagstavla "Classifieds". Det verkar som om allt kan lösa sig bara man skriver en rad där. Kan bero lite på att vi inte kommer åt internet på våra arbetsdatorer och Classifieds och internmailen är det enda vi kan kolla när vi behöver en minuts paus från jobbet.

Jag vet inte om jag kommer åt internet än på det nya stället, men jag planerar att så snart jag fått in all mat i kylen så ska jag ner till Hardware Store och skaffa mig en trådlös router och en ny mus, så sen borde det funka utan problem. Men man vet ju aldrig med teknik...

Ha det fint!

Man ska inte gå över ån för att hämta Apa.