Bortskämdhet eller förnuft?

Så hur gick intervjun? Det gick så pass bra att de bad mig börja dagen efter. Kruxet är att det är ett telefonförsäljarjobb vilket jag alltid sagt att jag inte klarar av, men på ren trots hade jag ändå sökt mig dit då de erbjöd gratis säljutbildning (vilket visade sig vara på ungefär tre dagar). Jag har trivits rätt bra hittills förutom med just den arbetsuppgift jag är anställd för att utföra. SItte i telefonen, ringa till företag och sälja mobilabonnemang.
Jag har länge tänkt att jag är som en hundvalp i vissa situationer och det här är ett klockrent exempel på att den metaforen inte är helt tagen ur luften. Ge mig positiv feedback och kärlek så blir hela jag en lysande och varm boll inombords samtidigt som jag viftar på svansen och flåsar nöjt.(bildligt talat...) Att i timmar sitta och ringa till folk som antagligen inte svarar, lägger på luren i örat efter tre ord eller artig men bestämt menar att dom e nöjda med vad dom redan har gör däremot att jag gnäller för mig själv och kryper ihop i ett hörn med svansen mellan benen. (fortfarande bildligt talat)
Att hela tiden få nej, nej. nej. nej. nej en hel arbetsdag tär på psyket och även om andra säljare säger att man ibland måste gå igenom hundra nej för att få ett ja så är jag inte lika "teflonig" eller utrustad med silvertunga som de.
Sen kommer den stora haken som är det starkaste argumentet till att jag borde sluta lägga energi och tid på detta och istället försöka hitta någonting vettigare att göra på dagarna: lönen. Visst kan man tjäna stora pengar med den provision de erbjuder seniorsäljare, men när de inte erbjuder en krona i garantilön känns det som om jag offrar min tid och själ på någonting som inte ens ger trygghet tillbaka, och för tillfället är det just tryggheten jag är ute efter.
I morgon har jag ett personligt möte med den tjej som anställt mig och jag har ännu inte skrivit på något kontrakt, fast jag har haft det in handen sen i torsdags. Vad ska jag göra!? Är det otacksamt och bortskämt att bara gå ifrån ett jobb i dessa kristider, även om det är ett jobb som jag inte känner att jag klarar av utan bara innebär otrygghet och ångest i dagsläget? Jag har ännu inte bestämt mig.

För att avsluta på en lite ljusare ton så fyllde älsklingen år igår och det firades lyxfrukost, städning (vilket på något sätt var ganska njutbart) två sorters tårtor, gott sällskap och en sväng till "Imperiet". Det blev eb mycket trevlig dag och precis vad jag behövde och jag tror även att födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd. Nu ska jag förresten ta mig ut i vardagsrummet och hänga med henne igen. Jag har nog ugglat lite för länge ensam vid datorn nu
Ha det fint!

Do not bite the Apa that feeds!