Hur gammal var du nu igen sa du?

Igår var två utflyttade dalmasar på öl och Whiskeymässa (eller Whisky som skottarna stavar det) vid Nacka Strand. Det var tur att älsklingen lovat att jag skulle få ta det på sambokontot (vad som helst för att få ut honom bland folk ibland, eller hur?) för pengarna rann snabbt iväg. Både jag och Munther hade villfarelsen att det bara var att betala tvåhundra spänn i inträde och att man sen i godan to kunde gå runt med sitt glas och prova allt helt gratis, men så var så klart inte fallet. Istället fick man köpa sig drickat till "reducerat pris". När vi dock var där inne bland svettiga mässbesökare som förmodligen trott samma sak som vi och alla fint uppställda flaskor och liv och larm så fick pengarna ett helt annat värde.
Vi fick testat en hel del spännande, ett antal öl från alla världens hörn och skotsk, japansk och till och med indisk whiskey. Vad jag inte provade dock var de spännande julölen med namn som Santa's Butt, Reindeer's Revolt och Insanely/Criminally/Very Bad Elf.

Mässans segrare blev en skotte vid namn Oban och faktiskt indiern vid namn Amrut som överraskade väldigt positivt. Det blir nog att specialbeställa den sistnämnda på systemet någon gång framöver när jag tjänar egna pengar.

Mässans bottennapp? Ett halvt glas blåbärsöl med eftersmak av veteöl (blägh) som den otrevliga mässmannen påpekade inte var veteöl, serverad på en lutande bardisk för sextio spänn. Två besvikna dalmasar masade sig ganska snabbt därifrån.

När vi väl tagit en tokdyr nachotallrik begav vi oss in till slussen och gick sedan till Kelly's. Inte så mycket av spänning hände väl där. Munther blev övertygad av en man med ansiktstatuering att han ville köpa en ny öl till en tjej då han råkade peta till hennes flaska så en del av den gyllene vätskan hamnade på bordet. Vi kollade lite på fotboll. Jag lånade ut min mobil till en norrlänning.

Det där med mobilen förresten. Efter ett tag fick jag ett sms, antagligen från den person som norrlänningen försökt få kontakt med och lite rund under fötterna som jag var beslutade jag mig för att svara på meddelandet och denna "konversation" utspelade sig:

Norrläningens Kompis (NK): Tjena! Jag möter upp ****** en stund, typ en timme. Men kan va på hotellet vid 3.

Jag (Apa): Schyssta bananer. Jag tar mig några jäger så länge och softar med Akalla-kidsen. Grymt softa snubbar.

NK: Trevligt! Ses på hotellet då. Du har väl nyckel?

Apa: Den spelade jag bort på black jacken, men jag tror nog att receptionisten har ett gott öga till mig.Annars får jag väl hitta en "bortamatch" så hörs vi imorrn.

NK: Haha härligt! Ta en bortamatch du. Men vi ska checka ut kl 12 bara.

Det var först i efterhand som jag började känna mig lite skyldig, men vad kunde jag göra? Jag såg inte norrlänningen nånstans så det var inte som om jag kunde ha gett honom informationen och förhoppningsvis gick han tillbaka till deras hotell (med nyckel i fickan) när han blev trött. Men ändå... hoppas inte jag förstörde någons kväll. (och sen skrev om det i min blogg)
Förhoppningsvis så tar dom det som en bra historia att berätta för folk framöver, och struntar i att ringa upp mig och ställa mig till svars. Vad ska jag då säga liksom? "Förlåt, men jag hade druckit whiskey och tror ibland att jag är roligare än vad jag är"?

Kvällen avslutades med hämtdonk på t-baneperrongen innan hemåk.

Förresten bara 22½ timme kvar till födelsedagen nu. En riktig lurig en i år. Den har verkligen smugit sig på från ingenstans!

Ha det fint!

"Authority is the Apa of violence!"

Sagan om ringtonen!

Telefonjobbet är... ett telefonjobb. Drivs med järnhand av en gollumina i en svennesliten stockholmslokal vid Stureplan. Får skit för sånt dom inte berättar att man får skit för och uppriktigt beröm kan man se sig i himlen efter. Men det är fortfarande bättre än att sälja på telefon. Imorgon ska jag på mitt tredje pass.

Efter en kul helg i Karlstad (bildbevis här) var det dags för intervju med Stockholmståg i måndags. Just precis! Imponerad tydligen på rekryteringen/informationsmötet och fick gå på intervju i ett rum ovanför mina gamla SJ-lokaler. Jag tror att även att intervjun gick bra. En och en halv timme flög förbi och det var definitivt mer samtal än förhör. Hoppas bara att de trevliga intervjuarna tyckte detsamma. Ett riktigt jobb skulle inte sitta helt fel nu.

Imorgon ska det förutom ringas för pengar även städas alldeles gratis och på fredag blir det med lite tur att jag och älsklingen tar oss till en simhall. Det var alldeles för länge sedan nu och jag behöver ta mig ut ur huset för annat än bara jobbrelaterat, och att röra på sig har jag hört är nyttigt.

Ha det fint!

Två Apor gör inte ett rätt!

Information, rekrytering och provjobb,

Om en kort stund ska jag åka in mot stan för att provjobba på ännu ett telefonställe. Har jag inte lärt mig läxan redan med bottennappet häromsistens? Det finns några skillnader dock; Jag säljer ingenting utan intervjuar bara, det är på deltid (kvällar och helger=) och det är GARANTERAD LÖN.
Imorgon ska jag på en slags rekryteringsdag. Stockholmståg denna gång. När SJ inte anställer får man vända sig åt annat håll. Hoppas att det går vägen.

Oj oj, nu fick jag bråttom!

Ha det fint!

"You're the Apa that I want!"

Den lysande framtid är vår!

Nu är jag arbetslös igen. Efter ett uppmuntrande samtal hemifrån så bestämde jag någonting som jag nog hela tiden velat men varit rädd för att genomföra på grund av andras syn på mig. Det var till och med så att jag såg fram emot det personliga mötet på måndagsmorgonen.
Pang på bara så gick jag därifrån efter mötet, inga kontrakt signerade och no strings attached. Jag känner mig fri, men samtidigt vilsen.
För ett par år sen innan hela äventyret med SJ och Kanada ritade jag lite serier om min vardag, och när jag läste igenom dem igen så tyckte jag att den här beskrev min situation ganska så bra även i detta läge.

Byt ut vikariat på Sportexpressen mot ett årslångt kontrakt på Enzyme Testing Labs och en sweet väska mot ett gäng T-shirts så är det hyfsat nära.

- Hej, jag heter Kalle!
- Hej hej, det är jag som är Ruta Ett, trevligt att träffas.
- Jag tror bestämt att vi setts förut...

Ha det fint!

"Of all the Apa joints in all the towns in all the world, she walks into mine."

Bortskämdhet eller förnuft?

Så hur gick intervjun? Det gick så pass bra att de bad mig börja dagen efter. Kruxet är att det är ett telefonförsäljarjobb vilket jag alltid sagt att jag inte klarar av, men på ren trots hade jag ändå sökt mig dit då de erbjöd gratis säljutbildning (vilket visade sig vara på ungefär tre dagar). Jag har trivits rätt bra hittills förutom med just den arbetsuppgift jag är anställd för att utföra. SItte i telefonen, ringa till företag och sälja mobilabonnemang.
Jag har länge tänkt att jag är som en hundvalp i vissa situationer och det här är ett klockrent exempel på att den metaforen inte är helt tagen ur luften. Ge mig positiv feedback och kärlek så blir hela jag en lysande och varm boll inombords samtidigt som jag viftar på svansen och flåsar nöjt.(bildligt talat...) Att i timmar sitta och ringa till folk som antagligen inte svarar, lägger på luren i örat efter tre ord eller artig men bestämt menar att dom e nöjda med vad dom redan har gör däremot att jag gnäller för mig själv och kryper ihop i ett hörn med svansen mellan benen. (fortfarande bildligt talat)
Att hela tiden få nej, nej. nej. nej. nej en hel arbetsdag tär på psyket och även om andra säljare säger att man ibland måste gå igenom hundra nej för att få ett ja så är jag inte lika "teflonig" eller utrustad med silvertunga som de.
Sen kommer den stora haken som är det starkaste argumentet till att jag borde sluta lägga energi och tid på detta och istället försöka hitta någonting vettigare att göra på dagarna: lönen. Visst kan man tjäna stora pengar med den provision de erbjuder seniorsäljare, men när de inte erbjuder en krona i garantilön känns det som om jag offrar min tid och själ på någonting som inte ens ger trygghet tillbaka, och för tillfället är det just tryggheten jag är ute efter.
I morgon har jag ett personligt möte med den tjej som anställt mig och jag har ännu inte skrivit på något kontrakt, fast jag har haft det in handen sen i torsdags. Vad ska jag göra!? Är det otacksamt och bortskämt att bara gå ifrån ett jobb i dessa kristider, även om det är ett jobb som jag inte känner att jag klarar av utan bara innebär otrygghet och ångest i dagsläget? Jag har ännu inte bestämt mig.

För att avsluta på en lite ljusare ton så fyllde älsklingen år igår och det firades lyxfrukost, städning (vilket på något sätt var ganska njutbart) två sorters tårtor, gott sällskap och en sväng till "Imperiet". Det blev eb mycket trevlig dag och precis vad jag behövde och jag tror även att födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd. Nu ska jag förresten ta mig ut i vardagsrummet och hänga med henne igen. Jag har nog ugglat lite för länge ensam vid datorn nu
Ha det fint!

Do not bite the Apa that feeds!