En grupp får en uppgift,

En Skäggapa, Noggrannheten, Nervositeten och en Klantröv hade fått ansvaret att sköta en uppgift. Alla kom överens om att Skäggapan skulle ha huvudansvaret då han var den som skötte kommunikationen med den överhet som hade delgivit uppgiften. Med Noggrannheten som sin högra hand tänkte Skäggapan att "det här ska nog gå susen". Men alla var inte lika nöjda med arbetsfördelningen. Klantröven som alltid gått vid Skäggapans sida sedan barnsben tyckte att han hade fått alldeles för lite att göra, och tog hjälp av Nervositeten för att ändra på maktbalansen en aning. Nervositeten i sig kunde ofta komma med hjälpsamma tips då han var Noggrannhetens lillebror och oftast ville visa sig så duktig som möjligt, men kunde alldeles för lätt manipuleras av Klantrövens brandtal och galna planer. Alla var överens om att Klantrövens planer oftast var underhållande för utomstående betraktare och ibland även i efterhand för gruppen själv, men då det var en mycket viktig uppgift som påverkade många människor så insåg Skäggapan att han behövde lyssna extra noga på Noggrannheten för att hålla Nervositeten i schack, och på så sätt kväsa Klantrövens upptåg. Varför, undrar ni kanske då, hade Klantröven ens fått vara med i gruppen, om han nu mest var till besvär? Om inte Klantröven fanns med på ett hörn så visste dom att Högmodet krävde en plats i gruppen, och det var en riktigt dryg typ. Istället så stod de ut med att försöka tygla Klantrövens entusiasm då de visste att Högmodet aldrig skulle sätta sin fot i samma rum som Klantröven...


Jag fick sitta själv i hytten och jobba idag - för första gången. Nog för att min handledare satt mitt emot i bakomliggande vagnen, men det kändes ändå lite mer som skarpt läge. Spännande värre, och riktigt nyttigt. Det var under dessa vändor som jag skrev ovanstående rader. Det blev aldrig nåt riktigt slut, men då kändes det lite mer generellt, som att det går att applicera på mycket av det jag gör.
Hur gick det då? Nervositeten visade sig närvarande i början men storebror Noggrannheten höll honom på rätt sida. Klantröven fick inte en syl i vädret och Skäggapan klev av passet med hedern i behåll.

Jag borde gå och lägga mig snart, men det är svårt när man är ensam hemma. Hjärtat är på en försenad inflyttningsfest som jag gärna hade gått på men varken hann eller orkade idag. Kanske ska krypa ner i sällskap av Mr.Koontz och läsa mig trött, men först en macka och påföljande tandborstning.

Ha det fint!

"Apa lugnt!"