När jag var yngre, låt oss säga att jag precis börjat gymnasiet, och för första gången kom i kontakt med Samuel Becketts "I väntan på Godot" missförtod jag det där med uttalet. Istället för Godååå som det borde uttalas så tänkte jag mig att dom väntade på just godot, som i "att hålla till godo" eller "den som väntar på nåt gott väntar på godot". Det goda livet liksom. Just nu är jag i väntans tider efter ett sista besked om det blir något jobb på Stockholmståg.
Läkarundersökningen tycker jag gick bra. Samma trevliga kvinna som testade mig för SJ-jobbet, ögon och öron var normala, blodtrycket var lite bättre än när jag testade för SJ (kanske för att jag av någon anledning inte var lika nervös den här gången) och det fruktade blodprovet var inte ens obehagligt. Allt kändes bra och både jag och älsklingen har nästan tagit för givet att det blir jobb för mig nu. Det är där som det kan gå riktigt snett. Tänk om jag har missförstått något? Tänk om dom hittar något i mina kroppsvätskor som jag inte hade en aning om att jag hade? Ett nej just nu innebär ett så hårt bakslag att jag knappt orkar tänka på det, men det ligger ändå där och gnager. Ta aldrig någonting för givet!
Jag väntar alltså på ett telefonsamtal med beskedet. Väntan på "godot" eller bakslaget. Låt oss hoppas att det inte imiterar dramat för mycket så att godot aldrig dyker upp.
Ha det fint!
"De ä bar å Apa!"
Thanks everyone!
6 years ago
3 comments:
Håller tummarna så det knakar,men som du vet så finns det en reservplan.
Det uppskattas, men ta det lugnt med lederna. :P
Jag har egentligen några fler små reservplaner, men ingenting så solitt och säkert som om detta går vägen.
en stor lyckospark i baken får du av mig! och hoppas att de ringer snart och säger att du fått det. kram!
Post a Comment