SVT-Cribs, eller "TV-stjärnans" nya lya.

Den väntade sjukdomen blev inte av, vilket var något förvånande men mycket uppskattat.
I vardagsrummet över älsklingen och älsklingens bror (som tillbringar en del av sitt höstlov med att softa i stora staden) Lindy-Hop inför morgondagen. En liten stund av simulerad ensamhet.
Jag nämnde nationell TV i förra inlägget. SVT2 nästa torsdag; Skolfront, för den som är intresserad. Bara en statistroll. Dom verkar dock vara nöjda med mig vilket alltid är trevligt. Jag tyckte mest att det var jobbigt att se mig själv på bild.
I mars finns det förresten överhängande risk för inflyttningsfest! Vi har fått en schysst nybyggnationslägenhet i Axelsberg där vi kan flytta in i mars. Närmre stan, lite högre upp i huset (andra våningen istället för markplan), balkong och loggia, lite dyrare och en gnuttas mindre. Det blir nog jättebra, men det känns konstigt att behöva säga adjökens till den fina lägenhet vi sitter i för tillfället. En vanesak antar jag, men det här kommer alltid att vara där vi flyttade ihop första gången. Nu blir det mer att vi flyttar parallellt tillsammans till ny lya.
Jaja, ordbajs. Jag känner mig inte så peppad att skriva just nu, täntke bara uppdatera läget lite.

Ha det fint!

Somewhere over the Apa!

Finfint det här!

Jag har i flera dagar tänkt att jag borde skriva lite mer om min stundande anställning, men finbesök kom emellan och lämnade kvar en sjukdom som jag från och med ikväll kommer att få rida ut. Otroligt spännande, och imorrn får vi ännu mer fint besök. Jag kommer att vara en oerhört underhållande värd. Vilken tur att flickan min är bra på sånt där.

Är förresten med på nationell TV nästa torsdag,

Ha det fint!

Polis, polis, potatisApa!

Russinkryss efter fyra.

Natten mellan 14-15 oktober tillbringades på en finlandsfärja. "Mittiveckan-" eller "Pensionärskryssning" som man skulle kunna säga. Båda jag och älsklingen visste i alla fall vad vi hade gett in oss på och hade siktet inställt på de tre huvudpunkterna; skaldjur, taxfree och spa! Ingen av dess punkter krävde särskilt mycket sällskap av andra bekanta vilket uppskattades på sätt och vis då vi just denna natt firade att vi varit "officiellt" ihop i fyra år och inte bara "Upptagna singlar" som det var ett tag innan vi riktigt vågade sätta en vettig definition på det.
Om man ska vara torr och matematisk så ligger det på ungefär 14% av min hittills ihopsamlade levnadstid. Jeg vet inte varför jag räknar livet i procent, men jag tycker att det är ett lite spännande sätt att får lite perspektiv. Man kanske skulle ha blivit matematiker...?

När vi kom på båten så fick vi reda på genom den halvtaskigt inställda intercomen att avgången blev senarelagd för våran högsta möjliga bekvämlighet. Med andra ord blåste det nåt så fruktansvärt där ute på stora sjön att de inte vågade lämna hamnen riktigt än av rädsla för at behöva ta hand om krossade spritflaskor i taxfreen och sjösjukespyor illa valda ställen på båten. Det uppskattades i och för sig, men det kändes konstigt att gå till Tax Freen med Gröna Lund utanför hyttfönstret. Resten av resan märkte i alla fall inte jag av några vågor som störde, annat än kanske lite gung vid läggdags men inte alls så illa som befarat.

Skaldjursplatån var STOR och god, Tax Freen höll vad den lovade (fullt barskåp hemma nu) spat var mysigt och jag fick till och med imponera på Tony Irving med min fabulösa discodans (eller så försökte han bara kväva en nysning, svårt att riktigt veta). Tony Irving förresten? Jo, han var med på båten och höll i en show i stil med "Ta upp folk som inte kan dansa på scenen och var lite charmigt oförskämd", och jag och MLI blev uppdragna på scenen trots att vi gjorde vad vi kunde för att smälta in bland resten av resenärerna vilka i alla fall hade 25 års försprång på oss. (ungefär 90% om man ska ta fram matematiken igen) Det hela bestod i en slags danstävling där vi efter ett antal felsteg, fotklivningar och småkrockar med övriga par kunde lämna scenen med en tredjeplats och två lådor Toffifee i bagaget.

Slutsats: En lyckad och mysig kryssning.

Så var det en annan liten detalj också som det är bäst att jag inte glömmer: Jag har fått jobb.

Ha det fint!

"Y M C Apa!"

I väntan på Godot.

När jag var yngre, låt oss säga att jag precis börjat gymnasiet, och för första gången kom i kontakt med Samuel Becketts "I väntan på Godot" missförtod jag det där med uttalet. Istället för Godååå som det borde uttalas så tänkte jag mig att dom väntade på just godot, som i "att hålla till godo" eller "den som väntar på nåt gott väntar på godot". Det goda livet liksom. Just nu är jag i väntans tider efter ett sista besked om det blir något jobb på Stockholmståg.

Läkarundersökningen tycker jag gick bra. Samma trevliga kvinna som testade mig för SJ-jobbet, ögon och öron var normala, blodtrycket var lite bättre än när jag testade för SJ (kanske för att jag av någon anledning inte var lika nervös den här gången) och det fruktade blodprovet var inte ens obehagligt. Allt kändes bra och både jag och älsklingen har nästan tagit för givet att det blir jobb för mig nu. Det är där som det kan gå riktigt snett. Tänk om jag har missförstått något? Tänk om dom hittar något i mina kroppsvätskor som jag inte hade en aning om att jag hade? Ett nej just nu innebär ett så hårt bakslag att jag knappt orkar tänka på det, men det ligger ändå där och gnager. Ta aldrig någonting för givet!

Jag väntar alltså på ett telefonsamtal med beskedet. Väntan på "godot" eller bakslaget. Låt oss hoppas att det inte imiterar dramat för mycket så att godot aldrig dyker upp.

Ha det fint!

"De ä bar å Apa!"

You make take my blood, but you may also take my SOVMORNAR!

God morgon skulle man ju försöka säga, men jag vet inte om jag orkar. Efter en våldsam väckning av ny mobilens alarmfunktion för ungefär en halvtimme sen så är det strax dags att dra sig mot tunnelbannan. Idag ska jag in till stan och vägas, mätas och tömmas på diverse kroppsvätskor. Detta innebär tidig uppgång och frukostförbud. Ingen bra blandning. Visst skippar jag ofta frukosten när jag kliver upp tidigt ibland, men när man verkligen inte FÅR äta eller dricka någonting annat än vatten så blir det så mycket jobbigare. Lite som att jag skulle säga att du har någonting som kryper och kliar i nacken och du får absolut inte göra någonting åt det! Även om ett kli inte leder till lågt blodsocker, humördip och eventuell huvudvärk.

Men... vad gör man inte för ett riktigt jobb?

Ha det fint!

Någonting att Apa, någonting att Apa någonting att Apa Apa Apa Apa Apa....