MLI och Karin kom hem från New York och tillbringade semesterns sista dagar med bergstoppen som bas. Måndag och tisdag jobbade jag, men onsdagen (som var Jean Baptiste eller Dipper Day som den numera heter på Enzyme eller Quebecs "nationaldag") tillbringades efter en Farandole-brunch på en välfylld strand där jag jobbade fint för att bekämpa T-shirtbrännan. Lite för fint visade det sig till slut men det var absolut värt det. En av de bästa dagarna jag haft på väldigt länge.
Torsdag-fredag var det mer jobb och lördag förmiddag lämnade flickorna mig ensam här hemma för att bege sig mot Newark och vidare mot Sverige. En månad tills vi ses igen, och denna gång på svensk mark. Jag har alltså en månad kvar här. Ett upplopp en tolftedel så långt som hela min tid här. Det kommer att bli ett tomt upplopp, men det går nog bra...
Lördag kväll var det avskedsfestför Kaspar och Oscar och jag passade på att ta i lite extra i egenskap av nybliven gräsänkling. Trevligt värre vilket var tur så att jag inte deppar ihop här hemma. Karins säng stog kvar i vardagsrummet och Tommi hamnade där och danskLasse sov i soffan.
Dagen efter (idag) tillbringades med att vara bakfull, nästan se hela "Black Knight" och skjutsa Tommi, Lasse och "Grampa" till Montreal.
Imorgon är det ny arbetsvecka. Jag är verkligen inte peppad, men när det känns lite extra långrandigt och ensamt framöver så har jag i allafall något att drömma mig bort till:
Ha det fint!
Can I has Apa!?
No comments:
Post a Comment