Medelålders moderskänslor.

I helgen har vi haft besök från Karlstad. I lördags var Torvaldarna (MLI och bror med tilhörande bror-kompis) ute och åkte skidor medan jag tog igen mig efter min vecka med tidiga mornar. (tjöt tjöt, jag ska inte nämna dom igen) och under kvällen var det älsklingens tur att stanna hemma och ta det lugnt när tre grabbar tog sig till Laserdome. Det är alltid kul att springa runt och skjuta laser på folk, och det är nästan lite synd att man tar sig dit så sällan. Då är det schysst med en "ursäkt" att gå dit.
Det visade sig att jag tydligen är medelålders. En yngre kille försökte förklara uppbyggnaden av de lag som skulle mötas, och jag, David och Alex (gymnasieålder på mina två kompanjoner) blev beskrivna ungefär så här (fast på elvaåringsspråk): "Tre vuxna varav en medelålders".
När han fortsatte visade det sig att medelåldern tydligen ligger mellan 16 och 25 år nu för tiden, så jag antar att det var något av en komplimang.

Början på gårdagen tillbringades på IKEA. Något stressat blev det men vi fick i alla fall med oss lite galgar, skärbrädor och en ny fin tvättkorg i flätad näver. Brådskan berodde på att vi vid tvåtiden hade visning av vår lägenhet för 40 inbjudna intressenter. Apropå det här med att sätta betyg på sitt eget liv så blir det ju lite som att någon annan sätter poäng på ens hem, det här med visning. Det dök väl upp runt sex intresserade "element" (ett "element" varandes en intresserad person/grupp). Även idag dök det upp ett intresserat par. Jag nämnde att de hade fel dag, men då jag inte är den som är den så lät jag de ändå komma in och kolla läget. (De hade ju trots allt rest ända till "världens ände"). Mannen pratade knagglig svenska/okej engelska om vartannat och kvinnan sa inte så mycket över huvud taget, utan mumlade mest.
När man tänker på att någon av de som var på visning möjligtvis ska bedriva sitt liv i VÅR lägenhet får jag en ganska skum känsla. Det är lite som moderskänslor för lägenheten. Vi var ju trots allt dess första innehavare, och man vill ju inte se att vem som helst flyttar in. Jag antar dock att vi är rätt maktlösa när det gäller val av ny boende, även om jag har "favoriter" bland de som var på besök.

Idag var jag bort till Skarpnäck och lirade PS3, vilket var en mycket trevlig avrundning på min tredagarshelg. Imorgon börjar jag tidigt än en gång då jag blev tillfrågad att byta ut en 12-20-jour mot en förmiddag och jag är inte den som sätter mig på tvären även om det hade varit skönt att sova ut en extra dag innan första nattpasset efterföljande dag. Jag tänker så att om jag är medgörlig nu så är det lättare att få igenom framtida önskemål. Man kan ju i alla fall hoppas att så kommer vara fallet.

Ha det fint!

Jag är med tegelsten.

Så var det dags att bli student igen då. Men inget korridorliv, inga grupparbeten och ingen kårfest, bara kåravgift och en stor bok. Minns inte om jag varit i Halmstad någon längre stund, men numera är jag i alla fall student där!


.


I morgon är sista dagen av fyra med snortidig uppgång, och sen är det helg!

Ha det fint!

Personlig utveckling.

Idag började jag snortidigt med att passåka ut till Tumba av alla ställen. Väl där insåg jag vad första halvan av arbetsdagen innebar för mig. Ett så kallat insatståg och inte vilket insatståg som helst. För första gången sen jag började åka själv fick jag idag ratta dörrarna på en så kallad X10. Lite nervös var det allt då det är mer att hålla reda på och lättare att klanta sig någonstans, men det gick som en klocka. Ännu en jobbgrej avdramatiserad!

Hur går det med listan då?
Häromdagen tänkte jag ta tag i #9. "Utvidga nutidsorienteringen till att innefatta fler viktigheter och lite mindre trivialiteter." och läste en tidning lite mer ingående. Efter att ha lusläst om mord, kris, mobbing, beskjutna fotbollsspelare och annat angeläget fick jag en bitter eftersmak av att hela världen är full av idioter... kanske inte det som var poängen med det hela. Denna känsla höll i sig resten av dagen tills det var dags att åka hem vid tjugo över två på natten. Nere i tunnelbanan befann sig ett gäng förfriskade ungdomar och några jackbärare som jag sedan tidigare beundrat: folk från "Lugna Gatan" redde upp en situation som om den hade fått fortgå lätt hade kunnat sluta illa. Nu hann det aldrig bli någon stor grej och de inblandade var nog i efterhand glada att någon hade klivit emellan. Slutet på det hela fick jag i och för sig inte se då mitt tåg kom precis då och jag inte gärna ville vänta en halvtimme på nästa.
Ett litet hopp om mänskligheten hann dock tändas.

Så var det angående #2. "Lista ut vad jag vill göra med livet, och inför nästa nyår måste jag vara närmare målet." Jag har kommit in på en distanskurs i engelska grammatik och översättning som jag borde kunna plugga på tågen så länge det inte händer nånting oväntat (ta i trä). Kurslitteraturen är precis beställd och kontot är nästan 800kr tunnare. Men det är sånt man får ta och det är inte som om jag är för fattig för tillfället. Det är ju lika bra att använda pluringarna till något fortbildande för en gångs skull.
Vart ska det hela leda så småningom och hur långt tar det att komma dit? Det är en annan historia utan färdig kapitelindelning så det får jag ta någon annan gång!

Ha det fint!

Nytt decennium, nytt liv!

Så var det nytt decennium då och det är dags att bli en bättre människa och fundera på vad man befinner sig när det nästa gång beger sig. Kanske inte så mycket nästa decennium då mycket händer på tio år, men nästa år kan man i alla fall ha ett litet hum om i alla fall.
Jag har aldrig varit någon som har hållit några direkta nyårslöften, men tänkte i ett tillstånd av tråk på tåget (innan jag med hjälp av Per Nilsson återinfördes i storheten med fenomenet pocketbok, men det är en annan historia) att det ska bli lite ändring på det. För att göra det lite mer intressant ska jag (om jag kommer ihåg) i slutet av 2010 betygsätta mig själv på hur bra jag har skött mina nya löften.
Hur ska då detta gå till? Jo, jag har slagit på stort och skrivit tio löften. Dessa löften ska jag sen vid återblick på 2010 ge mig själv betyg på från 0-5 beroende på hur väl jag skött mig, En svårnådd maxpoäng på 50 med andra ord.

Här har vi då mina tio steg mot att bli en bättre människa på ett år:

Nyårslöften 2010

1. Skapa 10 kompletta verk. (inga halvfabrikat eller "work in progress")
Musik, text, bild eller något annat. Jag har blivit för lat med skapandet helt enkelt!

2. Lista ut vad jag vill göra med livet, och inför nästa nyår måste jag vara närmare målet.
Har ett bra jobb, men att inte röra sig framåt är ju som att stå still... typ.

3. Börja spela gitarr igen.
Har spelat gitarr till och från (från) i snart åtta år och kan väl huvudackorden hjälpligt. Det är inte acceptabelt helt enkelt!

4. Hitta en träningsform som funkar (för mig).
Inte så mycket en reaktion på ölmagen som en önskan för ett högre allmänt välbefinnande. När fick jag gubbkagge egentligen?

5. Decimera intaget av sötsaker.
Se ovan!

6. Våga vara rakare och ärligare.
"Jaså, du tycker att SD har en rak och ärlig politik... ja du har en poäng..."

7. Engagera mig mer i människors angelägenheter.
"Jag tycker det är jätteintressant med dina historier och... oooh, en BLÅ bil!"

8. Anstränga mig för att i alla fall bli bekant med nya kollegor och/eller nya grannar.
Jag är inte världens socialt begåvade person och vill ha lite ändring, eller i alla fall hitta fler människor som jag inte känner att det är en ansträngning att umgås med.

9. Utvidga nutidsorienteringen till att innefatta fler viktigheter och lite mindre trivialiteter.
Ett steg mot att vara lite mindre av ett barn och det kan också vara till hjälp i löfte 7 och 8 att vara lite mer informerad om diverse samhällsangelägenheter.

10. Skaffa en full-HD LED-TV
Behöver väl egentligen inte någon ytterligare förklaring.

Där har vi listan! Så... hur nära 50 kan jag komma? Det visar sig antar jag.

Ha det fint!