En apa i sagoland

Alla dessa möten.

2010-04-17T13:35:00.000-07:00

Förra inlägget var mitt tvåhundrade. Bara sådär , inga krusiduller och inget kalasfirande med kanonfina jubileumserbjudanden. Det bara smög förbi. Tvåhundrade är förresten mindre av ett ord än tvålundrade... enligt rättstavningen i Firefox.

Sen senast ja. Det har hänt en del som vanligt, och som vanligt kommer jag aldrig för mig att skriva om det i god tid. Men nu får det vara slut på det här! Ursäktandet alltså, inte senskrivandet.
Jag har upptäck Skärholmens Galleria SKHLM efter att jag och sambon hyrde bil i närheten för att hämta en grym fåtölj som vi köpte på blocket av en tjej i Sollentuna. Nu står den där och är alldeles inbjudande. Nu är det inte bara ljusterapi där ute, utan nu kan man sitta riktigt skönt också.

Åter till SKHLM. Någon dag senare åkte jag dit igen för att bekanta mig lite med stället (och för att kolla priser på TV och PS3-spel). Det må jag säga, på Expert i SKHLM kunde dom konsten att ställa in bilden på HDTV. I vanliga fall ser allting lite halvgrötigt tråkigt och oplånboksflirtande ut och man undrar hur de har tänkt att locka folk som vill ha TV och som med största säkerhet vill ha den med bäst bild, men där inne blev jag sugen på att köpa med mig ett antal av demoexen bara för sakens skull. Det gjorde jag inte dock, för det här med att göra en deal kunde dom inte alls. Jag kollade med en säljare om dom hade nån Samsung 40tums LED från 6-serien som jag och MLI så smått bestämt oss för att införskaffa då den ligger precis under 10k-sträcket utan att kompromissa med vad vi behöver och så är den i alldeles lagom storlek.
Sa jag under 10k? Vad tokigt av mig... på expert kostar den ju 13k! Säljaren gjorde ett missriktat försök att deala genom att erbjuda TVn för 12k om jag samtidigt band upp mig på digital-TV. jag ursäktade mig så smidigt som möjligt och sa att jag skulle ta upp det med sambon och gick sedan därifrån för att inte återvända.
Spelpriser kollade jag också, och när jag stod där i godan ro och bläddrade bland begagnade titlar (vem köper egentligen mer än nån enstaka titel på ockerfullpris?) när en man, några år yngre än jag, med kutrygg och moppemusche och tillhörande instängd odör började fråga mig om spelråd rakt upp och ner och visade stolt upp en mycket speciell specialutgåva av ett nytt spel som han var mycket stolt över och bara ville kolla vad han skulle kunna få om han bytte in det. "Men det skulle jag aldrig göra! Rapture edition går typ inte att få tag på längre!"
Själv är jag inte nån fanatisk specialutgåve-entusiast men nog förstod jag att han höll i en riktig dyrgrip.
Sen förklarade han att han behövde många spel, för han skulle till Turkiet och hans mage tål inte värmen så han tänkte först stanna inomhus nån vecka och bara spela spel (tills kroppen acklimatiserat sig förmodar jag). Det slutade med att jag halvt om halvt tipsade om ett spel jag testade i en halvtimme under min tid i Kanada som han i praktiken redan stod och höll i. Han tackade för hjälpen och bad om ursäkt för att han hade stört. Ingen fara alls sa jag, och tyckte det samtidigt.
Hellre en försynt och trevlig, moppemuschig, kutryggig ung man med turkiskt påbrå och halvtaskig hy än någon överförfriskad gaphals med de enda sanna sanningarna i bagaget, eller en sån där försäljare som står mitt i galleriagången och kastar ut krokar och går igenom försäljningens A och O för att ha råd till brödfödan. (vilket jag sedan i min oförmögenhet att säga nej och fortsätta gå fastnade med en stund efter det trevliga mötet).

Jag har även börjat intervallträna så smått. Snabb promenad och jogging. Jag kunde inta ha valt en bättre vecka att börja, med det fantastiska vädret som varit. Om åtta veckor ska jag tydligen kunna springa fem kilometer oavbrutet. Det är i alla fall vad snubben i min Ipod säger till mig.

Idag var det då till slut tentamen i "Engelska Grammatik och Översättning" på Stockholms Universitet. (men kursen i regi av Högskolan i Halmstad)
Hur det gick? Ja, inte blir det något VG, men just nu är det mest skönt att inte ha det hängande över sig, så får jag väl se om jag måste göra om tentan eller så. Nu kan jag verkligen slacka på jobbet. Sorgligt? Kanske om ett tag men just nu är det fruktansvärt skönt.

Apropå jobb så rullade vi precis från Märsta. Dags att bli lite professionell och duktig, men inte tänka på "word clauses", "modal auxilliary verbs" och "indirect object".

Ha det fint!

"Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?"

2010-04-04T16:51:00.000-07:00

Här sitter jag och lyssnar på nya fyndet Emil Jensen och drar mig för att hoppa i säng. Jag har haft det dåliga omdömet att gå och bli förkyld IGEN! Det är förmodligen samma förkylning som legat ett bra tag och redan hållit mig hemma från jobbet i två omgångar. Turligt nog har dagen varit ledig och likaså är morgondagen.
Även om jag har en bra ursäkt att bara bädda ner mig, tycka synd om mig själv och inte få någonting vettigt gjort så har jag varit relativt duktig idag i alla fall; tvättat och pluggat. Jag har en hel del hårdplugg framför mig om jag ska komma ikapp till tentan den sjuttonde, men nu har jag schemalagt min ikappläsning och följer det schemat förvånansvärt bra.
Imorgon är jag förhoppningsvis på väg uppåt efter en natt med relativt bra sömn och kan fortsätta mina duktigheter.

Älsklingen har förresten varit härifrån i helgen... igen. Det har gett mig tid att stöka runt och leka ensam sjukling och tillbringa lite extra tid med min nya leksak och med näsan i grammatiktegelstenen, men nu får det räcka. I morgon kväll är hon tillbaka. Sen är det bara några veckor till nästa resa, men den dagen den sorgen.

Nu ska jag hosta lite slem, medicinera mig och krypa till kojs, klockan är ju trots allt över två och i övermorgon ska jag upp snortidigt.

Ha det fint!

Ansa maskrosen!

2010-03-29T03:05:00.000-07:00

jag sitter i detta nu i Södertälje hamn och väntar på avgångstid. Laptopbatteriet har lite drygt 20 minuter liv kvar i sig, men det gör ingenting för jag är på väg hemåt. Dagen har gått fort och vädret är absolut godkänt.

I helgen började med att jag köpte dyra leksaker. Nu gäller det bara att ta tag i att bli vuxen så att jag med gott samvete kan nyttja mitt barnsliga inköp. (vilket jag fått välförtjänta bannor för)
Jag läste en artikel om att män blir vuxna först vid 27 år ålder... jag ligger efter!! Det finns lite att ta tag i innan jag kan kalla mig riktigt vuxen.

I lördags var jag och älsklingen på middag i Liljeholmen, vilket på det stora hela var trevligt. Personligen har jag inte så mycket gemensamt med våra middagsbjudare eller övriga gäster, men det vägdes väl upp med en pokervinst på 120kr. Missförstå mig rätt nu, det var inte bara pengarna som gjorde det trevligt, själva spelandet var ju huvudsaken och jag hade trivts även om det inte var så att jag vann. Det är så mycket lättare att umgås när man gör saker.

Efter jobbet blir det att åka hem, byta kläder och sen vända tillbaka till Liljeholmen för att prova en ny frisör. (och vem vet, kanske en ny frisyr?) Väl på tiden, då det ser ut som ett skatbo nånstans på huvudet hur jag än drar, blöter, kletar och kammar. Nästa steg i frisyrutvecklingen är mikrofon eller maskros, och där vill jag helst inte hamna.

Nu skriker datorn på mig att den är trött. Kanske bästa att låta den vila sista biten.

Ha det fint!

På väg hemåt.

2010-03-26T05:11:00.001-07:00

Nästa - Östertälje!

Jag är just nu på väg till centralen för att sluta för dagen så att jag kan åka hem.
Någon annan som också är på väg hem är min kära sambo. Skillnaden är väl att jag sitter mitt i ett pendeltåg medan hon sitter på ett flygplan som tar henne sista biten hem till Stockholm igen efter äventyret i Vancouver.
Under den tid hon varit borta har vi mailväxlat en hel del, vilket har varit dagens höjdpunkt rätt länge, men nu är det slut med det. Nu får jag ju hem äkta vara istället för bara berättelser. Under denna tid har jag haft lite extra svårt att få någonting skrivet i bloggen då det som varit skrivvärt hamnat i mailväxlingen och sen inte lyckats kämpa sig hela vägen till bloggen.

Igår var det lönedag och det brände lite extra i fickan och barnasinnet om man säger så. Efter en hel del rådslag mellan snålmig, barnmig och vad-ska-folk-säga-mig så kom jag på kvällen hem med en "Bluray-spelare" i bagaget. Nu ska jag bara lobba extra hårt för att det är dags för ny TV så snart som möjligt. SEN slutar det nog brännas... lite grann i alla fall. Sen börjar det bli dags att spara pengar för höstens resande så att man har lite att röra sig med.
Men jag är inte orolig. Jag är inte så van vid att tjäna regelbundna och hyfsade pengar så på något sätt sitter jag där med överskott i slutet av månaden. Ett angenämt "problem" om man säger så.

Det var inte det enda som ändrades i hemmet igår. En rörmokare kom på besök för att fixa en defekt diskmaskinsanslutning och tog sig friheten att koppla in maskinen också. Fantastiskt trevligt!
Nu ska jag surfa vidare de sju stationerna jag har kvar till en solig hemgång.

Ha det fint!

Till punkt och pricka!

2010-03-20T15:02:00.000-07:00

Skärpning tammefan! Så borde jag sagt till mig själv för länge sen och faktiskt skrivit någonting här. Har gått lite som i ett vakuum sen Älsklingen åkte till Vancouver för att jobba på paralympics, men det är ingen ursäkt. Jag får väl snabbsummera allt som hänt antar jag så får jag göra ta mig i kragen och uppdatera lite oftare i framtiden. Vad har då hänt sen sist?

Flytt till Axelsberg. Närmare stan, högre upp i ännu en nybyggnation.

Älsklingen lämnar mig ensam hemma för att jobba i Kanada. (vart känner jag igen det där ifrån?)

Har varit till vårdcentral i tre dagar i rad för att ta hand om en infekterad knöl i sidan. Nu har jag bara ett litet omplåstrat hål i sidan. Gick på penicillin i tio dagar

Är just nu hemma och är sjukskriven över helgen. Sliten efter en hög tidiga mornar (läs: nattbuss till jobbet) och något förkyld. Välbehövligt.

Mor min kommer på besök imorrn. Kommer hinna göra det ganska fint här hemma tills dess.

Så där ja, det var ju inte så jobbigt. Slutar med ett litet lyckopiller som kördes i en av mina podcaster häromdagen, bara för att jag själv inte kan sluta lyssna på det.

My Life On The Crazy Train Sucks (So What?)

Ha det fint!

Perspektiv på saker och ting.

2010-02-21T02:11:00.000-08:00

Ibland får man så många uppslag för bloggen att man inte vet vart man ska börja, och då händer det lätt att man inte skriver någonting alls med rädsla för att det ska bli osammanhängande, plottrigt, fult , tråkigt och inte alls så intressant som det var där inne i huvudet.

Nu skiter jag i hur det blir och tar det hyfsat kronologiskt så att jag i alla fall får ner det "i tryck". Så... here goes: ett gäng osammanhängande händelser från dagarna som gått.

Det hela började i förrgår, på väg in till jobbet. Jag anser mig själv vara en öppen och icke dömande person, men ibland får jag bevis på att jag är lika trångsynt och rasistisk som resten av Sverige. Jag fick mig en sittplats längst fram i första vagnen, med blicken mot resten av mina medpassagerare. Mitt emot mig sitter en ganska vanlig man; ingen jag skulle lägga en extra tanke på i vanliga fall. Men han sitter och läser någonting ur ett litet slitet häfte fullt med text, PÅ ARABISKA! Jag gissar ett de flesta redan vet vart mina tankegångar gick någonstans. "Om han börjar mumla någonting som liknar en bön så är det jag som hoppar av på en gång!", "Attans att jag ska av på centralen där det är som mest folk... perfekta måltavlan..." och så vidare. Självklart tar jag mig inte själv på allvar och jag vet hur jävla fel det är, men tankarna ligger ändå där nere och gnager.
Förbannade jävla terrorister som gjort hela världen en otjänst, inte bara mot de direkt drabbade, utan också mot resten av världsbefolkningen; både de som tittar snett på sina medmänniskor och de som helt orätt och oförtjänt får blickar av idioter på tunnelbanan fast de är minst lika oförstådda i varför en terroristattack skulle göra någonting bättre för någon överhuvudtaget.
Självklart så hände det ingenting och mannen gick av innan centralen.

Jag tror jag börjar tro mer och mer på karma. Dagen på tågen gick allt annat än smidigt. Tågdörrar fyllda med is och tekniska fel under rusningstrafik. Blev stående på södra station lääänge och omkörda av det tåg jag skulle ta över på Centralen. Väl där bytte jag då tåg till ett som hade fungerat felfritt tills jag skulle ta över det. Då började så klart flera dörrar att krångla, hackade en massa is, informerade folk och passade även på att tappa mina arbetsnycklar ner på spåret mellan perrongen och tåget (med en grym teameffort lyckades vi, jag och två driftiga resenärer, få upp nycklarna utan några allvarliga skador). Vi blev väl kvar en halvtimme på Centralen innan vi till slut kunde rulla mot Karlberg. Även där blev vi stående med samma krånglande dörrar och trots att jag fick lova att tömma bakersta delen av tåget bestämde jag att en dörravstägning var det enda rätta. Det "roliga" i det hela var att dörren inte gick att stänga av. Jag vred på vredet med min fyrkantsnyckel men dörren vägrade stängas av. En ny duo hjälpsamma passagerare gjorde vad de kunde för att trycka på dörren utifrån medan jag vred och vred utan resultat. Jag tror jag förträngt hur vi löste hela situationen, men därifrån kom vi ungefär en timme sent. Tåget som skulle till Bålsta fick vända i Jakobsberg och hemma var jag endast en kvart sen, så ingen övertid på det.

Efter den kvällen tror jag att karma ansett sig gett mig en läxa. Gårdagens jobb gick mycket smidigare, och jag hade inga problem att ta mig någonstans och tågen rullade som på smör (om nu det är ett fungerande uttryck). Kvällen tilbringades i Liljeholmen inmundigandes en bit gris med styckad potatis, melodifestival och en grym svensk laginsats i skiathlon. Vissa problem med resande även den dagen. Hemresan blev lite långdragen och från Alvik tog vi en solofräsare till taxi. Enligt MLI var det en av de få gånger jag faktiskt kommit på någonting vettigt när jag kom med idén att sluta försöka ringa efter taxi (ingen kontakt eller inga bilar i närheten) och istället gå ner till bussarna och kolla om där stog en förutseende taxichaffis och väntade på jobb. Det måste dock varit en av de snabbate taxametrar jag sett någonsin, men hem kom vi och med tanke på resegarantin så var det absolut värt det.

Så idag då. Tänkte vara lite förutseende och gick till t-banan tjugo minuter tidigare än brukligt för att vara säker på att komma in i hyfsad tid. Men tydligen kan man inte vara säker på nånting. Efter att ha väntat, jag vet inte hur länge, i Blackan och sen stått och förfrusit stortårna i Alvik i en halvtimme så var jag till slut på Centralen. Tur att första halvan av dagen består av Jour, så att detta inte innebar fler förseningar på pendeln, men mindre tur att det enda jag tog mig till frukost var en kopp Earl Grey. Orutinerat som tusan och jag var lite under isen när jag väl kom fram. Inte arg dock då jag inte ser anledningen till att bli arg på någon i ett sånt här läge. Vem skulle det vara liksom? SL eller MTR? Jag tror nog att de gör vad de kan för att vi resenärer ska kunna ta oss från punkt A till punkt B även om vi måste passera punkt G och frysa våra R av oss vid punkt P. Att bli arg på vädret är väl som att slåss mot väderkvarnar antar jag, helt lönlöst. Trött på det är jag dock, och jag tror att många håller med mig. En slaskvinter låter inte så illa längre...
En och en halv timme tog resan dörr till dörr och genast när jag anmält mig begav jag mig ut bland folk för att fylla på min blodsockerreserv som låg långt ner i botten vid det här laget. jag gick fram och tillbaka, åkte upp och ner i rulltrapporna innan jag till slut bestämde mig för att Wayne's Coffee skulle få äran att ta mig till ytan igen. Framför mig i kön stog en försynt, mörkhyad man som mest med gester visade vad han ville ha. Först en smörgås som han betalade medans han mumlade någonting på engelska medan baristan (eller vad man ska kalla dem) fortsatte att fråga honom saker på svenska. Sen beställde han en Cola och hon fortsatte att tilltala honom på svenska vilket började bli lite pinsamt. Jag fick lust att påpeka att de inte talade samma språk i det läget men det skulle kännas lite "bror duktigt" och till slut bad han henne att prata engelska. Det tog sin tid, men konstigt nog frestade det mig inte mitt tålamod ett dugg. Jag tror att jag har mer förståelse för försynta och vilsna människor då jag själv råkar kunna vara i det läget med jämna mellanrum.
När det nästan var dags för mig att beställa och jag kom på att jag inte bestämt vad jag ville ha fick jag syn på mannens slitna väska när jag kollade i cafédisken för att kolla vad jag var sugen på. Runt hela väskan där dragkedjan sitter stog med stora bokstäver om och om: HAITIAN.

Där kan man snacka om att få perspektiv på saker och ting. Här går jag och muttrar över att jag är sen till mitt fasta jobb och att jag fryser om stortårna, och samtidigt befinner sig den här mannen på andra sidan jordklotet, från sitt förmodligen totalförstörda liv, i en annan kultur där vinden pinar kallt och människor envisas med att prata ett främmande språk.

Vädret till trots, jag har det nog väldigt bra ändå.

Ha det fint!

OS.... du menar som Windows eller Linux?

2010-02-15T21:39:00.000-08:00

I helgen investerade jag i ett mobilt bredband, vilket jag hade hoppats att jag skulle få testa under arbetsdagen igår. Men tji fick jag då det var ett gammalt tåg av varianten X-10 som följde mig genom kvällen. Saken med X-10 är att det inte är säkert att använda uttaget i hytten till vanlig elektronik och då jag inte vill bränna den här stackars datorn totalt så fick jag nöja mig med att lyssna på podcasts/-caster/-castningar/internetradio på den av MLI lånade Ipoden som är så mycket bättre (och lite finare) än min gamla skrutt.
Väl framme i Södertälje där jag tillbringade några timmar i väntan på morgonens första tåg kopplade jag dock in datorn bara för att testa innan det var dag att blunda en stund, och det funkade finfint.

Nu sitter jag på tåget och är uppkopplad mot världen. 'Vad trevlig' tänker ni kanske, 'då kan du ju sitta och kolla på OS på SVT play när du inte är ute och jobbar'. Visst är grundidén trevlig, men med tanke på att det roligaste jag hade kollandes på skidskytte och nordisk kombination var att fnissa åt vissa tävlandes namn som bara folk med min upphöjt sofistikerade (läs 'en sexårings') humor kan se det roliga i. Nämnde jag att min sportintresse inte är vad det brukar vara? Jag har i alla fall vett att vara glad för Bilodeau och Kalla, och det är kul att tjejerna är i hockey-semi.

I övrigt så har jag investerat i en ny bärbar; lite lättare och mindre men ändå ett kraftpaket och ett fungerande batteri. Har en känsla av att jag får den för bra pris också. Tradera är bra att ha ibland.

Nu lämnade tåget Märsta! Jobb jobb!

Ha det fint!

The Adjective Noun is Verbing Adverbially.

2010-02-01T02:30:00.000-08:00

Idag borde jag göra en hel del. Vaknade av egen maskin något efter två och tog en dryg timme senare nattbussen in till centralen och jobbet.
Jag har försökt plugga min engelska grammatik i helgen, men har haft lite svårt att fokusera. Efter fem dagar hemma hade jag knappt fått nånting gjort. I hytten däremot, där en massa yttre stimulans och distraktioner gick det däremot bättre. Ordklasser, satsdelar och fraser har jag hunnit gå igenom, men nu snurrar det i huvudet av alla förbannade pronomen (pronouns) och allt vad det heter.
Borden förresten. Jag borde plugga mer, jag borde packa några lådor inför flytten och jag borde klippa mig... men först borde jag äta frukost och ta det lugnt en stund!

Ha det fint!

Medelålders moderskänslor.

2010-01-18T13:35:00.001-08:00

I helgen har vi haft besök från Karlstad. I lördags var Torvaldarna (MLI och bror med tilhörande bror-kompis) ute och åkte skidor medan jag tog igen mig efter min vecka med tidiga mornar. (tjöt tjöt, jag ska inte nämna dom igen) och under kvällen var det älsklingens tur att stanna hemma och ta det lugnt när tre grabbar tog sig till Laserdome. Det är alltid kul att springa runt och skjuta laser på folk, och det är nästan lite synd att man tar sig dit så sällan. Då är det schysst med en "ursäkt" att gå dit.
Det visade sig att jag tydligen är medelålders. En yngre kille försökte förklara uppbyggnaden av de lag som skulle mötas, och jag, David och Alex (gymnasieålder på mina två kompanjoner) blev beskrivna ungefär så här (fast på elvaåringsspråk): "Tre vuxna varav en medelålders".
När han fortsatte visade det sig att medelåldern tydligen ligger mellan 16 och 25 år nu för tiden, så jag antar att det var något av en komplimang.

Början på gårdagen tillbringades på IKEA. Något stressat blev det men vi fick i alla fall med oss lite galgar, skärbrädor och en ny fin tvättkorg i flätad näver. Brådskan berodde på att vi vid tvåtiden hade visning av vår lägenhet för 40 inbjudna intressenter. Apropå det här med att sätta betyg på sitt eget liv så blir det ju lite som att någon annan sätter poäng på ens hem, det här med visning. Det dök väl upp runt sex intresserade "element" (ett "element" varandes en intresserad person/grupp). Även idag dök det upp ett intresserat par. Jag nämnde att de hade fel dag, men då jag inte är den som är den så lät jag de ändå komma in och kolla läget. (De hade ju trots allt rest ända till "världens ände"). Mannen pratade knagglig svenska/okej engelska om vartannat och kvinnan sa inte så mycket över huvud taget, utan mumlade mest.
När man tänker på att någon av de som var på visning möjligtvis ska bedriva sitt liv i VÅR lägenhet får jag en ganska skum känsla. Det är lite som moderskänslor för lägenheten. Vi var ju trots allt dess första innehavare, och man vill ju inte se att vem som helst flyttar in. Jag antar dock att vi är rätt maktlösa när det gäller val av ny boende, även om jag har "favoriter" bland de som var på besök.

Idag var jag bort till Skarpnäck och lirade PS3, vilket var en mycket trevlig avrundning på min tredagarshelg. Imorgon börjar jag tidigt än en gång då jag blev tillfrågad att byta ut en 12-20-jour mot en förmiddag och jag är inte den som sätter mig på tvären även om det hade varit skönt att sova ut en extra dag innan första nattpasset efterföljande dag. Jag tänker så att om jag är medgörlig nu så är det lättare att få igenom framtida önskemål. Man kan ju i alla fall hoppas att så kommer vara fallet.

Ha det fint!

Jag är med tegelsten.

2010-01-14T13:27:00.000-08:00

Så var det dags att bli student igen då. Men inget korridorliv, inga grupparbeten och ingen kårfest, bara kåravgift och en stor bok. Minns inte om jag varit i Halmstad någon längre stund, men numera är jag i alla fall student där!

.

I morgon är sista dagen av fyra med snortidig uppgång, och sen är det helg!

Ha det fint!

Personlig utveckling.

2010-01-12T08:18:00.001-08:00

Idag började jag snortidigt med att passåka ut till Tumba av alla ställen. Väl där insåg jag vad första halvan av arbetsdagen innebar för mig. Ett så kallat insatståg och inte vilket insatståg som helst. För första gången sen jag började åka själv fick jag idag ratta dörrarna på en så kallad X10 . Lite nervös var det allt då det är mer att hålla reda på och lättare att klanta sig någonstans, men det gick som en klocka. Ännu en jobbgrej avdramatiserad!

Hur går det med listan då?
Häromdagen tänkte jag ta tag i #9. "Utvidga nutidsorienteringen till att innefatta fler viktigheter och lite mindre trivialiteter." och läste en tidning lite mer ingående. Efter att ha lusläst om mord, kris, mobbing, beskjutna fotbollsspelare och annat angeläget fick jag en bitter eftersmak av att hela världen är full av idioter... kanske inte det som var poängen med det hela. Denna känsla höll i sig resten av dagen tills det var dags att åka hem vid tjugo över två på natten. Nere i tunnelbanan befann sig ett gäng förfriskade ungdomar och några jackbärare som jag sedan tidigare beundrat: folk från "Lugna Gatan" redde upp en situation som om den hade fått fortgå lätt hade kunnat sluta illa. Nu hann det aldrig bli någon stor grej och de inblandade var nog i efterhand glada att någon hade klivit emellan. Slutet på det hela fick jag i och för sig inte se då mitt tåg kom precis då och jag inte gärna ville vänta en halvtimme på nästa.
Ett litet hopp om mänskligheten hann dock tändas.

Så var det angående #2. "Lista ut vad jag vill göra med livet, och inför nästa nyår måste jag vara närmare målet." Jag har kommit in på en distanskurs i engelska grammatik och översättning som jag borde kunna plugga på tågen så länge det inte händer nånting oväntat (ta i trä). Kurslitteraturen är precis beställd och kontot är nästan 800kr tunnare. Men det är sånt man får ta och det är inte som om jag är för fattig för tillfället. Det är ju lika bra att använda pluringarna till något fortbildande för en gångs skull.
Vart ska det hela leda så småningom och hur långt tar det att komma dit? Det är en annan historia utan färdig kapitelindelning så det får jag ta någon annan gång!

Ha det fint!

Nytt decennium, nytt liv!

2010-01-06T16:00:00.000-08:00

Så var det nytt decennium då och det är dags att bli en bättre människa och fundera på vad man befinner sig när det nästa gång beger sig. Kanske inte så mycket nästa decennium då mycket händer på tio år, men nästa år kan man i alla fall ha ett litet hum om i alla fall.
Jag har aldrig varit någon som har hållit några direkta nyårslöften, men tänkte i ett tillstånd av tråk på tåget (innan jag med hjälp av Per Nilsson återinfördes i storheten med fenomenet pocketbok, men det är en annan historia) att det ska bli lite ändring på det. För att göra det lite mer intressant ska jag (om jag kommer ihåg) i slutet av 2010 betygsätta mig själv på hur bra jag har skött mina nya löften.
Hur ska då detta gå till? Jo, jag har slagit på stort och skrivit tio löften. Dessa löften ska jag sen vid återblick på 2010 ge mig själv betyg på från 0-5 beroende på hur väl jag skött mig, En svårnådd maxpoäng på 50 med andra ord.

Här har vi då mina tio steg mot att bli en bättre människa på ett år:

Nyårslöften 2010

1. Skapa 10 kompletta verk. (inga halvfabrikat eller "work in progress")
Musik, text, bild eller något annat. Jag har blivit för lat med skapandet helt enkelt!

2. Lista ut vad jag vill göra med livet, och inför nästa nyår måste jag vara närmare målet.
Har ett bra jobb, men att inte röra sig framåt är ju som att stå still... typ.

3. Börja spela gitarr igen.
Har spelat gitarr till och från (från) i snart åtta år och kan väl huvudackorden hjälpligt. Det är inte acceptabelt helt enkelt!

4. Hitta en träningsform som funkar (för mig).
Inte så mycket en reaktion på ölmagen som en önskan för ett högre allmänt välbefinnande. När fick jag gubbkagge egentligen?

5. Decimera intaget av sötsaker.
Se ovan!

6. Våga vara rakare och ärligare.
"Jaså, du tycker att SD har en rak och ärlig politik... ja du har en poäng..."

7. Engagera mig mer i människors angelägenheter.
"Jag tycker det är jätteintressant med dina historier och... oooh, en BLÅ bil!"

8. Anstränga mig för att i alla fall bli bekant med nya kollegor och/eller nya grannar.
Jag är inte världens socialt begåvade person och vill ha lite ändring, eller i alla fall hitta fler människor som jag inte känner att det är en ansträngning att umgås med.

9. Utvidga nutidsorienteringen till att innefatta fler viktigheter och lite mindre trivialiteter.
Ett steg mot att vara lite mindre av ett barn och det kan också vara till hjälp i löfte 7 och 8 att vara lite mer informerad om diverse samhällsangelägenheter.

10. Skaffa en full-HD LED-TV
Behöver väl egentligen inte någon ytterligare förklaring.

Där har vi listan! Så... hur nära 50 kan jag komma? Det visar sig antar jag.

Ha det fint!

Tahaton sauna! (ofrivillig bastu)

2009-12-25T14:57:00.000-08:00

Efter att ha tillbringat julen hemma i Dalarna och haft det allmänt trevligt kom jag hem idag och möttes av en värmevägg när jag kom innanför dörren på lägenheten, ungefär som den vägg man går in i när man lämnar flygplanet på ett varmt resmål. Det luktade bränd teknik och någonstans surrade/brusade det oroväckande.
Efter att snabbt slängt av jacka, skor och släppt övrigt bagage tog jag en snabb genomgång av hemmet för att lokalisera var problemet kunde tänkas ligga. Som tur var så var det ingenting som brann eller ens rykte, men elementet i sovrummet vräkte ur sig värme, värre än en öppen ugn. Detsamma gjorde ett element i vardagsrummet vilket även morrade åt mig.
Jag ringde jourtelefonen för familjebostäder och efter att ha gjort "lättfixen" så lovade jag att höra av mig om det inte blev bättre. Bättre blev det inte och efter ungefär 1½ timme ringde jag igen, och dom lovade att skicka ut någon att kolla på det.
Efter två timmar dök det upp en trevlig snubbe som nästan blev lite imponerad av värmen som samlats i lägenheten och speciellt runt elementen. Det visade sig att de under dagarna hade haft ett fall i samma hus där det var för låg värme, och när de fixade det så gick dom lite väl överstyr. Pannan för hela huset var tydligen uppskruvad till 78grader. Vad det innebär i praktiken vet jag inte men för historiens skull så låtsas jag att de stackars elementen stånkade och stönade och gjorde sitt bästa för att göra lägenheten till en bastu lagom tills jag skulle komma hem.
Nu försöker jag bara få ner temperaturen i sovrummet så att det ska gå att somna inatt. Med fönstret på glänt så ska det nog gå vägen om en timme eller så. Jobb i morgon och då vill man ju vara utvilad.

Ha det fint!

Tågtavlan

2009-12-17T14:41:00.000-08:00

En riktig morot att gå ut på tågen och jobba...
Allt slutade med att jag i alla fall fick en extra timme på lönen, och pengar är alltid pengar.

Ha det fint!

Skilda världar.

2009-12-17T02:58:00.001-08:00

Fick precis sms från sambon att hon är på väg ner till poolen, nånstans vid Playa Des Ingles. Själv har jag jobb att se fram emot, samtidigt som det snöar horisontellt utanför fönstret och trafikmeddelanden strömmar in på jobbmobilen. Jag måste bara samla energi nog att ta mig in i duschen först.

Ha det fint!

Det ska börjas i tid...

2009-11-26T17:43:00.000-08:00

God morgon skulle man kunna säga, om några timmar. Klockan är kvart i tre och jag har varit uppe i trekvart. Om ungefär 50 minuter sitter jag på sista nattbussen mot stan för att jobba ett snortidigt pass. Hur trött är jag då på en skala? Paradoxalt nog så har alla tidiga mornar tidigare i veckan gjort att jag var väldigt trött igår, vilket fick mig att kunna gå och lägga mig klockan åtta utan att det kändes konstigt alls och jag sov förmodligen som ett barn långt före nio. Detta har gjort att jag faktiskt känner mig piggare nu än de tre senaste mornarna när jag gått upp ungefär halv sju.

I veckan har vi haft lite olika utbildningar i bland annat hur fordonen "ser ut" inuti, ergonomi, fack och sådant. Höjdpunkten var nog när vi med instruktör fick sitta vid spakarna på X60-tåget, och jag fick ta ut tåget ur depå och till och med köra igenom en växel. Man blev lite barn på nytt, både lekfull och fruktansvärt liten när man inser att man har makt över 200 ton metallorm. Häftigt var det.

Dags att slänga i sig lite nattamat/frukost så man slipper stressa iväg sen antar jag.

Ha det fint!

"You're gonna need a bigger Apa!"

En grupp får en uppgift,

2009-11-21T16:26:00.000-08:00

En Skäggapa, Noggrannheten, Nervositeten och en Klantröv hade fått ansvaret att sköta en uppgift. Alla kom överens om att Skäggapan skulle ha huvudansvaret då han var den som skötte kommunikationen med den överhet som hade delgivit uppgiften. Med Noggrannheten som sin högra hand tänkte Skäggapan att "det här ska nog gå susen". Men alla var inte lika nöjda med arbetsfördelningen. Klantröven som alltid gått vid Skäggapans sida sedan barnsben tyckte att han hade fått alldeles för lite att göra, och tog hjälp av Nervositeten för att ändra på maktbalansen en aning. Nervositeten i sig kunde ofta komma med hjälpsamma tips då han var Noggrannhetens lillebror och oftast ville visa sig så duktig som möjligt, men kunde alldeles för lätt manipuleras av Klantrövens brandtal och galna planer. Alla var överens om att Klantrövens planer oftast var underhållande för utomstående betraktare och ibland även i efterhand för gruppen själv, men då det var en mycket viktig uppgift som påverkade många människor så insåg Skäggapan att han behövde lyssna extra noga på Noggrannheten för att hålla Nervositeten i schack, och på så sätt kväsa Klantrövens upptåg. Varför, undrar ni kanske då, hade Klantröven ens fått vara med i gruppen, om han nu mest var till besvär? Om inte Klantröven fanns med på ett hörn så visste dom att Högmodet krävde en plats i gruppen, och det var en riktigt dryg typ. Istället så stod de ut med att försöka tygla Klantrövens entusiasm då de visste att Högmodet aldrig skulle sätta sin fot i samma rum som Klantröven...

Jag fick sitta själv i hytten och jobba idag - för första gången. Nog för att min handledare satt mitt emot i bakomliggande vagnen, men det kändes ändå lite mer som skarpt läge. Spännande värre, och riktigt nyttigt. Det var under dessa vändor som jag skrev ovanstående rader. Det blev aldrig nåt riktigt slut, men då kändes det lite mer generellt, som att det går att applicera på mycket av det jag gör.
Hur gick det då? Nervositeten visade sig närvarande i början men storebror Noggrannheten höll honom på rätt sida. Klantröven fick inte en syl i vädret och Skäggapan klev av passet med hedern i behåll.

Jag borde gå och lägga mig snart, men det är svårt när man är ensam hemma. Hjärtat är på en försenad inflyttningsfest som jag gärna hade gått på men varken hann eller orkade idag. Kanske ska krypa ner i sällskap av Mr.Koontz och läsa mig trött, men först en macka och påföljande tandborstning.

Ha det fint!

"Apa lugnt!"

Bibelstudier

2009-11-17T14:47:00.000-08:00

Denna vecka börjades med att kollektivåka ut till Älvsjö på det jobbiga sättet (delvis buss) och på grund av kork i trafik komma en halvtimme sent på första JTF- utbildningsdagen.
JTF förresten, vad tusan är JTF? JTF är det som ersatt SÄO skulle man kunna säga. HAHA!!
Okej... något av en tågvärdsbibel skulle man kunna säga att det är. Kan du inte din JTF så kan du lika gärna gå hem och lägga dig. Mycket intressant att lösa termer, säkerhet och evakueringsförfarande men i en lokal med dålig syretillförsel och en kaffeautomat som lika gärna skulle kunna kallas "odrickbar sörja"-automat så var det tungt emellanåt.
Dagens busstrafik gick smidigare och idag hade vi det läskiga JTF-testet, med 31 rätt av 35 möjliga kunde jag belåtet och godkänt dra på mig varselvästen och gå längs spåren till Älvsjö Station för en smidigare och skönare hemväg än ditväg.
Lite kort och avhugget inlägg kanske, men jag skyller på att utbildningen tar all energi ifrån mig.
Ha det fint!

"What a wonderful Apa!"

Självkännedom.

2009-11-11T14:42:00.001-08:00

För att gå rakt på sak så har jag kommit fram till att jag är tråkig och har dålig hållning. Inte för att jag inte redan visste det sedan tidigare men senaste dagarna har jag verkligen börjar fundera över det. Hållningen gör jag vad jag kan göra åt saken och hoppas att det inte är för sent så att jag får puckelrygg om sisådär ett decennium. Tråkigheten manifesterar sig så att jag är på jobbet och lär mig saker, men ingenting som är särskilt spännande för utomstående (jag tryckte på den knappen, kollade så alla kom på tåget och tryckte på en annan knapp) och när jag väl kommer hem så gör jag verkligen ingenting, mycket på grund av att första lönen inte kommit än så jag känner inte att jag är värd att kasta pengar omkring mig som jag inte har. (inte för att jag kastar pengar omkring mig i vanliga fall men att noggrant putta dom åt rätt håll kan vara nästan lika roligt)
Dessutom tror jag att min handledare tycker att jag är en riktig torrboll, vilket jag i och för sig är då jag inte riktigt vet hur man umgås med nytt folk på ett normalt sätt. Varje försök till humor svischar förbi nästan obemärkt och det här ska vara en av "profilerna" på stationen vad jag förstått. Nya tag imorgon i operation "Apan vill vara omtyckt på jobbet, och helst så snart som möjligt".

Fördel med nytt jobb: Man träffar massor med nytt folk.
Nackdel med nytt jobb: Se ovan.

Idag träffade jag dock gamle kurskollegan Cissi från SJ-tiden utanför basen. Det var trevligt med ett bekant ansikte, även om det kanske var i stressigaste laget just då.

Nu ska jag sluta vara en sån gnällspik och ta tag i luntan med papper jag har framför mig om gruppvalet, det vill säga mitt schema framöver. Otroligt förvirrande när man inte ens kommit in i rutinerna och vet hur man föredrar att jobba. Lite som semestervalet som måste vara gjort före första December i år...

Ha det fint!

And now for something completely Apa!

God natt/morgon!

2009-11-07T18:54:00.000-08:00

Klockan är 03:55, och om en timme ska jag till jobbet. Jag är mest imponerad av att jag inte ens behövde någon väckarklocka för att vakna i tid den här gången. Indianerna visste vad dom sysslade med...

Ha det fint!

“At my signal, unleash Apa.”

Hacking start.

2009-11-03T14:45:00.000-08:00

I söndags var jag i sharpnude och spelade PS3 och käkade pizza. Mycket trevligt att umgås med vänner man inte ser så ofta nu för tiden. Lite för trevligt dock. Kom därirån alldeles för sen utan tanke på att det var just söndag vilket att jag missade sista tunnelbanan och fick böta fint för att få skjuts hem. Extra korkat med tanke på att det var min första dag på nya jobbet dagen efter. Sent i säng och tidigt upp, snörvelförkyld på köpet. Det är inte lätt att vara trevlig mot nytt folk när allt man gör är att snora och hosta, men jag gjorde mitt bästa.

Den här dagen kunde ha börjat mycket bättre än den gjorde. Dagen skulle börja halv nio i Älvsjö, vilket är nästan en timmes pendling. 07:40 slog jag upp ögonen och märkte att det var alldeles för ljust utanför fönstret. Väckarklockan på nya telefonen hade inte gått igång, eller så hade vi inte hört den. Själv fick jag halv panik och svor som en borstbindar, men min klippa till älskling brainstormade fram en taxi och fixade mig frukost samtidigt som jag slängde ordning allt jag behövde för dagen. En halvtimme senare var jag på plats, satt på min plats fem minuter innan uttalad tid och ytterligare en maffig summa pluringar fattigare.
Jag trodde att pengaproblemen skulle försvinna med ett nytt jobb, men det verkar som om det tar minst tre veckor till innan det blir någon slags stabilitet på allting (plus en månad om man räknar allt jag har utomstående till folk) . Nu vill familjebostäder ha 5k i deposition för nya lägenheten också, vilket min underbara sambo ligger ute med så länge.
Hälsan är i alla fall på väg åt rätt håll.

Nu ska jag snart försöka dra MLI i säng för att kolla på How I Met Your Mother, så hoppas jag att jag vaknar i tid imorgon.

Ha det fint!

ICE, ICE, APA!

SVT-Cribs, eller "TV-stjärnans" nya lya.

2009-10-26T16:57:00.000-07:00

Den väntade sjukdomen blev inte av, vilket var något förvånande men mycket uppskattat.
I vardagsrummet över älsklingen och älsklingens bror (som tillbringar en del av sitt höstlov med att softa i stora staden) Lindy-Hop inför morgondagen. En liten stund av simulerad ensamhet.
Jag nämnde nationell TV i förra inlägget. SVT2 nästa torsdag; Skolfront, för den som är intresserad. Bara en statistroll. Dom verkar dock vara nöjda med mig vilket alltid är trevligt. Jag tyckte mest att det var jobbigt att se mig själv på bild.
I mars finns det förresten överhängande risk för inflyttningsfest! Vi har fått en schysst nybyggnationslägenhet i Axelsberg där vi kan flytta in i mars. Närmre stan, lite högre upp i huset (andra våningen istället för markplan), balkong och loggia, lite dyrare och en gnuttas mindre. Det blir nog jättebra, men det känns konstigt att behöva säga adjökens till den fina lägenhet vi sitter i för tillfället. En vanesak antar jag, men det här kommer alltid att vara där vi flyttade ihop första gången. Nu blir det mer att vi flyttar parallellt tillsammans till ny lya.
Jaja, ordbajs. Jag känner mig inte så peppad att skriva just nu, täntke bara uppdatera läget lite.

Ha det fint!

Somewhere over the Apa!

Finfint det här!

2009-10-22T15:18:00.000-07:00

Jag har i flera dagar tänkt att jag borde skriva lite mer om min stundande anställning, men finbesök kom emellan och lämnade kvar en sjukdom som jag från och med ikväll kommer att få rida ut. Otroligt spännande, och imorrn får vi ännu mer fint besök. Jag kommer att vara en oerhört underhållande värd. Vilken tur att flickan min är bra på sånt där.

Är förresten med på nationell TV nästa torsdag,

Ha det fint!

Polis, polis, potatisApa!

Russinkryss efter fyra.

2009-10-17T01:54:00.000-07:00

Natten mellan 14-15 oktober tillbringades på en finlandsfärja. "Mittiveckan-" eller "Pensionärskryssning" som man skulle kunna säga. Båda jag och älsklingen visste i alla fall vad vi hade gett in oss på och hade siktet inställt på de tre huvudpunkterna; skaldjur, taxfree och spa! Ingen av dess punkter krävde särskilt mycket sällskap av andra bekanta vilket uppskattades på sätt och vis då vi just denna natt firade att vi varit "officiellt" ihop i fyra år och inte bara "Upptagna singlar" som det var ett tag innan vi riktigt vågade sätta en vettig definition på det.
Om man ska vara torr och matematisk så ligger det på ungefär 14% av min hittills ihopsamlade levnadstid. Jeg vet inte varför jag räknar livet i procent, men jag tycker att det är ett lite spännande sätt att får lite perspektiv. Man kanske skulle ha blivit matematiker...?

När vi kom på båten så fick vi reda på genom den halvtaskigt inställda intercomen att avgången blev senarelagd för våran högsta möjliga bekvämlighet. Med andra ord blåste det nåt så fruktansvärt där ute på stora sjön att de inte vågade lämna hamnen riktigt än av rädsla för at behöva ta hand om krossade spritflaskor i taxfreen och sjösjukespyor illa valda ställen på båten. Det uppskattades i och för sig, men det kändes konstigt att gå till Tax Freen med Gröna Lund utanför hyttfönstret. Resten av resan märkte i alla fall inte jag av några vågor som störde, annat än kanske lite gung vid läggdags men inte alls så illa som befarat.

Skaldjursplatån var STOR och god, Tax Freen höll vad den lovade (fullt barskåp hemma nu) spat var mysigt och jag fick till och med imponera på Tony Irving med min fabulösa discodans (eller så försökte han bara kväva en nysning, svårt att riktigt veta). Tony Irving förresten? Jo, han var med på båten och höll i en show i stil med "Ta upp folk som inte kan dansa på scenen och var lite charmigt oförskämd", och jag och MLI blev uppdragna på scenen trots att vi gjorde vad vi kunde för att smälta in bland resten av resenärerna vilka i alla fall hade 25 års försprång på oss. (ungefär 90% om man ska ta fram matematiken igen) Det hela bestod i en slags danstävling där vi efter ett antal felsteg, fotklivningar och småkrockar med övriga par kunde lämna scenen med en tredjeplats och två lådor Toffifee i bagaget.

Slutsats: En lyckad och mysig kryssning.

Så var det en annan liten detalj också som det är bäst att jag inte glömmer: Jag har fått jobb.

Ha det fint!

"Y M C Apa!"

I väntan på Godot.

2009-10-12T03:08:00.001-07:00

När jag var yngre, låt oss säga att jag precis börjat gymnasiet, och för första gången kom i kontakt med Samuel Becketts "I väntan på Godot" missförtod jag det där med uttalet. Istället för Godååå som det borde uttalas så tänkte jag mig att dom väntade på just godot, som i "att hålla till godo" eller "den som väntar på nåt gott väntar på godot". Det goda livet liksom. Just nu är jag i väntans tider efter ett sista besked om det blir något jobb på Stockholmståg.

Läkarundersökningen tycker jag gick bra. Samma trevliga kvinna som testade mig för SJ-jobbet, ögon och öron var normala, blodtrycket var lite bättre än när jag testade för SJ (kanske för att jag av någon anledning inte var lika nervös den här gången) och det fruktade blodprovet var inte ens obehagligt. Allt kändes bra och både jag och älsklingen har nästan tagit för givet att det blir jobb för mig nu. Det är där som det kan gå riktigt snett. Tänk om jag har missförstått något? Tänk om dom hittar något i mina kroppsvätskor som jag inte hade en aning om att jag hade? Ett nej just nu innebär ett så hårt bakslag att jag knappt orkar tänka på det, men det ligger ändå där och gnager. Ta aldrig någonting för givet!

Jag väntar alltså på ett telefonsamtal med beskedet. Väntan på "godot" eller bakslaget. Låt oss hoppas att det inte imiterar dramat för mycket så att godot aldrig dyker upp.

Ha det fint!

"De ä bar å Apa!"

You make take my blood, but you may also take my SOVMORNAR!

2009-10-05T22:01:00.000-07:00

God morgon skulle man ju försöka säga, men jag vet inte om jag orkar. Efter en våldsam väckning av ny mobilens alarmfunktion för ungefär en halvtimme sen så är det strax dags att dra sig mot tunnelbannan. Idag ska jag in till stan och vägas, mätas och tömmas på diverse kroppsvätskor. Detta innebär tidig uppgång och frukostförbud. Ingen bra blandning. Visst skippar jag ofta frukosten när jag kliver upp tidigt ibland, men när man verkligen inte FÅR äta eller dricka någonting annat än vatten så blir det så mycket jobbigare. Lite som att jag skulle säga att du har någonting som kryper och kliar i nacken och du får absolut inte göra någonting åt det! Även om ett kli inte leder till lågt blodsocker, humördip och eventuell huvudvärk.

Men... vad gör man inte för ett riktigt jobb?

Ha det fint!

Någonting att Apa, någonting att Apa någonting att Apa Apa Apa Apa Apa....

Hur gammal var du nu igen sa du?

2009-09-27T15:39:00.000-07:00

Igår var två utflyttade dalmasar på öl och Whiskeymässa (eller Whisky som skottarna stavar det) vid Nacka Strand. Det var tur att älsklingen lovat att jag skulle få ta det på sambokontot (vad som helst för att få ut honom bland folk ibland, eller hur?) för pengarna rann snabbt iväg. Både jag och Munther hade villfarelsen att det bara var att betala tvåhundra spänn i inträde och att man sen i godan to kunde gå runt med sitt glas och prova allt helt gratis, men så var så klart inte fallet. Istället fick man köpa sig drickat till "reducerat pris". När vi dock var där inne bland svettiga mässbesökare som förmodligen trott samma sak som vi och alla fint uppställda flaskor och liv och larm så fick pengarna ett helt annat värde.
Vi fick testat en hel del spännande, ett antal öl från alla världens hörn och skotsk, japansk och till och med indisk whiskey. Vad jag inte provade dock var de spännande julölen med namn som Santa's Butt, Reindeer's Revolt och Insanely/Criminally/Very Bad Elf.

Mässans segrare blev en skotte vid namn Oban och faktiskt indiern vid namn Amrut som överraskade väldigt positivt. Det blir nog att specialbeställa den sistnämnda på systemet någon gång framöver när jag tjänar egna pengar.

Mässans bottennapp? Ett halvt glas blåbärsöl med eftersmak av veteöl (blägh) som den otrevliga mässmannen påpekade inte var veteöl, serverad på en lutande bardisk för sextio spänn. Två besvikna dalmasar masade sig ganska snabbt därifrån.

När vi väl tagit en tokdyr nachotallrik begav vi oss in till slussen och gick sedan till Kelly's. Inte så mycket av spänning hände väl där. Munther blev övertygad av en man med ansiktstatuering att han ville köpa en ny öl till en tjej då han råkade peta till hennes flaska så en del av den gyllene vätskan hamnade på bordet. Vi kollade lite på fotboll. Jag lånade ut min mobil till en norrlänning.

Det där med mobilen förresten. Efter ett tag fick jag ett sms, antagligen från den person som norrlänningen försökt få kontakt med och lite rund under fötterna som jag var beslutade jag mig för att svara på meddelandet och denna "konversation" utspelade sig:

Norrläningens Kompis (NK): Tjena! Jag möter upp ****** en stund, typ en timme. Men kan va på hotellet vid 3.

Jag (Apa): Schyssta bananer. Jag tar mig några jäger så länge och softar med Akalla-kidsen. Grymt softa snubbar.

NK: Trevligt! Ses på hotellet då. Du har väl nyckel?

Apa: Den spelade jag bort på black jacken, men jag tror nog att receptionisten har ett gott öga till mig.Annars får jag väl hitta en "bortamatch" så hörs vi imorrn.

NK: Haha härligt! Ta en bortamatch du. Men vi ska checka ut kl 12 bara.

Det var först i efterhand som jag började känna mig lite skyldig, men vad kunde jag göra? Jag såg inte norrlänningen nånstans så det var inte som om jag kunde ha gett honom informationen och förhoppningsvis gick han tillbaka till deras hotell (med nyckel i fickan) när han blev trött. Men ändå... hoppas inte jag förstörde någons kväll. (och sen skrev om det i min blogg)
Förhoppningsvis så tar dom det som en bra historia att berätta för folk framöver, och struntar i att ringa upp mig och ställa mig till svars. Vad ska jag då säga liksom? "Förlåt, men jag hade druckit whiskey och tror ibland att jag är roligare än vad jag är"?

Kvällen avslutades med hämtdonk på t-baneperrongen innan hemåk.

Förresten bara 22½ timme kvar till födelsedagen nu. En riktig lurig en i år. Den har verkligen smugit sig på från ingenstans!

Ha det fint!

"Authority is the Apa of violence!"

Sagan om ringtonen!

2009-09-23T16:33:00.000-07:00

Telefonjobbet är... ett telefonjobb. Drivs med järnhand av en gollumina i en svennesliten stockholmslokal vid Stureplan. Får skit för sånt dom inte berättar att man får skit för och uppriktigt beröm kan man se sig i himlen efter. Men det är fortfarande bättre än att sälja på telefon. Imorgon ska jag på mitt tredje pass.

Efter en kul helg i Karlstad (bildbevis här) var det dags för intervju med Stockholmståg i måndags. Just precis! Imponerad tydligen på rekryteringen/informationsmötet och fick gå på intervju i ett rum ovanför mina gamla SJ-lokaler. Jag tror att även att intervjun gick bra. En och en halv timme flög förbi och det var definitivt mer samtal än förhör. Hoppas bara att de trevliga intervjuarna tyckte detsamma. Ett riktigt jobb skulle inte sitta helt fel nu.

Imorgon ska det förutom ringas för pengar även städas alldeles gratis och på fredag blir det med lite tur att jag och älsklingen tar oss till en simhall. Det var alldeles för länge sedan nu och jag behöver ta mig ut ur huset för annat än bara jobbrelaterat, och att röra på sig har jag hört är nyttigt.

Ha det fint!

Två Apor gör inte ett rätt!

Information, rekrytering och provjobb,

2009-09-16T06:53:00.000-07:00

Om en kort stund ska jag åka in mot stan för att provjobba på ännu ett telefonställe. Har jag inte lärt mig läxan redan med bottennappet häromsistens? Det finns några skillnader dock; Jag säljer ingenting utan intervjuar bara, det är på deltid (kvällar och helger=) och det är GARANTERAD LÖN.
Imorgon ska jag på en slags rekryteringsdag. Stockholmståg denna gång. När SJ inte anställer får man vända sig åt annat håll. Hoppas att det går vägen.

Oj oj, nu fick jag bråttom!

Ha det fint!

"You're the Apa that I want!"

Den lysande framtid är vår!

2009-09-09T06:04:00.000-07:00

Nu är jag arbetslös igen. Efter ett uppmuntrande samtal hemifrån så bestämde jag någonting som jag nog hela tiden velat men varit rädd för att genomföra på grund av andras syn på mig. Det var till och med så att jag såg fram emot det personliga mötet på måndagsmorgonen.
Pang på bara så gick jag därifrån efter mötet, inga kontrakt signerade och no strings attached. Jag känner mig fri, men samtidigt vilsen.
För ett par år sen innan hela äventyret med SJ och Kanada ritade jag lite serier om min vardag, och när jag läste igenom dem igen så tyckte jag att den här beskrev min situation ganska så bra även i detta läge.

Byt ut vikariat på Sportexpressen mot ett årslångt kontrakt på Enzyme Testing Labs och en sweet väska mot ett gäng T-shirts så är det hyfsat nära.

- Hej, jag heter Kalle!
- Hej hej, det är jag som är Ruta Ett, trevligt att träffas.
- Jag tror bestämt att vi setts förut...

Ha det fint!

"Of all the Apa joints in all the towns in all the world, she walks into mine."

Bortskämdhet eller förnuft?

2009-09-06T09:06:00.000-07:00

Så hur gick intervjun? Det gick så pass bra att de bad mig börja dagen efter. Kruxet är att det är ett telefonförsäljarjobb vilket jag alltid sagt att jag inte klarar av, men på ren trots hade jag ändå sökt mig dit då de erbjöd gratis säljutbildning (vilket visade sig vara på ungefär tre dagar). Jag har trivits rätt bra hittills förutom med just den arbetsuppgift jag är anställd för att utföra. SItte i telefonen, ringa till företag och sälja mobilabonnemang.
Jag har länge tänkt att jag är som en hundvalp i vissa situationer och det här är ett klockrent exempel på att den metaforen inte är helt tagen ur luften. Ge mig positiv feedback och kärlek så blir hela jag en lysande och varm boll inombords samtidigt som jag viftar på svansen och flåsar nöjt.(bildligt talat...) Att i timmar sitta och ringa till folk som antagligen inte svarar, lägger på luren i örat efter tre ord eller artig men bestämt menar att dom e nöjda med vad dom redan har gör däremot att jag gnäller för mig själv och kryper ihop i ett hörn med svansen mellan benen. (fortfarande bildligt talat)
Att hela tiden få nej, nej. nej. nej. nej en hel arbetsdag tär på psyket och även om andra säljare säger att man ibland måste gå igenom hundra nej för att få ett ja så är jag inte lika "teflonig" eller utrustad med silvertunga som de.
Sen kommer den stora haken som är det starkaste argumentet till att jag borde sluta lägga energi och tid på detta och istället försöka hitta någonting vettigare att göra på dagarna: lönen. Visst kan man tjäna stora pengar med den provision de erbjuder seniorsäljare, men när de inte erbjuder en krona i garantilön känns det som om jag offrar min tid och själ på någonting som inte ens ger trygghet tillbaka, och för tillfället är det just tryggheten jag är ute efter.
I morgon har jag ett personligt möte med den tjej som anställt mig och jag har ännu inte skrivit på något kontrakt, fast jag har haft det in handen sen i torsdags. Vad ska jag göra!? Är det otacksamt och bortskämt att bara gå ifrån ett jobb i dessa kristider, även om det är ett jobb som jag inte känner att jag klarar av utan bara innebär otrygghet och ångest i dagsläget? Jag har ännu inte bestämt mig.

För att avsluta på en lite ljusare ton så fyllde älsklingen år igår och det firades lyxfrukost, städning (vilket på något sätt var ganska njutbart) två sorters tårtor, gott sällskap och en sväng till "Imperiet". Det blev eb mycket trevlig dag och precis vad jag behövde och jag tror även att födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd. Nu ska jag förresten ta mig ut i vardagsrummet och hänga med henne igen. Jag har nog ugglat lite för länge ensam vid datorn nu
Ha det fint!

Do not bite the Apa that feeds!

Ketchupeffekt eller en på tusen?

2009-08-31T02:53:00.000-07:00

Precis när jag anälmt mitt intresse till ett akut mediajobb som jag inte vet om jag klarar av så ringer mobiltelefonen. Ångest! Pengarna är grymt bra och förmodligen ett kul jobb, men jobbigt att erkänna att man kanske inte klarar av det...
Ett nummer jag inte känner igen. ÅNGEST!
"Hej, jag hetter *pip* och ringer från *pip*..."
Det var inte dom, utan från ett jobb jag sökte för några dagar sedan.

Jag har fått min första intervju sen jag kom tillbaka till Sverige. I morgon förmiddag smäller det. Historians moral lyder: Orka ta tid att skräddarsy ett personligt brev, det lönar sig.

Ha det fint!

"Four score and seven Apor ago..."

Aaaaall byyy myyyyyseeeeeelf!

2009-08-30T04:28:00.001-07:00

Arbetssökandet går vidare. I veckan har jag varit duktig och begett mig ut till intressanta butiker för att presenterat mig och dela ut CV:n. Träffade en hel del trevliga människor men fick också en och annan huvudklapp (medveten eller inte var svårt att säga, folk kanske kan vara så där äppelkäckt uppmuntrande).
Jag har också varit på informationsmöte på arbetsförmedlingen. Det gav väldigt lite annat än att jag träffade en av mina gamla fadderbarn från högskoletiden. Upplyftande... Tack vare förbättrade regler kan jag få ersättning från arbetslöshetskassan om sex månader istället för ett år. Det känns ju bra, men HUR FAN HAR DE TÄNKT ATT JAG SKA KLARA MIG I ETT HALVÅR UTAN ETT KORVÖRE!? Det är belöningen för att man åker utomlands och jobbar antar jag. Just nu känns det som om jag är helt på egen hand och jag har ungefär en månad på mig att skaffa ett jobb.

För att skriva om något trevligare så var jag och älsklingen på bio igår och såg "District 9". Jag hade ganska höga förhoppningar vilka överträffades med råge. Smart utformad science fiction-docu-action-drama med en gnutta satir som verkligen drog i rätt trådar.
Denna film är inte samma film som jag har skrivit om förr "9" som inte verkar komma till Sverige över huvud taget. Eller har jag missat någonting. För tillfället är jag i alla fall besviken på Sverige och ställer in mig på att vänta tills den kommer till videobutiken eller någon biografmagnat tar sitt förnuft till fånga och har en senarelagd premiär av filmen (även om detta innebär att de missar bästa releasedatumet ever: 09-09-09.

Nu ska jag luncha, duscha och bege mig ut i staden för att bli av med minst ett till CV.

Ha det fint!

Ingen vill veta vart du köpt din Apa!

Veckan som gått

2009-08-23T16:06:00.000-07:00

Bloggen kanske har fått ett nytt tjusigt utseende men för det verkar inte skrivlustan ligga på topp. Det kan i och för sig bero på det besök vi hade från nordligare breddgrader i veckan. Hela vägen från Gävle kom Andreas för att spendera några lediga dagar i Stockholm. Dagarna blev fyllda med massor av kollande på VM, vilket var avslappnande på sitt vis. Under kvällarna hann vi med att gå på biljardbar, gratis stå upp på norra brunn och i fredags avslutades hela kalaset (bäst av allt) med en gratiskonsert med Moby i regi av MTV. Det var nån välgörenhetsgrej om klimat och efter en massa krångel och köande hade både jag och Andreas fått tag på varsin parkettplats. Konserten var fantastisk och jag är numera ett fan av denna Moby. Den låt som fastnat hårdast är denna:

Mer ös på konserten (vilket man skulle kunna säga om typ hela repertoaren) men originalet är definitivt ett av årets bästa låtar för mig, även om det var typ ett halvt decennium sen den släpptes.

I lördags morgon åkte Andreas hem för att jobba och jag återvände till allvaret. Tre arbetsansökningar inskickade igår och en idag. Jag hade hoppats att det skulle bli mer gjort idag, men ibland så blir det ju liksom ingenting hur gärna man än vill. Jag var faktiskt till Vällingby idag för att personligen presentera mig i en butik av intresse, men det blev en strategisk reträtt på grung av att det såg väldigt upptaget ut för den stackars tjejen bakom kassan och det förmodligen är lättare att snacka bussiness en måndag innan skolorna stänger. Med andra ord så fegade jag ur.
Nya friska tag imorrn! Dags att krypa ner i mitt hörn av sängen och inte väcka stackarn som måste upp tidigt imorrn.

Ha det fint!

"Hipp hurra, för här kommer bumbiAporna!"

Tillbaka på hemmaplan.

2009-08-15T02:40:00.001-07:00

Så var man hemma igen då. Har till och med varit hemma i nästan två veckor men har inte haft internet i mer än någon dag.
Resan hem gick förvånansvärt smidigt, och tack vara att jag höll mig vaken i ungefär 32 timmar i sträck så blev jag inte särskilt jetlaggad heller. Det har hänt en del sen jag kom hem, men eftersom det har hunnit gå en del tid så orkar jag inte försöka minnas allt som varit fram tills nu.
I stället börjar jag på ett nytt blad i historien om Apan i sagoland.
Ikväll är det kräftskiva!

Ha det fint!

"Apan du söker kan inte nås för tillfället, var god lämna ett meddelande efter pipet."

Sista kvällen.

2009-07-31T21:41:00.000-07:00

Jag är hungrig och trött, en uns av huvudvärk som inte vet om den vill utvecklas eller avvecklas retas med mig, rastlöshet och nervositet delar lägenhet med resfeber. Det är varmt och jag borde dricka någonting.
Nostalgi och längtan håller mig på rätt köl.

Ska bara packa sista handbagaget (denna bärbara dator inkluderad) så har jag bara lite disk kvar tills imorgon. Nästa inlägg kommer att skrivas från svensk mark. Helt galet.

Ha det fint!

"Same Apa as last year, madame?"

En mild bris.

2009-07-30T20:35:00.000-07:00

Nu är jag bara minuter ifrån att stänga ner datorn och plocka itu den i molekyler för att underlätta resan över Atlanten. Att det ska vara så svårt. Det är ju bara en maskin!
Nervositeten ligger väl i osäkerheten ifall den ens kommer att vara funktionsduglig när jag väl kommit hem. Både Murphy's lag och mitt bakhuvud säger att NÅNTING kommer att gå fel, och jag har verkligen inte råd att ersätta några delar just nu.

Jag var förresten till banken idag och stängde ner mitt konto. Alla sparade pengar är på väg till mitt svenska konto. Jag borde klara mig i alla fall två månader på det jag har sparat ihop, men sen blir det magert. Just nu känner jag mig lite asplövig i själen.

Ha det fint!

Musik ska byggas utav Apa!

Hur mycket väger ditt liv?

2009-07-29T22:55:00.000-07:00

Att få ner ett helt år i ett par resväskor och handbagage är inte lätt.
Jag kommer att skeppa hem vissa saker, och det kommer att så gott som ruinera mig. (kanske inte så pass farligt, men åker man hem till arbetslöshet så vill man ju spara in på så mycket som möjligt)

Jag borde gå och lägga mig nu. Ännu en verksam dag ligger framför mig imorgon. Om tre dagar är jag på svensk mark igen.

Ha det fint!

"Where's the APA-key?"

The final countdown.

2009-07-27T20:38:00.000-07:00

Idag började min sista vecka i Nordamerika. I fredags hade jag en hyfsat händelselös sista dag på jobbet. Var något av ett antiklimax då jag gärna hade haft något mer spännande projekt att sätta tänderna i innan det var dags att åka hem, men man kan ju inte få allt.
Efter jobbet packade jag ihop den alkohol jag hade över hemma och begav mig till "Ryska Ambassaden" för en kväll i gott sällskap med trevlig konversation, Rock Band och salta pinnar. Kvällen började tidigt och när jag kom hem vid ett på natten var jag helt slutkörd och somnade som en stock.
Lördagen (min årsdag i Quebec) tillbringades som planerat i Montreal med ungefär tre fulla billlaster av folk. Min sista Indiska Buffé var lika god som vanligt och jag hade självdisciplin nog att inte föräta mig på alla godsaker (inte ens desserterna). Efter det begav vi oss till biografen för att se den nya Hermione-filmen... ursäkta, Harry Potter menar jag så klart, men det blev något av en grej... svårt att förklara utan att det låter helt fel så jag ska inte ens försöka. Jag har missat de senaste två eller tre filmerna så det var bara för mig att göra mitt bästa för att hänga med i svängarna. Mer drama och komedi än vad jag hade väntat mig och inte riktigt så mycket fantasy som man kanske kan önska sig av en så pass lång film, men visst var den sevärd (även om jag fick lite träsmak emellanåt).
Efter filmen gjorde vi vårt bästa för att fördriva tiden. Claus som varit tourguide vid några tillfällen njöt nog i fulla drag med att peka och berätta (mest för damerna skulle jag gissa) allt om allting som vi passerade på vår promenad genom staden. När vi kom till China Town blev det bestämt av Ian och Claus i unison att vi alla skulle prova Bubble Tea och Drakskäggsgodis. Mitt kokoste smakade precis alkoholfri som Piña Colada vilket inte var helt fel, men bubblorna blev irriterande väldigt snabbt. Ungefär som om någon skulle komma och nypa åt sugröret när man försöker komma åt all god dricka.
Vi kom fram till Old Port alldeles för tidigt och satt en timme och gjorde bokstavligen talat ingenting. Roligare har man ju haft om man säger så. Fyrverkerierna var fina och så, men efter att ha sett dom på nära håll från La Ronde så har jag svårt för att bli imponerad längre. Dessutom började jag sakna Emelie något så fruktansvärt, så jag antar att jag inte var så trevligt sällskap resten av kvällen, men de andra verkade i alla fall förstå varför jag var lite väck. Jag ville bara hem och ta hand om och vara nära.
I bilen hem satt jag och tyskan Lotti i baksätet och sov medan norrbaggen Johan och norrtackan Irina satt i fram och svor över trafiken. Jag halvsov en timme innan jag vaknade till med ny energi och insåg att vi inte hade lämnat stan ännu. Försökte somna om igen men det gick så där. Jag är verkligen inte byggd för ett trångt baksäte med så gott som inget nackstöd. Vi kom till slut hem till bergs byn halv två.
Hem föresten? Inte länge till. På lördag bär det av och på söndag är äventyret över. Men varje slut har en ny början antar jag och det ska bli spännande och se vart livet tar mig härnäst.
Nu ska jag göra ett schema för morgondagen så att jag får någonting vettigt gjort och sen hoppa i säng. Inte för att jag inte fått någonting gjort idag, men det går verkligen att effektivisera!

Ha det fint!

"Voffor gör Apa på dette viset?"

En trofé.

2009-07-20T19:59:00.000-07:00

Nu är bilen såld och jag insåg just att jag måste promenera till jobbet imorrn. De flesta mynt har två sidor antar jag, och motionen kommer jag absolut att må bra av.

Ha det fint!

Liberté, Apalité, Fraternité.

06:24

2009-07-19T21:46:00.000-07:00

Om några timmar börjar min sista arbetsvecka på Enzyme. Efter fredag vet jag inte när mobilen kommer att väcka mig 06:24 nästa gång (Nog för att jag ofta snoozar både två och tre gånger, men rent tekniskt så väcks jag 06:24). Sen är det bara en vecka kvar tills jag tar mitt pick och pack och drar hem till Blackeberg igen.
Visst är det med blandade känslor jag kommer att lämna Quebec. Största delen av alla trevliga människor jag träffat här kommer jag med största säkerhet aldrig att se igen "på riktigt", jobbet har väl inte alltid varit bra men det har inte slutat att vara ett drömjobb bara för att man har en tråkig dag, och att ens ha ett och samma jobb ett år i sträck har aldrig hänt mig förr av olika anledningar. Tillbaka till arbetslösheten med andra ord (SJ har anställningsstopp och jag missade antagningen till Veolia). Vart ska jag ta vägen nu? De stora spelbolagen känns som en dröm, men vill dom verkligen ta med tång i någon som bara har ett års erfarenhet av QA? Jag tänker i alla fall att fortsätta tjata på dom tills tills jag är ombord eller hela modet är brutet.
Vad får mig då att vilja återvända till Moder Svea? Jag skulle kunna skriva en numrerad lista, men det känns lite väl uppstyltat kanske. Först och främst har vi mina familjer, både min ursprungliga och den hemma i Blackeberg. Jag kanske är dålig på att höra av mig till Mor och Far uppe i Dalarna och syster i Norrbaggeland, men dom finns alltid i tankarna och det ska bli skönt att komma på lite mer lagom avstånd. Hur definierar man förresten familj? För mig är jag och MLI en famlij vid det här laget, men jag har nog inte uttryckt det högt förr... kanske en gång, jag minns inte. Nån som vill slå upp "familj" i en ordbok?
Förutom detta så har vi övriga bekanstskaper som jag elakt nog lagt på is sen jag åkte hit. Jag är verkligen inte bra på att hålla kontakten med folk. En av mina sociala brister, sen har vi möjligheten att prata svenska med ALLA. Jag brukar skämtsamt säga att butiksbiträden kommer att bli så trötta på mig för att jag kommer att småprata med allt och alla, bara för att jag kan prata svenska igen (och för att Quebec-folk faktiskt har förmågan att vara rätt öppna, vilket jag fick ännu mer bevis på idag, men det tar vi nån annan gång). Det där med svenskan kommer nog att sätta mig i klaveret några gånger. "Wow, vilken konstig hatt hon har, Ooops förlåt damen jag trodde att du bara kunde förstå franska"
Svensk mat och svenska samhället ordnade struktur kommer att bli nice också.
Just nu saknar jag mest en rejäl sked och en nacke att snusa in mig i. Jag borde nog gå och sova nu... i min ensamhet.
En liten not bara - Vad ska hända med bloggen, när apan inte är i sagoland längre? Döpa om, byta blogg eller lägga ner hela alltet? Jag vet vart åt det lutar just nu i alla fall.

Ha det fint!

Snälla rara söta Apa, säg kan du inte stanna!?

Många bäckar små

2009-07-16T21:02:00.000-07:00

Att lite småpengar kan vara värt så mycket. Ett års växel på en pappersbit.

Ha det fint!

"Ett litet rött paket med vita Apor"

Blå festival!

2009-07-14T19:51:00.000-07:00

Söndagen tillbringades med ett gäng glada gubbar i Mont Tremblant för "The day of many B's". Breakfast buffet, Blues festival, Beer, med mera...
Vi hade en hel lista som vi nog bockade av rätt bra.

Goa gubbar på festival, Claus, Paul, Andreas, och i bakgrunden på sista bilden kan vi se Pauls bror Robert och Ian i Keps.

Vi började med frukostbuffet på Fairmount hotel, vilket var hela dagens grundidé och sen föll sig festivalen så väl in i schemat att vi inte kunde låta bli att ta allt på samma ställe och samma dag. Jag är ingen connoisseur i blues men kan ändå tycka att det kan vara väldigt trivsamt att lyssna på. Vädret var över lag väldigt bra även om det kom en skvätt när vi redan hade sett det bästa. Det bästa förresten, här är dom:

Först har vi 'Trampled Under Foot'. Bror, syster och trummis. Väldigt imponerande musiker och jag tror att hela sällskapet blev lite förtrollade av kvinnan med basen. Fantastisk sångröst och att en sån liten varelse kan kommendera en så pass stor bas med sån pondus var minst sagt imponerande.

Sen har vi 'Boogie Boys' som kommit hela vägen från Polen. Från publikens synvinkel var det verkligen värt resan. Vilket drag, och som man kanske kan urskilja på bilderna omdefinierade de min definition av att spela "fyrhändigt" en aning. För mig var det nog den absoluta höjdpunkten på hela dagen. De hade verkligen inga problem att sälja slut på sina skivor efter spelningen då folk trängdes runt scenen viftandes med stora sedlar för att få ta med sig en bit Boogie-magi hem.

Förutom blues som var stora behållningen av dagen så åktes det linbana, dracks lite öl, åts beavertail och stämning och sällskap var på topp.

Kvällen avslutades med att dela på en pizza vid bilarna innan det bar iväg hem till vår egen bergsby igen

Här är lite bilder som får tala för sig själva., eller som jag helt enkelt inte orkar skriva någonting till. Kvalitén är väl lite så där, men jag var itne förutseense nog att ta med mig någon annan kamera än den som sitter i min snart tre år gamla mobil. Jag hoppas att i alla fall lite av magin återspeglas i de filmer jag lagt in längst ner.

Ha det fint!

Did you give the Apa some love today, baby?

ExpHÅRiment

2009-07-11T21:56:00.000-07:00

Den här veckan har jag gjort en liten vetenskaplig studie. Grundförutsättningarna var sådana att med MLI i Sverige känner jag att jag inte behöver vara så där jättefin för någon i min närhet, och dessutom började håret på huvudet se ut som en puffig mikrofon (och med det kommer lockarna). Därför bestämde jag mig för att göra ett litet experiment (eller expHAIRiment som jag började kalla det efter ett tag).
Jag började på måndag kväll att fundera på vad jag skulle göra med allt hår, och jag bestämde mig för att prova någonting helt galet. Slutresultatet blev detta:

Inte snyggast i stan om man säger så (vilket också bekräftades då Sara brast ut i gapskratt på jobbet tisdag förmiddag). Jag bestämde mig för att fortsätta experimentera och tisdag kväll ställde jag mig framför badrumsspegeln igen med en sax och trimmern.

En D'Artagnan-musche och skägg tillsammans med en lång mohikan. Inte illa pinkat av en trähäst om man jämför med dagen innan.
Nu började jag få lite resultat. Vissa undrar vad jag ska göra för kul i morgon och ger till och med lite förslag, vilka jag gjorde en not om i bakhuvudet. (och Sara skrattade inte längre)
Kul tänke jag, nu när folk börjar bli engagerade kan jag fortsätta veckan ut tills allt hår är borta och jag har det resultat som jag hela tiden visste att jag slutgiltigen skulle ha. Men vissa saker blir ju liksom inte som man tänkt sig från början...

Onsdagkvällen visade sig bli den kväll jag tillbringade mest tid för att få allting precis rätt, men skillnaden kanske inte blev så stor. På riktigt frisörmanér fixade jag fingerlängd på mohikanen, och gick lös med hyvel på mustasch och skägg. De kortade hockeyklubborna behöll jag dock så gott som intakta. Här är slutresultatet:

Första tanken var - Hjälp, jag ser ut som en barnrumpa!
Andra tanken var - Men det är ju faktiskt rätt snyggt ändå!

Jag blev faktiskt lite kär i min kortade mohikan och nu på lördag kväll så pryder den fortfarande min skalle. På grund av att mitt hår bestämt sig för att ligga lite snett så ser hela mohikanen lite sne ut, men bara jag rör mig snabbt och ler mycket så är det ingen som märker något.
På jobbet blev de faktiskt lite besvikna när jag inte ändrade något från torsdag till fredag, men det struntar jag i. Jag kanske kapar klubborna tills på måndag för att visa lite god vilja, men landningsbanan på huvudet får nog vara kvar tills det växer ut lite mer.

I mogon ska jag till Tremblant och äta hotellfrukost och gå på Bluesfestival. Härliga tider!

Ha det fint!

Åååh Apor, Ååååh Apor, Vi måste höja våra röster för att höras!

Den kissnödige mohikanen!

2009-07-09T20:43:00.001-07:00

I natt hade jag väldigt svårt att sova. Jag mår bra i övrigt, men den förbannade hostan sätter igång så fort det börjar bli sängdags. När jag väl somnade så sov jag dock som en stock - och vaknade inte förrän tio minuter över tio. Den tid jag brukar börja jobba är klockan åtta så det var bara att skita i dusch och bara ta de kläder som låg närmast och hoppa ut i bilen. Arbetsdagen blev till slut två och en halv timme kortare än vanligt, men jag fick inte höra ett ont ord om det. Är ledningen feg eller är det bara svårt att skola en man på 1.90 (med skor) hockeyklubbspolisonger och mohawk?

Jag vill gärna skylla detta missöde på mobilen som inte satte igång larmet när det skulle men ärligt talat så tror jag att det bara var jag som lyckades ignorera alarmet så till den grad att jag gick upp tre och en halv timme senare än vanligt.

Nu är jag lite nervös att jag inte ska höra alarmet imorrn igen, men jag ska köra med det gamla indiantricket. Några glas vatten innan sängdags så väcker kroppen mig automatiskt när trycket blir för stort! Har funkat bra hittills utan olyckor och gör det förhoppningsvis även i fortsättningen.

Hockeyklubbspolisonger och mohawk förresten? Det är en helt annan historia som det dyker upp mer info om vilken dag som helst.

Ha det fint!

Var nöjd med allt som Apan ger.

Stevie Wonder, Del 2.

2009-07-05T19:42:00.000-07:00

Nu när jag delat upp hela Stevie Wonder-historien i två delar så känns det som om jag borde skriva en kortare roman om det hela. Kan vara lite därför som jag inte har skrivit på några dagar. Det och en elak förkylning som följde på hela äventyret.

Jag får väl börja med bilresan som så fint låg på videosnutt i förra inlägget. Regnet öste verkligen ner och jag hade förberett mig genom att ta med ett paraply och de skor som jag trodde hade minst chans att bli förstörda av väta.
Vi följde planen genom att åka till Laval och villa oss till en parkeringsplats inte långt från en metrostation., eftersom att ta bilen in i city en sån kväll var inte att tänka på. Jag kände mig riktigt världsvan när det var jag och tre man som inte åkt metron i Montreal tidigare. Vi åkte till och med åt rätt håll och allt. Jag lärde mig dock att dom kör med däck på Montreals Metro. Det hade jag ingen aning om att någon gjorde, men det är tydligen inte ovanligt. Massa sånt i Frankrike tydligen och vi vet ju hur Quebec är när det gäller franska saker...

När vi väl bytt en gång och kom av vi Place-des-arts följde vi bara strömmen av liktänkande människor som inte ville missa legenden, upp och ner, vänster och höger, tills vi till slut (efter att de tre andra som inte var framsynta nog hade stannat för att köpa paraplyer) framme. Vi kunde dock inte se honom live-live, utan fick stå i utkanten av Place-des-arts och kolla på en storskärm tillsammans med vad som skulle anses som en riktigt rejäl festivalpublik. Man kan bara spekulera i hur det såg ut vid huvudscenen.

Konserten öppnades (så klart) med att han sa några vackra ord om Michael Jackson innan han satte igång. Jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad av låtlistan, då jag känner till väldigt lite av Stevies musik förutom klassikerna och det absolut inte ligger i min smak. När väl klassikerna som "Isn't She Lovely", "For Once In My Life" och så klart "I Just Called To Say I Love You" dök upp var det dock riktigt bra. Väldigt korta nummer med dom om man jämför med allt det andra, men jag klandrar honom inte då han har fått dras med dom gamla dängorna i flera decennier vid det här laget. Man blir nog ganska trött på dom efter ett tag...

Efter konserten tog vi oss till vad vi trodde var ett kafé för en lättare måltid och en öl (utom för Paul som körde, han fick nöja sig med alkoholfritt). Det visade sig att de hade en seriös restaurangmeny så vi tog en varsin förrätt till ölen istället, och utomhus hade de börjat skjuta fyrverkerier där Stevie alldeles nyss hade spelat. Skön stämning rakt igenom.

När vi var belåtna irrade vi runt i stan ett tag efter att ha missat sista tunnelbanan innan jag beslutade att vi skulle dela på en taxi ut till där vi parkerat bilen, för aldrig i livet att jag skulle spendera halva natten på jakt efter en nattbuss som tar halva natten att ta sig till Laval så att vi sen kunde köra halva natten hem till bergsbyn. Väl i taxin kände vi alla vilken otroligt bra åsikt jag hade i frågan och vi kom slutligen hem, trötta men helskinnade och överlag nöjda med kvällen. Jag kom i säng vid kvart över tre.

Så där, nu kan jag börja skriva om andra saker i bloggen igen när Stevie är ur bilden. Vad har hänt mer? Jag har varit sjuk (och är det lite fortfarande, inget livshotande), jobbat en lördag, sett Transformers 2 (Okej film antar jag, om man inte sitter kissnödig genom halva filmen) och skaffat en ny stil. I det här fallet är det tur att jag inte behöver vara fin för någon förrän om en månad. Jag ser lite ut som en blandning av en biker, pro wrestler och den nörd som jag innerst inne är. Lär inte dyka upp bilder om jag inte bestämmer mig för att se ut så här permanent. Chansen är inte stor.

Ha det fint!

"Apabots, assemble!"

Stevie Wonder, del 1.

2009-07-01T21:05:00.000-07:00

Jag mår inte alls bra så jag ska hålla det kort innan jag hoppar i säng för att inte kunna sova.

På väg till Montreal och undermannen Stevie.

Regnet lättade dock turligt nog tills vi var på plats och det kom bara några stänk under resten av kvällen.
När jag har återfått lite krafter så ska jag gå in på lite fler detaljer.

Ha det fint!

Vi hade i alla fall tur med Apan.

En legend live!

2009-06-30T15:44:00.000-07:00

Om ungefär en kvart dyker det upp folk och hämtar mig och sen bär det av till gratiskonsert i Montreal med ingen annan än Stevie Wonder! Hur coolt är inte det?

Ha det fint!

Isn't Apa lovely?

Stort rum, liten apa.

2009-06-29T20:40:00.000-07:00

Idag har jag möblerat om lite grann här hemma som en ren produkt av det upplopp jag skrev om här senast. Numera står datorn på matbordet med stolsryggen mot köket.
Dels var det för att jag tänkte slippa det trådlösa nätverket, och dels för att det känns konstigt att ingen kommer att sitta bakom mig i gungstolen längre...
Ett annat sätt att bekämpa tomheten i en lägenhet stor för en person är att dra på musik som är riktigt bra att sjunga med till och dansa som en galning, så det har jag gjort idag. Bild eller videobevis existerar inte och om det gjorde det skulle jag absolut inte erkänna det. Världen är helt enkelt inte redo för mina färdigheter som sång och dansman.
Dusch och sen i säng. Jag har ett viktigt telefonsamtal att ta mig upp till imorgon bitti innan jobbet!

Ha det fint!

"You don't have to go home, but you can't Apa here"

Dags för upploppet.

2009-06-28T21:48:00.000-07:00

Det har varit en lång men bra vecka.
MLI och Karin kom hem från New York och tillbringade semesterns sista dagar med bergstoppen som bas. Måndag och tisdag jobbade jag, men onsdagen (som var Jean Baptiste eller Dipper Day som den numera heter på Enzyme eller Quebecs "nationaldag") tillbringades efter en Farandole-brunch på en välfylld strand där jag jobbade fint för att bekämpa T-shirtbrännan. Lite för fint visade det sig till slut men det var absolut värt det. En av de bästa dagarna jag haft på väldigt länge.
Torsdag-fredag var det mer jobb och lördag förmiddag lämnade flickorna mig ensam här hemma för att bege sig mot Newark och vidare mot Sverige. En månad tills vi ses igen, och denna gång på svensk mark. Jag har alltså en månad kvar här. Ett upplopp en tolftedel så långt som hela min tid här. Det kommer att bli ett tomt upplopp, men det går nog bra...
Lördag kväll var det avskedsfestför Kaspar och Oscar och jag passade på att ta i lite extra i egenskap av nybliven gräsänkling. Trevligt värre vilket var tur så att jag inte deppar ihop här hemma. Karins säng stog kvar i vardagsrummet och Tommi hamnade där och danskLasse sov i soffan.
Dagen efter (idag) tillbringades med att vara bakfull, nästan se hela "Black Knight" och skjutsa Tommi, Lasse och "Grampa" till Montreal.

Imorgon är det ny arbetsvecka. Jag är verkligen inte peppad, men när det känns lite extra långrandigt och ensamt framöver så har jag i allafall något att drömma mig bort till:

Ha det fint!

Can I has Apa!?

Det är synd om Flurken.

2009-06-20T20:17:00.000-07:00

När du har känslan av att du inte är riktigt bekväm med var du befinner dig för tillfället, vem du är eller riktigt vilket ben du ska stå på, tänk då på stackars Flurken.

Inte riktigt flaska, inte riktigt burk - Flurk! (Cottle på engelska) Den kan inte ha det lätt. Drickan var dock god. "Like drinking liquid apple" enligt Joe. Jag antar att det är ett bra betyg.

Det här med att hitta på ord förresten: Procrastination är ett ord jag inte själv har hittat på men det har varit väldigt närvarande hittills denna helg.

Ha det fint!

Yes, we Apa!

Upp, upp, upp, upp, neeeeeeeeeeeeer....

2009-06-15T21:05:00.000-07:00

Jag tänkte börja med att häda lite och påstå att jag inte är ett stort fan av Astrid Lindgren. Visst är vissa historier riktigt bra men det slår inte riktigt an på mina strängar som det verkar göra för majoriteten av svenska folket. Dock så är det en rad från Bröderna Lejonhjärta som brukar återvända till mig vid vissa tillfällen. Den har blivit kraftigt omskriven i min hjärna men det handlar ändå om att man ibland måste göra det man egentligen inte vågar.

Denna helg var nog den bästa helg jag haft på väldigt länge. Tidigt lördagsmorgon (med våra mått mätt) begav vi oss med Fårrden mot Montreal med slutmål La Ronde.
Lite frågesport. Vad har dessa filmer med dagens inlägg att göra?

Som ni säkert har gissat så var det två av de berg-och-dalbanor jag faktiskt vågade mig på. Förutom ovanstående åktes också en berg-och-dalbana inne i ett mörkt skjul så det är inte direkt värd att ens se på film, och en snurrande karusell-sak som mest var jobbig.
Kanske inte så speciellt för många, men för mig som tidigare bara åkt kvasten på Gröna Lund var det ett stort steg.
Stackars MLI fick agera terapist under köståendet och jag fick flera gånger försäkra henne om att jag faktiskt ville åka. Ville och ville förresten. Köandet är mild ångest, första backen är stor ångest och precis när man börjat uthärda och kanske till och med gilla det så är det över och man måste stå i kö i minst en halvtimme till för att åka igen.
Varför gjorde jag det då? För det första måste man ju åka när man är på nöjesfält och för det andra ville jag inte tråka ut MLI med att inte hänga med på åkturerna. Sen att hon nog fick kompromissa bort en del av det hon ville åka är en annan del av historien. Baby steps!
På kvällen var det fyrverkerier och vilka fyrverkerier sen. Har aldrig sett något liknande. Deras fyrverkeritillställningar fyller tydligen 25 år i år och att se säsongens första från parkettplats var en alldeles ypperlig idé. Som ett kisande småbarn satt jag med mungiporna uppe i öronen och framåt finalen slank det ur en och annan spontan svordom av ren överväldigasm. (nytt ord? I så fall har jag hittat på det!)
Efter La Ronde avslutades natten med finnarna, öl och en liten virre. Jag var väldigt trött och somnade som en stock när vi väl kom hem till soffan jag och älskligen fick dela för nattten. Trevligt var det dock ända fram tills dess.

Söndagen var en ren mysdag med långpromenad i stekande sol och biobesök. En perfekt final på en underbar helg. När jag väl satte mig i Fårrden och begav mig mot bergsbyn kände jag mig verkligen ensam, och inte blev det bättre av att komma hem till ett tomt hus och en STOR tom säng. Nu har jag dock börjat vänja mig vid att inte ha någon annan här hemma...

Ny vecka och nya vanor från och med idag. Inte bara är jag gräsänkling utan jag har också börjat gå till och från jobbet. Det och kopiösa mängder grönt te är första steget i planen att komma i något bättre form innan jag återvänder till Norden.

Ha det fint!

You've come a long way, Apa!

Lost and Found.

2009-06-13T06:36:00.000-07:00

Inatt drömde jag att jag tappade en tand. Det kändes obehagligt verkligt och det var en lättnad när jag vaknade upp och insåg att allt fortfarande satt på rätt plats.
Om jag minns min drömtydning så är det kanske inte så konstigt att jag drömde just det då att tappa tänder innebär en förlust av något slag.
Idag ska vi till Montreal och gå på nöjesfält och sen drar MLI till New York för andra gången. Sen kommer hon tillbaka med Karin i några dagar men sen är det tack och adjö tills det är dags för mig att lämna Quebec och återvända till Sverige.

På jobbet har jag hittat en länge förlorad bror i en ny britt som började när jag var på semester. Först tyckte jag inte att någonting var konstigt alls, tills han lånade mina glasögon (vilket verkar vara ganska populärt på det där stället) och det var nästan så att jag föll ur stolen jag satt på.
Det var nästan som om jag såg mig själv i en spegel. Okej, kanske inte sådär superlikt men om man "kollar snabbt", i ögonvrån eller från en viss vinkel kunde jag nästan svära på att en nåt år yngre jag (vilket känns sådär eftersom han antagligen är ett antal år äldre än mig) hade hoppat ur någon bild och börjat på min arbetsplats .
Nu kan jag inte få det ur tankarna... stackarn måste tro att jag är förtjust i honom eller nåt, så som jag inte kan låta bli att undersöka saken på håll.

Nu är det dags för frukost, och sen bär det iväg till ångest i karusellköer!

Ha det fint!

I had the time of my Apa.

Bilder från Niagara Falls!

2009-06-09T19:56:00.000-07:00

De flesta bilderna från Niagara Falls såg inte otippat väldigt lika ut. Det finns liksom inte så mycket som toppar själva fallen där.

Utsikten från vårt hotellrum på den 19:de våningen. Den kunde absolut ha varit värre. Horseshoe Falls överst (mestadels på Kanadensiska sidan där vi bodde) , under har vi det Amerikanska fallet.

Kanadensarna har en grym utsikt över själva Horseshoe Falls, medan amerikanarna måste använda sig av en konstruerad plattform för att kunna skåda prakten eller ens sitt eget fall.

Skylon Tower, den roterande restaurangen. Det blev ingen middag där uppe men jag grät inga floder för det. Tornet var väldigt fint nerifrån också.

Horseshoe Falls, något närmare och en annan vinkel.

Bridal Veil Fall från Maid of the mist...

Maid of the Mist; ett måste när man är vid fallen.

USA till höger, Kanada till vänster, i nederkant: turister i fina blå regnställ.

På Maid of the Mist fick man blå regnställ, och om man gick in i tunnlarna bakom och bredvid Horseshoe Falls fick man gula ställ. MLI och Orre poserar så gärna.

Antingen älskar hon eller så hatar hon sin katt. Vad katten tyckte är inte svårt att räkna ut.

Nästa tjok med bilder blir antagligen från Toronto, om jag inte hittar fler spännande bilder från Niagara.

Ha det fint!

"Det är som vanligt inte Apan i filmen som har skrivit brevet."

Five down, all done!

2009-06-08T20:26:00.000-07:00

Sista tandläkarbesöket idag. Första gången som det verkligen blev synbar skillnad efter att de "retuscherat" mina gamla tandvårdssynder. Tyvärr syntes det också på räkningen som var i saftigaste laget men det är väl bara bita ihop och vara glad att det allt är gjort nu.
I morgon tänkte jag försöka ta mig lite tid att lägga upp fler bilder från Road Tripen, men nu måste jag verkligen få sova lite.

Ha de fint!

"Last christmas, I gave you my Apa"

Bilder från New York!

2009-06-07T07:39:00.000-07:00

På väg från Newark med flygtåget.

Times Square, en snubbe ser något intressant bakom fotografen.

Times Square, där det blev ett antal bilder. Faktiskt inte så superimponerande som jag trodde men absoult häftigt.

Den nakne cowboyen roar sig med golf vid Times Square.

Nu tar den nakne cowboyen sin gitarr och åker buss hem till den nakna ranchen. (en ren gissning men jag tror att det var så)

Choklaaad...

Läppglans med smak av choklad och jordnötssmör. Känns som lite fara för bitskador vid hångel.

Betala för att bära skrikig reklam? Ja, varför inte?

Hjärtat håller i en kudde.

Trump Tower.

Central Park, att se skyskrapor ovan alla trädtoppar kändes lite surrealistiskt till en början...

...men efter ett tag blev det lite mycket av samma sak.

Central Parkbänk.

Mur-vatten-bollplan-träd-stad 1.

En fin liten utkiksplats.

mur-vatten-bollplan-träd -stad 2.

Ibland tror man att det är någon lilleputt som byggt bo i trädtopparna.

Älsklingen hamnar på kort.

Likaså Orre.

The pond. Mycket vatten för att vara mitt inne i en storstad.

Guggenheimmuséet. Gick in och vände mest för att se det.

Varför gråter Hello Kitty?

Och nu några bilder från toppen av Rockefeller Center.

Efter de sjuttio våningarna var det skönt att komma ner på gatan igen och se saker på nära håll.

Välkommen till New York... tydligen.

Finnklämning på hotellet.

Skyline.

Pyramid vid vattnet.

En frihetsgudinna i fjärran. Vi åkte aldrig närmare.

Spetsigt hus.

Jag såg inte den halvnakne mannen i bakgrunden förrän det var dags att lägga in bilderna på bloggen... undrar varför.

Om New York var en person hade han eller hon nog tröttnat på denna vy efter ett tag.

Venezuela... eller New York?

T-shirtutprovning.

Pussig choklad. (MnM-butiken, ännu mer choklaaaad)

Vad skrämmer chokladälsklingen?

Det var nog denna gigantiska MnM som funderar på vad han ska rita med sina kritor.

MnM-karusell.

Ett av alla välbehövda depåstopp. Vi hade verkligen tur med vädret.

Chinatown.

Barnet i mig tycker att saker som "Big Wong" fortfarande är fruktansvärt roligt.

Det är inte Sveriges konung som taggat min bild. Det är faktiskt en skylt på huset.

Lite mer Chinatown.

Brooklyn Bridge.

Här är ett gäng bilder underifrån bron.

Sista hotellrummets vy över Times Square.

Vi avslutar New York-albumet med en ganska schysst fasad.

Det var New York. Härnäst: Niagara Falls!

Ha det fint!

"Du ska inte tro det blir Apa, ifall inte nån sätter fart""

Four down, one to go.

2009-06-03T19:10:00.000-07:00

Nu är vardagen tillbaka på riktigt.

Tre arbetsdagar med huvudvärk (jag tror att det är kaffeabstinens efter att jag drack minst en per dag under semestern men jag kan ha fel, det kan också vara för lite sömn), Orre är hemma i Sverige igen och i måndags var jag på ett smärtsamt tandläkarbesök, både fysiskt och finansiellt. Bedövningen tog inte riktigt som den skulle och istället träffade tandläkaren en käkmuskel så att jag har haft svårt att öppna munnen ordentligt i några dagar. Att försäkringen är utnyttjad var pricken över i:t.

Men nu är det ganska bra i alla fall och vi ska äta lite hembakad rabarberpaj med marsánsås. Det ska bli mums.

Ha det fint!

"Hello, I'm a Mac!
And I'm an Apa!"

Bilder på väg

2009-05-31T12:34:00.000-07:00

Så där ja!
Nu har jag gått igenom alla bilder från semestern och nu gäller det bara att bestämma vilka bilder som passar till bloggen och minska ner dom till lämplig storlek. Under tiden bjuder jag på lite pausmusik!

Ha det fint!

I'm a little Apa short and stout, here is my handle, here is my spout!

"Privat" fotosession

2009-05-22T08:03:00.000-07:00

Igår var vi på Broadwaymusikal. Andra gången jag såg Avenue Q, denna gång på engelska. Det är kanske hädelse att säga men en del saker i den svenska versionen var faktiskt roligare än här på Broadway. Det var i alla fall en riktigt trevlig upplevelse även andra gången.

Efter föreställningen var det dags at bege sig till ett barhäng med ett bruden, brudgummen och ett gäng andra människor som ska komma på bröllopet. Innan vi gick dit var vi något hungriga och bestämde oss för att ta en bukfylla på Donken så att den snart inmundigade ölen inte skulle känna sig ensam. Det var nog ingen superidé från mit håll at ta en hel meny (samt dagens iskaffe). Man skulle kunna säga att magen inte blev allt för glad.

Efter att med mullrande mage till slut hittat Virgil´s BBQ där vi skulle hänga och skakat hand med ett gäng människor begav jag mig med panik i blicken till stället faciliteter och det var inte en sekund för tidigt. När jag sen satt där och svettades i ett bås hörde jag hur två killar kom in och ställde sig vid pissoaren. Efter en sekund insåg jag att de pratade svenska och jag spetsade öronen lite extra i hopp om att höra något sånt där kul som folk brukar prata om när det tror att ingen omkring dem förstår vad de säger. Jag har snart bott utomlands i ett år så jag vet hur lätt det är att glida in på det spåret. Först var det inte särsillt intressant och jag gav nästan precis upp hoppet när en av killarna utbrister:

- Jag har en sån där fetisch. Jag brukar alltid fota kuken när jag är på nya ställen.

Jag satt tyst i mitt bås och tänkte om jag skulle avslöja mig med någon snärtig oneliner men kände att det var bättre att låta bli. Det skulle bara bli jobbig stämning.
Efter att de gått kopplade jag att de svenskar som var på baren var förmodligen med i bröllopsgänget. Det kommer bli svårt att riktigt koncentrera sig på småprat (vilket jag redan är dålig på) under bröllopet när chansen finns att den man pratar med har av vana att istället för att fota omgivningarna drar ner gylfen och tar fram mobilkameran när han är ute och upptäcker världen... Jag är mest glad att jag skakade hand med de flesta innan!

Ha det fint!

Emelie har bråttom att kolla sin mail så det blir inget smart här idag heller... Apa...

En apa på geleben.

2009-05-20T21:53:00.000-07:00

Dryga 185cm är alldeles lagom höjd över havet för en skäggapa. Lägg till 70 våningar Rockefeller Center på det så är det inte lika lagom längre.
Det var illa, men jag klarade det!
(bildbevis kommer)

Ha det fint!

Det finns Apor som inte ens vågar vara fega!

Semester!

2009-05-18T12:26:00.000-07:00

Väskorna är packade, kameran är laddad med ett nytt minneskort och viktiga papper är utskrivna och ligger prydligt i en mapp.

Nu bär det iväg!

Ha det fint!

Idag har jag inte tid att hitta nåt citat eller liknande... Apa...

Blandat mobilkrafs.

2009-05-16T10:25:00.000-07:00

Igår hittade jag en mobil till dator kabel så jag tänkte att jag lägger in lite blandat som jag har haft liggande i mobilen.

Vi börjar med lite natur:

JVM-rinken:

Om man "glömmer" halloween-prydnader framme tills vintern kommer så får man sig en alldeles egen Ötzi!:

Kanadensisk snabbmat när det är som mest Quebecois (saknas bara lönnsirap för att göra måltiden komplett):

Om man vänder blicken över vägen från min tandläkares parkering, så ser man detta:

Svenskt eller ren tillfällighet?:

Och till sist en riktigt fin bokplacering (Inte konstig att hästen ser så rädd ut):

Ha det fint!

Apan Iacta Est!

No suit for you!

2009-05-13T21:27:00.000-07:00

Det var ju tänkt att vi skulle hämta mina kostymbyxor idag på "Vincent d'Amerique" i St.Jerome, men dom var stängda när vi kom dit. Jag som tänkte lägga upp värsta fina kortet och imponera på alla med min stilighet. Det blev två par shorts istället i en annan butik, eftersom det tydligen ska vara runt trettio grader i Stora Äppler när vi är där och semestrar. Känns lite turistigt att gå runt i en storstad med shorts kanske, men jag ska i alla fall inte ha sandaler på mig!

Ha det fint!

"Billie Jean is not my Apa!"

Three down, two to go.

2009-05-12T19:16:00.000-07:00

Som ni kanske redan gissat av titeln på dagens inlägg (om ni läst här tidigare vilket ni med 99% säkerhet har gjort) så var det tandläkardags igår igen. Jag tog en sen lunch för att missa så lite av arbetsdagen som möjligt innan jag begav mig till ett sommarsoligt St-Sauveur. En timme innan utsatt tid var jag framme så jag tog mig en promenad för att hitta en vettig lunch. (tänkte att det var lugnt för stackars tandläkaren då jag hade både plackers och tandborste med mig för att minimera skadan) Efter lite letande efter en uttagsautomat då typ ingen tog kort på den gata jag letade lunch på köpte jag mig en pita shish kau*nånting* av en libanes. Väldigt gott.

Tandläkarbesöket gick bra men nu har jag uttömt det sista av tandvårdsförsäkringen så kvarvarande två besök kommer att svida ordentligt i plånboken.

Nu ska jag ta en dusch så att jag och älsklingen kan krypa ner i soffan och kolla på Eurovision från tidigare idag. I morgon ska jag till St.Jerome för att hämta kavajbyxor. Jag kommer att vara het i tid till New York-bröllopet, så länge jag hittar nåt att trimma skägget med (hade nog ihjäl stackars trimmern senast...)

Ha det fint!

"Känn ingen sorg för mig Apa!"

To boldly go... till ännu en mäktig actionfilm.

2009-05-10T20:58:00.000-07:00

Söndag natt igen och en vecka kvar till semester i det stora äpplet. För en stund sen kom jag och älsklingen hem från Laval efter att ha varit på bio än en gång. Det är många bra filmer som går just nu... Förra veckan var det X-Men Origins: Wolverine och ikväll var det nyversionen av Star Trek "skapad" av J.J Abrams som jag haft ett väldigt gott öga till ända sen jag såg Cloverfield.
Jag måste säga att jag, i kontrast till min kära sambo, gillade kvällens film bättre än förra veckans.

Wolverine var bra, men Star Trek kändes "större" och under flera av actionscenerna kom jag på mig själv med att sitta och fånle, vilket alltid är ett gott tecken.
På väg hem hamnade vi i bilkö på grund av något arbete på vägen. Tre filer blev två som till slut blev en. Inte konstigt att det tog sin tid. Men personligen led jag inte så mycket. Det var bara att sitta och lyssna på dålig musik och en läspande programledare på radio och förtränga det faktum att det låg en hög disk med mitt namn på hemma på köksbänken.

I morgon är det dags igen för ett besök hos fru tandläkare. Undrar hur mycket mina olika PMs på jobbet snackar med varandra. De kanske får för sig att alla mina besök hos tandis är en dåligt ihopljugen täckmantel för någonting skumt eller skolkigt, när det faktist är så att jag bara utnyttjar min dental insurance till max.

Nu vill jag ha en nattmacka och ett glas juice. Sen blir det tandvård och hopp i säng.

Ha det fint!

Live long and Apa!

Cinco de Mayo!

2009-05-05T20:49:00.000-07:00

Dagen firades inte med att hedra mitt mexikanska arv. Dagen firades faktiskt inte alls då jag (till min vetskap) inte har något mexikanskt arv att hedra. Om man inte räknar att åka till St-Sauveur på lunchen för att äta sushi som att fira.
Riktigt bra sushi till och med men jag hade lite prestationsångest med pinnarna då två japanska tjejer hade åkt med till "Sushi Shop". Jag tror dock det gick bra och jag fick till och med min Miso-soppa.

På jobbet är det något annorlunda numera. En massa ombyggnation för att få luftkonditioneringen att funka som den ska tills den riktiga värmen kommer och ett helt gäng folk har skeppats över till Montreal. Bland andra Tommi, Jamie, Elvis, Christian, Roman och den nya svensken Andreas vilka man kommer se väldigt lite av framöver. Lugnare, tystare och tråkigare helt enkelt.

Jag har i alla fall blivit anförtrodd ett lingvistiskt uppdrag. Även om det innebär att sitta böjd över en NDS dagarna i ända så går det så mycket fortare. Jag är redan med i creditsen också, vilket känns som en liten tröst för at jag blev blåst på det på de två största projekten jag antagligen kommer att jobba på i år.
Jag kommer allt peka och säga "DET DÄR HAR JAG JOBBAT PÅ!" när jag kommer hem till Sverige ändå.

Ha det fint!

Ge mig ett A!
Ge mig ett P!
Ge mig ett A!
Vad blir det!?
APA!!

Leve jämställdheten!

2009-05-02T22:17:00.000-07:00

Jag är helt för jämställdhet. Speciellt när det är kvinnan som bjuder på middag och bio, vilket var fallet idag. Jag har under veckan inhandlat den mesta av maten till hushållet så MLI tyckte väl att det inte var mer än rätt antar jag. Sweet att bli bjuden hur som helst.

Middagen åts på ett ställe vid namn "Bentley's" och det var nog ett av dom bästa valen av matställe vi har gjort på länge. Den köttbit jag fick på min tallrik ikväll var nog så närma perfektion man kan komma. När jag såg entrecoten ligga där på tallriken tänkte jag att "det här kommer att bli bra" och när jag väl tog första saftiga tuggan så infriades misstanken. Jag kan inte prisa det nog, och det kommer från en som har en grillmästare till far. Ett bra betyg med andra ord. Potatismoset var också gott...

Kvällens film var X-Men Origins: Wolverine. Tydligen så är den sågad vid fotknölarna av vissa personer insatta i serietidningsversionen av karaktären Wolverine och jag är ganska glad att jag inte är en av dom när jag såg denna film. Vad vi fick var en solid actionfilm med mycket fart, väl inpassade klichéer, och ibland lite halvtaskiga effekter tyvärr. Jag trivdes hur som helst gott i biosalongen och den hade gärna fått vara en timme längre så man fick lite mer av allt det goda.

När det gäller det att en del personer är purkna för att en film skiljer sig allt för mycket från källmaterialet så är det väl lite som för mig och Låt den rätte komma in. Den filmen var för mig en ganska stor besvikelse. Det var nog mest för att jag läste boken först och tyckte väldigt mycket om den. Att folk till höger och vänster har prisat den som en riktig kanonfilm gjorde ju inte saken bättre när det mest var en uppstyckad, medioker och ofullständig sammanfattning av boken.

Nu är det väl lika bra att hoppa i säng. Imorgon har jag stora frukostplaner!

Ha det fint!

"Even the smallest Apa can change the course of the future."

En röd skylt.

2009-04-30T17:32:00.000-07:00

Idag drog jag ett riktigt dåligt skämt. Det funkar ännu sämre i skriven form, men jag kommer i alla fall inte kunna kolla på en stoppskylt på samma sätt längre (I alla fall inte här i Quebec).

Annars så var vi på "de-virginization" idag på lunchen så att den nye norrmannen Johan "Joe" fick inmundiga sin första poutine. Jag var inte sämre och slängde i mig en rejäl portion strips med gravy, gnisselost och lite grönt på toppen. Resten av dagen längtade jag efter grönsaker...

Väl hemma blev det tacopaj (Mums!) och nu ska vi äta bakad banan med choklad. Härliga tider.

Ha det fint!

Bytt är bytt, kommer aldrig till-Apa.

Two down, three to go.

2009-04-23T18:33:00.001-07:00

Igår var det Earth Day och jag firade med att ta vår bensinslukande stridsvagn till jobbet. För en gångs skull fick jag jobba med språk och det var en ovan känsla. Det har blivit så mycket funktionalitetstestning de senaste månaderna så att jag inte riktigt visste om jag forfarande var kapabel till nåt annat. Men jag tror det gick bra. Igår var det också dags för nästa tandläkarbesök på min resa mot fullt lagade tandrader. Det gick fortare denna gång och jag var slug nog att ta med mig egna värktabletter som jag slukade så fort jag var tillbaka på Enzyme. Kände inte mycket resten av dagen, men passade ändå på att tycka synd om mig själv lite grann. Det gäller att passa på!

Idag skjutsade jag Karol, en av snubbarna som är med och spelar fotboll på tisdagar, till St.Jerome och Futureshop för att han skulle ha tillfälle att införskaffa en TV. När jag tog en lite mindre väg och nämnde i förbifarten att jag "skulle vilja testa en ny väg" kunde jag nästan höra MLI dra en djup suck i baksätet. Men det gick faktiskt riktigt bra. Nästan ingen omväg alls.

En sak jag lärt mig ikväll: Kanadensisk Pecannötspaj = På tok för mycket äckelsöt sockerkräm, men pajdegen var i alla fall god.

Ha det fint!

You can tell anybody, this is your Apa!

Träskallens utflykt

2009-04-21T19:29:00.000-07:00

Härom dagen när MLI var en god människa och skjutsade folk till storstaden tog jag med den namnlöse träskallen ut i vad man skulle kunna kalla vår trädgård. Detta är hans egen bilddagbok.

Först ville han visa hur mycket snö det var på gården... som om jag inte kunde se det själv.

Sen ville han bestiga det mäktiga berget som mest ligger där och ser mäktigt ut

Nästan uppe...

Bara lite till...

Han ser krönet!

Seger!

Efter att han hade tagit sig ner igen såg vi några mystiska spår som inte kan ha varit något annat än obestridliga bevis på att Bigfoot faktiskt existerar.

"Han gick ditåt, vi följer efter!"

Det som göms i snö och kommer upp i tö är visserligen ingen Bigfoot... men en grill är inte fy skam det heller.

Efter bergsbestigningen hade han till och med lite svårt att ta sig upp för trappan upp till uppfarten.

Han grämer sig lite över ett dåligt däckköp...

FYRA däck! Alla lika värdelösa...

"Det är inte jag som inte kan komma härifrån! Det är du som inte kan komma in hit!"

Han gillade INTE den stora, håriga skalbaggen.

Så istället gick vi in och tog en burgare.

Imorgon: Nästa tandläkarbesök, men utan den namnlöse träskallen.

Ha det fint!

"Det är inte korven man blir tjock av, det är Apan"

Fotogenique träskalle.

2009-04-19T21:22:00.000-07:00

Igår bestämde sig Emelie för att vara en god människa idag och skjutsa behövande personer till Montreal så att de kunde kolla på lägenhet. Detta innebar att jag hade ett antal timmar ensam hemma, vilket var ett tag sen sist.

Hur tillbringades denna tid? Jag var faktiskt duktig till att börja med och skickade mail till studera.nu och skattemyndigheten för att försöka lösa lite kodproblem och sen var jag så fräck att jag satte mig och spelade datorspel i någon timme, vilket jag inte hade gjort på ett tag känns det som (Vad jag gör på jobbet är att TESTA spel... en helt annan sak). Sen gick jag ut i trädgården eller va man ska kalla det och tog lite bilder med "Den Namnlöse" som jag valt att kalla min lilla träfigur som hängt med ända ifrån Sverige. En liten fjantig grej jag började med i Blackeberg men som aldrig riktigt tog fart. Lägger upp några av bilderna imorgon tror jag. Just nu är jag alldeles för trött (men ändå motvillig till att lägga mig. Det brukar bli så på söndagar).

Ha det fint!

"Inled mig icke i frästelse, jag kan Apa själv!"

One down, four to go!

2009-04-17T20:23:00.000-07:00

Idag var det tandläkardags igen. Med fjärilar i magen mottogs jag av en väldigt trevlig kvinna och hennes assistent som skulle tillbringa följande timme mad att rota runt i min mun och fylla några hål. Vi småpratade lite hockey mellan sprutorna och borrarna och fyllningarna.
Jag måste säga att jag hade väntat mig någonting mycket värre, men jag har känt värre smärta hos frisören. Efter sprutorna (som inte alls var illa) kände jag så gott som ingenting vilket var en ovan känsla för en som en gång för mycket (en gång totalt) fått samma behandling utan bedövning. Förhållandevis billigt blev det också. Hoppas bara att jag inte har använt upp min tandförsäkring inom kort... har fortfarande några gånger kvar.
När jag kom därifrån var jag på ett mycket positivt humör, ända tills jag kom tillbaka till ett för varmt testrum och bedövningen började släppa. Då blev det plågor i samma kategori som när jag tog bussen hem efter att jag bränt av tungbandet hos en svensk tandis för länge sedan - En sån där molande smärta som gör att man inte kan tänka klart och det enda man vill göra är egentligen att begrava huvudet i knät och inte komma ut förrän allt är bra igen.
Räddningen blev Sara och hennes två Panodil Zapp som hon bjöd på. Efter att de tog effekt har jag klarat mig riktigt bra igen.

På vägen hem från jobbet tappade jag mitt passerkort på Metros parkering... upptäckte det halvvägs på väg hem så det var bara att köra ner igen och börja leta. Jag hade dock tur och hittade det nästan på en gång i ett ställ för gratistidningar där nån snäll själ måste ha lagt det.

I morgon vill jag hitta på någonting, men jag vet inte vad. Finns inte mycket att göra här omkring och jag har inte mycket pengar att spendera på det. Jag får drömma ihop nåt spännande inatt.

Ha det fint!

"Say hello to my little Apa!"

April April?

2009-04-16T04:52:00.001-07:00

Vad i h-vete?

En liten fundering om framtiden (och mat)

2009-04-13T20:26:00.000-07:00

Idag när jag dansade runt i köket och lagade köttfärssås slogs jag av funderingen om jag kommer vara som jag är nu när jag får ungar. Självklart kommer jag att bli mer vuxen och ansvarstagande, men hur blir det med allt annat. Som att spontandansa när jag är på rätt humör eller att göra små ansikten i maten eller om jag kommer fortsätta morra när jag är irriterad (vem vet, en dag kanske det exploderar...).

Hur som helst kom vi fram till igår att våra ungar kommer få värdens sämsta bordsskick. Det kan jag dock leva med så länge det blir fina människor av dom...

Ha det fint!

Intresseapan antecknar!

Vilken vecka va?

2009-04-12T21:13:00.000-07:00

Varför är det alltid som svårast att ta sig tid att skriva när det händer som mest? Kanske för att man har mindre tid. Kan det vara så logiskt?

Som sagt så har det hänt en del sen sist vilket jag nu ska försöka ta ur minnet. Måndag den sjätte var jag och älskligen på hockeymatch. Jag tror inte att jag kan gå på hockey längre. Allting kommer kännas så långsamt, fult och litet. Montreal förlorade men det gjorde inte så mycket då jag inte riktigt kommit in i "heja på Montreal"-stadiet riktigt än men jag kämpar på. Jag vill verkligen bli riktigt sportintresserad igen.
När jag var mindre var det lättare - "Leksand ligger nära, dom hejar vi på!"
"Oooh, Calgary Flames har en snygg logga, dom ska jag heja på". I andra fall höll jag gärna på underdogen som någon gång gjort en bragd och till exempel vunnit över manchester united eller liknande, och sen fanns det vissa lag *host*Atalanta*host* som jag kan tacka mitt datorspelsintresse för.

På jobbet har vad som började som ett lunchmail mellan ett antal personer utvecklats och fått eget liv. Rekordet ligger väl på runt 140 mail på en dag, som handlar om allt mellan himmel och jord,och då har vi till och med tid att jobba. (men aldrig att få tråkigt) Det som skrivs är mestadels politiskt inkorrekt och grabbigt även om jag försöker snika in lite "fina" skäm.

I torsdags var det hockey igen men på storskärm på ett hotell i bergsbyn. Jag och MLI åt vår gratis pizza, tog nån öl och drog sen hem. Montreal förlorade på övertid men alla var glada ändå. "Vi" fick den poäng som behövdes för att nå playoff och det var det viktiga,

Fredag eftermiddag tillbringades med att fylla magarna till bristningsgränsen med revbensspjäll, kyckling och lökringar. Jag tror det var det godaste stället jag ätit på i Montreal men herreminje vad mycket kött. Den kostcirkeln var nog mest enfärgad skulle jag gissa...

Igår hade jag och älskligen påskmiddag med ett gäng danskar, nederländare (aldrig mer att jag använder "holländare" om dom absolut inte påpekar att det är just den delen av nederländerna de är ifrån) och så jag, älskligen och Elvis som representerade Sverige. Det var faktiskt väldigt trevligt att bara sitta ner vid en middag och snacka istället för att försöka överrösta en massa musik och försöka slå sig in i något fyllesamtal på nån hemmafest eller bar nånstans

Annars så har vi maratonkollat på "How i met Your mother" (ja, det är ett litet "i" i titeln av nån anledning) senaste tiden och efter att ha sett sista avsnitten ikväll så känns det tomt. Vart ska vi ta vägen nu liksom?
"Låt den rätte komma in" såg vi idag också. Jag måste säga att jag är besviken men inte förvånad. En film som är så upphaussad som ändå inte är i närheten av att mäta sig med boken. Jag ska inte gå in på detaljer, men boken var värre, och därmed bättre. Logik så det stänker om det!

Just det, plånboken har ett stooort hål, onyttig mat och godis inmundigs allt för friskt och bilen är trasig. Härliga tider!

Ha det fint!

Du ska inte tro det blir Apa, ifall inte nån sätter fart!

Lättpåverkad?

2009-04-04T21:26:00.001-07:00

För en stund sedan kom jag och älsklingen hem från Laval och biografkomplexet Colossus där vi såg "Monsters vs Aliens" i 3D. Ingen superfilm men absolut underhållande. Inte samma klass som "Coraline" (även om det inte är riktigt rätt att jämföra två stämningsmässigt så olika filmer). Jag hoppades att de skulle via trailern för en film som har premiär den nionde september i år (09/09/09) men den kom aldrig... hur som helst har jag en känsla av att denna film kommer att bli episk! Jag har inte sett fram emot en film så här mycket på jag vet inte hur länge. Blir som en fnittrande skolflicka bara av att se trailern... är det nåt fel på mig?

Resan till Laval och hem igen var inte någon barnlek. Regn, mörker och taskig vidrutetorkning på förarsidan är ingen bra kombination... men vi tog oss helskinnande både dit och hem.

Ha det fint!

Is it a bird? Is it a plane? No, It's Apa!

Jag ska bli farsa, och blir därför kvar ett år till.

2009-04-02T19:39:00.000-07:00

Angående rubriken så är det vad det skulle ha stått i bloggen igår om jag bara hade fått tummen ur. Jag och MLI satt på Pizza Hut i St-Agathe i tisdags efter en tur till Wal-Mart och planerade grymmaste simultanaprilskämtet till båda bloggarna, men tyvärr blev det inget av det. Vi var för upptagna med att kolla ikapp på Heroes när vi väl var hemma. Inga planer är ändrade och ingen är gravid så vitt jag vet.

Fem datum har jag nu hängande på min skrivbordsbakgrund, tillsammans med ett litet hjärta för att lindra smällen. Fem datum... Så går det antar jag...

I övrigt så hostas, rosslas och snörvlas det men nätterna är i alla fall fulla med sömn och jag har energi på dagarna. Vad man nu ska med den till... är inne i en tråkperiod när jag inte får göra någonting vettigt och blir flyttad titt som tätt. Bah!

Ha det fint!

Over and Apa!

Gröt gröti gröt gröt!

2009-03-31T04:05:00.000-07:00

En bra idé vore att börja gå upp när klockan ringer varje dag istället för att snooza en halvtimme varje morgon. Jag har nog underskattat att ha tid att äta frukost. Älsklingen har gjort egen risgrynsgröt så mycket bättre och enklare kan det inte bli.

Nästa vecka är det NHL-hockey som gäller! Beställde biljetter igår. Det svider lite på kontot men det är en sån sak man måste göra när man är här, så jag ångrar mig inte.

Ikväll är det fotboll igen men jag kan inte upprepa succén från förra veckan... vill inte bli kravligare igen så jag stannar hemma och tar ett hett bad eller någonting istället. Kanske kommer ikapp lite på Heroes.

Ha det fint!

Anyone can hold the helm when the Apa is calm.

I'll have what she's having!

2009-03-26T17:12:00.000-07:00

I tisdags var det fotboll, och jag såg verkligen fram emot det. Kan det vara så att jag kommit över motionströskeln och faktiskt tycker om att röra på mig? Hur som helst gick det också mycket bättre än vanligt. Om jag någon gång skulle blivit videofilmad på en fotbollsplan så var det i tisdags. Gjorde några riktiga kanonmål som jag inte ens kunde göra när jag faktiskt hade kondition (för sådär 15 år sedan) och spelade allmänt bra.

Ansökningen till Montrealkontoret blev kort och koncis, och idag fick jag ett mail där de ville kolla om jag kunde tänka mig förlänga med ett halvår. Så länge vill jag inte vara kvar här så om det inte blir desperata efter svenskar där borta i storstaden så lär det inte bli någon flytt för min del, även fast Sara beslutade sig för att inte söka. Längtar hem lite till Moder Svea.

Jag tänkte skriva här i bloggen igår men på senare tid har anslutningen här hemma verkligen blivit riktigt seg så efter att ha misslyckats några gånger i rad med att skaffa ett BankID så gav jag upp för kvällen. Startade precis om routern, men det verkar bara ha hjälpt tillfälligt. Bah...

Apropå segt... imorgon drar jag, MLI och 105 enzymare till ett sugar shack i St-Hippolyta för att käka saker doppat i sirap. Efter MLIs och Kirres vittnesmål om maten kan jag inte säga att det är just den som lockar mig. Sällskapet blir förhoppnignstrivs trevligt i alla fall.

Ett sugar shack kanske inte är det mest intelligenta man kan bege sig till efter att ha varit hos tandläkaren och fått sig en liten (men inte elak) bassning. Jag var på riktigt dåligt humör när jag kom hem men på något sätt fick MLI mig att se det från den ljusa sidan och under kvällen kändes det bättre även om det sved lite i plånboken. Det är tur att jag har tandförsäkring via Enzyme annars skulle jag bli ruinerad framöver. Tack vare den och skatteåterbäring så ska det nog bli bra till slut. Så länge jag har pengar över till New York-resan så är jag nöjd.

Och just det... jag blev stoppad av polisen på väg till tandläkaren... och jag är sjuk...

Ha det fint!

"I sprang into action like an Apa on a trampoline!"

Multitasking

2009-03-23T16:43:00.000-07:00

Mer än en vecka har gått och MLI ringde precis och berättade att hon är på väg hem från Montreal efter att ha lämnat av Kirre på flygplatsen.
Visst är det typiskt att man inte tar sig tid att skriva när det väl händer grejer? I helgen var vi (Jag, MLI, Kirre och Tommi) till Montreal för att göra stan osäker och sen kolla på St.Patrick's-paraden. En trevlig lördag hos Lars (där vi sov) och i innerstan och sen en trevlig men trött söndag. Paraden i sig var en ganska stor besvikelse. Lite marschmusik och massa vinkande (vilka är dessa mäniskor och varför måste de prompt vinka till allt folk som står 2-3 meter från dem?), men inte en enda gigantisk heliumfylld ballong föreställande nån figur från tecknade serier. Jag har sett för mycket film... coolast var nog de tre helikoptrar som flög över hela paraden.
Innan vi åkte hem gick vi på bio. "Coraline 3D" är den bästa film jag sett på länge. Jag hade redan läst boken så jag hade höga förhoppningar som faktiskt till och med överträffades. Dessutom var 3D effekterna (vi hade specialglasögon och allt) riktigt snygga. När filmen var slut kändes den riktiga världen tråkigt platt.

I natt blev det inte mycket sömn. MLI stackarn håller på att bli sjuk och allt hostande höll mig vaken hela natten. Jag halvsov säkert vid några tillfällen men det är svårt att säga i sådana lägen.

På jobbet har de börjat söka folk att skicka över till Montreal-kontoret, och efter en ganska enad åsiktsfront har jag bestämt mig för att söka en av de två svenska positionerna. Sitter i detta nu och lyssnar på Moneybrother och försöker skriva ett "motivational letter". Vad skriver man i såna när de redan vet vem jag är och vad jag gör?
"Hej, jag vill inte umgås med er här i byhålan längre. Snälla skicka mig till stora staden. PS.Min flickvän (som nekade ert jobberbjudande) skulle bli väldigt glad.DS"

När jag dessutom snubblat på detta och samtidigt har slängt i en diskmaskin och skriver i bloggen så går det sådär lagom snabbt. Innan jag lägger mig imorgon ska det dock vara skrivet.
Det jobbigaste med det hela är att de har två platser till svenskar i Montreal och Jag, Sara och Elvis är alla sugna på en plats. Jag kan på rak arm att jag kan vara en riktigt bra testare men både Sara och Elvis är freaks of nature när det kommer till arbetet så det känns ju så där jätteroligt att slåss mot någonting som kan liknas vid väderkvarnar. Vi skämtade lite grann om att vi skulle lösa det med knivslagsmål och jag tror faktiskt att jag hade haft lite mer chans på det viset om det inte vore så att jag är så blödig. Jamie och Tommi får lära ut lite tricks om det skulle gå så långt, i egenskap av finnar (fördommar är din vän!)

Min mor skrev en kommentar om skägget så hör kommer ett litet bildextra:

Jag siktade på något liknande det här (hade mer hår när det skäggfixades):

Men så här blev det:

Och nu är jag tillbaks till det "gamla vanliga" igen.

Nu ska jag fortsätta slåss mot det näst intill blanka dokumentet som ska ta mig till stora staden.

Ha det fint!

"Bara en Apa gör så mot sig själv!"

Winds of change!

2009-03-15T20:32:00.000-07:00

Efter att ha sett "Watchmen" ikväll så känns det som om jag inte alls gjort allt jag borde ha gjort hemma vid det här laget. Bilen är meckad, sängen är delad och bäddad, frukost är köpt men det känns som om jag får panikplocka lite imorgon direkt efter jobbet innan jag beger mig till Dorval för att hämta älsklingen och Kirre.

Filmen var lång och inte alls som jag hade föreställt mig. Jag är nog lite besviken men jag ångrar inte att jag har sett den. (förutom att det var tid jag kunde ha använt till at göra det mysigt här hemma.

Vad har hänt annars? Jag vet hur mycket skatt jag kommer få tillbaka, jag har haft tråkigt på en fest, jag är helt säker på att jag ska till New York på bröllop och jag ser fram emot att få lite sällskap här uppe på berget (och en kram eller två).

Ha det fint

Who watches the Apa?

Väder och vind.

2009-03-11T20:08:00.000-07:00

Vad jag glömde berätta igår var att Claus försov sig så att jag var tvungen att gå till jobbet.
I morse var vi båda uppe i tid men Claus bil är inte en vän av fuktigt väder så efter ett halvlyckat försök att ta oss iväg och sedan puttat in bilen till vägkanten så älgade jag upp och hämtade fårrden så att vi inte skulle bli så fruktansvärt sena (för anda dagen i rad).
På vägen inser jag att någonting har hänt i den korsning som jag passerar varje dag till och från jobbet. Vägen var avstängd så vi fick ta en snirkligare väg för att komma dit vi var på väg.
Tydligen har det brunnit och en restaurang (där jag och MLI var och åt innan hon åkte hem till Sverige) och ett hotell var bara vrak.

Det blåser som attans ute och just som jag avslutade förra meningen blåste ett fönster upp alldeles bakom mig. Jag är mest orolig att klurigare fönster kommer blåsa upp under natten eller att ett träd faller genom ett av våra gigantiska fönster. Antar att det bara är att hålla tummarna.

Ha det fint!

An Apa in need, is an Apa indeed!

Bilolycka och en stel apa.

2009-03-10T19:55:00.000-07:00

Igår var jag till St-Agathe med tre danskar för att lämna in skattepapper till en revisor. I det lilla rummet där vi blev invisade satt en dam som så fort vi visade oss drog fram stolar till oss alla fyra att sitta på. Det hela gick smidigt även om både jag och Kaspar (eller Brønner, som han tydligen kallas i hemlandet och som jag tänkte ta efter från och med nu) hade fel adress på våra T4-papper och att HR tydligen inte förstod att när jag ville ändra min adress och ha mitt riktiga namn i deras papper så ska de framföra informationen till ekonomiavdelningen.
Eftersom Claus var den utav oss som kan franska så blev det mycket att han fick tolka och översätta. Damen bakom skrivbordet hade dock stort tålamod med oss och visste precis vad hon gjorde. Tur det annars skulle jag börja bli nervös för mina skattepengar.

På vägen hem stannade vi vid PFK för lite käk. När vi var mätta och belåtna och precis skulle lämna parkeringen small det till. Bilen framför oss hade tydligen ångrat sig i sin lämning av parkeringen och backade rakt in i fronten på vår bil. Både Claus och mannen i den andra bilen som var en minst lika stor karl gick ut och jag var redo för en giganternas kamp.
Men de bara kollade på sina bilar, ryckte på axlarna och var överens om att ingen större skada var skedd. Jag vet inte om jag var lättad eller besviken.

Senare under kvällen spelades det basket där vi brukar spela fotboll, och idag var det fotboll där vi igår spelade basket. Jag kommer att vara väldigt seg imorgon. En träning i veckan har jag vant mig vid men två dagar i rad... jag måste vara galen.

Ha det fint!

Tid är Apa!

Be careful what you wish for, It just might come true!

2009-03-08T20:44:00.000-07:00

Det blev bara en fest i helgen. Efter Irene-festen var det bara skönt att ha en bakisdag. Hon verkar förresten vara en riktigt schysst tjej, men jag hann inte prata så mycket med henne på grund av alla hormonstinna singlar som ville komma på god fot med den nye tjejen.
Bakisdagen var händelselös men ack så skönt det var att bara slappa.
Idag kände jag att jag behövde lite nya kläder. Åtminstone en ny tröja och ett gäng strumpor. Vädret var riktigt vårigt och jag begav mig med fårrden mot St-Jerome. På vägen tänkte jag nästintill bokstavlig: "Hoppas det händer nåt speciellt idag så jag har någonting att skriva om i bloggen". Först var det om de djur som låg längst vägen som blivit lurade på vårsäsongen och istället fick tillbringa den eviga vilan i en vägren. (tills någon kommer med en spade och skyfflar undan dom...)
Sen var det om de 45 minuter jag tillbringade på Wallmart med att leta kläder. (ja, jag handlade kläder på Wallmart) Antingen var dom alldeles för fula, eller så var det horisontala ränder (ja, jag är faktiskt lite för fåfäng för att gå i horisontalrandiga tröjor mer än nödvändigt) eller så var materialet fel (statisk elektricitet är en bitch här...) eller så fanns de inte i min storlek, eller så var det alldeles för dyra. Till slut hittade jag EN tröja som i alla fall fungerade bra, och ett 5-pack bekväma strupor (det står faktiskt så på förbackningen så det måste vara sant).
Nästa grej jag tänkte skriva om var stället jag käkade lunch på. En urqubeciansk snabbmatsrestaurang, "La belle Province". Stor poutine i menyn och RIKTIG baconburgare med knaperstekta baconskivor som stack ut var sida av burgaren.
Vad jag till slut bestämde mig för att skriva om var det som hände när jag skulle hem. På väg in i bilen såg jag att däcken såg lite väl fesna ut så jag rullade fårrden till Costco och deras Pneu-center för att fylla på med lite luft. Jag gick in på Costco för att "spela" lite dum och fråga vart jag kunde fylla på luft. Han bad mig köra in i garaget. Jag gick ut till bilen, vred på nyckeln och förväntade mig ett VA-VA-VRRROOOMM, men fick ett VA-*klick*! Ett försök till. *klick* *klick*.
Nog för att jag förhoppningsvis får tillbaka lite pengar på skatten, men det är inte så här jag vill spendera dom - att hålla en döende klenod vid liv länge nog tills den är såld om några månader. (ja, jag är ond)
jag gick in på Costco igen för att be om råd och snäll som han bakom disken var så kom han ut och kollade på bilen trots att de bara jobbar med däck där. Efter några fruktlösa försök att få igång bilen kom vi överens om att det måste vara någonting med tändningen eller startmotorn.
"Try one more time" sa han lite tveksamt, och om det här var en sån där historia som får en att tänka "herregud vilken flax" så var det nu eller aldrig.
Jag vred på nyckeln...

*klick*

Ingen reaktion från motorn... i huvudet började jag planera hur jag skulle kunna få bilen till en verkstad, och hur jag skulle kunna ta mig hem, och hur stort hålet i plånboken skulle bli den här gången när jag precis börjat samla på mig ett litet kapital. Mitt i alla tankar sa han igen, rakt emot alla konventioner för en spännande solskenshistoria, "Try it again". Får man göra så? När man redan försökt en sista gång utan att få den "oväntade" lösningen. Med nytt hopp (vart nu det kom ifrån, jag antar att jag är en hoppfull person) vred jag på nyckeln igen...

VRROROOOOROROROOOOOOMMM!!!!!

Den startade! Som en tiger vrålade fårrden rakt ut som om den ville be om ursäkt för att den inte riktigt varit sig själv den senaste halvtimmen. Det visade sig att anslutningarna till batteriet inte var i så god form. Skitiga och lösa. Jag tackade ödmjukast och medans han fyllde mina däck med tryckluft funderade jag på hur mycket dricks denna hjälte i blå uniform hade förtjänat. Mycket, kom jag fram till. Men när han såg min plånbok sa han bara att det var gratis, och då kändes det dumt att truga på honom pengar... så jag tackade bara igen och åkte hemåt i en duett tillsammans med Gloria Gaynor. "
I WILL SURVIVE!"

Hoppsan... jag skrev visst om allt jag tänkte skriva om och det tog längre tid än planerat. Eftersom jag på grund av kanadensisk sommartid ligger jag en timme längre fram en vanligt så det börjar verkligen bli dags för sängen! Jag ska bara se slutet på futurama först...

Ha det fint!

Att koka Apa på en spik!

T-20 dagar.

2009-03-05T20:36:00.000-08:00

Ja, jag har beställt en tid, och den 25:te tar jag en halvdag ledigt och åker till Saint-Sauveur för att ta första steget mot ett stomatol-leende. Får se hur många besök det lär behövas. Fick ringa till tre olika tandläkare för att få en vettig väntetid, och då fick jag ändå lov att ta en tid mitt på dagen.

I morgon är det välkomstfest för den nya norskan Irene som jag inte haft nöjet att träffa än. Tydligen är hon norska *duh*, har bott i Sverige senaste tiden och kan finska.

I övriga nyheter så är jag på väg att komma över min ovilja att använda headsetet när jag lirar online, vilket är väldigt trevligt faktiskt. Det tog bara någon månad...
Jag spelade lite med Tommi idag men vi hamnade i olika lag. Det hela slutade med att mitt lag vann överlägset. Tur att jag är så ödmjuk av mig annars skulle han få höra det hela dagen i morgon.

Ha det fint

An Apa does not sing because it has an answer. It sings because it has a song.

Inte mobbing, men nästan.

2009-03-03T19:54:00.000-08:00

Sitter här och äter popcorn och kom precis på varför jag köper det så sällan själv. Dessa förbannade majsrester som fastnat i halsen och kittlas och kliar! Bah!
Tack vare spring break blev det ingen fotboll idag eftersom skolan vi brukar spela på inte är öppen. Jag tror nog att jag är lite rastlös. Ett gott tecken.

Jag vet inte hur många som egentligen läser den här bloggen, men jag behöver er hjälp. Efter många om och men har jag bestämt mig för att boka en tandläkartid imorgon och om jag skriver upp det här så vill jag att ni ber om en förbannat bra ursäkt om någonting kommer emellan. Positivt grupptryck... typ.

Ha det fint!

All work and no play makes Apa a dull boy!

The more you know!

2009-03-01T20:28:00.000-08:00

Det var den helgen det. Jobbade igår så det känns lite snopet att jag ska jobba redan om några timmar igen men jag känner mig varken bitter eller butter över det. Lördagsjobb blir finfina pengar (i Enzymemått mätt) och det var riktigt trevligt att bara vara sex personer i ett testrum och lyssna på bra musik och testa järnet. Det kommer nog att bli helgarbete ett tag framöver, då projektet påbörjades lite väl sent. Efter jobbet igår var det bara att försöka komma i stämning till Mollys avskedsparty. Ännu en som åker hem... inte för att jag direkt kände henne, men hon var cool. Om jag lyckas leta fram en viss sladd så kan det nog dyka upp lite bilder från kvällen. Ganska snart när jag kommit dit började jag känna att det blev tungt att andas, vilket var väldigt obehagligt. Dessutom hade näsan börjat rinna, men det trodde jag var på grund av att jag gått en halvtimme för att komma dit (-8 grader och blixthalka).
Det var faktiskt en lättnad när jag fick syn på kissemissen som trippade runt på övervåningen och insåg att min allergi håller på att bli ännui värre. Antingen det eller så har dom inte vädrat ut huset på hela vintern vilket säkert är ganska troligt. Jag var inte ensam om att snörvla och att ha koll på vad det är som är fel brukar hjälpa en hel del så man inte går runt och är hypokondrisk.
Tänkte att jag kunde gå och lägga mig i god tid ikväll då jag var trött för ungefär en timme sen, men öppnade Reason istället och imponerade mig själv med att spela Alphavilles "Forever Young" på midikeyboarden. Spela är väl att ta i när det handlar om 4-5 ackord men ändå! Hur som helst har det lett till att blgoskrivandet blev försenat och därmed sänggåendet. Åtminstone så fick jag Ipoden lite extra laddad. Alltid nåt.

Ha det fint!

Gör inte en Apa av en fjäder!

Men jag är ju inte en sån där cool kille!

2009-02-26T17:50:00.000-08:00

Här sitter jag och kollar igenom de sista detaljerna på mitt engelska CV och "cover letter" som ska iväg till inte mindre än två företag hemma i STHLM. Tur att ingen höjdare på Enzyme läser min blogg för de kunde få idén att jag har planerat att sticka i förtid. Det är inte alls planen men när såna här jobb dyker upp på radarn så vore det en ren synd att inte visa sitt intresse. Sen får man ta det andra allt eftersom.
När jag läser mitt CV är det nästan så jag blir lite imponerad av alla coola saker jag gjort. Men när jag tänker efter så är det mest på papper de ser häftigt ut. Det kanske är så alla CV ser ut egentligen? Folk har bara gjort saker som de har velat göra eller som fallit ner i knät på dem och efter ett tag ser listan mer imponerande ut än vad det kanske var när allt begav sig. Sen att det är just på engelska gör ju inte saken värre.
Jag har tagit mig en liten Glenmorangie för att hitta inspiration till det sista petande och modet att skicka iväg det. Sen måsta jag laga mat till imorrn så inte köttfärsen blir dålig. Så har jag glömt att tvätta också, men det får jag ta imorrn. Wohoooo! Reservkläder!

För övrigt fick vi T4 papper idag på jobbet. Antar att det är typ någon slags deklaration men eftersom allt står på franska blir jag på dåligt humör bara att kolla på dom. Svenska blanketter är illa nog. Men jag ska snacka med Human Resources imorrn och reda ut lite grejer, och vem vet, jag kanske får tillbaka lite deg på köpet?
Ha det fint!

"We hate it when our Apa become successfull!"

Vart såg du dom sist?

2009-02-22T19:44:00.000-08:00

Ölen var som sagt inte så lyckad i smakväg. Den smakade lite för mycket mörk öl för sitt eget bästa. Inte mörk som hobgoblin eller en guinness utan bara för mycket smak. Den var också lite starkare än planerat...
Precis innan jag skulle dra mig mot ambassaden hörde Christian av sig på facebook och tyckte att jag skulle ringa en taxi till honom. Latmasken orkade inte gå några hundra meter och har ingen telefon. Som den goda medmänniska jag är la jag min telefonolust åt sidan och ringde. Sen gick jag ner mot festen. Det var väldigt lite folk där när jag dök upp men efter ett tag droppade det in mer och mer folk och jag trivdes riktigt bra. Efter ett tag insåg jag dock att någonting saknades. Min grymma öppnare jag hade tagit med mig var borta! Fem minuter tog det att hitta den, och när jag la den i fickan för att inte tappa bort den igen upptäckte jag att något annat var borta - Mina nycklar! Gick igenom hela huset där jag satt min fot för att se vart de kunde vara. Jag frågade även lite folk om de hade råkat sett men fick samma svar av de flesta: "Have you checked your jacket?". Visst hade jag gjort det - tre gånger! Det slutade med att jag slängde på mig jackan tryckte hörlurarna i öronen och gick i mina egna snöfotspår hemåt igen för att se om jag inte tappat dom på vägen. Hela tiden funderade jag på hur jag skulle lösa det här. Skulle jag sno en soffa på ambassaden och ringa landladyn Louise dagen efter, eller skulle jag slå in en ruta på dörren och sedan punga upp för en ny ruta av mina egna pengar? Jag var lite full så jag kan inte påstå att jag kom några anda lysande idéer.
När jag som gott gett upp hoppet (även om det är det sista som lämnar människan) såg jag en välbekant silhuett på backen. Mitt SJ-nyckelband! Två meter från ytterdörren låg nycklarna och väntade på mig. Glad i hågen begav jag mig ner till festen igen och hade allmänt trevligt resten av kvällen.
Resten av helgen har jag inte lämnat huset. Lördagen var väldigt oproduktiv, om man inte räknar Anime-maraton som någonting väldigt produktivt. Idag har jag i allafall diskat, städat lite i köket och tvättat. Sen så har jag precis översatt mitt CV. Har snackat med älskligen och mina framtidsutsikter efter Kanada gör mig deprimerad. Det känns som om jag har gjort en hel del men inte riktigt kan något som är attraktivt på arbetsmarknaden. Det i kombination med lågkonjuktur är inte en bra blandning. Men när allt ser som mörkast ut så dyker det upp ett litet ljus vid horisonten. Jag ska inte säga mer än så för tillfället, men jag kan säga att jag vet vad jag vill göra när jag kommer härifrån!
Ha det fint!

"Have you ever danced with the Apa in the pale moonlight?"

Att dansa och slåss!

2009-02-20T17:44:00.000-08:00

Fredag igen då. Vart tar alla veckor vägen egentligen? Efter en produktiv vecka sitter jag här och lyssnar på egen skapad musik och försöker boosta mitt partyhumör innan det är dags att bege sig ner till spanska ambassaden för lite fest. Har köpt lokal öl bryggd i St.Jerome som inte var mycket att hänga i julgranen, men vad gör man inte för att komma i form? Nej nu blir det lite Peggy Lejonhjärta istället så skriver jag mer nån gång i helgen.

Ha det fint!

Jag ska Apa i dina kvarter!

Landskamp

2009-02-17T19:15:00.000-08:00

Efter två veckors vila var det då dags för fotboll igen. Denna gång var vi tolv personer från hela världen som spelade. Eller i alla fall från Europa. Nu när det är över har jag nästan den här sköna "efter träningen"-känslan, om det inte hade varit för det att mina lungor inte riktigt är vana vid ansträngningen så dom är lite... ansträngda. Det gick faktiskt riktigt bra för mitt lag. Jag kanske inte var den som bidrog mest till det fina spelet, men några mål var jag med och trollade fram i alla fall. Man skulle kunna säga att jag är en sån där svag länk på plan, vilket jag är van vid sen hela min uppväxt med fotboll, basket, innebandy och allt vad det var. Men jag hade roligt och det stör mig inte särskilt mycket. Det håller mig ödmjuk och så är det ju så mycket roligare de få gånger man verkligen gör någonting riktigt imponerande.

Annars så är detta mitt 111:a inlägg i bloggen. På "binärska" blir det 7. Och här sitter jag och lyssnar på Jaques Brel och väntar på Family Guy. Det var allt!

Ha det fint!

"Quand on n'a que l'Apa"

Ingen mera viking... på ett tag.

2009-02-14T20:59:00.000-08:00

Idag var vi då iväg till Montreal för buffén. Den var lika god som förra gången och jag blev nästan lika olidligt mätt. Men bara nästan. Sen bar det av till en bokaffär. Jag har fått ont om läsbart så på senaste tiden har jag bläddrat i "Viking Unchained" som jag utan baktankar köpt åt MLI i julklapp. (om någon påstår att det var inte alls så utan att jag också var lite nyfiken så är det ren fabrikation) Hur som helst hittade jag två egna böcker innan det bar av till biografen. Sorgligt nog visade de inte Coraline på den biografen heller (vad är det för kulturellt U-Land jag hamnat i där det här ligger i topp och "riktiga" filmer inte ens visas?) så det fick bli en annan rulle med Dakota Fanning, nämligen Push. Något snurrig och med ett antal hål i storyn, men jag med de andra som varit vettiga nog och inte gå på Underworld 3 var väl underhållna i alla fall.
När det var dags att åka hem tog det bara Marcel ungefär 50 minuter att hitta ut ur Montreal, vilket man skulle kunna påstå är imponerande eftersom det var hans första försök, men det tänker jag inte.
Allt som allt en schysst heldag med finfint väder och nu är jag trött som ett litet barn. Kanske lika bra att fly undan kylan under tre lager täcke/filt med en god bok.

Ha det fint!

Remember, remember, the Apa of November!

Förr: Klump - Nu: Indiskt

2009-02-12T19:08:00.000-08:00

De senaste dagarna har det börjat regna här i bergsbyn. Först var det fruset regn, och idag var det plusgrader. Halt är det hur som helst så jag har låtit bilen stå den senaste tiden. Känns nästan lite vårigt, men det skulle förvåna mig om det inte kom minst en till köldknäpp med tillhörande snöyra.
Från och med idag började en trio speciella dagar med lönedag. Vad som känns skumt är att ingen landlady har varit här än och bett om hyran. Imorgon är det fredag, och inte vilken fredag som helst! Fredag den trettonde! Har klarat mig bra från speciell olycka tidigare tillfällen men man kollar sig ju en extra gång över axeln ändå. På lördag är det alla hjärtans dag., eller alla hjärtans jävla dag, som den hette för en massa år sen. På den tiden "firade" jag och klumpen i magen med att vara bitter och allmänt anti. På senare tid känns det mest som om jag varit emo alldeles i onödan. I år kommer det att kännas tomt, med MLI i en helt annan del av världen. Jag får försöka fylla tomrummet med Indisk buffé och bio i Montreal. Ett helt gäng från Enzyme som ska dit så det kan nog bli ganska trevligt det med.

Ha det fint!

Apa - När du får oväntat besök!

It lacks a certain "je ne se qua"!

2009-02-08T13:01:00.000-08:00

Nu har melodifestivalen börjat igen hemma i fäderneslandet och jag kommer faktiskt för mig att sakna hela hulaballongen en del. Det är en mycket bra ursäkt att träffas ett helt gäng hemma hos någon och bara softa. Håller på att ta hem låtarna från första deltävlingen nu (i utbildningssyfte) och under tiden mixtrar jag med lite egen musik. Vem vet, om ett eller några år kanske jag sitter där och vinkar som låtskrivare. Om de nu accepterar minimalistisk elektropop som mest låter som karaokeversioner av nån annan låt så... Jag måste verkligen lära mig att få in lite mer atmosfär i det jag skapar.

Ha det fint!

Apa vincit omnia

"Spännande" jobbdag.

2009-02-04T19:31:00.000-08:00

Så... stel... kan... knappt... få... av... mig... strumporna!!! Man kan påstå att stelheten stegrades under dagen för att nå sitt crescendo under kvällen. Vad som också har växt till sig är min gamla vanliga sjukdom. Sliten i halsen, ont i kroppen (utöver det som fotbollen gav mig) och luftbubblor i halsen. Dessutom kommer jag förmodligen inte få mycket sömn inatt. Hur som helst försvinner det oftast på två tre dagar så det är ingen fara med mig. Räkna dock med att jag kommer tycka riktigt synd om mig själv och kedjeknapra tylenol (rekommenderade dosen så klart)under tiden som det pågår.
På jobbet idag kan man lite fyndigt påstå att jag suttit i ett batteri. Lars var minuspolen; muttrande och med näsan i en bok utan en tanke på att jobba, och Elvis var pluspolen; positiv, glad och riktigt engagerad i att göra ett så bra jobb som möjligt. Som tur är var det PlusElvis som hade mest inflytande på stämningen så till och med jag blev åter engagerad i det projekt som jag suttit på i några månader nu. Att ha någon att prata svenska med hjälper i och för sig också en hel del.
Nu är det dags för en tylenol och en kopp varm mjölk....mmmm det låter gott, eller hur?

Ha det fint!

Fyra bugg och en Apa!

Morgondagen randas, likaså träningsvärken.

2009-02-03T20:28:00.000-08:00

Imorgon kommer jag att vara ett vrak. Allt på grund av de två timmar fotboll jag spelade ikväll. Det är första gången jag verkligen rör på mig sen jag kom till Kanada om man inte räknar snötubningen och promenaderna till arbetet under sensommaren och hösten. Redan efter två minuters springande var jag helt slut, men sen stabiliserade sig eländet och blev inte mycket värre under spelandets gång. Vrakheten är det absoult värt. Det känns skönt att ha rört på sig och kommit ut ur huset, vilket inte är det lättaste när det är så kallt ute. Dessutom är det ett bra sätt att lära känna lite mer folk bättre. Jag får återkomma imorgon och se hur jag mår då. Nu ska jag hoppa in i en het dusch och sen krypa ner med en god bok. Jag kommer att sova gott inatt!

Ha det fint!

Don't have an Apa man!

Det här stället har allt!

2009-02-02T19:52:00.000-08:00

Tydligen så har de parkeringsvakter även här i bergsbyn. Det fick Claus bittert erfara då han av någon anledning som hade med hans grannar göra fått lov att parkera längs vägen inte långt från sitt hus. När jag kom ner där i morse för att carpoola satt den en stor inplastad bot på vindrutan. 46 dollar måste han punga upp med. Jag är mest glad att det inte har drabbat mig, då det känns som något som jag skulle kunna råka ut för.

Ha det fint!

Screw you Apa, I'm going home!

Schyssta pjucks!

2009-01-31T22:10:00.000-08:00

Idag var det strålande vinterväder här i bergen. Vad gör man när det är strålande sol? Går man ut på en promenad? Eller är det så att man skottar fram bilen och åker till Wall-Mart för att köpa gymdadojor, vilket var precis vad jag gjorde. Så nu finns det ingen ursäkt att inte börja spela lite basket och/eller fotboll med några arbetskamrater. Det ska bli kul att röra lite på sig igen.
Jag har även fixat tre-kontantkortet till min mobil. Tyvärr gick det inte att skicka sms till älsklingen ändå... hoppas att det bara är tillfälligt.
Nu är det så kallt på golvet här att jag inte har nåt annat val än att ha på mig mina fina bävrar. Det är annars ett gott tecken på att det är dags att hoppa i säng så att jag orkar göra det fint här hemma imorrn.

Ha det fint!

Without Apa, life would be an error

När katten är borta...

2009-01-28T20:43:00.000-08:00

Arbetsdagen såg något annorlunda ut idag än vad den brukar göra. Istället för att sitta framför dator och TV och testa spel så blev jag sittandes med språkprov och telefon för att sköta lite rekryteringsarbete tillsammans med Tommy, Claus och Roman som gjorde detsamma på respektive språk. Jag hade bara ett prov att rätta och tillika en telefonintervju att utföra men det var så pass trevligt att det tog nästan hela dagen. Ett skön paus från samma monotona arbete som den senaste tiden har inneburit. För övrigt har jag lärt mig att "balle" tydligen betyder "okej" på spanska, vilket Roman använde väldigt mycket under en intervju tills jag frågade vad det egentligen betydde och belyste honom om den svenska betydelsen.

Efter jobbet hade jag planerat att ta mig iväg med bilen för att handla, men så blev inte fallet. Ett ihärdigt snöande fick mig att lämna fårrden parkerad och laga mig lite pannkaksslams med mosad banan och jordnötssmör till middag.

Kvällen tillbringade jag med att klara Portal på min fina dator, och det är länge sedan som ett spel har varit så pass engagerande och en känsla av tomhet kom över mig efter att eftertexterna rullat till den för övrigt skumgulliga låten Still Alive. Samma tomhet som efter en riktigt bra film, sista avsnittet på en serie eller när man precis läst ut en riktigt gripande bok. Jag ska inte gå på om hur var och varför det är ett så lysande exempel på spelskaparkonst då jag antar att de flesta som läser den här bloggen inte kunde bry sig mindre ens om de försökte. Rätta mig om jag har fel.

Imorgon får jag lön och då ska jag verkligen försöka ta mig iväg och handla på nåt större ställe så jag kn få mat, skor och telefonkort på samma ställe. Wall-mart är bra på sånt så det gäller bara att bestämma åt vilket håll jag ska åka.

För övrigt så testar jag en ny "ansiktsfrisyr". Inga bildbevis finnes och risken finns att det inte kommer att dyka upp. Men vem vet, jag kanske ångrar mig.

Ha det fint!

The Apa is a lie!

Tror du på karma?

2009-01-26T20:44:00.000-08:00

I morse var det kallt. Så kallt att andedräkten förvandlas till frost på glasögonen och istappar i mustachen/näsan. Medan jag stod i godan ro och väntade på carpoolen kom Sebastian som står för skjutsen springande och meddelade att ingen av de två bilar han har hemma ville starta i kylan så det var bara att börja traska. I samma backe som vi brukar passera med bilen stod det en annan carpool och väntade så vi kollade med dem om de hade plats till oss två. Tyvärr hade de bara en plats så Sebastian föreslog en sten/sax/påse för att avgöra. I samma stund som jag funderade på om det var en bra idé såg jag att föraren tände sig en cigarett så jag la ner hela grejen och lät Sebastian ta platsen.
Jag fattar inte hur folk som röker i bilen tänker. Det är inte bara äckligt och uppmärksamhetskrävande, utan det sänker också bilvärdet ett bra hack om hela inredningen luktar inpyrt. Men vem är jag att döma? Hur som helst fick jag låna ett par handskar och det var ganska uppfriskande att promenera.
Dagen gick förvånansvärt fort och jag fick skjuts ända till min egen uppfart av Claus efter att vi slutat så det känns som om det jämnade ut sig ganska fint tycker jag. Som det ser ut nu kommer jag att fortsätta carpoola med Claus istället så slipper jag gå lika långt på morgonen och dessutom har Sebastian varierande tider så jag förlorar en halvtimme hit och dit vissa dagar vilket kanske inte är så mycket men många bäckar små...
Imorgon måste jag verkligen ta mig för att handla. Lever på vad jag hittar i skafferiet för tillfället och att skaffa skörbjugg är inte ett av mina nyårslöften.

Ha det fint!

Ingen Apa utan eld!